Star Trek, Monte Gordo

Runners World har löparläger, och jag får hänga med!

Flyget går på lördag, och i lite upprymd stämning inför detta, knäppte jag en bild i morse på väg till kontoret.

Visst är snö vackert, när den ligger så fint på trädens grenar. Å andra sidan, rätt vackert i Monte Gordo också. Har visst varit 20 C där i en hel vecka.

Jag vet inte riktigt hur det kom sig, men Ryska Posten knackade på redaktionsdörren idag. Någon kyss fick jag inte, men väl de här (varning för produktreklam):

Hoppas få testa ordentligt, speciellt den gröna med solblock 30. Inser också att det är att utmana ödet att skriva såhär. Se bara hur det gick med våren! Om världen vore rättvis (tycker brorsan) kommer resan till Monte Gorde sluta på detta viset:

Fast jag tror inte han menar det på riktigt. Innerst inne är han jätteglad för att jag får springa i linne och kortbrallor utomhus, och sms:a en massa sandiga bilder. Tror heller inte det är någon större risk för regn. Har kollat in vädret på Yr, det gjorde mig nästan yr …. solen, here I come!!

/ to be continued …/

---

Nämen, nämen, nämen, vad är det som händer nu då? De arma små krokusarna på Djurgården står och darrar med snö ända upp till kronbladen.

Nu tänker ni kanske att det där var ju en sjuj-vla stor krokus. Jaja, säger jag, kanske är jag en smula lagd åt överdrifter, men kallt var det i alla fall.

Stackars dom som parkerat i Frihamnen nedanför Gärdet och hoppat över att spetsa bensinen med glykol.

Här hamna jag kanske i fel frihamn. Men ändå, vad trodde jag egentligen? Mars kan man förstås inte lita på.

Morgonen ägnade jag åt Banana Kids. Att se en fyraåring, fem om en månad, leka basket för första gången i sitt liv med KFUM, det dunkar det mesta. Det sprakade när hon sprang ut i den stora hallen, det stora rummet och tog några danssteg. Och gav bollen en duktig smäll med dojan.

– Ajabaja, inte sparka basketboll. Förbjudet!!

Jag känner igen det där från då världen ännu var ung. Den stora rymden att sträcka ut i. Den stora rymden att studsa en boll i. Den stora rymden att springa runt, runt i.

Rullar fram längs Gärdet. Här kommer snart spårvagnarna rulla igen. Ingen ek i vägen längre. STIM-huset ska rivas och nytt hus med lyxlägenheter ska byggas. Det kommer bli mer folk här. Det kommer att bli trångt i Kampementsbadet. De borde bygga en 50-metersbassäng pä Gärdet! Kan man i alla fall drömma om.

Borrar vidare i snålblåsten. 18 km senare, hemma igen, med kapad kran (halva näsan domnad, den sida som tog vinden). Se det var ett friskt marspass!

---

Nu börjar jag tro på det. Visst är det vår. Bara släpp känslorna loss och spring ut!!

Så då gjorde jag det. Lunchlöpning på Djurgården. Inga vantar. Ingen mössa. Bara keps, jo jag tackar. Med vita fartränder. Tre stycken.

Såg en krokus. Såg två vintergäck. Tror jag. Två vita blommor i alla fall, som hängde lite med bladen. Såg ingen tussilago. Men dom kommer. Snart!

Fåglar kvittrade, Saltsjön blänkte glitter, ögonen kisade mot solen och allting började plötsligt kännas lätt igen.

Här fick man luta i kurvan för att inte trilla i sjön. Spring i benen, liksom.

Gick i mål efter 17 km. Benen bara rusa på. Fick tygla hårt framför porten, måste ju jobba också. Vår är vår – men inte semester!

---

Here we go again!! (International readers included 😉

50 Shades of Running – Tales of Pleasure and Pain – a Steaming, Slippery Mix of Blood and Sweat and Tears!!!

Snart i en bokhandel nära dig!

---

Många  gamla grodlår i Paris!

Fransk romantik …

… fransk flod …

… fransk mat och fransk litteratur!

Vive la France!!

A tut alör!!

---