När jag och pappa var ute på fjället en gång när jag var liten så haglade det. Pappa var lite flint och det studsade på hans huvud. Jag tänkte att varför tar han inte mössa på? Det måste göra ont.

Men jag tror att han gillade det så. Det skulle vara lite åbäkigt ibland, och så smakade säkert fikat godare sen. Jag har ärvt lite av det här. Det ska vara lite jävligt. Då är det roligt. Lite snor och spott i nävarna. Inte så mycket pärlor och klackar. De plockar jag av kl 17.00.

Idag var det inga som helst problem att hitta åbäkighet eller jävlighet.

1) Jag har haft ont i huvudet hela dagen. Jättetrött. Jätteseg.

2) Det snöade i sidled, blåste snålkallt. Säkert väldigt halt.

3) N var inte heller så sugen på att springa.

4) Det skulle springas fort. Jag springer hellre 5 mil långsamt än 10 km fort. Så är det bara. Ultramotorn har plockat bort växel 4 och 5 och de vet jag inte hur jag ska få fatt i. Eller jo, det vet jag- träna fart.

Men jag går lite igång på de här obäkigheterna så ut med oss. Runt Lötsjön och ängarna och 2 km uppvärmning avklarat i snigelfart. Så sega. Långbacken tornade upp sig. Tanken var 5 vändor kortbacke och sen 1 km tröskel x 3.

Sket i det. Ville bara mata. Ned. Upp. Sista biten är brantast. Nästan 300 meter backe där de sista 20 meterna är branta. Och hala.

Upp och ned. Mörkret lade sig. Räknade ned. Inget känns långt längre. Kroppen bara kör. Syran låg och pumpade i låren och hann rensas undan på vägen ned. De tre sista var vidriga. Tog slut flera gånger om men energin kom av att jag faktiskt tog mig ut ändå. Trots allt.

Efter sista vändan bestämde vi oss för att lägga in ökningen då. Bättre sent än aldrig liksom. Runt sjön for vi. Benen bara studsade iväg i mycket snabbare fart än jag trott var möjligt efter så mycket backe. Inga problem.

Älskade ben.

Vad har vi lärt oss idag? IGEN?

Att man ALDRIG ångrar ett löppass!

Inga pärlor till grispass men kanske leopardmönstrat för fart?

Planering är A och O! Men det är inte alltid det är såhär. Strukturerat i förhand! Men ibland måste det vara så och jag gillar det. Älskar att planera. Har börjat använda min elektroniska kalender mer och mer och spärrar av tider, lägger ”repeats” och påminnelser och känner att det funkar. Fredag lördag söndag är helt jobbfria förutom nu söndagkväll då jag jobbar en timme och planerar veckan. Skriver en ” att göra” lista som jag mailar mig själv.

Det kommer alltid vara så att man känner att man ”inte hinner”. Men det viktigaste då är att det som inte hinns är annat än sömn, tid med familjen och att hinna ta hand om sig på det sätt man valt. Jag jobbar hårt och gör det ”jag ska” men aldrig på bekostnad av att jag inte hinner med det som gör att jag orkar göra ”det jag ska”. Om ni fattar? 🙂

Igår var jag helt slut- löpning en hel dag är rena semestern kontra att åka till Ikea, handla där och rodda hemma efteråt. Och då var ändå underbara Hjälten här och gjorde det mesta byggandet. Tidigt isäng för en stor vecka innan jag är ledig i 10 dagar. Ja ledig och ledig- jag kommer jobba lite men bara med kreativa saker. Mycket studier och mycket läsande. Har köpt 5 böcker att läsa i min säng med utsikt över Ottfjället.

Men den här veckan då:

Måndag: Rätt fullbokad dag på jobbet och sen har jag möte med min adept. Vi pluggar inför nationella prov och imorgon är det matte på schemat. Träning: Backintervaller här hemma i Sumpan med Hjälten.

Tisdag: Kurs! Jag har ju läst mycket nutrition så ska gå fördjupningen hos PNC (Pauluns Nutritions Center, inte att förväxla med något kokosvatten eller musli!) för Martin Brunnberg med flera. Får därtill plocka ”russinen ur kakan” på grundkursen för att få till samma bakgrund som de jag ska gå med i höst på fördjupningen.

Träning: Styrka på Mornington Hotel där kursen hålls. Fuskat med styrkan. Inte bra!

Onsdag: Jobb och yoga på jobbet.

Torsdag: Morgonjogg tidig. Kurs och bokrelease för en god vän! Mer om det närmre!

Fredag. Kurs!

Lördag: Da ultimate pre-TEC 100 miles- long run. Ett riktigt långt pass. Bara jag. Fokus på att testa att äta som jag tänkt äta under TEC. Något svårt att få med allt men men.

Söndag åker jag och Lillan till Jämtland och njuter av vårvintern. Jag hoppas få umgås med mina underbara vänner i Åre och kanske också hinner till Östersund! Men nu kör vi måndag!

Om fredagmorgonens solostrides var det ena benet av min löpning så är gemensamma långpass med ultraanda det andra benet som glädjen i löpningen vilar på.

Min vän Peter hade ritat en rutt som var indelad i 5 km etapper med beräknade hålltider så man kunde kliva på och av som man själv ville.

Vi möttes utanför World Class Vasastan som igen ställer upp så snällt med omklädningsrum för oss! Cirka 20 stycken glada i solen. Många kramar och namn som fick ansikten.

Vi joggade iväg mot färjeterminalen och lyckades pricka Estlandsfärjans trötta passagerare precis när de klev av! Vidare mot Ropsten, Bergshamra, Näckrosen, genom Sundbyberg mot Pampas, ut på Kungsholmen och tråcklade oss över broarna till Gröndal. Helt fantastiskt väder!

Jag kände mig seg i kroppen och lite låg på energi i början men allteftersom vi sprang blev det bättre. Efter det goda fikat vid 27 km så lossnade det. Där avvek några och en anslöt och det var riktigt fiffigt upplägg det här- att kunna hoppa på och av!

Flera stycken slog sina distansrekord- Jenny som ska springa Tjejmaran hade sprungit runt 25 km tidigare och blåste förbi maratondistansen. Grymt imponerande. Så kan det gå när man tar det lugnt, har bra sällskap och ett bra fokus!

Väl framme vid World Class passerade vi precis maratondistansen! En riktigt fin dag med så mycket löparglädje och nya bekantskaper! Jättekul!

Tusen tack Peter för rutten och tack alla som kom och sprang och inspirerade! Mer sånt! Lovar!

En njutarlördag vaknar jag tidigt. Får vara ute och springa med massa fina människor och dessutom N som följer med idag! Cirka 50 km blir det för min del medan Lillan leker hos sin moster!
Kartan är ritad av bästa Peter, solen skiner och russinen packade!
Ha en fin lördag!

Ganska ofta får jag höra att löpning så långt, så mycket, så kallt, så tidigt, så tomt, osv inte kan vara bra. Inte hälsosamt.

Jag har full förståelse- och välkomnar varmt frågor och funderingar på vad jag gör, på hur mycket jag springer, på hur det känns.

Men jag är inte speicellt intresserad av att höra en annan person tala om hur de tror sig veta att det är för mig. Vore jag skadad. Hade jag varit sjuk i vinter- då, gärna, ifrågasätt! Men det är jag inte. Jag är frisk, glad, pigg, energisk och kroppen tuffar som ett ånglok.

Jag tänker ofta på det när jag är ute på mina små äventyr. Att jäklars vad många missuppfattningar det finns. Säkert har jag mina egna.

Imorse lät jag klockan ringa lite senare. 05.30 och gav mig iväg strax efter klockan 06.00. Jag hade förväntat mig -22 grader så -15 på termometern lovade nästan värmebölja. Det är faktiskt lite spooky nu att det alltid är så kallt just de dagarna jag ska upp tidigt och springa!

Jag hade ätit en väldigt kolhydratssnål middag och jag petade i mig mina BCAA, min kopp kaffe och P1 morgon i öronen. Rullande ned genom ett sömnig, grusigt Sundbyberg och sen över bron vid Huvudsta för att testa en ny rutt. Det var så vackert i den iskalla morgonen. Jag var så lycklig! Det spelar ingen roll med TEC och massa andra lopp för det är de här mornarna jag lever för i min löpning. När kroppen bara levererar. Bara glatt reser sig ur sängen, med tomma muskler och bara springer som den inte visste annat.

Det var isigt och kändes som att springa trail och vips var jag vilse! Har ingen aning om var jag var men sprang mot solen vilket ju blir söderut nästan och hittade till slut Tranebergsbron.

Där lade jag in en ökning i rejäl fart och efter 10 kilometer kände jag mig riktigt igång med lite russin och dadlar i magen. Så sista 5 kilometerna gick lite snabbare och jag hade gärna fortsatt rulla runt i solen men jobbet kallade!

Såna här mornar är guld. Såna här mornar ger energi. Glädje. Såna här mornar är löpning när den är som bäst för mig!

Ha en fin fredag folks! Vill ni så är ni så varmt välkomna att joina det här gemensamma joggpasset imorgon från början eller längs vägen!

Hej på er!

Medan jag springer i rysskylan får ni läsa detta!

Jag gjorde ett test i veckan där det blev ett herrans fokus på antal slag per minut. Jag använder pulsen på flera sätt men eftersom jag historiskt inte kunnat lita på min puls så har jag inte ”pulstränat”.

Däremot använder jag pulsen för att:

1 Kolla vilopulsen- en bra indikator om något är fel

2 Testa maxpulsen (en gång i höstas)

3 Kolla pulsdrift* under långpass

Tänkte förklara några begrepp som ofta slängs med vad gäller pulsen:

Vilopuls Puls när du vilar helt enkelt. När du är lugn och inte rör dig. Oftast lägst direkt på morgonen när du vaknar. När du tränar upp hjärtat får du större slagvolym* vilket gör att vilopulsen kan sjunka. Vanligt är runt 60-70 slag men det finns tokar som har under 30.Förhöjd vilopuls kan vara tecken på infektion och överträning och att känna av vilopulsen regelbundet är ett bra sätt att få en kontinuerlig ”check” av sin form-även om det förstås påverkas av massa andra saker.

Maxpuls Ja precis som det låter. Max antal slag hjärtat kan slå vid en viss typ av aktivitet! Viktigt! Ju färre muskler som jobbar- desto lägre maxpuls. Jag har cirka 10 slag lägre maxpuls när jag spinnar mot när jag springer. När jag åker skidor har jag inte testat men kan tänka mig att jag kan komma upp några slag till när så många muskler arbetar som vid diagonal skidåkning. Maxpulsen sjunker generellt med åldern.

Pulsdrift är den naturliga höjning av pulsen som sker under konstant belastning under längre pass. Alltså att pulsen ökar även om du springer på exakt samma hastighet i samma lutning och samma vindmotstånd. Pulsdriften kan bli större om du inte dricker ordentligt med vätska och det är varmt.

Slagvolymen då. Det är så mycket hjärtat pumpar per slag. Ju starkare hjärtat blir desto färre slag behövs för att pumpa ut en viss mängd blod tex per minut. Bra skit att ha bra kondis alltså!

Jag har en låg vilopuls. Runt 36 och maxpuls 183. På passet jag springer just nu så ligger pulsen lågt men när jag tänker på min roliga helg så stiger den nog lite! Ha en fin fredag!

Ibland måste man ha tricks för att varva ned. Jag använder gärna musik. Gärna den här:

The big wheel keeps on turning

 On a simple line day by day The earth spins on its axis

 One man struggle while another relaxes

There’s a hole in my soul like a cavity

 Seems like the world is out to gather just by gravity

The wheel keeps turning the sky’s rearranging Look my son the weather is changing

 Sometime again You’ll turn green and the sea turns red

 My son I said the power of axis over my head

The big wheel keeps on turning On a simple line day by day

 The earth spins on its axis One man struggle while another relaxes

We sang about the sun and danced among the trees

And we listened to the whisper of the city on the breeze

Will you cry in the most in a lead-free zone

Down within the shadows where the factories drone

 On the surface of the wheel they build another town

And so the green come tumbling down Yes close your eyes and hold me tight

And i’ll show you sunset sometime again

The earth spins on its axis One man struggle while another relaxes

As a child’s silent prayer my hope hides in disguise While satellites and cameras watch from the skies

An acid drop of rain recycled from the sea It washed away my shadow burnt a hole in me

And all the king’s men cannot put it back again

But the ghetto sun will nurture life And mend my soul sometime again

The big wheel keeps on turning On a simple line day by day

The earth spins on its axis One man struggle while another relaxes

Massive Attack- Hymn of the big wheel 

Snabb god enkel bra mat. Annars får det vara. Det är min devis!
Inga exakta mängder är också ett sätt att släppa kontrollen lite ( eller för att jag inte orkar hålla reda på sånt).
Fräs en lök med lite vitlök och tillsätt morot i slantar. Krydda med gurkmeja, örtsalt, peppar. I med två burkar ekologiska krossade tomater, en buljongtärning, oregano. Lite tomatpure och låt koka upp. Skär ett paket vit fisk i bitar- stjälp i. Låt koka till fisken är klar. Smaka av med mer kryddor. Ätes med riven parmesan.
Man kan ha i skivad fänkål också men se den råkade jag äta upp hela innan jag ens kommit igång.
Varsågod!

Hej på er!

 Fin onsdag morgon med ett hektiskt jobbschema.

Över på Tjejmarabloggen så har jag och Madde komponerat ett inlägg med bra tips för långpass. Många har svårt att få till långpassen och vanligt är att springa dem för fort.

Jag hoppas att ni kanske hittar ett eller flera bra tips att ta med er. Om ni uppskattar inlägget får ni väldigt gärna skänka en slant till vår insamling för Hungerprojektets arbete i Bangladesh med 1000 days of nutrition.

Läs inlägget om långpass här

Laddad till tänderna efter två dagars träningsvila (jag joggade lite i söndags förvisso men inget ansträngande) trodde jag att gårdagens transportlöpning skulle bli en flygande historia. Ack så fel jag hade!

Jag hade nya skorna på, solen sken, hade ätit ok men kroppen vaknade aldrig. Jag har en lång starsträcka som jag brukar kunna korta ned genom att göra ruscher i uppvärmningen men inget svarade igår. Vaderna surade som attan så jag lade helt enkelt ned och joggade de 8 km till Lillans dagis. Tacksam för påminnelsen att formen- den kan du aldrig ta för givet!

Sen fick jag lite styrketräning ändå för hon ville bäras hela vägen från dagis upp för den långa backen. Men jag fick massa pussar så det var det väl värt!

Förra veckan var en ok vecka, väldigt lätt på flera sätt: Lätt styrka, 8 km med tusingar, 10 km morgonlöpning och det här absurt lätta 63 km passet. Men lätta veckor leder inte alltid till att känslan är bra. Just nu är jag tung och seg och det är väldigt mycket på jobbet. Sådär lite för mycket och då vet jag att jag måste sänka förväntningarna.

Idag springer jag igen till dagis och tanken är fartlek.

Imorgon springer jag in på morgonen och ska göra ett test som jag fått av kinesiologen jag ska till. Magnus tycker också jag ska testa ”lugna systemen” så det passet blir en timme cirka styrt av pulsen- kan berätta om det sen!

Torsdag hoppas jag få till ett styrkepass med Magnus eller själv. Blir grisigt tungt i vilket fall.

Fredag blir det ett ”tompass”tidigt tidigt. Låga glykogenlager cirka 20-30 km på trötta stumma ben sen styrkan dagen innan. Ett mycket viktigt pass.

Lördag-raka motsatsen: Ren glädjelöpning på Tjejmarathon – Långpass för alla. Ni är så varmt välkomna! Vi startar utanför World Class Vasastan, joggar i 6:30 fart och bästa Peter har sett till att man kan hoppa av och på var 5e kilometer så du kan välja hur långt eller kort du springer. Vore så roligt att träffa fler av mina läsare!

Söndag är det busmysdag med Lillan hela dagen.

Hur känns kroppen då? Jo. Det är rätt stressigt nu tycker jag. Jag låter den känslan landa. Accepterar den. Förstår vad den kommer ifrån. Gör listor. Prioriterar. Lägger mig nitiskt kl 22.15. Äter bra. Säger ”nej nej nej” och ”sen sen sen” och ser till att fylla på med frisk luft och bra vänner. Bara precis de jag behöver just just då. Mycket tid med Tigerfisen.

Löpningen är ventilen. När jag springer är allt enkelt och solklart och det mesta faller på plats. Som ett tetrisspel som lägger sig självt.

Ha en fin tisdag!

Varning för lite reklam och produktutvärdering! :).

Jag har ingen koll på mode- det har ni ju förstått. Jag har en sportbh som är 18 år gammal. Skor som är 20 år och min kappa är 7 år nu och det syns.

Jag köper nya grejer- absolut men blir extra exalterad när jag hittar något jag kan slita ut. Som min Salomonrygga som jag fick för också 7 år sen. Som redan då var gammal. Den pajade nyss och jag lagade den för flera hundra bara för att jag vill ha just den. Inte köpa ny. Nej ha just den.

Jag har ett väldigt bra ad hoc samarbete med Trimtex. Får testa en del av deras grejer och jag testar ju dem rätt hårt :). De gör inte de snyggaste trendigaste grejerna för det är inte deras intresse. De har inte en stor marknadsföringsapparat och finns inte i butik. Däremot är de väldigt populära bland skidåkare och orienterare och växer inom löpningen. De lägger pengarna på produkterna och de säljer sig rätt bra själva. För de är helt enkelt suveräna!

Deras webshop är just nu under uppbyggnad så där kan ni inte gå bananas just nu. Synd men det går att handla på den norska tills vidare. De gör helt fantastiska grejer för såväl skidor som löpning som cykel och självklart då orientering.

Jag har som sagt hårdtestat deras grejer sen länge. Speciellt i vinter. I vind, regn, snö. När jag har Trimtex tightsen är det som grädde som är målat på mig. Sitter klistrade under hela passet. De håller värmen ned till riktiga kallgrader (minns mitt 55 km pass i -10 i vintras?). Jackan, den där magiska jackan som jag sålde via bloggen. Alla har berättat hur otroligt bra den är. När det är kallt, när det blåser. Hur bra den sitter. Det var rätt bökigt att förmedla allt via bloggen men så värt- jag gillar att folk får bra grejer!

När man ska springa långt så får inte grejerna störa. Det får inte skava. Det får inte hasa ned, det får inte bli kallt, blött och fladdra. De ska bara fungera, sitta på kroppen och göra sitt jobb. Därför är det helt fantastiskt att få använda de här grejerna. I vår ser jag fram emot att både springa och cykla i Trimtex. Och att kunna länka er rätt in i deras snart nyöppnade webbshop. Imorgon ska jag träffa Peter från Trimtex en snabbis och kolla in hur vårkollektionen ser ut lite närmre.

Jag använder andra grejer också. Självklart! Älskar snygga träningslinnen och speciellt grejer från Drop of Mindfulness som jag köpte på Allt om Hälsanmässan och hela vintern har jag använt Icebreaker underkläder och underställ när det varit kallt och jag ska vara ute länge. Saker som kostar, men saker som håller!

På kortare pass är jag inte så brydd men just på de här ultrapassen känns det inte som läge att saker och ting pajar!

När det gäller skor så älskar jag ju klassiska drei streifen- adidas! Men sulan på Inov-8 Xtalon är helt oslagbar. Inga broddar behövs. Bara tassa fram säkert över is, genom snö, genom lera.

Jag köpte mina Inov-8 Xtalon 190 (siffran står för vikten på skon) hos Outnorth men efter bara cirka 50 mil gick meshen sönder. Jag var så kär i dem, sprang vartenda pass i dem. (Har bara ett par adizero XT från förra året i övrigt och ett par Brooks som passar mer för heta asfaltsdagar). Jag ville inte skicka tillbaka dem för att få byta- vad skulle jag då springa i under tiden? Och jag tycker Outnorth varit riktigt hyggliga som skickat nya Xtalon 212 till mig. De har ett mycket tåligare tyg och de premiärsprang jag hem idag. Ren kärlek. Passet i övrigt- skit! Men skorna! Kärlek!

Outnorth har för övrigt massa bra grejer för oss som gillar att skogsmulla utomhus. Jag har köpt både pannlampa och skaljacka där. Köpt ja. Så är det! 🙂

Ha en fin kväll!

Min gamla rygga!