Nya mål

Det har blivit lite löpning den gågna veckan. 3 pass totalt. Det är rätt skönt måste jag erkänna. Skönt att springa utan krav på distans eller fart, skönt att vara fräsch både före och efter passen och framförallt skönt att bara låta känslan styra. Som ikväll. 17km i höstrusk och spöregn. Ibland fort, ibland långsamt. Börjar känna mig sugen att sätta igång med träningen på riktigt men tar det nog lite piano den här veckan också. Samtidigt känns det som om varje dag utan snö är en välsignelse så det gäller att passa på. För min del får det gärna vara november-väder resten av vintern. Hellre regn än snö. 

Förärade hufvudstaden med ett besök nu i helgen, för ovanlighetens skull inte för att springa som brukar vara det normala utan den här gången för att se Zlatan & Co på Friends Arena. Det gick ju bra trots en nervös avslutning, Erik hade dock inte tid att hänga efteråt som tidigare.

Glädjen att åka ner för att se landskampen hamnade lite i skymundan efter fredagens terrordåd. Helt plötsligt kändes det inte lika viktigt som innan. Det är svårt att inte bli berörd. Jag tänker på dom två gånger som jag sprungit Paris Marathon. Jag tänker att flera av dåden inträffade väldigt nära platser där jag sprungit, i en stad som känns som ”hemma”. Jag tänker också spontant att jag gärna skulle vilja springa Paris igen och hoppas att det inte skrämmer någon från att komma och springa ett av Europas bästa marathonlopp i vår pga rädsla. Jag hoppas att vårens lopp blir en manifestation likt Boston och att alla löpare visar att det som hände i fredags inte skrämmer oss från att komma tillbaka och springa. 

Nu när jag lovat mig själv att dra ner på löpningen ytterligare en vecka tänkte jag försöka hitta lite tid för att styrketräna. Knäböj och marklyft i all ära, men jag tänker spontant på bänkpress och chins. Kanske lite militärpress också för att vässa till axlarna. Börjar känna mig oroväckande tunn. Å andra sidan känns tresiffrigt i bänkpress rätt långt borta just nu så det kanske bara är meningslöst. Men det är i alla fall roligare med bänkpress än musslan och höftlyft. Å andra sidan är det kanske det sistnämnda som gör att jag håller mig hel nästa år. Det får väl bli ytterligare en sommar i vassen nästa år. Vad gör man inte för att hålla sig hel och bli snabbare? Ska nog försöka komma igång med nåt fartpass också den här veckan för att inte tappa fartkänslan helt. Men det får nog bli på band inomhus. Idag när jag sprang längs Bergsgatan i mörkret höll jag på skita på mig, såg ingenting pga mörkret och regnet och helt plötsligt dök en skugga upp från ingenstans och skrämde skiten ur mig. I dom förhållandena går det inte att springa fort.

När det sker nånting hemskt nuförtiden kommer jag alltid att tänka på den här sången, så även den här gången. Den ger mig lugn och hopp i en värld som blir mer och mer obegriplig och svår att förstå sig på…

God kväll! Goda nyheter. Bloggen kommer att leva vidare trots att Team Asics projektet är över. Förhoppningsvis är det inte bara de närmast sörjande som kommer fortsätta läsa den. Vi är ju många hobbylöpare som av nån märklig anledning tycker om att ta i och känna blodsmak helt frivilligt så förhoppningsvis kan jag inspirera nån med mina tankar kring löpning. Håller som bäst på att försöka planera vilka tävlingar jag ska springa nästa år och mest troligt blir det en mara utomlands tidigt i början av 2016 i ett försök att persa så fortsätt gärna följa mig här inför det. I skrivande stund är det lite oklart vilken mara det blir. De tre senaste åren har jag sprungit Rotterdam och Paris, båda i april, men den här gången är jag sugen att testa ett lopp som ligger lite tidigare än så för att kunna vara fräschare till Stockholm Marathon jämfört med tidigare år. Tips på förslag? Barcelona, Sevilla, Kiel, Malta, Monaco….det finns ju några att välja på.

Kroppen tog ingen skada av lördagens brutna lopp. Jag visste att det var lite av ett långskott att försöka prestera med tanke på alla problem jag haft nu i höst. Jag drog en rövare och det höll inte. Friskt vågat, hälften vunnet. Jag var helt enkelt inte tillräckligt tränad. Sen kände jag nog efter lite för mycket under loppet, orolig för att gå sönder ännu mer. Fel nummer ett. Misstog smärtan mot slutet för en ny potentiell skada och glömde bort att sista kilometrarna på ett marathon faktiskt gör ganska ont oavsett hur tränad man är. Så jag är faktiskt inte så besviken trots allt. Sprang 15km mellanmjölk tidigare idag utan känningar så kroppen verkar hålla ihop.

Nu tänker jag ta nån vecka med lugn kravlös löpning för att ladda batterierna och bestämma vilket lopp jag ska sikta in mig på efter nyår innan jag skruvar upp träningen igen. Säsongsvila kanske man skulle kunna kalla det för. Att sluta springa helt är inte aktuellt, för mig räcker det att under en period få springa utan krav och för att det är skönt uppblandat med några fler vilodagar än vanligt. Att vila helt från löpning i ett par veckor har bara motsatt effekt. Det brukar räcka med ett par veckor av mellanmjölks-löpning för att få tillbaka suget att träna hårt. Kanske även bestämmer mig för att lämna klockan hemma nån gång men förmodligen inte allt för ofta, vill ju kunna registrera träningen. Räknar med sätta igång med nån form av grundträning om ett par veckor. Under tiden ska jag ta tag i ett annat projekt som jag funderat på länge, nämligen att sälja av alla mina skivor och digitalisera dom. Det är nästintill ett heltidsjobb. Att sälja ett par tusen skivor tar ett tag. Har in i det längsta försökt att stå emot det digitala musiklyssnandet och krampaktigt kravlat mig fast vid mina skivor men nu kapitulerar jag och säljer skiten. Igår upptäckte jag att en skiva jag lagt ut till försäljning för en femtiolapp som mest går för 576 US dollar på Amazon. Läge att börja göra lite mer research på vad skivorna är värda med andra ord, så säsongsvilan kommer ganska lägligt med tanke på all tid som helt plötsligt frigörs.   

Största bekymret just nu är annars underlaget utomhus, som vanligt i november. Att springa ute i mörker, snö eller piskande regn är sällan ett problem, däremot är kombinationen blöt asfalt och minusgrader på backen det. Idag halkade jag omkring som Bambi på hal is. Bråddar eller dubb hade inte hjälpt ett dugg mot den tunna hinnan av is ovanpå asfalten. Men så länge det inte kommer snö är jag glad. Avskyr vintern i allmänhet och snön i synnerhet. Löpband finns ju alltid som back up. Jag tillhör den kategori löpare som inte har några större bekymmer med att springa på löpband. Självklart föredrar jag ”riktig” löpning utomhus men bor man i Norrland så får man räkna med att vintern ibland kan vara brutal och tvinga in en på löpbandet. I vintras körde jag alla fartpass på band vilket funkade bra. Uppjogg utomhus och sen splits och lätta skor inne på band. Perfekt kombo. 2,5h långpanna är såklart ingen höjdare inomhus men ibland har man inget val. Det bygger om inte annat bra pannben. I år ska jag dock investera i ett par dubbade skor. Har envisats med att dubba mina egna de senaste vintrarna men har lessnat på att tappa dubb, skruva sönder sulorna och att få dom upp i fotsulan. Tar tacksamt emot tips på vettiga alternativ.

Återkommer med vilken mara det blir till vintern/våren så fort det är spikat och ska också börja fundera kring träningsupplägg. Nu ska jag hetsäta lite pepparkakor som belöning efter dagens mellanmjölkspass. 

/Hörs

Dagens låt: det positiva med att sälja av skivsamlingen är att jag på nytt återupptäcker sånt som fallit i glömska. Precis som med löpningen förde jag tidigare noggrannt register över alla mina skivor men nu är det bara en enda röra och jag har ingen koll alls på vad jag har. Det här är ett sånt guldkorn som jag hade glömt bort att jag hade fram tills igår då jag återupptäckte den.