Ölands(b)logg 3

Brorsan igår.

5000 meter på Ölandsspelen i Högby, Öland. En alldeles skimrande friidrottskväll i det lilla formatet. Gröngrönt lysande gräs, rödröd lysande tartan, banlöpning parallellt med annan friidrott, ungdomar som hoppar stavhopp, löpare som värmer upp, lugn men ändå laddad stäming. En korvkiosk utan kö, publik i solstolar, glassar i motljus, ingen trängsel. Klockan närmade sig sju, men en bra bit över 20 C i luften. Alldeles magiskt.

Brorsan nervös, värmde upp inför B-heatet. Värmde inte i studentlinnet. förstås.  Vore en dödssynd, och risk för evig onåd hos tränare Lorenzo. Målet var sub 20 min på 5000 meter, något brorsan aldrig tidigare lyckats med.

Och det gick. Brorsan sprang, han svettades, han flåsade, han drog pluggarna ur öronen på sista varvet (fin metafor, ohämmat lånad från krönikör Klingberg här i spalten bredvid) och gick in på 19.55 … eller möjligen låga 19.56, och precis så där slut som man kan bli i en OS final … eller VM final.  Lite mindre format här i Högby, som sagt, men samma kamp, samma stora känslor.

Löpning … så jobbigt … så kul!

Satt själv bland publiken och hejade på. Tung vecka. Tolv mil löpning, 10 000 m simning. Ett slags pers, det också. Gungande hav i förrgår. Blåste friskt, bröt gäss. Grått vatten, dålig sikt, flöt runt som en kork på öppet hav, sjögräs både här och där. Tänkte, nu skiter jag i det här. Tänkte sen på han som trilla av färjan mellan Åland och Stockholm, som simmade runt i sju timmar, och till slut plockades upp av en helikopter. Kajkade på. Gungeligung. Och till slut upp på strand, upp på Alvaret, och löpning ut bland alla  blommorna. Klafsade fram på stig mellan små orkidéer, de lyste uppmuntrande, och solen bröt fram en aning och värmde gummit i våtdräkten och man förvandlades från blötdjur till människa igen. Och allt var gott.

Men nästa år blir det nog mer banlöpning. Jag vill också ligga halvdöd på en tartanbana på Öland … med nytt pers!

Bravo Brorsan!!

---

Över bron igen. Mot ön. Öland.

Havet till höger, där man simmade förra året. Som en sardin bland andra sardiner. Men det släppte efter 500 m. Ack, sardinens längtan ut mot det stora havet.

Och bron. Som man cyklade på. Krängde över stången, upp över krönet. Djupt ner över tristyret nerför. Det gick fort då. Svindlande minnen av järn.

I går morse. Ut 06.10. Resten av huset i djup sömn. Kyligt, dagg över ängarna. Mot Bredsätra, en mil raksträcka. Smal asfaltsväg. Tugga på. Sen till vänster, och vänster igen. Egby, Mörby, Löt. Rulla på, rulla på. Vindkraftverken, vevande rymder. Stor fågel över rapsfält, dök snabbt. En sork mindre?

Ölandsgubbe

Klockade 31 km (på norska – rolig långlöpning ) lagom till frukost två.

Idag ner i havet. Dolme, dojor på. Gaah, 15 C? Men efter 300 meter var kroppen som fisken i vattnet, knoppen släppte tanken på kylan. Bra sikt. Inga hajar, inga lik, bara bottenformationer och småfisk. Upp efter 1500 m, upp och spring. Dålig känsla i fötterna. Som man stått länge i snö med för tunna skor. Började tina upp efter tre kilometer. Efter fem kilometer, i havet igen. Havet varmare nu. Eller kroppen. Paddla på. Underkroppen på släp. 1200 m till, och så upp på land igen, vig som en kvastfening. Hej familjen, hej hej.

Sen kasta macka. Sen baywatch från solstolen. Holiday – all in!

Bubblor i Borgholm ( ej bostads …)

Fånga dagen

Fånga fisk

Middag för amfibieman

/to be continued …/

---

Ja, Gården då, inte Grekland!

Första semesterdagen, for iväg i den mycket gamla Volvon med trunken full av allt en man kan behöva.

Kom fram kvart över sju, och då hade två killar redan simmat klart. Men jag skulle ju inte bara simma. Jag skulle springa OCH simma, och packade upp prylarna. Många prylar. Rosa dolme med elastiska spännband. Inte lika kinky som det låter. En tub Runners Worlds vaselin. Kanske lite … kinky. De färdigsimmade killarna gjorde stora ögon. Försökte se så hetero ut som möjligt. Fram med en Camelbak. Nä nä, no toe. Löpardojor. Paddlar. Våtdräkt. Min Nya Våtdräkt.

Har bytt ut min fem år gamla våtdräkt mot den här. Definitivt ett steg uppåt, sitter som ett smäck på kroppen. Mjuk i armhålorna, stramar inte när man simmar. Elastisk i grenen (inte lika kinky som det låter, det heller), stramar inte när man springer. Och med fartränder på magen, som gör att man simmar fortare. Möjligen.

Vindstilla, och 19 C i vattnet. Lite sol, lite moln, vattnet likt en spegel.

Sprang iväg till en strand, klickade på Garmin, och 570 m senare vid bryggan på andra sidan sjön. Löpning 1500 meter, och så i vattnet igen.

Så där höll det på. En gång, två gånger, åtta gånger. Nian tillbaka till bryggan med kappsäcken. Totalt 5060 m simning (garmin) och 10.8 km löpning.

Sen åt jag upp en val till lunch. Nästan.

---

Upp med Iphonetuppen! Frukost på vatten, nötter och russin. Ut på Gärdet 06.28.

Och kolla, det har redan flaggats!

In i midsommarskogen!

Syre, syre, o så mycket syre!

17 km senare, och kolla, man har redan börjat fira!

Sommarsolstånd i dag. Bara hålla i, hoppa små grodorna runt stången, i morgon mot mörkret igen!

---

Som gamle Penguin i RW så träffande uttryckt det. No need for speed. Bara vagga fram genom sommaren, på en höft eller två.

Djurgården runt och runt och runt i morse. Landade till slut på 34 km. En alldeles fantastisk löparmorgon; svala vindar, sol genom skogsdunkel, knappt en människa ute (började runt halvåtta). Jag skulle egentligen hakat på Hånö-grabbarna som skulle springa 2×5 mil på två dagar, men det fanns inte riktigt tid (de startade i fredags morse), och lär väl vara i mål nu, såhär runt fem lördag eftermiddag. 34 km är ju rena kortdistansen i jämförelse, men kändes rätt långt ändå. Höll ett behärskat tempo, lyhörd för kroppens fjädrar och transmissioner.

Rullade på som en pingvin över de arktiska vidderna, fast ja, på Djurgården då. Såg en mink, eller om det var en utter, eller en vattensork, eller Djurgårdens största råtta ute vid Hundudden, den sprang över spåret och jag tog ett hoppsasteg (löpskolning efter 25 km). Snabb var den också. Mycket snabbare än jag. Men jag har inte längre någon brådska. Löpsträckan på Ö till Ö är 65 km, det är en sträcka för sega gubbar. Idag köpte jag årets första jordgubbar. Inga jämförelser i övrigt. Jo, är man ute i nästan 3 timmar, blir man lite jordgubbröd om näsan och annorstädes.

Att tänka ultradistans gör något med huvudet. Man börjar tänka längre och längre. Inte nödvändigtvis djupare, där finns ju ett sim-moment i Ö till Ö på 10 km till vilket man förstås vill förhålla sig så ytligt som möjligt. I går kajkade jag 6×600 m i Eriksdalsbadets inomhusbassäng. Det är rätt trivsamt där i bassängen. Alla normala människor (de flesta) ligger på gräsmattan utomhus och badar under bar himmel i en bassäng som är som en sardinburk med X kubikermeter solojla i.

Det kanske inte är så normalt egentligen.

Bättre inomhus och fri med egen bana. Tids nog ska jag simma i havet.

Som en sardin, har jag tänkt mig. En levande.

---