Upp till bevis snart


Även om det känns som om vintern aldrig vill ta slut så finns det viss ångest att våren är på intåg.
Då är det inte ångesten över vilken vårjacka & solglasögon jag ska köpa, utan oron över att all träning under vintern inte har gett det resultat man har hoppats på.
Det är inte långt kvar tills dess då det är dags att bekänna färg. Jag har en väldigt stor käft och kommer därför bli duktigt hånad om resultaten på t ex Duathlon cupen blir mediåkra.
Med all rätt. Skit ska skita ha, det är nåt jag lever efter. Det blir en morot i sig att kriga för sin egen heder 🙂

Satt just och skrev ner till min coach vilka tävlingar jag planerar att köra i år samt de måltider jag siktar på. Kan verka ambitiöst i vissa fall men det skiter jag i. Sikta på nåt man redan klarar av är både fegt och tråkigt. Dessutom är detta är min hobby och inte levebröd så är det ju faktiskt inte hela världen om det går åt helvete även om min sportsliga stolthet tycker det.

Såhär ser mitt år ut när det kommer till tävlingar. Eventuellt blir det några fler träningstävlingar beroende på om det behövs och passar in i schemat.

27/4 – SCT Duathlon. 5, 20, 2,5 km. Fartidé ingen, träningstävling.
4/5 – Kungsholmen Runt, Halvmarathon. Fartidé sub 1:19.
25/5 – Duathlon SM, 10, 40, 5km. Fartidé splits, 36 min, 60 min resp 18:30 min.
16/6 – Kilsbergen Triathlon, Olympisk. Fartidé ingen, träningstävling.
14/7 – Halmstad Triathlon. Fartidé något oklar, men 4:15h vore mäktigt givet bra förutsättningar. (30 min, 2:15h, 1:23h)
28/7 – Åhlatriaden. Motionssprint. Skall försvara ”segern” från förra året. Fartpass inför Kalmar.
17/8 – Kalmar Ironman. Fartidé 9-9:10h givet goda förutsättningar.

På hösten kommer Hässelbyloppet, Stockholm Halvmarathon & NYC Marathon. Orkar inte ens tänka på dessa nu. Det är kapitel 2.

I övrigt flyter faktiskt träningen på riktigt bra. Löpningen har lossnat & cyklingen känns stabil. Simningen är på bättringsvägen även om det fortfarande är från låga nivåer.
Ambitionen är att vara uppe ur vattnet efter 60 minuter så jag måste nog börja satsa hårdare på den biten efter påsk. Jävligt trött på att börja cyklingen 10-15 minuter efter de som jag cyklar & springer lika fort som. Har i Kalmar 2010, 2011 & 2012 simmat på exakt 1:10h. Dags att bryta den trenden. Att tillhöra ligan som tar sig fram i en hastighet som proffsen jämför med ”vad en död kropp flyter fram i” är inte godkänt i min bok.

Fick en ny skön kommentar från min finska vän vars pappa som tycker att skillnaden mellan att gå & springa gick vid 4:00 km/min.
Kommentaren droppade han till en löpare vid starten av ett terränglopp i Finska urskogen som sade till honom ”Oh boy, this is gonna gett muddy”.
På det svarade han ”It doesn´t bother me as shit only flies backwards”. Han vann sedan loppet tämligen ohotad.

Hörs & ses!

M

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Endurance


Vecka 9 spenderades inte med övriga småbarnsföräldrar i Sälen med familjen. Precis som så många andra triathleter är jag av det egoistiska släktet vilket betyder att jag istället åkte ner till sydfrankrike med några likasinnade för att cykla. Även om cyklingen på trainer gått framåt i watt räknat så betyder det inte att min uthållighet är på topp. Speciellt inte om det är kuperat och ens träningskompisar heter Lelle Moberg, David Näsvik, Jonas Rodriguez m fl. ”Man blir bra på det man tränar på” är ett uttryck som aldrig sviker. Eftersom jag vintertid aldrig cyklar längre än 90 minuter, om ens det så blev jag väldigt snabbt låg på energi. Kroppen tog ca 60-80 minuter på sig att förbruka den energi som fanns innan den började gnälla. Tappade ork & huvud. Snabbt kom de välbekanta känslorna att man ville hem, inte snart utan nyss. Tack vare min tränares schema som jag valde att följa så var det som tur var inga vansinnigt långa pass. Det var dock lite svårare att följa instruktionen om att ta det lugnt pga sällskapet. Lelles, Davids & Robertssons ”lugna” referenser är rätt hårt i de flestas böcker. Kände dock att ju längre veckan gick att jag mer & mer fick ordning på energin och kroppen vande sig mer vid täningsformen. Psyket behöver nog längre tid på sig.

Löpningen lossnade dock förvånadsvärt snabbt trots slitna ben. Kan ju vara så att springa i kortärmat längs medelhavet i solbrillor är lite mer inspirerande än att halka runt på Djurgården i snöblandat regn?! Passade på att köra två stycken off bike löpningar i lite hårdare tempo samt klämde in ett rätt hårt långpass oxå tillsammans med Viktor som är jämn med mig. Av nån märklig anledning har jag väldigt lätt för att springa efter just kommit av cykeln, även i bra fart. 

Nu är tanken att försöka konservera den form & uthållighet som detta ändå gav tills dess att det är dags för nästa block cykling som förhoppningsvis inleds i Påsk när jag åter igen ska ner till Cannes. Den här gången är familjen med så det blir nog ganska mycket lugnare.

Det jobbigaste med denna sport är när man inser att man inte kan bli bra/bäst om man inte tränar mer. 350h per år låter för de flesta människor omänskligt mycket men för en som siktar på att tillhöra motionärseliten i Europa så är det på tok för lite. Åtminstone om man saknar sim- & cykelbakgrund. Det enda man kan göra är att fortsätta sin strävan efter att träna mer effektivt de gånger man är ute. Man kan alltid göra det man redan gör bättre?! 

Den här veckan är lite lugnare för att slippa dra på mig nån ny bacill samt för att låta kroppen återhämta sig lite. Dessutom är jag ganska sugen på att vara med min familj nu när jag varit borta, så det är nog det största skälet….

M
 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Bamse


Hallå!

Är sedan nån vecka tillbaka helt friskförklarad. Tack snälla mögelsläktet Penicillium för det!
Träning har återgått till det normala, nästan. Kortat ner distanserna 10-20% och hållt igen på intensiteten. Trots att fästet utomhus är allt annat än pålitligt så har de passen känts bäst. Det negativa med att träna inomhus på Bosön och Eriksdal är att där finns exakt utmätta distanser. Lite svårt att lura sig själv hur fort det går när den enklaste matematiken skvallrar om ens prestation.
Utomhus kan man lättare boosta självförtroendet. Eftersom GPS klockor aldrig fungerar som de ska så kan man ju själv runda av passen precis som man vill för att ge självfötroendet en kick.
Ganska harmlöst fusk med ett gott syfte om du frågar mig. Den enda som egentligen drabbas är en själv när man på tävling skjuter lite sämre än väntat.
Lustigt att man bara ifrågasätter sin klocka om det är uppenbart att det går för långsamt. Går det för fort enligt klockan så är det antagligen ”ketchup effekten” som äntligen har infunnit sig eller ”Jag är nog så här bra”. Att det är för bra för att vara sant vill man inte riktigt förstå.

I helgen var min coach Björn Andersson på besök. Fick äran att träna med honom samt se karln in action simmandes. För er som tror att han bara kan cykla så kan ni tänka om.
Inte för att jag kanske är snabbast i världen på att springa men när man springer 15 km i den här kylan och med det här fästet så är det ganska bra att kunna problemfritt lägga in 4st 1 kilometers höjningar i 3:30 fart då vilan är återhämtningsjogg i 4:30. Jag fick slita som ett svin för att hänga med medan han såg relativt bekymmersfri ut. På den sista flöt han dessutom iväg i 3:20 fart……
På söndagen när vår simtränare Micke Rosén delade ut 18×50 meters insim följt av 23×100 meters huvudpass såg det ut som om det gick att åka vattenskidor efter Björn & Daniel som han delade bana med. Jämna 1:15 splits med start 1:30 i Eriksdals 50:a kl 07:30 en söndagsmorgon är ruskigt stabilt. Jag själv fick nöja mig med 1:35:ish per 100:ing och starttid 1:55. Vekt!
Hörde ett kul uttalande i helgen på ämnet simma en IM distans på 1:10h……”det är väl ungefär var det tar för en död kropp att driva den sträckan på”. Älskar sånt trash talk.
En annan favorit som jag fått av en gamal finsk löpare är ”gränsen mellan attt gå och springa går vid 4:00 min/km”. Det sade han när hans lätt korpulente son kom hem efter sitt första millopp som han klarade stolt på 43 minuter. Verkar som om den satt där den skulle för idag springer samme son på 36 minuter och är hyfsat rippad…. (och JA ni som letar efter saker som är politiska inkorrekta så sa han det med kärlek!).

Det verkliga skälet till Björns besök var för att hjälpa undertecknad samt flertalet andra med Bikefits. Jag gjorde visserligen en sådan nyligen för den mer erkände gurun Klas Johansson.
Men precis som när man ställer andra diagnoser så ska man skaffa sig en second opinion. Det var ett klokt beslut. Kom djupare ner och blev mer kompakt i min sittställning, dessutom sitter jag nu mer bekvämt än tidigare. Om ordet ”bekvämt” är rätt ord eller inte när det kommer till 18 mils cykling. Mindre obekvämt kanske är rätt formulering. Tror alla som är klara med cyklingen på en tävling är redo att skänka bort sin cykel alt spränga skiten i bitar?! Hur i helvete är det annars möjligt att man kan längta till att få springa en efterföljande marathon??

Fick några bilder av Jojje som förevigade eländet….

Nu närmast i veckan revansch på 5 km. Förra gången bröt jag vid kilometer 4 då jag hade gått ut alldeles för hårt. 10:07 efter 3 km var lite för optimistiskt.
Ryktet säger att både Lisa och Jonas Colting ska vara gäster vid detta test så jag får försöka se cool ut när jag inombords håller på att avlida.

Nelker

Som vanligt fattar jag ingenting….

Före ingreppet.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Min peakålder är äntligen nådd


Idag är det inte vilken dag som helst. Har idag vandrat exakt 35 år på denna jord. Det här med ålder är ett väldigt omdiskuterad ämne. Äldre menar att det ”bara är en siffra” medan yngre ”slösar” bort sin ungdom med att spela tv-spel, sova eller genom att längta tills den dagen då de blir vuxna. Det är ungefär som med pengar, boende eller utseende. Att vara helt nöjd är svårt….i alla fall med handen på hjärtat. De flesta kan nog tänka sig att vara lite yngre, rikare, bo flottare eller se bättre ut?!

Vi som i ett senare skede i livet har hittat en lidelse för triathlon kommer lindrigt undan. Har tack vare denna enormt tidsslukande sport lyckats hålla den värsta ångesten över livets andra väsentligheter under kontroll. Tack vare min outröttliga aptit efter att bli bättre och snabbare så skiter jag uppriktigt i mycket annat som jag vet ger många av mina normala vänner en del besvär.
Det kan tyckas rätt naturligt att denna träningsboom kommit i takt med att världens ekonomier gick i kras. Tur är väl det. Annars hade nog antalet prozac användare varit betydligt fler….

Det enda jag kan känna när det kommer till min ålder är att det är synd att man inte började med det här några år tidigare. Då hade man kanske kunnat simma anständigt idag.
Man ska dock aldrig ångra saker man gjort. Hade jävligt kul när jag stängde varenda bar & nattklubb i Stockholm under mina glansdagar……tror jag?!

Har som jag skrivit tidigare haft lite besvär med min hälsa. De dagar då jag känt mig stark nog för att köra kvalité så har kroppen inte alls svarat som den brukar.
Min pappa är öron-, näsa- & halsläkare. Tvingade honom att ta diverse prover då jag avskyr att inte känna mig på topp. Är absolut ingen hypokondriker men känner min kropp tillräckligt väl att jag vet när jag har en förkylning eller när det är nåt annat som spökar. Fick provsvaren igår. Tydligen sa det Bingo på St Görans labb. Jag hade full pott av de vanligaste barnbacillerna som just nu florerar i systemet. Två har jag haft tidigare och de brukar inte göra så mycket skada men den sista, Hemofilus Influense det är en elak jävel som man ska passa sig för.
Nu väntar 6-7 dagar av avhållsamhet från VO2 Max pass och istället lite lugnare rörelseträning samt penicillinkur. Tar iofs denna åkomma alla dagar i veckan framför de riktiga maginfluensor som drar fram.

Nu ska jag även börja ladda inför mitt förestående läger i Nice/Cannes v9. Väldigt duktiga individer som ska med så det gäller att vara på topp så man inte blir lämnad som en krampande byracka i rännstenen…

Ta hand om er nu och glöm inte att handsprita!!

//Old ass


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Halmstad Halv IM


Har kanske framgått tidigare men jag har en stor förkärlek till Halland och då mer specifikt Haverdal som ligger precis norr Halmstad/Tylösand. När Anders Engström förkunnade för mig i höstas att de planerade köra en halv IM där sommaren 2013 så blev jag överlycklig.
Äntligen har någon tagit förnuftet tillfånga och lagt en längre tävling på världens vackraste plats. Att det dessutom händer mitt under brinnande semestertider då stan är fullproppad med glada turister gör inte saken sämre.

När jag sen fick se cykelbanan så blev jag ännu gladare eftersom den i princip går på alla de vägar som jag tränar löpning & cykel som mest på under sommarenperioden. Så även om jag bland locals är en nedrig ”Badjävel” så känner jag att detta är lite som en tävling på hemmaplan för mig.

Är alltså väldigt färgad av min egen situation. Förvirrande dock hur Vansbro kunde sälja slut sina 400 platser på under minuten medan denna tävling som ligger mitt i semestersveriges navel knappt uppmärksammats?!

Vi snackar om växlingsområde mitt på stora torg, simning i Nissan och löpning längs med den vackra strandpromenaden till samma vattendrag. Cyklingen kommer gå på väldigt snabba och minimalt kuperade vägar längs vacker natur.
Inget illa om Vansbro men det finns hyfsat mycket mer att göra för både de tävlande och de närmast sörjande innan & efter tävlingen i Halmstad?!

Anmäl er nu och kom och försök slå mig i Halmstad den 14:e juli!
Jag är lika naiv som vanligt och siktar självklart på pallen….(Seniorklassen såklart)

www.svensktriathlon.org

//M


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Stirrar i taket


Efter långpasset på 26 km i söndags så kändes luftrör & hals irriterade. Valde att vila hela måndagen i hopp om att det skulle bli bättre. Oförändrat läge i tisdags så jag kände att ”skitsamma, kommer säkert ändå bli sjuk så jag kan lika gärna ligga i feber medan jag återhämtar mig från kvalitativ träning”. Sagt och gjort. Simning på lunchen samt hårda intervaller med Terrible Tuesdays på kvällen. Hade bra sprutt i musklerna men fasanfullt tungt att andas. Bröt intervallerna efter 3×2 km. De jag sprang med höll 6:45-6:55 per tvåtusing vilket inte riktigt är min tröskelfart med en infektion i kroppen. 

Natten till onsdagen blev inte helt otippat ganska oröjig. Feber, hosta och irriterade slemhinnor. Ögonen rinner som två vattenfall och böjer jag mig framåt känns det som om två järndankar sitter i bihålorna. Tur i oturen så är det nog bara dotterns förkylning jag åkt på. Sambon & sonen har nyligen legat en vecka i feberinfluensa så den är jag glad om jag slipper.

Är lite kluven när det kommer till att träna när man har nåt skit i kroppen. Under vinterhalvåret är det sällan en 100 procentig känsla. Näsan känns ofta lite täppt och man är lite varm/kall om vartannat. Skulle man lyssna på dessa signaler skulle man inte få mycket träning gjord. Min strategi, och den vill jag verkligen inte uppmana någon annan att ta efter, är att jag kör så länge jag inte har ont i halsen alt har feber. Känner jag dock under passets gång att någonting är fel så bryter jag. Inte mer med det…

Gjort en annan reflektion som jag nästan måste forska lite i. Nu när jag ökat min dos cykling och gjort fantastiska framsteg där på kort tid så undrar jag hur det påverkar min löpning. Man får en känsla av att dessa två grenar inte går hand i hand utan om man ska bli bättre på den ena så kommer det på bekostnad utav den andra. Menar inte att jag blir en sämre löpare men att det hämmar mina framsteg där. Det är säkert inividuellt och har med att göra var i sin utvecklingstrappa man står men ändå värt att luska lite i. Får återkomma när jag fått lite klarhet i det här.

Nu ska jag överdosera vitaminer och kolla på lite hemmafru anpassad tv.

Räknar med att vara träningsduglig till på lördag igen. Måste passa på nu när det är min sista vecka som ”ung”. Fyller 35 år nästa fredag och då är jag en tvättäkta age grouper. Att tillhöra masters klassen, tävla som veteran…..Fy faan!! Jag kommer fortsätta anmäla mig som ”senior” tills de slänger ut min rynkiga gamla kropp.

//Young Gun

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in