När jag flyttade hit upp från Australien köpte jag ett par snöskor. De försvann upp på vinden någongång för några år sen men jag har saknat de där utflykterna. Igår tog jag ned dem och mina stora vita Timberlandboots som snöskorna är inställda efter.
Jag har ett par rätt smidiga snöskor med rejäla broddar under och ”klor” som griper bra i isig snö. Har även knatat uppför damerna störtlopp efter VM i Åre och där var det brant som attan så de funkar bra för det mesta.
Man kan göra hälen lös och även fälla upp en kil som gör att foten blir planare vid branta partier.
Jag har ingen snöpulka till MiniMe men snodde ihop en lösning med ett par remmar. Tog mina teleskopstavar och satte henne på den gamla fårfällen som jag själv legat på.
Utförs blev det rätt intressant eftersom inga såna där hårda skacklar fanns som stoppade pulkans fart. Jätteroligt tyckte hon!
Väl på isen gick det bra och uppför var det riktigt bra träning med remmen runt midjan.
Hinne jag tänker jag ta mig ut själv en sväng och springa med dem eller träna backintervaller!

Utsikten från min säng. Blir en till fin dag!

Idag fick jag till en sån där stund. En sån där vavavoom stund. Jag jagar dem men de går inte att jaga- de kommer. Man måste bara titta upp. Titta inåt. Titta sig omkring. De kräver frisk luft. Ofta ensamhet. De kräver lite ansträngning. En pulshöjning av något slag, genom egen kraft.

Det kräver absolut inga knepiga träningsmål, ingen Garmin och inga nya dyra träningsprylar. De är snarare ivägen för just de här stunderna.

Och det är för dem jag utmanar mig i min träning. Det är för de stunderna jag väljer att, så ofta jag kan, förlägga min träning så långt bort från pipande maskiner och dunkadunka musik i högtalare jag kan. Det är för de jag inte springer en massa lopp, räds trängsel och jippon. Ibland dock: Gym. Inomhusträning. Lopp med tusentals startande. Jätteroligt. Javisst men det är inte det som får själen att svälla. Det finns en anledning till att TEC med 200 startande lockar mig så mycket.

Min stund idag började med en vansinnesfärd på mina rangliga klassiska tandpetare till skidor utför backen genom skogen på guppiga skoterspår med snäva svängar ned till Ottsjön. Jag hade sikte på resterna av Årefjällsloppspåret där en matta av manchestermönster låg och väntade på att skejtas på. Jag skiter högaktligen hur det ser ut och hur fort det går. Idag, ute på sjön med fjällen som välvde åt alla håll och Ottfjället som ohotad vinnare med sin proximitet, flög jag fram. Galen medvind och lika galen motvind. Så långt ifrån allt. Så nära precis det jag vill. Så glad. Så lugn med hjärtat bultande av hela kroppens muskler som samarbetade för att ta mig genom vinden.

När pulsen lagt sig fortsatte jag det nu igensnöade och igenblåsta spåret upp mot byn och lyssnade på Kropp och Själs program om Elitmotionären som även Annika tipsat om.

Jätteintressant. Lyssna!

Det jag dock reagerar på och varför mitt lyssnande på det inslaget har något som helst att göra med att jag skejtar som trollet Plupp i eufori i snöblåst det är att jag ofta undrar vad hälsa har med tex Ironmansatsningar att göra? I programmet sades flera gånger ungefär att ”Hälsotrenden ligger bakom att många motionärer satsar mycket på sin träning och tränar som eliten”.

För mig är det två helt olika saker. Eller så kanske det vi lägger i ordet hälsotrend något som gör att ordet hälsa tappar den mening iallafall jag trodde det hade. Hälsa känns också svårt att se som en trend. Tränings och tävlingstrend kanske passar bättre? När jag pratar hälsa känner jag ett behov av att tala om att jag inte tränar som jag gör för hälsa. (Påminn mig gärna att redogöra vad som händer i kroppen under ett så långt ultralopp)

Att ta hand om sig. Sova bra. Äta bra. Försöka leva lycklig, röra på sig minst 30 minuter per dag på ett roligt sätt för att kompensera våra stillasittande jobb- ja det är hälsa. Men att satsa på Ironman, följa hårda träningsprogram för att persa på maran, lägga var och varannan fredag för att springa massa mil i minusgrader inför ett 16 milslopp. Det är något annat. Det är bannemig inte drivet av hälsa. Det har jag skrivit om tidigare.

Försöker inte framställa det som negativt- kastar inte sten i eget glashus men jag hade svårt att idenfiera mig med jämförandet av träningstimmar kompisar emellan som nämndes i programmet. Och hur man spann vidare i samma program genom att prata dopingtester på vanliga gym och prata anabola steroider.

Jag är inte naiv. Jag kan känna den också. Pressen. Stressen. Kan få för mig att jag måste vara bättre. Snabbare. Starkare.

Sen backar jag. Tar fram helhetsperspektivet. Tar fram minnet av en sån här magisk stund som idag. Som flera idag- som när jag drog Lillan i pulka med hemmafixad sele i mina gamla snöskor. Uppför utan att det var jobbigt för jag har bra kondis. Lyfte henne om och om igen när hon ville uppför en liten backe på sina skidor. Orka leka och vara tålmodig. Det är min hälsovinst jag kammar hem från min träning. Det och mycket annat.

Tänker på varför jag tränar. Vad jag kommer ifrån. Vad jag brinner för. Vad hälsa är för mig och vad jag vill utmana mig med fysiskt och psykiskt. Skillnaden där emellan. Vad träningssatsningarna kostar för resten av livets delar. Gör mentala bokslut- och hittils, går jag med vinst.

Och om man börjar tala vinster och tar det ett varv till så är det ju inga fattiglappar direkt som det pratas om i programmet. ”Det kostar att ligga på topp” säger man och att genomföra en Ironman med bra utrustning, för att inte tala om anmälningsavgift, resa, och logi kostar mer än många har råd med. Den är ”trenden” är inget fenomen som är representerat i hela samhället.

Ja det var dagens funderingar under stretchen efter mit mysiga skidpass. Ni brukar ha kloka inspel och tankar. Vad är träningen för dig? Är den hälsosam? Vad är hälsa?

Det här är hälsa för mig:

Eller ledigt iallafall. Eller hur det är. Jag är rätt bra på att stänga av allt under perioder under veckan men just nu känns inte optimalt att vara datorfri och ledig i sju dagar. Det är för mycket.

Samtidigt är det just då man ska vara ledig. Behöver det.

Och jag ska vara ledig. Jobba en timme om dagen, sen läser jag en timme varje kväll. Just nu läser jag om en klassiker inom idrottsnutrition- Sports Nutrition och så läser jag flera böcker om löpträning.

Alltid ständigt lärande- det är mitt mål med livet. Och så en stor portion hjärta!

Vi kom iallafall fram till Ottsjö idag efter 65 mil i bilen. Jag har varit ute en sväng i löparskorna, bara kort och gjorde lite armhävningar och löpskolövningar för att känna hur benen mår. De mår bra hälsar de men det som gjorde ont igår var faktiskt tårna! Så har faktiskt tagit med mina gamla trotjänare- adizero XT som jag aldrig fått ont av.

Jag ser fram emot en vecka med mycket frisk luft, lek, bus, läsning, träffa vänner och ladda batterierna.

Veckans träning har varit väldigt konstig: 10 km backintervaller i måndags, styrka i tisdags, 4 km jogg och yoga i onsdags, vila i torsdags, lite yoga i fredags, 43 km plåga igår och lite ruscher och löpskolning idag.

Veckan som kommer är tänkt att vara den tyngsta inför TEC. Samtidigt vill jag åka längd och ta det lugnt så det blir en avvägning med dessa planerade pass:

1 pass backintervaller i snöskor

1 pass med 6 st tusingar

1 ultrapass (fredag) som kommer bli en utmaning här i vägs ände. Det är 17 km rätt nedför till Undersåker- intressant att lägga in det i passet. Annars är det asfalt in till Vålådalen och Nulltjärn och kanske ta en sväng till Trillevallen. Allt asfalt ehuru.

Rörlighet- lite varje dag och självklart längdskidor på sjön!

Jag återhämtar mig snabbt och uthålligheten och det aeroba systemet är i full sving. Nu behöver jag få ett pass där jag känner att resten av kroppen pallar med. Den tryggheten har jag inte just nu. Där jag är nu tvivlar jag på att jag ska orka TEC. Det är också väldigt sunt och när det är 14 dagar kvar så kommer jag trappa ned rejält för att vara i min bästa form jag kan vara då. Det är ingen ide att mata mil sista två veckorna. Då tänkte jag fokusera på fart :).

För efter rapporter från dagens Premiärmil är jag väldigt sugen på kortare lopp. Det ena utesluter inte det andra.

Jag var inte där på plats idag förstås men mitt hjärta var där genom att N sprang. Han har som mål att springa sub 40 under året och det kommer inte vara några problem med tanke på hur bra det gick idag!

Nu är det dags att krypa ned med en av alla de böcker jag släpat hit och sen somna med Lillan snosande på ena sidan och utsikten över fjället på den andra. Inte helt fel!

Ha en fin kväll!

Oavsett vad man tränar för så tror jag att man tjänar på att ha balans mellan hårt och lätt, långt och kort. Dra ihop musklerna och förlänga dem.

Vissa veckor är det kanske fokus på något, andra på annat. Beroende av vad man tränar inför. Men jag tror många tränar rätt ensidigt. Det är inte helt lätt att vara kreativ hela tiden.

Och många tycker det är svårt att få till balans i träningen. Många skadar sig. och let’s face it, löpning är väldigt repetitivt. Dagen efter mina ultrapass ägnar jag massa tid åt att öppna upp höfterna. Som jag skrev tidigare- Jag lägger mycket av min övriga träning på att försöka jobba med explosivitet i de stackars höftböjare som under långlöpningen tusen och tusen gånger om bara rör sig lite ”fram och tillbaka.”

Så vare sig du tränar för ett millopp, marathon eller vill komma igång så tänkte jag tipsa på fyra bra pass att få in varje vecka. Och nu pratar jag inte om någon som är mitt i en specifik uppladdning utan det här är en bra grund helt enkelt.

Ett kan du göra hemma på mattan framför teven och de behöver inte ta lång tid. Utöver detta är vardagsmotionen med promenader och rörelse gärna i frisk luft förstås bra komplement!

1) Rörlighet!
Med örat mot marken så känns det som att det är mycket höfter och bröstryggar som behöver röra sig. Baksida lår och axlar därtill.

För höfterna tänker jag bara skicka er direkt till Jessicas inlägg här för det är ungefär så jag jobbar själv. För axlar och bröstrygg har jag hittat dessa. Jag har några till men tills jag tar mig tid att filma mig själv så blir det länkar till andra!

Därtill vill jag verkligen slå ett slag för solhälsningen

Med några korrigeringar:

Vid nr 2- kom inte så långt bak. Vid nummer 3- ha lätt böjning i knäna. Vid nummer 7- knip med rumpan och böj inte så långt bak.

Vid nummer 8-får du inte i hälarna ha lätt böjning i knäna och ”trampa” dig ned i stretchen. Titta in mot naveln och tänk att axlarna ska långt bort från öronen.

2) Funktionell styrka

Funktionellt är ju ett ord som används lite hit och dit och hur som helst och till allt möjligt. Det jag menar här är övningar som utmanar kroppen på flera plan eller på flera aspekter. Draken- tex är en fenomenal övning: Styrka och balans. Utfallssteg med hopp eller med en vikt i händerna och vridning, vikt över huvudet med vridning- ja ni fattar! Det ska inte vara det gamla vanliga. Dynamisk planka. Armhävningar med ”krokodilgång” framåt. Låt fantasin flöda men! Håll ryggen neutral, magen stark och försiktig med knäleden är mitt tips! Funktionellt kan ju också vara att det är en övning som stärker dig för en rörelse du gör ofta. Anpassa efter dina svagheter, dina mål och din vardag helt enkelt! Ta hjälp!

3) Det långa mysiga lugna passet

Visst låter det bra? Det är det! Långa lugna pass runt 70% av maxpuls eller en 12a på Borgskalan bygger kapilärnät som ökar syresättningen av musklerna. Det stärker hjärtat, leder och ligament och ökar din uthållighet. Det bygger vägar som du kan träna snabbare på helt enkelt! Vad är långt då? Ja det är lite längre än vad som är bekvämt just nu! Öka distansen med 10% är ett bra riktvärde. Du behöver absolut inte träna långpass varje vecka men att ta med sig en kompis på ett lite längre lugnare löppass i fin natur, kanske med en fikapaus- det gör gott på fler plan än de jag nämnde ovan.

4 ) Flåspasset

För att bli snabbare och få bättre syreupptagnng behöver du utmana systemet lite. Mjölksyratröskeln, eller ”tröskeln” kort och gott är den ansträngningsnivå över vilken muskeln inte klarar att rensa undan mjölksyra. Effekt får man när man jobbar både på tröskelnivå och över. Maxfart är onödigt slitigt. Tröskelpass, intervaller, backintervaller, fartlek- allt beror på vad du är redo för. Jag går inte in på detaljer här men ”flås” är fokus alltså!

Lycka till med din träning! Ställ gärna frågor så ska jag försöka svara!

Hela kroppen ska med. Annars får det vara. Ett pannben kan inte springa ett långpass. Inte ett par ben heller för sig själva. Inte två lungor och även om hjärtat orkar hur mycket som helst så måste alla bitarna vara med. Det är min filosofi och ledstjärna. Häng med i praktiken.

Utsövd. Ätit bra. Löpglad, bara sprungit ett pass denna vecka (kanske blev benen sega av vilan?). Härligt väder grym ljudbok i öronen. Inga problem.

Vet att det tar sin goda tid innan jag kommer igång. Speciellt med 3 dagars löpvila. Men nu kändes det rätt ok från början istället.

Det är tre veckor kvar och en tid innan ett lopp då man ”trattar ned” och tränar mer specifikt för loppet. Att springa i ”race pace” alltså den hastighet man ska springa loppet i det är kalasträning nära lopp som är upp till maraton. För ultra blir race pace bara knasigt för det är ju väldigt långsamt! Och den farten är ju vettig då för väldigt långa distanser men min träning bygger iallafall inte på att jag ska springa distanser nära den jag ska springa på TEC- 16 mil. Min träning bygger på några riktigt långa långpass utan fokus på fart utan fokus på tid och sen kortare snabba pass och morgonjoggar på tom mage för att få till fettförbränning. Hänger ni med?

Jo men så idag var tanken att ligga lite snabbare än min tänkta fart på TEC. Springa en mil i taget så ja fokus på distans idag faktiskt. Äta varje mil. Det gick inget bra. Första milen snorlätt. Andra också ok. Tredje började det gå trögt. Ont i stortårna. Öm i låren. Bara skumt. Bra energi.

Vågar knappt tala om vad jag åt: 2 tunnbröd varje mil. Nedsköljt med vatten. Russin, BCAA och så tar jag resorb direkt i munnen varannan mil. (svettades bra idag). Självklart ska jag äta annat på TEC men försök släpa med en hel mataffär i en liten rygga.

Vid 30 km hittade jag ett jättemysigt kafe och behövde fylla på vatten så stannade där en stund. Min gamla vätskeblåsa är värdelös så det rann ut vatten överallt och tog dyrbara minuter. Stannar inte klockan- den stannar inte på TEC så varför nu.

Sen tuffade jag vidare på nya stigar. Isiga stigar. Inte bra känsla. Inte trött men öm alltså. Bah. Ändå- alltid jätteglad över det här magiska att tuffa runt med min lilla ryggsäck och mina stora tumvantar i min lilla bubbla i det fina vädret. Det må ha varit kallt alla de här 100 milen jag sprungit i vinter men oh så fint väder jag haft!

Sprang via Jakobsberg, Järvafältet, Sollentuna, Edsviken, Danderyd, Djursholm och vidare.

Var ju på väg till Täby för att springa ett varv på TEC banan och hälsa på hos Mackan  för att sen springa hemåt igen. Cirka 7 mil tror jag. Men efter 4 mil så var jag tvungen att ta sikte på ett stopp för att ta en time out. Fortsätta ut i djupa halkiga Täbyskogar utan ben som jobbade det skulle inte gå.

Stannade på Gateau lite farligt nära en Roslagsbanestation och tog en kaffe. Det inte kaffe löser går inte att lösa.

Det här löstes inte med kaffe. Det gjorde fortfarande ont i tårna- kan tänka att artros känns såhär. Aj som f*n. Har ju nya skor men- tåskav? Tåont?

Jag gav mig. Hoppade på tåget och jag var faktiskt inte ens sur. Min kropp är så fantastisk stark och jag tar så gärna hand om den på bästa sätt. Säger den nej- om så stortåna så lyssnar jag. Jag ställer mig hellre på startlinjen till TEC med ett ultrapass för lite och fortsatt stark och frisk kropp än ett för mycket och tillstymmelse til skada. Jag tycker det har funkat bra hittills.

Och det jag menar med att hela kroppen ska vara med det är att just hela kroppen ska fixa en distans. Jag hade kunnat springa 7 mil idag. Med pannbenet och muskler. Men inte med  hjärta, senor, skelett, ligament och pannben och muskler. Hela kroppen var inte med. Och då sliter det.

Det här är något jag vill skriva mer om känner jag. Det och massa annat.

Nu packar jag en galen massa saker, allt från böcker åt Tigerfisen till snölås för imorgon åker vi hit! Mot Jämtland!

Foto: Årefjällsloppet som gick idag!

Klockan ringer 06.45. Den måste inte det. Jag vill att den gör det. Klart det är lite segt. Varför gör jag såhär?
Antingen kan jag se det som att jag är på väg ut i – 10 grader för att frysa lite och springa långt när jag kunnat sova i en varm säng.
Eller lägger jag en helt ledig barnfri dag på annat än att umgås med vänner och familj? Min pojkvän?
Kanske gör jag det jag längtat så mycket efter hela veckan när jag suttit still framför datorn med telefonen plingande och ringande i ett? Kanske är en hel dag för mig själv i sakta mak precis det som behövs? En massa frisk luft och få röra på sig ordentligt.
Kanske är det ett litet äventyr?
Jag vet va jag tror! Ha en fin lördag!

Det är fredag kväll och jag förbereder det längsta passet inför TEC. Kroppen känns finfin men jag är så trött i huvudet efter den här veckan.
Planen är att gå upp tidigt och springa… Länge! Fokuserat. Äta det jag tänkt äta ( testar bröd imorgon) och lyssna på min nya ljudbok Finding Ultra.
Jag hade gärna lagt två långa hårda pass inom 24 timmar men som vanligt så pusslar jag ihop det jag kan.
Det viktigaste nu är känslan av att ”allt är med” under långa sträckor: mage, ben, skalle, energi.

Fredag! Är med på kursen idag igen. Och försöker beta av jobb samtidigt på raster och skarvar. Hej och hå.
På lunchen yogans jag medan två starka tjejer körde styrka:

<img src="http://www.fitness-lifestyle.se/cldocpart/15942.jpg" alt="20130322-130848.jpg"
Jag övade på huvudstående och handstående. Jag kan rätt bra sen gynnastiken men där övade vi aldrig på att byta vilket ben vi gick upp med. Bara att göra det sätter myror i skallen och gör att kroppen får tänka nytt. Och det är träning det med även om svetten inte flödade.
Utmana bekvämlighetszonen. Det är alltid bra.
Stretchade ut mina förbenat stela vader och jobbade med höfterna. Feet up head down. Head down feet up. Skaka om lite I den här överfulla skallen inför helgen.
På mig hade jag mitt nya linne från adidas. Hurra för att inte träna i underställ jämt och hurra för träningskläder som sitter bra. Hurra för fredag!

Jag gillar ljudet av grus som nuddas ungefär 180 gånger i minuten. Av snö. Av knarrande sand. Av en spång. Av kråkbärsris som river runt vristerna.

Känslan av att plumsa i en geggig pöl men hitta fäste.

Jag gillar när det bränner i låren. När de talar om att ”vi har jobbat idag”. När jag ser min profil i ett fönster och höften fortfarande är fram fast jag just tuggat i mig 5 mil. Foten landar under kroppen och hållningen är stark och stolt fast orken tryter.

Jag älskar när magen putar ut lite vid inandning. Att kunna andas långt ned. Att den där låsningen är borta nu.

När armarna får vara med i en uppförsbacke. När det väser i halsen för syret i muskeln tar slut.

När jag vänder efter en backintervall och knappt orkar stå rakt men står emot reflexen att fälla framåt. När benen är sura som citron.

Jag längtar till barrtäckta stigar och snabba fötter. Jag längtar till och med efter asfaltslöpning i stekande sol.

Jag längtar enormt till att få springa längre än jag någonsin gjort. Fortare än jag någonsin gjort och ännu mer terräng.

Jag längtar till mer löpning men jag älskar känslan i varje löppass.  Varje pass har sin känsla, sin lärdom och inget går att ta för givet.

Att ta miljoner löpsteg men kunna framkalla minnet av ett enskilt och längta efter känslan av ett enda.

Idag var jag på kostkursen igen. Funkar bra det här med att plocka russinen ur kakan. Idag handlade det om naturläkemedel och kost vid sjukdom. Väldigt övergripande men mycket att fundera över ändå!

Jag smet lite tidigare och är nu på väg till UCSP för bästa Magnus bokrelease. Vi har känt varandra i ungefär två år och mitt bästa minne med Magnus måste vara våra två toppturer uppför Skutan förra året. Den första på min födelsedag och den andra med 50 glada deltagare! Härliga minnen!

Magnus bok, vars manuskript jag kikat på handlar hel enkelt om hur du lär dig springa bättre! Med bra teknik, styrka och smart träning. Otroligt snyggt layoutad av grymma Sofie Lantto. Därtill lätt att läsa och använda! Go get it! här kan du läsa mer och beställa. Stort grattis Magnus- ett enormt jobb som ligger bakom att nu njuta av!

Magnus (och mig )kan du träna löpning både på asfalt men mest i terräng på Workout Åre i år.Magnus håller även en löpworkshop 25 april. Läs mer här.

Apropå läsning så kom alla dessa böcker till mig igår. Om någon befann sig vid Vasaparken runt 17.00 igår så kunde man bevittna hur jag testade bästa sättet att springa med en kartong böcker i famnen. Inget jag rekommenderar.

Vilken av böckerna förutom Magnus bok jag rekommenderar återkommer jag med. Mycket läsning i påsk! Maila frågor om löpning nu!

Jag får den frågan så otroligt ofta. Nätet, tidningar och tv till och med översvämmar av tips och prylar och man får lätt en tanke om att det måste vara rätt knepigt.

Ord som, stegringslopp, tusingar, drop, satelliter (ja till och med rymden ska vara med!!!),tröskelfart, stegar. Vad betyder allt? Behöver jag veta det?

Nejdå. Men det finns en massa frågor därute. Så…

Vi gör såhär! Ni skriver frågor, antingen här eller på mail- jag har redan fått några som jag ska svara på. Så reder vi ut begreppen.

Jag har varit både nybörjare, lat, rädd för backar och intervaller en gång i tiden och fortfarande, trots tycker jag rätt bra kunskap om träning och löpning så är det oftast det enkla som funkar.Och jag är fortfarande nästan livrädd för att springa i grupp- om jag inte leder själv förstås :).

Men fråga på ni. Jag ska ut bland snöflingorna och leta inspiration till ett inlägg hos Lidingöloppet och sen är det yoga precis utanför mitt kontor med Ari Lipponen. Så bra man kan ha det då!

Jag har varit på klockrena Mornington Hotel idag. Vars entre ser ut såhär:

Jag var med på dag 2 av kursen Diplomerad Kostrådgivare som leds av otroligt kunniga Martin Brunnberg. Jag ska gå fördjupningen men har ihop med Martin kommit överens om delar av grundkursen jag ska vara med på. Idag blev det mest repetition av områden jag läst tidigare: energiprocesser och sådant men alltid värdefullt att höra igen Det mesta jag har läst har jag läst på engelska och det är bra med svensk terminologi för när jag själv ska föreläsa. Det mesta heter samma sak tack o lov!

Mornington Hotel har verkligen lyckats nischa sig! Allt är..genomtänkt! Andra är bättre på att förklara sånt här men jag gillar när det finns ett tänk bakom allt. Bakom fikat. bakom layout. Mat. Bakom vad som finns i omklädningsrum, på toaletter etc.

Och jag ÄLSKAR gym som har roliga grejer! På plan 6 innanför konferensen ligger deras gym. Här var det rena lekstugan: Massa hopprep, kettlebells, bosubollar, yogamattor, rep, pinnar, bollar, medicinbollar, gummiband. Bra maskiner och massa vikter. Och bäst av allt: lite folk! Alla som kom verkade där för att träna. Gillas!

Jag hade en plan:

..men den släppte jag. Gjorde dock alla övningar på pappret men det blev några till. Jag är stark. Fick höra att jag borde träna fitness. Nåja. Det är väl trevligt att man kan se ut så när man tränar styrka sisådär i snitt var tionde dag..hrm.

Kände mig iallafall urstark. Kände ingenting i benen från igår utan hoppade på lådor och hoppade med 10 kg viktplatta och benböjade- förvisso med max 20 kg i famnen/på raka armar men ändå.

Några ord om styrka för löpning

Eftersom löpning, speciellt lång löpning som ultra blir så otroligt repetitivt med relativt små rörelser om och om igen i tusental så ägnar jag rätt stor del av den lilla styrka och alternativa träning jag gör med fokus på explosivitet och dynamiska rörelser för höfterna. De ska få veta att de kan göra annat helt enkelt.

Jag tränar inte småmuskler som bicep och triceps utan jag koncentrerar mig på stora muskelgrupper som jag behöver för att orka bibehålla en bra hållning i flera mil.

Fokus ligger på att utmana fötter, anklar knän och höft att vara starka i flera plan. Göra olika saker- fötter ut fötter in. Hoppa. Vrida.

För överkroppen- stora övningar som armhävningar, och sen mest fokus på rygg och bålövningar. Jag tycker jag har bra muskulär balans men fortfarande är min vänstra höft svag och beter sig skumt vilket gör att jag sätter i foten lite tokigt när jag springer. Gör inte alls ont men jag ska ge den massa kärlek och övningar nu inför TEC.

Imorgon är det en fullspäckad dag på kontoret och sen är det kurs i två dagar till. Det är helt ärligt som semester för mig att sitta i lugn och ro på en stol och lyssna. Problemet är att eftersom jag är min egen avdelning så är det en del i inkorgen att rodda med på kvällen men jag är van att sitta och jobba en timme mellan nyhetssändningarna.

Hade en avstämning med en av mina chefer igår och känner mig trots allt rätt lugn och trygg med att jag gör rätt saker.

Magen och hjärtat säger det också. Så tut tut. Nu tuffar vi vidare!