Så kan du tänka kring löpning på olika underlag
Hur stor roll spelar egentligen underlaget? Och passar olika typer underlag bättre för olika löppass? Vi går igenom för- och nackdelar med åtta olika underlag.
Grusvägar: Ett perfekt allroundunderlag
Grusvägar är ett skonsamt alternativ för dig som nyligen börjat löpträna. Det jämna men mjuka underlaget minimerar risken för att man ska trampa snett, vilket lätt kan hända i mer varierad terräng.
Terräng: Skonar och stärker
Den mjuka terrängen, i form av till exempel en skogsstig eller vandringsled, ger en mildare stötverkan på fötter och ben – samtidigt som det ojämna underlaget ställer högre krav på din styrka. En mer tekniskt krävande terräng ökar förvisso risken att vricka en fot eller att sträcka en stel muskel, så håll koncentrationen och gå i stället för att springa under de svåraste passagerna.
Gräs: Lite barfotalöpning stärker fotmuskulaturen
Inget går upp mot att trippa fram med lätta löpsteg på en kortklippt, smaragdgrön gräsmatta. Tio minuter lugn barfotajogg på mjukt gräs ger bra fotstyrka och en oslagbar löpkänsla.
Asfalt: Ett måste för maratonlöpare
För många löpare är asfalt i stort sett det enda underlag som man har tillgång till, men med dagens väldämpade löparskor utgör asfaltslöpning ingen större skaderisk. Ska du springa en mara på asfalt kan det vara bra att genomföra några längre träningspass för att vänja kroppen inför vad som komma skall – men alla behöver förstås inte gå på asfalt.
Sand: Stärkande semesterlöpning
Precis som när man springer på gräs känns det som att man blir som ett med underlaget när man springer på sand. Men den mjuka sandlöpningen medför också stora påfrestningar på hälsenor och vader. Stegra därför denna typ av träning långsamt. Försök också att undvika den allra mjukaste sanden, spring i stället nära vattnet där sanden är hårdare. Det sluttar en aning, men det glömmer man snart vid åsynen av solen som glittrar i det böljande blå.
Löparbana: Utmärkt för intervallträning
Förbannat tråkigt och monotont, säger vissa. Fantastiska möjligheter för kontrollerad intervallträning, säger andra. Under det mörka vinterhalvåret då gatorna är hala är det skönt med inomhushallens värme och torra underlag.
Men att bara nöta varv efter varv i ett lugnt tempo är lite trist. Använd i stället träningstillfällena på löparbana till att träna intervaller eller kortare tempopass.
Snö och is: Pulshöjare, på olika sätt
Löpning i djup snö är riktigt jobbigt och får pulsen att stiga ordentligt. Löpning på is kan också få pulsen att skjuta i höjden, i alla fall varje gång man är på väg att göra en dubbel saltomortal med högst osäker landning. Löparskor med metalldubbar gör löpningen både säkrare och mer effektiv – och lite mindre spännande.
Löpband: Bra alternativ när det är mörkt, kallt och halt
Att springa på löpband kan också det bli monotont, så även här går tiden fortare med intervallträning. De bättre löpbanden är bra dämpade och har en stark motor vilket gör att träningsredskapet lämpar sig för alla löpare, från nybörjare till elit. Bra musik eller en spännande serie eller film får dig att skruva upp hastigheten.
