Löpa storm


 

Playitas ligger hyfsat i lä. Vindarna far liksom över taken på anläggningen. Men när man vänder ut och iväg för att löpa lite längre, då kommer man snabbt upp på höjderna. Och där blåser det. Idag blåste det så in i h-l-v-te. Det var ok de första kilometerna, uppförsbacke med en jättes hand i ryggen. Men sen blev det sidvind, och ännu mera sidvind. Vinden in i ena näsborren, och ut ur den andra. Jag fick knipa för att inte hjärnan skulle följa med.  Vinden tjöt mellan öronen. Och så hade jag bestämt att jag skulle ut i bergen. Där blev det direkt motvind. Fick byta löpteknik, 45 graders framåtlut, och trapptrippande. På ett ungefär.  Kollade senare på vädersajt hur mycket det hade blåst. 40 km/timmen, nordost. Stavas också STORM.

Kanske svor jag något. Men det var det ingen som hörde.

Här har det inte börjat gå så mycket  uppför, och inte upp för mig, hur mycket det sen skulle blåsa uppför. Jag drar t o m  lite på mungipan. Det slutade jag med. Sen drog det bara kring mungiporna.

Jag försökte tänka på vackra saker. Som bouganivillean från igår:

Undrar om den har några blad kvar idag?

Stretade på, och stretade på, och 23 km senare i lä. Tempot för dagen kommer inte att gå till historien. Fick bråttom med att återställa vätskebalansen. Och livet var gott igen (man glömmer så lätt).

 

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu
Antal kommentarer: 2

Kenneth Gysing

Tack Alle!
Henrik! Skarvade lite, men väl en styv kuling i alla fall?
Skribent i blåsväder 😉


Kenneth Gysing

Hej Lennart!
Fyra nyanser av rött i nunan, och då inte bara solbränna 😉
Väldigt mycket frisk vind var det i alla fall 😉



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Antal kommentarer: 1

Kenneth Gysing

Tack Susanne!
Working on it 😉



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Don´t do it!


 

Vaknade. Såg en mörk gestalt vid sängen. En Nikelogga lös på bröstet, fast spegellvänd. Texten under loggan: DONT DO IT!

Läskigt. Måste vara Djävulen själv. Den lede frestaren. Jag som ska ut och morgonjogga. Men bingen så varm och skön, kudden så mjuk, så mjuk.

Det hade varit en hård natt. En svårfångad mygga hade surrat runt. Säkert en best från Afrika, med borren full av malaria. Var ju rätt mörkt i natten, men tyckte den såg ut såhär:

Inte lätt sova då.

Men så bröt en kraftfull röst igenom: VÄÄLLLIIIING!!! Och jag vaknade igen. Hade knoppat till under snoze.

The way of no return. Just do it! Värma välling, leverera välling, och så ut. Sval vind, fladdrande linne, luften full av syre. Ut bland bergen, upp och ner, upp och ner, upp, och så en galen utförslöpa i ett par kilometer, Garmin blinka på 3.18.  Hemma igen 08.30, lokal tid. 14 km innan frukost. En titt i badrumspegeln. En svettig nuna. En mycket nöjd nuna.

Kom igen nu Djävulen. Just do it! Du kommer må djävulskt bra.

Men frukosten förstås – en himmelsk historia!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

It never snows in Playitas


 

And it never rains in southern California, om man får tro Albert Hammond. En av mina absoluta favoritlåtar, by the way.

http://www.youtube.com/watch?v=-pyC7WnvLT4

Ett visst mått av overklighet börjar infinna sig. Brorsan mailar om strapatser på Ågesta golfbana, 17 km skidåkning i -14 C. Dagen innan 9 km i – 21 C.

Vad hände med växthuseffekten?

Här stretas det i alla fall på. 2000 m lunchsimning, lite jobba, och så en timme styrketräning på Playitas alldeles formidabla gym.

Sen en pilsner i badkaret.

Nu letar jag efter arbetsmoralen. Inte under sängen. Inte i garderoben. Definitivt inte i badkaret. Visst ja, det är ju söndag. Puh!

/to be continued …/


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Playitas Garmin Google


 

Upp med tuppen, bokstavligt talat, den gal, och ut på en rejäl morgonlöpa. Mot byn på andra sidan berget, ner till playan, solhälsning. Hej hej havet. Tillbaka och en sväng ut i öknen, eller i alla fall: marken utan gräs. Bra kuperat, skön vind, singel, bara jag och bergen.

Inte illa. Inte illa alls.

Och för alla statistiknördar där ute (I know you are there …):

And the real thing:

Morgontempo:

 

Frukost på det, satt som ett smäck.

Lovely lördag!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Playing Playitas


 

Morgonjoggen avlöpte fint.

Blink, blink.

Vi startade i mörker. Där var Jonas, RW:s egen filmare Philippa, Jojje, och Jonas kompis fotografen som jag tyvärr glömt namnet på (med ålderns rätt …). Vi tog den röda vägen, ut i ett ökenliknande landskap. Magen höll sig i styr, och benen kändes som ystra kalvar på grönbete … fast utan grönbete. Det växte inget gräs där vi sprang.

Allt var lätt och lagom fram till dess Jonas började berätta om all fantastisk löpning i Boulder, Colorado, i en utförslöpa, då började jag drömma och foten fastnade på en sten och jag stöp som en fura, men lyckades rulla runt på rygg och rädda näsan med flera ansiktsdelar. Jonas uttryckte sig uppskattande om min fallteknik (utvecklad under  snömolnande tonår då jag hade en dödsföraktande dragning till freestyle); och jag höll artigt igen på svordomarna. Blodet strömmade dock lika mycket på högerhanden som på Island i höstas, då jag föll på ungefär samma sätt (är det åldern som satt sig på balanssinnet?) Men vad är väl lite blodvite, för en sådan morgon.

Det var svindlande vackert när solen rullade upp över berg och dal och hav, och dagg som lättade mot himlens höjd. Taltempo och löpande samtal som efter ett par kilometer växlade in på cykel;  hur mycket har t ex Lance Armstrongs barndom betytt för att Lance Armstrong blivit just Lance Armstrong? Något att fundera över för grabbarna på Bicycle hemma i Snörike.

Efter fyrtio minuter var vi hemma igen, då blev det vattenrutchkana. Jag åkte två gånger, sonen 32. Framåt eftermiddagen smet jag iväg till 50meterbassängen. Fick egen bana, alla riktiga triatleter sov förmodligen siesta.

Kajkade på, solen nöp i nacken, och allt var gott. Blev 1700 m med blandade intervall. Sen tillbaka till vattenrutschkanan (men lär väl inte bli nominerad till bragdguldet för det?).

Här det lilla blå bredvid det stora blå (och rena palmyran):

Nu är det snart dags för middag, men far han är bliven pömsig.

Kan vi inte bara ligga i sängen och titta på Tarantinos nya? Bom, bom, bom, med Django Unchained! Det skulle möjligen kunna hålla en vuxen man vaken.

/ to be continued …/


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in