Upp på hästen igen!
Är det något jag lärde mig i stallet som liten ridtjej så var det att alltid hoppa upp på hästen så fort man ramlat av, för att inte bli rädd för kusarna. Jag blev aldrig rädd för hästarna hur mycket jag än tampades med dem i stallet. Jag drogs alltid till de knasigaste och hoppigaste individerna och då fick man även räkna med att trilla av lite då och då. Älskade utmaningen i att vara kring de hästar som ingen annan ville ta sig an, de som bet och sparkade, om man inte vann deras hjärta. Jag tänker mig att det är samma sak i triathlon för mig…
Har haft en drivkraft att jag vill tävla mot de bästa. Mäta mig mot ordentligt motstånd där jag blir mosad. Att tävla när det är grisigt, långt och jävligt. Då har jag tyckt att det är kul. Triathlon ska inte vara lätt. Det är hårt arbete som ligger bakom att ställa upp i en tävling och vägen dit är aldrig spikrak. Man trillar av, blir jävligt less men man hoppar upp igen och kör på.
Så är det är aldrig kul att tävla om man måste bryta. Man blir lite knäckt mentalt. Även om man vet att det finns en orsak till att inte kroppen fungerar som den ska så är det lätt att tänka att man bara är dålig. Efter Motala har jag vilat lite, brytit ihop lite och sedan kommit en bit på väg att komma igen. Körde Vansbrosimmet i lördags och jag har aldrig simmat sämre. 3 minuter långsammare än min sämsta tid från klassikeråret 2009 när jag inte ens tränade simning. WTF! Men nu skiter jag i det. Att simma skulle vara en kul grej så jag tänker inte haka upp mig på det. Nu är fokus att träna och komma i balans igen. Både i kropp och knopp. Det är inte lätt, men det ska gå.
Nu vill jag upp på hästen igen. Kalmar Ironman närmar sig med stormsteg och sista tuffa träningsblocket har lagts av coach Björn. Jag ville ha mig en utmaning fysiskt och mentalt och det ska jag få. Nu ska jag ta huvudet under armen och ta mig igenom den här träningen. Mitt mission för tiden fram till Kalmar är att ha kul längs vägen mot målen. Har några knep till hur jag ska vinna hästens hjärta så att den ger fan i att bita eller kasta av mig igen.
Let´s go!
