Nu ska det bli ordning!


Jag har ordning på det mesta. Använder Tippex, Post-it och annat som var poppis på 80-talet för att hålla ordning på grejer. Men på mina ryck får jag ingen himla ordning. Nu har jag bett coach Jakob att ordna det åt mig. Han programmerar nu ett pass med teknikträning i ryck i veckan. Jag körde det första ryckpasset idag och det var så roligt! Jag kände mig superduktig och insåg att det berodde på att jag hade typ bomull på stången. Men men, kul var det i alla fall. Snart blir det roligare att köra ryck på passen.

Och jag förstår att ni har undrat hur det har gått med min vadkaka. Oj, som ni har undrat och oroat er! Och så här är det idag, det är lite blått och ömt, men mycket bättre än igår eftermiddag. Jag fick lite övningar av Jakob som jag kunde göra igår kväll och det hjälpte verkligen. Nu kan jag vinkla foten och till och med, som du ser på bilden högst upp, stå på tå. Men strikta tåhäv klarar vaden inte än.

Nu är det vila i helgen och fullt ös igen nästa vecka. Men en hel vad, hoppas jag.

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Nedräkning


Nu är det nära. Börjar känna nervositeten komma smygandes. Men det är en annan form av nervositet. Inför en mara är jag alltid nervös inför vetskapen om hur ont sista milen alltid gör. Men nu är jag nervös därför att jag inte vet om jag kommer ta mig i i mål. Kanske ger kroppen upp efter 7mil och bara stänger av. Syntax error. Dessutom blir jag ännu mer nervös med tanke på vädret. Förra helgens värme var visst inte nåt sista dödsryck. Högsommarvärmen verkar vara här för att stanna. Det är dumt att klaga med tanke på den mediokra ”sommar” vi haft i år men det är inte utan att jag svär lite för mig själv. Som om 90km inte är jobbigt nog att springa ändå, nu ska vi tvingas göra det i hetta och ingen vind. Tidigare idag skickade Vasaloppet ut ett mejl och varnade för det varma vädret som kommer inta Dalarna till helgen. Det är ingen munter läsning när man kollar väderrapporterna.

Nu kommer det alltså bli både sol, värme och ytterst lite vind. Kanske den sämsta kombinationen för löpning. Okej, kyla, regn och storm kan vara snäppet sämre men det känns som pest eller kolera.

Hade inte tänkt springa med vätska men inser att det börjar bli läge att tänka om. När temperaturen sticker upp till +30 grader i solen kommer det nog kännas lååångt mellan vätskestationerna på slutet. Bälte eller ryggsäck, nåt av dom får det nog bli.

Annars känns kroppen okej. Är lite stel i ena vaden och ländryggen spökar lite men det är inget som kommer stoppa mig från att stå på startlinjen på lördag morgon. Har fått till bra med sömn också den här veckan och snittat 8h varje dag så förhoppningsvis kommer jag vara någorlunda fräsch när klockan ringer strax före 02.00 natten mot lördag. Tror inte riktigt att jag fattat än att jag ska springa 90km. Det känns fortfarande overkligt och väldigt långt borta.

Nu är det dags att packa det sista. Kommer nog starta med korta tights, t-shirt och trailskor för att halvvägs byta till linne och vanliga skor med lite mer dämpning. Skavsårsplåster, sportslick, vasselin, liniment och kirurgtejp är redan nerpackat. Pappersnädsukar i bakfickan också utifall magen pajjar därute i skogen och man tvingas till ett ofrivilligt stopp. Tånaglarna kommer nog inte gilla att springa sista biten utan sockar.

Återstår att se om det blir nån finishertröja eller inte, den som lever får se. Hur det än går kommer det bli en sjukt rolig helg. Blir det bara hälften så häftigt som fjolåret verkar ha vart när man kollar nedanstående klipp så kommer jag vara mer än nöjd.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Billigt pris, bara för dig!


Vill du komma igång med träningen, få en liten puff framåt eller bara göra lite annorlunda övningar än du kanske är van vid? Ta dig ur din bekvämlighetszon? Kul! Då passar det ju alldeles utmärkt att jag just nu erbjuder nya PT-kunder två PT-timmar för 1000 kronor (ord. pris 1300 kronor).

Vi kommer att ha jätteroliga timmar på Crossfit Nordic. Hör bara av dig till alpettersonpt@gmail.com så bokar vi in tider som passar.

Vi hörs!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Tung gymnastik


Här står jag och ska just till att göra viktade pullups som om det inte finns något morgondag. Problemet är bara att jag har haft semester och druckit vin, ätit massor av god mat och suttit på min – allt eftersom de fem veckorna gick – mjukare rumpa. Så mina 2 kg viktade pullups blev snarare 5 kg viktade pullups. Och det var tungt. Gymnastiken känns tung just nu. Det känns lite segt och jag känner mig lite klumpig. Det vänder nog hoppas jag.

Däremot känns lyften roliga och bra just nu. Det är ju alltid något. Då spelar det inte lika mycket roll om man har ett par glasskilon runt rumpan.

Idag var lyften dock lite smärtsamma eftersom jag lyckades slå i vaden lite lätt i en aluminiumhäck jag skulle kliva över. Lite lätt, säger jag, men vaden tyckte visst att det var värsta tacklingen, så nu har jag en öm, alltmer blå, stel och stum vad som beter sig som om den har fått en riktig – i brist på ett bättre ord – vadkaka. Jag hoppas att det värsta släpper till i morgon för just nu haltar jag runt helt strakbent.

Och så ett litet övningstips! Wall climb, wall walk – ganska kärt barn har tydligen två namn. Hur som helst. Du börjar liggande på magen med fötterna intill väggen. Tryck upp dig som i en armhävning och kliv upp med fötterna på väggen. Gå nu upp med fötterna på väggen och kliv närmare väggen med händerna. Tryck ifrån med axlarna och håll kroppen rak, tappa inte hållningen på vägen upp. Gå så långt du klarar/orkar/vågar (målet är att sätta näsan i väggen) och vänd tillbaka ner igen.

Lycka till!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Ironman Kalmar – DNF


Fick bryta min första Ironmantävling. Ni som gjort en eller fler vet vilket tufft och tråkigt beslut det är. Har under den tid som aktiv varit förskonad från mekaniska bekymmer under tävlingar men det var bara en tidsfråga, och det visste jag. Tråkigt bara att det skulle hända på just detta lopp och inte på ett mindre betydelsefullt. Jag har investerat så mycket för denna dagen att det nästan är löjligt. Man offrar och försakar så mycket för att vara i den form en hel ironmantävling kräver, speciellt om man siktar på dom tiderna som jag gör.

Ska kort sammanfatta vad det var som hände:

Simmade initialt bra, men hade precis som alla andra svårt att navigera och förstod under simmomentet att det inte kommer bli några snabba tider så lika bra ta det lugnt och försöka hushålla med krafterna. Gjorde en jättetabbe när man vänder upp och simmade fel ihop med några andra. Omöjligt veta hur mycket det misstaget kostade mig men gissar på 2-3 minuter plus att luften gick ur mig också. 1:09 tog det innan jag nådde land.

Drabbades dock inte av panik och bombade iväg på cykeln utan höll min plan. Cykla kontrollerat till dess vi når Ölands södra del och vänder upp. Där ska jag börja öka trycket och köra ikapp/ifrån mina konkurrenter. Hade väldigt fina ben för dagen och strategin fungerade perfekt. 258 watt i snitt de första 9 milen och en tillfredställande snittfart. Över Alvaret ökade jag då jag är bra i medvind samt partiet som tar en till och över bron. De jag såg framför mig körde jag ikapp och ifrån. De som försökte ligga bakom flög av ganska omgående. Ja som ni förstår, det kändes magiskt och jag hade bara några mil kvar innan jag skulle slå av för att börja förbereda mig för löpningen.

135 km in på cykeln var jag ikapp Petter Sandelin och låg 10 meter bakom honom ett tag då vägarna norr om Kalmar är trixiga samt jag hade en liten dipp. Vid en brant vänsterkurva som leder under en viadukt hände en märklig sak. Framdäcket kavlade nästan av och det var på håret jag åkte i backen. Tackade min lyckliga stjärna att jag inte föll men märkte samtidigt att luften i framdäcket var tomt. Drabbades inte av panik utan hoppade direkt av för byta slang. Hjulet krängde av fint, tag fram ny slang och förlängare som jag hade packat omsorgsfullt. Det var då jag insåg mitt misstag. Jag hade parat ihop fel slang med fel ventilförlängare. Först trodde jag inte det var sant utan började likt en idiot försöka tvinga gängorna att passa med det var hopplöst. Ropade till mig de funktionärer som stod i kurvan så det skulle ringa Meck-bilen. De hade tyvärr inga rutiner för detta eller telefonnummer. Har aldrig förr upplevt tiden gå så fort. Hela tiden passerade cyklister som jag lagt så mycket energi för att köra ifrån. Efter 10-15 minuter kommer en Race Marshall. De saknar även de nummer och radiokommunikationen verkar strula. Först när nästa Marshall kommer så lyckas vi få några nummer att försöka nå men jag inser någonstans att mina chanser att placera sig är borta och förbi.

Efter 45-50 minuter är mitt hjul lagat. Har under tiden suttit i en varm gryta och inte druckit nämnvärt då allt var nästan slut när det hände. Funderade ett tag om jag skulle testa springa en snabb mara efter jag rullat in i stan men vad skulle det hjälpa, mitt race var över och det var bara mitt eget fel. Cyklade klart banan i en upprätt sittställning och parkerade cykeln på sin plats. Sökte upp en funktionär inne i Transition och bröt tävlingen. Hämtade min Street Bag och ringde upp min pappa som jag visste var orolig hemma framför datorn. Hann bara säga Hej innan jag kollapsade i tårar. Jag grät och grät som ett litet barn. Till och med när jag skriver detta fylls ögonen av tårar.

Tog mig till slut i kragen och tog mig ner på stan för heja fram mina vänner som fortfarande kämpade där ute. Ligga i fosterställning på rummet och tycka synd om sig själv blir det inte bättre av.

Senare på eftermiddagen tittade jag på filen över hur loppet hade gått. Hade snittat som sagt 258 watt de första nio milen. Den resterande sträckan hade jag ökat till 278 watt och inte gjort några dumheter utan jämnt och fint. De 137 kilometer som jag fick ur mig i tävlingsfart hade ett snitt på 277 watt Normal Power och en snitthastighet av +38km/h. Kan konstatera att min mätare nog visar lite för mycket men efter samtal med Björn är det här jag ska ligga. Annars hade jag knappast kunna öka samt ha den kontrollen.

Kommer aldrig få veta hur denna dag hade slutat ”om inte om fanns”. Låt oss inte spekulera för mycket men om jag bara hade gjort en 3:20h mara vilket jag gjort senaste tre gångerna så hade jag kommit trea-fyra i min Age-Group. Då jag var i fantastisk form är jag övertygad om att det hade gått betydligt snabbare men det får vi aldrig veta.

Då jag inte är den som sitter uppgiven speciellt länge så har jag redan hittat en ny tävling för att revanschera mig. Kasta bort denna form vore otänkbart och jag ger mig inte förrän jag faller halvt död ner på mållinjen.

Den 30:e augusti ska jag köra Ironman Vichy i Frankrike. En liten stad känd som Paris lillasyster eller SPA-staden. Ligger en bit utanför Lyon i mellersta Frankrike. Simma i en sjö sen cykla på en platt bana. Har ingen aning om hur fort det kommer gå eller vilka som ställer upp. Det är första året denna tävling går. Det enda jag vet är det kommer stå en lång hämndlysten man på startlinjen med tretton extraslangar påtejpat på cykeln och en bakficka full med ventilförlängare. Hoppas grodätarna har tränat på att cykla hårt på platten för jag tänker inte ta några fångar.

Up and at ´em!

Nelker


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Nya lokaler!


Crossfit Nordic är jättestort! Nu syns inte det på just den här bilden, men det är jättestort. Och superfint! Sa jag stort?

Vi hade invigningsfest i lördags, vilket ledde till att gårdagen var lite i tröttaste laget, och idag körde jag mitt första pass i de nya lokalerna på Hälsingegatan 45. Vi har gått från 350 kvadrat till 1500 kvadrat. Mycket ovant, men vilka möjligheter gymmet erbjuder nu! Jag hjälpte till och flyttade gymmet i torsdags och fredags och då kändes det sådär lite sorgligt. Hur skulle det kännas att lämna de lokaler där jag började träna – och blev förälskad i – crossfit, och där jag nu har spenderas så oerhört många timmar.

Men vet ni, det kändes så himla bra! Det var ju samma människor och samma coach Jenny. Och som PT känns det ju helt underbart med alla möjligheter vi har nu. Kul kul! Vi fick dessutom köra frivändningar, knäböj, wallballs och burpees. Bra skit liksom!

Hoppas att er vecka också har börjat bra!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in