Ja vad gör man en ledig dag. Jag tog mig tid att räkna ihop alla mil jag sprungit. Jag kan ha missat några pass här och där men jag har ju stor hjälp av bloggen. Jag hade tänkt registrera allt på jogg men orkade bara fram till juni sen spårade det ur med uppföljningen. Håller ordning på hur det känns istället.

Men nu gjorde jag det.

Veckans träning är sådär lagom spännande. 5 km i måndags, 12 km i Ursvik igår, 13 km leriga värmlandsvägar idag. Seg som attan. Det mest spännande är att gissa hur långt jag kommer innan första kisspausen? Idag 1 km! Sen hann jag med tre stycken till på 13 km löpning. Spännande.

Jag kommer iallafall försöka lägga in ett kvalitetspass till och ett längre pass och kanske ett kortare denna vecka Man har ju så enormt mycket tid när man är ledig och barnfri! Orkade jag bara duscha skulle jag vilja springa två gånger per dag! Lite styrka ska in också.

Det enda är att jag inte får orken till kvalitet på förmiddagen. Måste ha ätit både frulle och lunch först- så var det inte innan. Så nu blir det mest distans och det gööör ju inget! Jäjä.

Men vad kul det var att scrolla igenom bloggen för att hitta igen träningspassen (som jag som tur var ofta smidigt sammanfattar under just #veckansträning). Speciellt att läsa min racereport från Black River Run. Kroppen reagerar nästan fysiskt när jag kommer ihåg hur jag mådde. Urk.

Jag har inga mål att springa ett visst antal mil. Det är ofta jakten på kvantitet i sig som kan leda till skador. Men visst är det lite snöpligt tycker revisorn i mig att jag kommer landa på runt 285-290 mil och inte pricka 300? 🙂

281 underbara, tuffa, roliga helt skadefria mil har jag lyckats pyssla in i år. Och jag har några kvar. Fantastiskt när jag dessutom just genom bloggen får uppleva dem igen när jag klickar mig igenom arkivet:

De 6 milen jag sprang från Ottsjö och söderut hem från fjällen. Alla terrängskutt. Alla snortidiga morgonpass. Mina två 100 miles lopp. De 21 km på Vansbro halvIronMan jag stapplade mig runt. De 42 kilometerna med hemlisen i magen jag joggade på Österlenmaran. När jag åkte till Västerås inför BRR och inte hittade själva banan utan sprang lite vilse för mig själv men skrapade ihop 6 mil där med.

Jag måste skriva en årskrönika över det här året but for now- jättenöjd med både veckans och årets träning! Vore jättekul att höra om någon vill outa vad de planerar inför nästa år? Speciellt om någon tänker debutera på ultra? Glada mellandagar på er!

På väg att leda topptur på Åreskutan under WorkoutÅre med Magnus Hagström. I år får de klara sig utan mig!

Juldag och vi sitter i bilen på väg västerut igen.

Nej- jag sprang inte på julafton och jag skrev något om det både på Twitter och Facebook för att jag kan inte låta bli att både förfasas och roas lite över det ortorektiska uttryck som uppstår runt jul. Jag springer ofta en julaftonsjogg men ser det inte som ett måste, i år ville jag inte sticka iväg från min 4,5 åring. Det går jättebra del flesta dagar men det här är ju en dag liksom. Och jag måste inte springa för att unna mig god mat och lite extra gottis senare heller.

Jag menar mer att varför är det sån hets runt att träna på julafton? Fint om det är en tradition men om man måste ut och träna för att kunna unna sig maten med gott samvete- ja då kanske det är problemet snarare. Tycker jag tralala som eftersom jag haft ätstörningar och ortorexi ser det ganska tydligt lite här och var.

Lyssnade just på Fredrik Lindströms underbara Vinterprogram i P1- lyssna! Pricken över i:t- om du tycker julen är lite slut nu efter julafton- när den egentligen börjar så har man firat den kommersiella julen. Det är ju nu det är tid för samvaro och ro.

Själv ser jag fram emot en vecka till borta ifrån Tokholm med mycket träning, sömn och en del jobb. Två timmar varje dag. Jag har saker att fixa med i egna firman, för Tjejmarathon och eftersom jag är ledig en vecka i januari så får jag dona med en del nu. Men det gör inget. Två timmar per dag som sagt. Sen är jag ledig resten av tiden.

I vår familj har vi kommit en bit på väg mot att inte byta pengar med varandra men Lillan fick förstås alldeles för mycket paket som vanligt. En 4,5 åring har ingen koll efter fem uppslitna paket. Jag har gett pengar till UNHCR’s katastrofarbete i år och fick pengar i mitt namn till Stadsmissionen och Läkarmissionen bland annat. Mycket uppskattat!

På julafton spelar vi mycket spel, äter massa knäck och gott enkelt  hemlagat julbord och eftersom vi firade inne i stan bestämde jag och N oss för att se om vi kunde bjuda några hemlösa på kaffe eller iallafall lotsa med dem till Immanuelkyrkans julfirande ”jul i gemenskap” där N volontärjobbade för två år sen och hans kompis gjorde i år. Vi hittade inga tiggare att släpa med så tog med vår chokladask och lämnade den där i stället. Blev väldigt varm i hjärtat av att se hur det funkade, men samtidigt- vad sorgligt att så många är så ensamma!

Jag hade tydligen önskat mig en sak av N som han förstås fixade till mig! Den här boken – Feed Zone Portables! Med massa recept och inspiration för riktig mat för långa lopp och träning! Ska bli jättekul att testa. Jag har historiskt använt mest Perpeteum men efter magkaoset på BRR kan jag inte smaka deras gels. Jag kräktes upp den direkt på senaste långpasset. På riktigt. UCAN Superstarch har dock funkat bra- ska skriva mer om det vid senare tillfälle.

En annan oväntad julklapp som förbryllat och roat mig, faster och N är det röda paket utan lapp med en bok i, ett kuvert med mitt namn och ett julkort undertecknat ” Velox cursatio” (springer snabbt”). Jag har klurat i snart ett dygn och nej, jag kan inte för mitt liv lista ut vem det är. Du får GÄRNA höra av dig- jag/vi är enormt nyfikna nu!

Om jag ska ut på juldagen? Absolut. I gummistövlar med pannlampa och reflexväst! You betcha!

God jul- det är nu den börjar!

Eller tacksamhet.

Den här veckan är många av er lediga. Ni ska träffa såna som ni kanske saknat ett tag, såna ni längtat till att få umgås mer med. Vara lediga med.

Det är ofta fokus på sånt som ska göras, öppnas, lagas och det ska resas och packas. Sånt som inte blev som man tänkt.

Kanske försvinner i allt detta tacksamheten att kunna ses.

Att känna tacksamhet är att bli väldigt rik på en gång. Att ta in allt man har, de man har och riktigt känna det är både enkelt och helt gratis men är kanske det dyraste att mista.

Alla julklappar, de bästa julklapparna, finns inom oss och runt oss. Känn tacksamhet för fem aspekter i ditt liv idag.

Tacksamhet är en del av Mindfulness. Här pratar John Kabat-Zinn om tacksamhet och generositet.

De här två skorpsmulorna är jag riktigt tacksam för att jag har!

Eller spårade i.

Jag älskar långpass men jag är en typisk ultralöpare- det tar sisådär en 8-10 kilometer innan jag är igång. Idag hade jag med mig min fästman på passet. Han är snabb men inte så uthållig, jag är tvärtom. Tanken var 18 lugna kilometer och det blåste rejält när vi stack ut. Vi valde att börja med de 11 kuperade kilometerna i skogen fram till landsvägen där det är 7 flacka kilometer tillbaka.

Jag springer bara på känsla nu- känns det som långpassfart får det vara det, känns det som distansfart är det det och känns det som tröskel är det så. Dagsformen svänger betydligt mer nu och jag vill inte störas av några siffror som inte betyder något just nu då de inte ska bli längre eller snabbare. När det känns bra njuter jag av det. Känns det inte bra- så beror det antingen på att jag är ”seg” och då hänger jag i eller, och ta i trä det har inte hänt än, så mår jag inte bra och då saktar jag ned.

Idag kändes allt kalas. Det är tufft med kuperingen men vi snittade runt 6-fart upplyste N mig om efter milen var avverkad. Dock blir det en del stopp när man måste kissa hela tiden. Väl ute på landsvägen hade jag bestämt att det skulle vara medvind.

Det var det inte. Det var sidovind. Sån där som sveper fötterna i kors när man lyfter dem. Men nu var jag rejält uppvärmd och var less på joggfarten.

Så jag ökade. Till det jag upplevde som tröskelfart. Lite lättare kanske. Behövde koncentrera mig men inget flås. Fokus på andning och steg. N trampade på bakom.

Och det kändes fantastiskt. Sån där riktig Runners High. När det bara rullar på. Lite ansträngande men absolut inte obehagligt. Löpning när man känner sig stark.

När man svänger av ut på grusväg igen är det en kilometer kvar och då saktade jag ned. Visade sig vi legat på strax över 5.00fart i 6 kilometer vilket är strax i närheten av min tröskelfart innan jag blev en bebisfabrik. Nedjogg sista kilometern och kändes som ett av de bästa passen jag sprungit på länge.

Förra veckan skrapade jag ihop 6 mil. Denna blev det 5 mil med 11 km lätt distans igår.

Nästa vecka har jag betydligt mer tid att springa och ska försöka lägga in ett längre pass runt 20-30 kilometer bland en massa annan löpning. Smider så länge järnet är varmt.

Hoppas du får massa spring i jul. Nu åker vi till Tokholm några dagar men sen tillbaka hit till landet.

Många håller säkert på att förbereda årets julbord. Och ju mer du förbereder själv- desto mindre farligheter får du med dig. Köper du däremot det mesta färdiglagat så är det en fest av E-nummer och annat på ditt bord. Låt oss titta på nitrit!

Den korta versionen: Nitrit hittar du i stort sett i alla charkuterivaror och det är cancerframkallande. Undvik!

Nitrit används som konserveringsmedel i bland annat korv och skinka. (ej tillåtet i KRAVmärkta produkter).

I kroppen kan det omvandlas till sk nitrosaminer som i sin tur ökar risken för cancer längs ”matens väg”- bland annat magsäck, tjocktarm men även urinblåsa.

Förväxla inte nitrit med nitrat som tvärtom är kalas.

Och svaret på frågan om vad kan kan ersätta nitrit med är helt enkelt kortare hållbarhet!

Läs gärna mer här

Under jul undrar man ibland om vi tappat vett och sans

och av matorgier hamnat i trans

För även under röda dagar är det så att det som man stoppar i magen

kommer att få effekt någonstans, endera dagen

Man kan äta gott utan att äta skit

Hälsotomtens råd lyder: undvik nitrit!

Den här veckans träning skulle kunna vara en sorglig historia om man såg den i sin enfald men det kan man inte göra. Om man såg istället att jag hann 5 meditativa, avslappande kilometer i tisdags, 7 snabba hem från jobbet i onsdags och 7 lugna tillbaka  igår trots att tiden inte egentligen fanns- så är det en toppenvecka hittills!

Idag fick jag ett oplanerat träningspass då jag valde att dra Skrotmos i hennes gamla vagn till stallet tre kilometer bort och tillbaka. Det är ingen barnvagn. Det är mer en stridsvagn med stooora hjul och barnet väger tydligen inte under tio kilo längre utan snarare det dubbla och vägen var lervälling. Pust och flämt. Sen blir det mycket mer trav nu än bara skritt när vi tar den snällaste lilla ponnyn ut på gamla timmervägar i trollskogen så mamma får pinna på bra i sina gummistövlar bredvid shettis med 4,5 åring på ryggen.

När jag kom hem knockade det här eftermiddagsillamåendet (mer pålitligt än fröken ur) mig och jag gjorde lite korsord och tänkte att träna kan jag göra imorgon.

Men så visste jag att det var en sån där underbart murrig kväll ute. Snöfri förvisso men det är något speciellt att sticka rätt ut i mörkret med pannlampan.

Så jag tog 2 pigga kilometer innan jag körde ett kort styrkepass. Och anledning till rubriken på blogginlägget kommer nu om ni undrat vad svamlet innan handlade om egentligen.

Det är superlätt att träna styrka med sin egna kroppsvikt och löpare kanske generellt tillhör de som inte tar sig till gym så ofta eller använder så mycket utrustning. Men för att komma åt ryggen så skulle jag vilja säga att du behöver ett redskap. Att dra, lyfta eller dra dig emot. Jag blir gärna motbevisad i detta men för att komma åt en av våra till ytan största muskler: latissimus dorsi är det ypperligt att ha jobb som gammal hederlig matros och hala segel. Inte jobba vid dator och slänga in några armhävningar. Romboiderna som håller ihop skulderbladen är också svåra att träna utan att ha något i handen.

Jag ser ofta förslag på träningspass ”med bara kroppsvikt” men där ryggen ofta får ett mycket mindre fokus än vad den förtjänar- och behöver!

Ryggen bör vara uthålligt stark för att orka bra hållning under träningspass och lopp. En stark rygg ger också bra hållning i vardagen även om du sitter mycket vid dator.

Det som är bra är att det inte krävs något direkt avancerat., jag har kört med allt från vattenkannor (fyllda) till min specialare jag körde med idag: ett järnspett. Tunnt i ena änden och tjockt i det andra. Lite lätt egentligen men får duga- ökar repeptitionerna istället.

Det går också att göra en enkel hemmagjord TRX och annars har Casall en MBT om du inte vill göra en själv.

En hantel, en kettlebell, ett gummiband, en kruka. Något som går att greppa och är tungt kan alltså gå rätt bra det med. Huvudsaken är att du får till dragrörelsen som får ryggen att jobba.

Jag körde mina 2 kilometer idag och sen:

3 x 10 armhävningar växlat med 3 x 40 skridskohopp

3 x 15 enhandsrodd med spettet på var sida

3 x 8 pressar (såg nog ut som jag skulle kasta spjut) med samma spett och gick runt huset samtidigt

3 x 1 minut av dynamisk planka växlat med ryggresningar

Sen stretch och gomiddag!

Har du tips på bra ryggövningar du brukar köra utomhus? Dela gärna med dig!

Nu är det På Spåret! Happy Friday Funday!

Jag klarade det! Herrajomala det har krävts en del att få bitarna på plats de här senaste veckorna.

Illamåendet har gjort att att jag haft svårt att vara mitt vanliga energiska jag men jag har gjort mitt bästa för a att ta hand om mig så gott det går för att orka.

Den här veckan har jag varit ute i hela sju grupper, allt från 8-60 personer och dragit min ” Hälsa i högsäsong” föreläsning på jobbet. Den handlar mycket om KASAM- Känsla av Sammanhang, snarare än att springa och dricka gröna smoothies (i min värld tuggar man mat tills man inte har några tänder).

Jag tycker man ska leva som man lär och det har varit viktigt att orka vara positiv och förhoppningsvis inspirerande. Det har inte varit så lätt när en kaffekopp placerad lite för nära kan framkalla hulkenfärg och kallsvettningar. Men men!

Jag har ett nytt projekt på gång som är väldigt spännande -strategiskt hälsoarbete drivs inte genom att dela ut stegräknare eller friskvårdsbidrag och det är fantastiskt att få vara med och arbeta med frågorna på det enda sätt det egentligen kan få genomslag- i själva verksamheten. Medarbetare som brinner för sitt jobb, har balans i livet och har tydliga mål och känner uppskattning- de har möjlighet att ta hand om sin hälsa. De flesta vill det. De flesta har en idé om hur de vill ta hand om sin hälsa. Ett hållbarhetstänk avseende medarbetare bör genomsyra företagets kultur Inte vara ett tema på en konferens eller under en vecka i januari. Går det riktigt bra- behöver man inte ens prata om hälsa. Hållbara medarbetare det är mitt fokus. Hållbarhet är långsiktighet. Bygger på förståelse, insikt, inflytande. Jag älskar mitt jobb!

Men den här första tredjedelen av graviditeten som jag nu passerat sen ett tag den har varit tuff. Inte alls så lätt som förra gången. Jag är rationell på så sätt att jag förstår att jag inte orkar vara 150% Annie jämt och måste vila mer men har ändå lite svårt att acceptera att jag ska vara trött. Så jobbar inte jag!

Jag har gjort allt jag kan för att buffra min hälsa:

Sovit runt 8 timmar varje natt- ibland mer.

Ätit bra (ok ätit en hel jäkla del) men ätit mkt bra grejer.

Motionerat i frisk luft. Inte tränat så mycket. Men motionerat för att sova bra och orka. Och för att det gör att jag är jag. Det är viktigt i mitt KASAM. Det ger mig lugn och ro och glädje. Styrka. Blir fortfarande förvånad hur accepterat det är att säga att ” ja nu springer du väl inte längre”. Why farking not? Undrar jag.

Jag klarade det, de här veckorna. Igår körde jag tre föreläsningar på raken. Sen sprang jag hem. Nattade min lilla tigerfis och jobbade fram till 22. Sov 7,5 timmar. Lämnade dagis. Sprang till jobbet och fick dra ett sista föredrag innan frukost. Ett externt möte och sen ett viktigt arbetsmöte för nya projektet. Packa ihop mina saker. Svara på mail. Till dagis. Packa ihop alla saker där. Hem. Packa ur och packa ned igen. Och så äntligen, äntligen iväg i (nya) bilen! Det har inte varit stressigt över huvudtaget. Allt har flytit på enormt bra men det har krävt en hel del planering och pyssel och hjälp av mormor och N.

JULLOV! Med en del jobb förvisso senare och lite eftersläp imorgon- så är det när man är sin egen avdelning. Ingen att delegera till men samtidigt all frihet i världen. Love it.

Men nu alltså -ledigt! Hoppas det hägrar för dig också!

Såhär SKA det se ut på landet på jul!

* Som går direkt dit den ska

* Utan avdrag för omkostnader som i stort sett ALLA organisationer, med rätta, måste göra men vi klarar oss utan det eftersom  loppet finansieras av anmälningsavgifter och utöver det har vi ETT syfte- slussa vidare pengar som kan hjälpa de som verkligen behöver det

* Som dock går via en hos Skatteverket registrerad ideell förening och du får förstås ett kvitto

* och du är med och skapar historia. Vår lilla stora idé, vår lilla stora kraft kommer 2014 för tredje året i rad samla in 100 000 kronor till de som behöver det mycket mer än vi.

Såhär mycket mer. Varje minut våldtas en kvinna och Dr Mukwege har opererat så små som 3 år gamla flickor som fått underlivet, och mer, förstört.

Vill du vara med och tända ljuset i mörkret? Vi kommer framföra hälsningar från alla som donerat. Allt kommer skickas till Panzisjukhuset. Pengarna slussar vi likt förra gången över direkt och vi får feedback och rapport på hur de används direkt från sjukhuset. Kvitto ställs ut från vår organisation.

Den 8e december träffade jag självaste Dr Mukwege här i Stockholm och han känner väl till vår insamling.

I år stöttar vi Dorcas, det hem på sjukhuset där de våldtagna, skadade och utstötta kvinnorna får chansen att skapa ett nytt liv igen då de är utstötta från sitt samhälle och i många fall mist både barn, män och har skador för livet.

Är du företagare och vill samarbeta med Sveriges tuffaste GODaste lopp- Kontakta mig, Madeleine eller Johan för att höra hur vi kan göra GOTT tillsammans!

Nu- ska jag återgå till att övertala Timbuktu till att springa loppet.

En sko man bara kan springa i?

Ja så säger Airia om den nya sko som kommer lanseras på svenska marknaden nästa år. Jag tänker att det vore ju en fiffig sko att ta på sig efter sisådär 10 mil på ett ultralopp när man känner för att gå. Så tvingar skon en att springa?

Nej så enkelt är det gissningsvis inte.

Jag är rätt tråkig vad gäller skor egentligen, önskar att jag kunde ha en sko som gjorde allt (och det har jag nästan i mina Inov-8 Xtalon 190) men tycker det är kul att testa nytt och olika. Ska det presteras, springas kort, snabbt, i terräng eller tränas styrka ute väljer jag Inov-8. Ska det lullas långpass med asfaltsinslag i lugn fart tar jag mina relativt lätta Hoka One One. Jag har även ett par Viva Barefoot som kan vara några av de skönaste skor att smurfa runt i.

Eftersom jag mest kommer nöjesspringa nu ett tag framöver så har jag tackat ja till att testa den här skon till våren. Den kommer inte vara sådär vit när jag är klar med den, det är ett som är säkert.

Den ser verkligen lustig ut med rundad botten, 35 gradig vinkel fram för att hjälpa att ”rulla” fram foten.

”Svantes (Berggren) idé var att utveckla löpningen och göra världens snabbaste löparsko. Efter ett oräkneligt antal skisser, prototyper, tester, justeringar och förbättringar är vi nu redo att presentera en helt unik sko. Våra tester visar att Airia fungerar oavsett om du sätter i hälen, hela foten eller tån först i ditt löpsteg. Du känner dig lätt och stark och framförallt är det roligare att springa i Airia One jämfört med andra skor”, säger Mattias Geisler, VD Airia Running, systerbolag till Arbesko

Jag är helt övertygad om att vilken sko man springer i spelar stor roll men det spelar ingen roll om inte steget ”sitter” och kondition går inte att snöra på sig på fötterna heller. Men den här skon ser så tokig ut- jag bara måste prova den!

Utvärdering kommer förstås!

Idag hade jag, som väldigt ofta för många av oss ” inte tid” att springa. Jag är ute i 7 olika grupper och föreläser- om än kort- denna vecka och har en massa möten och saker som ska vara på plats innan julledigheten. Det känns igen för några gissningsvis?

Lägg därtill att Lillan har hosta (hade inte VABat sen februari- vad hände?) men är förstås frisk i övrigt och sjövild och mormor får rycka in men det blir pussligt ändå.

Orken tryter just nu helt klart. Jag är inte van att vara trött. Jag är aldrig trött. Jag är fullt ös makalös 16 timmar per dygn och sen varvar jag ned 30 minuter, sover 7,5 timmar och så är jag full gas igen. Jag har lite svårt att acceptera att det ska vara såhär då och då? Hur står folk ut med att vara trötta efter jobbet?

Igår hann jag inte träna- på riktigt hann inte. Idag ”hinner” jag inte och ”orkar” inte och det är just då som löpningen blir enormt viktig. Inte ett hårt intervallpass. Inte långpass. Inte fokus på kilometertider.

Fokus på frisk luft. Ljudet av min andning. Känslan av en framfot som nuddar och rycks ifrån marken. Ljudet av motvind. Tystnaden av medvind. Fokus på att springa i flow. Fokus på att hitta löparmojot. Veta vad hastigheten är men inte värdera det.

Ta 30 minuter för att det ger resten av dagen energi. Ger ställtid. Ger lugn och rymd.

Inboxen svämmar ändå över och det är massa missade samtal och ”när får vi detta” men en timme (med dusch och lunch) gör inte situationen värre. Det gör den bättre.

Löpning. Som egentid. Ställtid. Viktig tid.

Varje år blir jag lika förvånad över att folk fortfarande, med all tillgängliga perspektiv blir stressade över just konsumtion runt jul. Att inte ha köpt något till den ena eller den andra. Lagat endera rätten. Man hävdar att ”men baarnen, baaaarnen måste ju få” och just de om några är ju formbara för nya traditioner och ofta rätt empatiska och förstående om man tar sig tid. Sällan annars som på jul blir det så uppenbart hur stor klyftan mellan rika och fattiga är. N volontärjobbade på Stadsmissionens julfirande för två år sen och var tagen av hur svårt vissa har det. Och så har vi de som har mage att stressa över att hinna konsumera. Idag föreläste jag på en konferens på Grillska Huset som drivs av just Stadsmissionen och när de berättade om de människor deras verksamhet vänder sig till, ja då blev det än mer uppenbart. Hur fasen kan det vara så?

Om man frågar folk vad julen handlar om är det ofta samvaro, lugn, ledighet och umgås med familjen som leder. Inte julmat och julklappar. Inte överflöd. Men ofta är det just överflödet som folk mår illa över. Stressar över.

För det blir ju inte bara en julklapp till barnen. Ofta får de från släktingar också och säg den 5-åring som kommer ihåg alla paket?

Och vad gäller vuxna så är det väl än mer förvånande att vi ska krysta fram något vettigt att ge. Visst- om någon önskar sig något. Men att ge saker bara för att ge saker. När världen ser ut som den gör, när det är stressigt att göra det och när det går att ge något till de som verkligen behöver det i en persons namn kan vara bland det vettigaste, finaste och mest uppskattade- ja då fattar jag inte att vi inte lär oss! Och att vi inte investerar i att lära våra barn.

Samma gäller maten. Många liksom kapitulerar med en blandning av ”dålig karaktär” ”det är tradition”  men med bismak av den ångest man vet kommer efteråt. Som att det inte kan vara jul om vi inte har både skinka, revbenspjäll, köttbullar och prinskorv. En stor hög av mättat fett, nitrit och cancerogener i julfridens namn. Herregud.

Och så efteråt. Då är det ju så himla jobbigt att sortera alla sopor så då trycker vi ned resterna av vår omiljövänliga, egosistiska konsumtion i en stor sopsäck, slänger gärna resterna av julmaten (för vi gjorde gärna lite för mycket) och så blev vi kvitt allt.

Kanke lite överdrivet och det ligger en del självkritk i detta bara så ni vet! Jag tror vi alla har tid även inför denna jul att göra saker bättre! Här kommer tre förslag:

Konsumtionen

Byt ut tre julklappar mot tre donationer till en organisation du känner för. Kanske Stadsmissionen? Kanske UNHCR som är FN-s organ för stöd till människor på flykt. Just nu fryser och svälter tusentals syriska flyktingar och miljoner andra i de katastrofer som nu hamnat utanför medias bevakning. Läkare utan gränser har en katastroffond där de styr pengarna även dit. Du hittar något. Du kommer bli uppskattad- eller ingen kommer att våga säga att de hellre ville ha en pryl. Du är snäll både mot andra, mot hjärta, själ och även miljön! Win win win!

Maten

Jag vet inte hur det är för dig men min facebook översköljs av bilder på misshandlade grisar och andra djur. Och detta är förstås på riktigt. Är det billigt betalar djuren. Maten de får är säkerligen inte den bästa heller om det ska vara billigt och det finns en massa spännande otyg att tillsätta för att få skinka, korvar och annat att hålla ihop. Nitrit bland annat. Det är inte hållbart att äta massa kött och vi kan göra enorm skillnad om vi visar handeln att vi efterfrågar först och främst ekologiska/KRAV-märkta köttprodukter men störst vinst för vår hälsa och vår värld får vi om vi drar ned på köttkonsumtionen. Måste vi ha allt på julbordet? Kan vi välja en eller två kötträtter och byta ut de andra mot goda, välgörande vegeteriska alternativt. Det är så mycket coolare. Finns hur mycket som helst om du googlar. Här hittar du 12 trendiga. Jag slår gärna ett slag för brysselkål, rödkålssallad med ädelost och valnötter och förstås grönkålspaj!

Testa! För din hälsa, för plånboken, för djuren och för miljön!

Miljön

Först av allt hoppas jag alla vet att paraffinljus avger giftiga- cancerogena- ångor?

Och här kan du läsa på hur du ska återvinna allt bös som ändå blir under julen. Därtill: Gör både miljön och utsatta en tjänst- handla second hand i någon av alla de välgörenhetsaffärer som finns. En oläst bok är en ny bok. Gammalt julpynt är så mycket coolare.

Att vara chill och konsumtionssmart- det är riktigt coolt! GÖRT!

En vintrig promenad med fint sällskap. DET tycker jag är jul! 

Notera. Under MIN graviditet. Inte under graviditet.

Under min förra graviditet, som måste klassas som en av de glassigaste någonsin, bloggade jag inte, var inte på Twitter och besökte inte då och inte nu alla dessa sajter som verkar syfta till att antingen förvirra ge dåligt samvete eller inspirera till konsumtion med hjälp av de två första delarna. Helst alla tre.

Jag resonerar som så att graviditet och förlossning är det mest naturliga som finns, vi har enorm kunskap och instinkt inom oss och tar vi oss tid att lyssna på den snarare än vad okända människor skriver på nätet så kan det bli mycket lugnare. Hittar man dessutom en erfaren barnmorska så är det riktigt bra. Jag lyckades med båda och tror att det spelat enorm roll i att det gått så himla bra med min första tjej, min graviditet, min förvisso  ULTRAlånga förlossning men också efteråt.

Jag gjorde det som kändes bra. Jobbade med mina ”yoga knip och lyft” och började småjogga en sisådär två veckor efteråt. Jag var inte alls en sån inbiten löpare som jag var nu (tyckte milen var rätt lång) men höll igång med styrka, spinning, jogg och ”lufs” hela vägen fram. För att det gick.

Den här graviditeten har varit en helt annan resa. Fi fabian vad jag har mått illa. Och varit sugen på skitmat. Och behövt äta. Jämt. Fi fasen. Men kroppen- den är stark. Strax efter (inte innan som många frågat!) jag sprungit 16 mil blev jag gravid och då kan man dra ned på volym och ändå ligga rätt högt.

Därför valde jag att springa Österlenmaran. Trots att jag mådde så illa så jag inte visste hur jag skulle ta mig till starten. Tre timmar innan låg jag på sängen i fosterställning och pep men N påpekade snällt att ” du sprang ju de sista 6 milen på BRR och mådde illa, det här är bara 4,2″. Så iväg mot starten. Och så sprang jag på puls. Jag hade bestämt mig för att ta det lugnt- även om det nog inte var någon fara så ville jag inte brassa på max. Och med 7 kisspauser och en sväng tillbaka för att prata med N vid 3 mil så lyckades jag ändå jogga hela loppen på netto under 4 timmar utan att låta pulsen gå över 80%. Dessutom var det de enda fyra timmarna då som jag inte mådde illa. Win liksom. TÄNK om jag hade tryckt på- vad hade jag fått för tid då? Får vi aldrig veta.

Men iallafall.

Löpningen har varit räddningen under de senaste sex VIDRIGA veckorna. Jag har varit ett vrak som försökt hålla ihop på dagtid och sen varit ett monster på kvällarna. N har INTE haft det så roligt, verkligen fått ta hand om ett paket i forsterställning. Vad hände, liksom?

När jag springer mår jag bra. Hormonerna skjutsas runt av sig själva, jag är hög på endorfiner och får en massa frisk luft. Att jag tvingat mig ut nästan varje dag har betytt så enormt mycket. Vet inte hur det hade gått att jobba annars. Stå och prata hälsa askgrå och kallsvettig. Nja.

Längtan till att springa finns där- än starkare. Vem vet hur länge det går? Det kommer iallafall bli mycket mindre under en period. Men motivationen att springa strukturerat, nu när det inte finns ett klart mål förutom att ”hålla igång så gott det går” har varit låg.

Tills nu. För nu börjar jag må mycket bättre även om jag mår illa på eftermiddagen varje dag fortfarande.

Nu. Har det lossnat. Järnvärdena är på väg upp och energin med den. Jag känner en enorm tacksamhet att kroppen funkar så bra. Igår sprang jag 20 kilometer och jag kände knappt av det. Njuter av ungefär 10 månader där det inte ”måste” in något alls. För sen blir det riktigt tufft. Om ett år ungefär. Tänker på det och njuter av att längta dit men njuta av lugnet nu.

Så.

Planen är att springa så mycket det går, så länge det går. Använda pulsen för att hålla nere intensiteten lite. Fortsätta med ett långpass per vecka, transportlöpning, styrka men tar bort alla hopp förutom ett och annat glädjeskutt. Yogan är en enorm hjälp för att hålla stabilt bäcken. Sen får man ta att man måste kissa hela tiden, ha två sportBH på sig, flåsa, springa långsamt, vara snorig och känna sig tung. Sånt. Otyg. Som sagt- storken- vad hände med den? Bra lösning tycker jag.

Min barnmorska är helt fantastiskt. Hon tycker att jag som springer så mycket borde ha stenkoll på kroppen och dess signaler. Hennes råd är att springa på så länge det känns bra- och allt annat är ju uteslutet.

Det har känts helt fantastiskt varenda gång. Det är fantastiskt att jag ska bli mamma igen.

Igen. Min graviditet. Min träning. Fri från tvång. Väldigt kul. Ni får hänga med.