Sydafrika #fail
Hej!
Ännu en Ironman åt skogen. Kan tyckas åtminstone vid första anblick. Behövs ingen längre analys eller spaltmeter av halvdana ursäkter denna gång. Utgången var en rättvis dom efter bristfälliga förberedelser och ett naivt men tappert försök se om det skulle gå ändå.
Heller ingen skugga på min coach Björn Andersson eller min ambition att försöka få till träningen. Björn gav mig verktygen för jag skulle kunna genomföra detta men jag lyckades tyvärr inte samla tillräckligt mycket tid & mängd åt träning för en HEL Ironman. Hann dock komma i riktigt bra form och fick ljusglimtar under racet att nivån för göra riktigt bra resultat finns där. Tyvärr går det inte enbart leva på talang om man ska prestera under 9-10h utan man måste göra den träningen som krävs.
I Dubai var det på gränsen jag klarade en hel 70.3 men det gick tack vare loppets utveckling. Lyckades träna mig till en form denna gång som sannolikt hade räckt till någonstans mellan en halv & en hel. Det är normalt och i stort sett väldigt få hinner få till träningen som var meningen inför sina lopp men ska man göra runt 9h räcker det inte med tre cykelpass över 4h och väldigt få runt 2-3. Då spelar det igen roll om musklerna och motorn fortfarande pallar fortsätta när man lider av statisk överbelastning & blossande inflammationer i kroppen. Game Over.
Vad jag vill försöka lära ut här till er som läser detta och till mig själv är följande: Tro aldrig ni ska få en glad överraskning på en full Ironman. Det kommer aldrig hända, och varför skulle det? Ska man upp på dom distanserna, precis som de som springer maratons så krävs mängdträning. Halvdistanserna däremot är mer förlåtande och dem kan man i viss mån chansa på även för dem på högre nivå.
Med det sagt så kommer jag undvika fler lopp där jag realistiskt inte kommer få till träningen tillräckligt bra för prestera på önskvärd nivå. Ska man vara krass insåg jag det långt innan. Men har man bokat en resa, betalt och ordnat med all logistik så är det svårt slingra sig ut. Det är nackdelen med vara nordeuropé. Vår säsong är som bäst på sensommaren, hösten. I alla fall för oss med heltidsjobb & familjer.
Det var många som hade gjort sin hemläxa dock. Kvaltiderna var rejält mycket snabbare i år än föregående trots liknande förhållanden. Krävdes runt 9:30h isch för herrar 35-39 mot 9:45 året innan. Detsamma gällde uppåt åldrarna. Dessutom få Roll Downs då många verkligen var där för att kvala. Märkligt då det kostar tre gånger så mycket för Sydafrikaner att kvala tack vare att deras valuta i stort sett förintats på senare tid.
Tror ni mig inte? Kolla svenskarnas resultat rensat för dem som inte spenderad flertalet veckor/månader utomlands senaste halvåret. Procenten av genomklappningar & DNF´s är osedvanligt högt. Kan därför tyvärr inte rekommendera Sydafrika som lämplig tävling längre för ta en ”enkel” Kona slot tidigt på året. Riskerna är helt enkelt för höga. Poor risk/reward….
För mig nu…..ja, ni som känner mig vet att ge upp inte ligger i min natur. Jag är envis som en röd gris, brukar min mamma säga. Dessutom är jag klädsamt dum och vägrar inse det faktum av att jag egentligen borde syssla med annat. Det är ju det här jag älskar att göra och har genom året bevisat att jag kan göra skapliga resultat. Best Guess är att jag anmäler mig till Klagenfurt. Vill verkligen inte behöva träna sönder sommaren utan vara ”klar” för kunna spendera min energi och ledighet med barn, vänner & familj.
Nu kommer två lugna veckor och ett Påsklov i Cannes. Man kanske ska smuggla ner cykeln och ”råka” köra där den 16:e. Det är fördelen med inte genomföra hela racet – man är inte lika sliten 🙂
Tack för ordet!
Mikael ”Big Shots” Nelker
Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. .