Ledarkrönika: Det perfekta upplägget

Ledarkrönika: Det perfekta upplägget


Under de trettio år jag har tränat så har jag alltid sökt efter det perfekta träningsupplägget. Jag har kört tjugotimmarsveckor en säsong. Jag har tränat varje dag i två månader under en sommar. Något år har jag satsat på att bara köra få men stenhårda intervallpass. Alla upplägg har gett resultat – men också haft sina baksidor.

Bäst effekt fick jag när jag hittade balansen mellan korta, hårda pass och långa, lugna pass. Dynamiken i belastningen gjorde att jag utvecklade den styrka, kondition och uthållighet som tog mig längre i mitt idrottande. Men det var också ett upplägg som krävde en ganska hög träningsfrekvens och sju till tio timmar träning i veckan.

Nu ser mitt liv helt annorlunda ut. Några sju till tio timmar i veckan blir det inte, och kontinuitet…ja, det har varit ett kontinuerligt vabbande och jobbande och hämtande på dagis.

Men så i slutet på förra året fick jag ett mejl från en läsare som önskade avsluta prenumerationen. Han var vänlig nog att motivera varför – vi framställer löpning som möjligt att kombinera med familjeliv. Det menade han var en lögn.

Mejlet fick mig att tänka efter. Är det omöjligt att kombinera löpning med familjeliv? Om jag ser till mig själv så har jag ju lyckats så där med det projektet. Samtidigt känner jag många löpare som tycks klara av det galant. Vad är deras hemlighet?

Där och då bestämde jag mig för att göra det bästa av min situation. Ingen annan kommer ju att göra det åt mig. Efter att ha detaljplanerat veckologistiken kring dagistider och klädombyten så tog det perfekta upplägget form. Ännu en gång.

Så började jag mitt nya liv med det nya året. På måndagar sprang jag hem från jobbet, och la in någon form av längre intervaller eller tempopass. Tisdagsmorgnar blev det en lugn jogg tillbaka till redaktionen. Onsdagens lunchlöpning med kollegorna i distansfart växlades under våren upp till gemensamma intervallpass på bana eller i backe. Torsdagar sprang jag hem från jobbet igen, och fart och distans fick då bestämmas lite av hur veckan sett ut. Fredagsmorgnar blev det ett lugnt distanspass tillbaka till kontoret, ibland lite förlängt. Helgen var helt träningsfri och mycket familjeintensiv. Sedan började jag om igen.

Fem pass i veckan, varje vecka under vintern och våren. Utan att sno tid från varken familj, arbete eller fritid. Kontinuiteten gav resultat på ett par månader. Och efter bara några enstaka intervallpass började jag kapa minuter på min transportlöpning. I mitten på maj kunde jag springa Göteborgsvarvet med bara ett enda pass över milen i benen.

Det var det perfekta upplägget.

Men nu är det semester, och vårens perfekta upplägg funkar plötsligt inte alls. Vilsen vacklar jag ut i värmen och solen, utan några fasta tider eller planerade pass att hålla mig till. Visst, det kanske är det som är meningen med semestern; att vara ledig, att springa fritt. Men jag har redan börjat smida på en plan för sommarens träning. För det finns förstås inte ett enda, perfekt upplägg. Varje årstid, målsättning och livssituation har sitt perfekta upplägg. Hur ser ditt ut?


Nr 6 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Äntligen Långlopp! Träningsprogram inför höstens lopp.
  • 11 snabba kolfiberskor
  • Så fixar du sommarvärmen
  • Allt om OS i Tokyo!
  • Därför blir du lycklig av löpning
  • Extra bilaga. Nybörjarguide
Bli prenumerant
Antal kommentarer: 2

Bodil Forsén

Hej
Jag har sprungit mig genom livet. Började vid 10års ålder är nu 47.
Jag har alltså gått igenom några faser i mitt liv. Jag började som skidåkare, fick mitt första träningsprogram på sommaren -77. 7km varje söndag. Lätt, medel och hårdvecka rullande. När skolan började ta tid under gymnasietiden blev det lite mindre, utom sista skoltrötta året då tog träningen ordentlig fart igen. Flytt efter skolan och jobb. Nya marker, träningen gick ner lite. Så träffar jag en skidåkare och träningen tog ordentlig fart från 21-27. Så blev jag gravid. Träningen fortsatte, löpning, aerobics och skidor. Tjejmilen avverkades på 60min i stället för 40min men det gick bra. 10km skidor dagen innan dottern föddes. Vi hjälptes åt, en gick med vagnen, en sprang, tröjbyte och vagnbyte. Pulka vid skidåkning. Så började dottern gå och tyckte vagnen var pest! Då fick träningen gå ner lite, vi turades om. Tog tiden när den fanns. Blev mycket väglöpning, 4-5 ggr veckan. Det där med att vila på maten innan jag stack ut och sprang fanns inte längre. Håll existerar ej längre. Svälja maten, på med skorna. Så när dottern blev 6-7 år började jag en träningsgrupp för nybörjare på skidor. Vi sprang i grupp och lite vi i familjen tillsammans. Dottern orkade cykla när vi sprang väg. Hon blev duktigare och duktigare att följa med på ”långa” turer springandes, hon fick bestämma tid och tur. Ska säga att vi flyttade ner till Gagnef från Östersund då hon började skolan och vi började springa mycket skog precis som jag gjort i hela mitt liv. När hon var 15 så frågade jag ska vi springa fjällmaraton. Hon hakade på. Nu hade jag en fullfjädrad träningskompis och 480km markerad led utanför dörren. Nu har vi gjort 4 fjällmarton tillsammans och hon har med sin far gjort fullklassikern innan 18. De övriga klassikerna fixades åren innan. Jag får fortfarande vara med och vi springer i princip bara skog, riktiga skogsleder, ruffiga leder och ibland helt obanat. Så har mitt upplägg sett ut genom livet hittills. Mycket skidor på vintern, skidgång på hösten, men även mycket ”trail” upp till alla våra fäbodar även vintertid. Vi tränar precis som min far gjorde som skidåkare. Naturliga intervaller och på känsla. Lite myr, lite extra kläm uppför backar osv. Noll koll på min mil tid. Allt beror på underlaget. Vi pratar ihop oss vad som skulle kännas bra och vara kul i dag. Springer ofta själv också. Vi har ju så härligt att vi träffar på björn, varg, älg, rävar, rådjur, kronhjort och fåglar av alla slag. Vi har det perfekta upplägget genom livet. Nu blir det Bydalen med dottern och två ungdomar till. Men jag kommer en ”stund” efter. Det har nog ej med det perfekta upplägget att göra längre utan åldersskillnader. 😉
Med vänlig hälsning Bodil


Stefan Larsén

Hej Bodil!
Det låter som ett perfekt livsupplägg. Jag ser fram emot när mina barn hänger med mig eller min fru på löprundor och mer, precis som jag själv gjorde med min pappa. Det är en fin gåva att föra vidare.
Spring väl och lycka till i Bydalen!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Läs också

Nybörjare? Så här lätt kommer du igång med löpning!

Fyra enkla steg för dig som vill komma igång med löpning.

Läs mer

6 nummer av Runner’s World med trådlösa hörlurar på köpet!

Passa på! Nu kan du få 6 nummer av Runner’s World  tillsammans med ett par Defunc...

Läs mer

Rostad potatis med paprikahummus och parmesan

Rostad potatis är ett jättegott tillbehör till grillen – eller ät den med bara en...

Läs mer

Därför ska du äta som en sydeuropé

De som äter medelhavsinspirerad mat håller sig generellt friskast och lever längst, säger kostprofessorn Alicja...

Läs mer

Fler intressanta artiklar

Fisktacos med pico de gallo och ärtmole

Här är en variant på fisktacos med mexikansk tomatsalsa och ärtmole – perfekt för fredagsmyset.

Läs mer
Så maxar du sommarträningen

Här är tre smarta och tidseffektiva strategier för dig som vill springa längre, snabbare och mer regelbundet.

Läs mer
Våra bästa tips för sommarträningen!

Bygg din semesterträning med de här tre byggstenarna – det är ett säkert recept för framgång.

Läs mer
Somriga vegoburgare

Här kommer tips på en grym vegoburgare som komplement till de vanliga köttburgarna.

Läs mer