Vår över Västerbron
Hann knappt vakna i morse, så ringde brorsan. Han frågade pliktskyldigast hur det hade varit i Portugal, men innan jag hann svara började han babbla om det långpass han just slutfört. Han sluddrade rätt bra faktiskt. Kinderna fortfarande stelfrusna. 31 km på hårdpackad snö, Djurgården och Riddarfjärden runt. Och där uppe på Västerbrons krön, kände han det. Solen värmde.
Med andra ord, det finns hopp.
Hoppar själv omkring försiktigt idag. 4 tim 50 min med en 10 månaders ung dam i knät natten till söndag. Sovandes som en stock. Efter en timme började det krampa i baklåren. Bytte ställning. Barnet protesterade. Krampade vidare. Kämpade vidare. Bergspasset i Monte Gorde kändes som en lättare uppvärmning i jämförelse. Efter två timmar började högra handens fingrar domna bort. Barnhuvud med konstant tryck mot höger arms biceps, här kan man snacka om hard core träning. Märkvärdigt hur tungt ett barnhuvud blir efter ett tag. Mer bly än människa. Men härdande, härdande.
Och alla flygplan landar. Förr eller senare. Även detta.
Och nu, Sunny Stockholm. Sirenernas sång från Djurgården. ”Kom och spring, kom och spring”. Måste ut. Nu.
Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in