2014 - Sida 15 av 49 - Runner's World

Blogg

Proffset Åsa Lundström på plats i Hawaii

05 okt 2014 av Runners World Antal visningar: 310

Åsa Lundström har varit på plats i Kailua-Kona i drygt en vecka, och uppladdningen inför Ironmantävlingen i Hawaii som arrangeras om mindre än en vecka är igång för fullt. Hon har både hunnit med att testa på tävlingsbanan och även fått till kvalitetspass under dagarna hon spenderat i Hawaii. Men nedtrappningen har börjat, och nu har hon full fokus på tävlingen och återhämtning.
– Jag har känt mig en aning sliten, men nu börjar jag återhämta mig snabbt känner jag. Jag är extremt peppad på det här och vill bara ut och tävla!

Cyklingen har varit Åsas starkaste disciplin genom åren hon har tävlat i triathlon. Men nu har även löpningen kommit starkt på sistone.
– Eftersom min starkaste gren alltid varit cyklingen kan det komma väl till pass här om det blir blåsigt på tävlingsdagen. Men just nu känner jag faktiskt att löpningen är det som jag ser mest fram emot och det är även i den disciplinen som jag också har utvecklats mest i år.

Hur ser då uppladdningen ut för ett proffs?
Åsa har spenderat juli och augusti hemma i Sverige där kombinerad basträning har varvats med social verksamhet. Detta har varit väldigt viktigt för henne efter en längre tid med resor, läger och tävlingar.
– Efter sommarmånaderna hemma i Sverige spenderade jag tre veckor hos Pontus Lindberg på Mallorca tillsammans med min tränare Jens Lunekilde. Vi fokuserade mycket då på kvalitetsträning. Efter dessa veckor var jag hem tre dagar för att sedan åka hit till Hawaii och börja förberedelserna inför tävlingen.

Många av världens bästa triathleter finns med i startfältet i årets Ironman World Championship i Hawaii.
– Visst är det lite skrämmande, men samtidigt är det en bra värdemätare för mig. Jag vet inte vad jag kan prestera under dessa extrema förhållanden. Men jag ser det mest som ett introduktionsår där jag ska lära så mycket som möjligt. Förhoppningen är att jag ska kunna tävla utan att låta värmen sänka mig totalt.

Vem vinner?
– Ju mer man pratar med alla proffs här, desto mer inser man att det är väldigt öppet i bägge klasserna. Vissa förhandsfavoriter har inte alls haft en optimal uppladdning, och vissa underdogs verkar starka och kunna tåla omständigheterna här.

På lördag avgörs det. Vill du läsa mer och följa Åsa i hennes förberedelser kan du följa hennes blogg här.

Ta del av startlistan i årets Ironman World Championship i Hawaii här.

Blogg

Discofredag!

03 okt 2014 av Runners World Antal visningar: 282

Det är inte så ofta vi har en ren discofredag på Nordic, men ibland händer det! Idag till exempel. Det var tuttar, biccar och triccar tills det var rejält med pump och tryck. Det är väl så man säger när det är discofredag? Att det skulle bli roligt förstod man ju redan när man blickade på fredagsschemat förklaringen på A-delen går ju inte att inte älska!

YOLO!

Nu är det helg!

Blogg

Patrik Nilsson om segern i Malaysia

av Runners World Antal visningar: 183

Hur känns det så här dagarna efter segern?
– Det har varit några tuffa dagar efter loppet. Om det var något i vattnet under simningen, vätska/saltbrist, värmen eller utmattningen efter loppet som påverkade mig kan man diskutera, men det var först tre dagar efter loppet jag började komma tillbaka till levande form. Nu börjar det dock kännas riktigt bra och äntligen börjar man få lite perspektiv på loppet… Jag är riktigt nöjd och kan inte tänka mig en bättre dag även om det var ett lopp med mekaniska problem och riktigt obehaglig löpning bitvis. Nu ska jag försöka komma igång med träningen lite lugnt och verkligen försöka njuta av segern!

Hur har du förberett dig inför denna tävling?
– Förberedelserna har varit som vanligt ungefär… Eftersom jag bytte tränare efter SM i Motala har träningen inför loppet i och för sig varit annorlunda, men inget konstigt egentligen. Problemet var att få in tillräckligt bra träning mellan Kalmar och Malaysia, samtidigt som återhämtningen och toppningen fortfarande måste funka. Men kort sagt har det varit några cykelpass på trainer inomhus för att träna lite på värmen, bastu och att dricka mycket dagarna innan loppet. En annan del av förberedelserna var att försöka ha en plan för att hålla temperaturen nere… Varmt skulle det bli, men på något sätt måste du ha en plan för att hålla temperaturen nere.

Du har börjat utveckla ett mer “offensivt tävlingsbeteende” enligt din före detta tränare. Berätta gärna lite mer om detta.
– Det kan säkert stämma, men inget jag har gjort medvetet. Problemet på många lopp tidigare har varit att jag fått kramp, och då inte kunna ha något “tävlingsbeteende” alls eftersom jag brutit. Men nu när jag kunnat fullfölja har jag egentligen inte kört särskilt offensivt egentligen utan försökt köra smart och utnyttja mina styrkor… Tittar man på loppet i lördags är inte min analys att det var särskilt offensivt. Farten var hög och jämn, “rycken” som jag gjorde kom i backar där motståndarna snarare tappade än att jag körde hårt. Men självklart kan det ses som ett “offensivt beteende” när man cyklar ifrån killar som är riktigt duktiga cyklister och sedan bryter i värmen…

Tiden 08:41:53 är fantastisk. Vilket av momenten kändes bäst respektive tyngst? Hur kändes loppet som helhet?
– Loppet kändes ganska bra rakt igenom… Löpningen var riktigt jobbig, men det var främst för värmen och det var nog den jobbigaste delen. Dock hade jag ju möjligheten att ta det ganska lugnt och inte behöva stressa på löpningen, så där var det egentligen sista varvet som blev riktigt tufft och då främst för värmen. Det enda problemet jag stötte på var egentligen på cykeln där kedjan hoppade i början på varv 2 och böjde hela kedjan… Jag försökte få tag på en mekaniker på motorcykel, men när det inte gick fick jag springa med cykeln över två backar för att få den hjälp jag behövde. Då löste sig det problemet ganska fort och jag kunde fortsätta efter några minuter även om adrenalinet var på topp, vilket kanske var positivt för fortsättningen.

Hur ser närmsta tiden ut för dig nu? Vad tar du dig an härnäst?
– Förhoppningsvis blir det ett träningsläger i Phuket med Frank (tränaren red. anm), hans fru och några av hans adepter. Då blir det förmodligen Challenge Phuket i samma veva, men efter det får vi se! Tanken är att komma iväg på en längre resa i vinter igen, men då måste ekonomin ligga lite mer på plus…

Något som du vill tillägga?
– Egentligen inte. Ett riktigt häftigt lopp och otrolig ö att utforska om någon har möjlighet att tävla eller åka hit på cykelsemester! Kan jag gott rekommendera :).

Blogg

Del 2 | Myter om vätskeintag vid träning

av Runners World Antal visningar: 716

Myt 4: Vätskebehovet styr inte törsten
Sanning: Törst är definitivt ett starkt tecken på att du behöver vätska – det enda du behöver menar vissa forskare. “Vår törstmekanism är ganska exakt,” säger Susan Yeargin, Ph.D., assistant professor för athletic training på the University of South Carolina. “Men det är alltid bra att utgå från fler faktorer för att vara säker på att du har druckit tillräckligt.” Att ha koll på hur mycket du svetttas är ett sätt, speciellt under långa löprundor, säger Doug Casa, Ph.D., professor i kinesiologi på University of Connecticut. För att räkna ut din svettmängd ska du väga dig själv utan kläder före och efter en timmes löpning. Ha koll på hur många deciliter du dricker under passet och ta med det i beräkningarna efter löpningen. Redan vid en vätskeförlust på cirka 2 procent av kroppsvikten kan prestationen påverkas negativt. Det motsvarar 1,1-1,5 liter för individer på 55-75 kg, vilket inte är ovanligt under en timmes träning. “Målet är inte att helt matcha svettmängden, men du bör försöka vara så nära som möjligt. För en del löpare kan det betyda att ersätta två-tredjedelar av vätskan de svettas under en löptur,” säger Casa som också tillägger att du inte ska försöka dricka mer vätska än vad du har förlorat.

Myt 5: Rent vatten är bästa sättet att hydrera kroppen
Sanning: Även om vatten är ett bra sätt att hålla vätskebalansen så är det inte alltid det bästa valet. Under en lätt jogg på en timme i lite kyligare förhållanden fungerar vatten utmärkt. Men om du springer 20 kilometer en augustiförmiddag och svettas ut mycket salter (som lämnar vita saltstreck i ansiktet och på kläderna), då kan du behöva tillföra en del natrium också. “Salt hjälper till att behålla vatten i kroppen så att du inte kissar ut lika mycket vätska”, säger Yeargin. Sportdryck eller vatten med tillsatta elektrolyter är bra alternativ. Salttabletter i stora mängder före passet är inte lika smart. “Det går inte att ladda upp i förväg med natrium för att undvika saltbrist,” säger Yeargin. “Du kissar bara ut allt som kroppen inte behöver där och då”.

Myt 6: Att dricka stora mängder vatten är ett bra sätt att “detoxa”
Sanning: “Det finns inga vetenskapliga bevis på att överdrivna mängder vatten har en renande effekt på kroppen,” säger Stanley Goldfarb, professor på the University of Pennsylvania’s Perelman School of Medicine. “Stora mängder vatten kan snarare störa njurarnas förmåga att filtrera blodet.” Goldfarb tillägger att de enda personerna som ska dricka mycket vatten för njurarnas skull är de som har haft njursten.

DEL 1 | Myter om vätskeintag vid träning

Blogg

Tungt kyskhetsbälte

02 okt 2014 av Runners World Antal visningar: 219

Jag spenderar allt mer tid med en kettlebell mellan benen. Så fort de andra ska squatta på ett eller annat sätt (och det är rätt ofta) står jag där och spänner på mig bältet med kedjan och kettlebellen. Och i morse var det dags igen. Nu var det dock inte squat det gällde, utan viktade exentriska chinups som ingick i dagens Jakob-pass. Alltså att man hoppar upp i räcket och sänker sig långsamt ner. Dags för bältet igen, alltså.

Jag kan inte bestämma mig för om anodrningen mest ser ut som ngåot taget ur ett skräckkabinett eller som typ världens stökigaste kyskhetsbälte. Snyggt är det oavsett. Och bra.

I övrigt då? Jo, tack bra. Jag tror att jag börjar komma ur den värsta självförtroendedippen nu. Ni vet den där känslan när man slutar tycka så förbannat synd om sig själv och börjar ta i istället. Tyvärr verkar det som om min dipp byts ut av en snuva. Det verkar som att det är på gång, men har inte gjort det än. Hoppas på att den inte drar igång alls, men om den prompt ska det så får den vänta till lunchtid i morgon. För i morgon bitti är det discofredag på Nordic – alltså raggarmusklerna, biccar, triccar och tuttar. Det vill man ju inte missa!

Blogg

Bakom kulisserna på RW:s skotester

av Runners World Antal visningar: 216

1. Det är en fråga om tid
Våra amerikanska Runner’s World-kollegor börjar med att bestämma vilka nya modeller som ska vara med och testas. Eftersom vi utvärderar varje skomodell under en månads tid och tidningsproduktionen har en ledtid på två-tre månader, kan det vara knepigt att få tillgång till aktuella skomodeller i tid. Det är också anledningen till varför en del nya modeller ibland fattas i en aktuell skoguide.

2. Skorna levereras
Ungefär 50 par av varje modell i testet levereras till oss från tillverkare i hela världen. Våra internationella tester omfattar cirka 30 modeller för varje skoguide, och vi gör fyra större skoguider för våra nitton internationella editioner per år – vilket innebär att vi hanterar cirka 6 000 par skor om året. Alla dessa skor sorteras och distribueras till våra testlöpare. Utöver detta gör varje land egna tester på specifika segment som trailskor, tävlingsskor med mera.

3. Testproceduren är igång
Att förse testpersonerna med skor är ett omfattande uppdrag. Vi skickar ut skor till mer än 400 löpare som springer med skorna under en månads tid. De bedömer egenskaper som passform, komfort och löpkänsla – och ger sammanställer sin feedback till oss.

4. Först i RW Shoe Lab
Medan testlöparna utsätter skorna för olika typer av praktiska påfrestningar genomgår samma modeller ett gäng mekaniska tester. Dessa genomförs på RW Shoe Lab i Portland, Oregon under ledning av doktor Martyn R Shorten – en beskrivning av hur testerna går till hittar du längre ner.

5. Samtidigt hos Shoefitr
Flera av de aktuella skomodellerna dyker samtidigt upp hos ett företag som heter Shoefitr. Här använder man sig av en tredimensionell scanning och sammanställer data på skornas passform, som presenteras med hjälp av färggrafik. På så sätt kan du som läsare jämföra passformen hos de olika modellerna med en genomsnittssko. Eftersom passform är en viktig faktor finns de grafiska resultaten för samtliga testade skomodeller på runnersworld.com – och flera av dem hittar du också i skoguiden i tidningen.

6. Den slutliga analysen
När labbresultaten är klara och testlöparna har lämnat sina omdömen omvandlar vi detta till en beskrivande text för varje modell, som du kan läsa i skoguiden. Detta är också underlaget för vårt flödesschema som guidar dig fram till ett urval skor som troligen passar dig. Slutligen resonerar vi oss fram till vilka skomodeller som förtjänar våra speciella utmärkelser “RW:s val”, “Bästa debut”, “Bästa uppdatering” med flera.

7. Layout och redigering
En enskild skoguide kan bestå av närmare 8 000 ord. All text granskas av redigerare samt faktakontrolleras och bearbetas noga flera gånger om. Vi fotograferar också varje skomodell från flera olika vinklar för att tydligt kunna presentera skorna i såväl vår tryckta tidning som på vår webb.

8. En skoguide!
Samtidigt som tidningen kommer i din brevlåda eller dyker upp i butikernas tidningsställ, publicerar vi resultat och kompletterande information på vår amerikanska webbsida runnersworld.com. Syftet med guiden och testerna som ligger bakom den är att hjälpa dig välja rätt sko utifrån dina behov, så att du enkelt kan gå och testa de modeller som troligen passar dig bäst i närmaste skobutik. Och vid det här laget är testlöparna redan igång med att utvärdera nya modeller för nästa skoguide…

Vill du veta hur testandet går till i labbet? Läs vidare!

Stötdämpning
I skolabbet använder vi oss av en “stötkraftstestare” för att mäta hur mjuk varje skomodell är vid fotisättningen. Maskinen släpper en cylinderformad vikt på 8,5 kg upprepade gånger mot mellansulan, från 5 centimeters höjd. Genom att mäta hur mycket den komprimeras kan vi se hur skon reagerar på stötkraften. Detta görs alltid på en herrsko i US9 för att resultaten ska vara jämförbara.

Flexibilitet
En skos flexibilitet indikerar hur väl den följer med i fotens rörelse, från hälisättning till frånskjut. Vi mäter detta i skolabbet genom att fixera skons främre del i en maskin som sedan böjer skon till 45 grader – ungefär så mycket som foten böjs vid löpning. Det gör vi 60 gånger under 20 sekunder och kraften som behövs för att åstadkomma detta indikerar hur följsam skon är.

Höjd och vikt
Vi väger både herr- (US9) och dammodellen (US7). Vi mäter också den totala sultjockleken: yttersula, mellansula och innersula. För att göra det skalar vi av skons ovandelsmaterial och mäter sedan höjden i häldelen och i den främre delen med en digital kontaktsensor. På så sätt får vi fram skons så kallade häldropp – skillnaden i höjd mellan häl och framfot.

Blogg

Runner’s World nu 109000 läsare!

av Runners World Antal visningar: 194

– När fler människor än någonsin tränar löpning och vill utvecklas som löpare, då söker de sig till Sveriges största löpartidning för inspiration, motivation och kunskap. Och dessa nya Orvesto-siffror är en tydlig indikation på att vi gör en tidning som löpare vill läsa. Nu ska vi fortsätta att utveckla Runner’s World för att göra den ännu mer attraktiv och tillgänglig, för såväl nybörjare som elitmotionärer, säger Stefan Larsén, chefredaktör.

Runner’s World ökar sin räckvidd med 18 procent jämfört med samma period 2013.
– Intresset för vårt varumärke och våra produkter är fortsatt väldigt stort. Vi har senaste tiden haft flera rekordmånader på runnersworld.se och etablerat oss väl över 115 000 unika besökare i månaden vilket också är ett kvitto på att vårt varumärke fortsätter att växa, säger marknadschefen Jojje Borssén.

Blogg

Nelkers Trek 9.9 – Kona pimpad

01 okt 2014 av Runners World Antal visningar: 228

Hallå!

Triatleter är matriella nördar. Ärligt tror jag ett stort antal gillar prylarna mer än själva träningen?! Kan vara kombinationen också. Jag tror sporten kanibaliserar från något som är rätt otippat nämligen golfen. Jag är en av dem så det är inget att skämmas över. Finns väldigt många likheter mellan sporterna. Kanske inget old school eliten vill erkänna men egenskapen att hålla huvudet kallt under en lång tid, gnetandet, fortsätta kämpa trots de svackor man genomgår under en dag samt då de materiella. Triathlon ställer måhända större krav på utövarens fysiska profil men när den väl är på plats är det mycket som är lika vid själva tävlingsdagen… Ni fattar.

Hur som helst, för att inte fara iväg för mycket och reta upp de golfhatande släktet så kommer här några visuella godisbitar på min cykel inför resan. Om man är en satsande triatlet som gärna tävlar på olika platser och under växlande förhållanden så behöver man bestycka sin cykel med olika utrustning. Tänker då främst på hjulen och den mängd vätska samt lagnings-kit man behöver ha med. Efter förra årets tävling är det lättare bestämma sig för vad som är lämpligt att packa ner. Trots väldigt snälla vindar 2013 väljer jag åter igen en defensiv hjuluppsättning. Om det börjar blåsa satan vill jag inte ha för hög profil fram då det tar för mycket på krafterna behöva brottas med en krängande cykel. Det är tillräcklgt jobbigt ändå cykla i +37 km/h i den värmen & fuktigheten.

Kör med Bontragers Aeolus 9 bak och 5 fram, clincher. Valde Continental 4000s II som däck. Förra året körde jag med Zipp men dessa är minst lika bra samt jag föredrar clincher då jag är osäker på hur man byter tubdäck under stress. Byta slang gör man ju i tid & otid. Tog en kassett som känns rätt allround 11-25. Fram är största klingan en 53:a. Hade nog funkat bra med en 54:a oxå med tanke på banans väldigt långa och svepande nerförskörningar. Då jag knappast har en kadens likt en symaskin i min naturliga cykling så trampade jag ur ganska ofta då det stundtals går i ca 70 km/h. Antar jag borde öva på åka riktigt fort?!

Mitt viktigaste vapen är dock inte den aerodynamiska cykeln eller de svindyra hjulen utan min wattmätare från Quarq. Under så här tuffa omständigheter är det nästan fusk ha en sådan… Förra året hade jag 232 watt NP. I år blir det något liknande (mätaren visar några procent lägre efter jag bytte elektronik & uppdaterade programvaran).

Va inte blyga ställa några frågor gällande cykeln.

Tack för visat intresse!

Nelker

Blogg

RW-passet: Vässa formen i terrängen

av Runners World Antal visningar: 179

Fartlek i kuperad terräng
Värm upp med 5-10 minuters lugn jogg och fortsätt sedan i ditt vanliga löptempo. När du kommer till en backe springer du snabbt uppför och nerför för att stärka både fram- och baksidans benmuskler. Fortsätt på samma sätt i 10 minuter. Påbörja därefter en fartleks-sekvens på:

30 sekunder i snabbt tempo
30 sekunder i lugnt tempo
60 sekunder snabbt
30 sekunder lugnt
90 sekunder snabbt
30 sekunder lugnt

Repetera sekvensen 3-8 gånger och varva därefter ner med några minuters jogg.

Här hittar du fler RW-pass
Snabba banpasset – Öka farten på kortare distanser
Fartökningar – Så står du emot konkurrenternas attacker

Blogg

Ledarkrönika: Den bästa tiden är nu

30 sep 2014 av Runners World Antal visningar: 145

Jag älskar att vi har årstider. Visst – någon månad här och där kan jag tänka mig att vara utan; november kan vara lite småtrist och mars kan vara en seg tillställning. Men just växlingen mellan årstiderna och variationen är ju fantastisk. För även om sol och värme är härligt så blir det nog rätt trist i längden (jag förstår om inte alla håller med mig på just den här punkten).

Sommaren är visserligen en ganska sorglös årstid. Det är lätt att vara när det är varmt och solen skiner – och det är särskilt lätt att vara löpare på sommaren. Ett par shorts, en tunn tröja och så på med skorna. Asfalten dallrar och kletar i värmen. Skogen doftar av tallbarr, grusvägsdamm och smultronställen. Svetten rinner. Det är underbart.

Förr, när löpning var alternativträning för mig, var vinterhalvåret lika med löptid. Varje höst var det samma visa – jag började med 5-10 minuter lätt löpning innan jag efter ett par månader kunde springa för fullt igen. Sen sprang jag.

Efter fyra månader av löpträning kunde jag göra milen på 40 minuter, i snösörja och minusgrader. Och jag älskade mina löppass. Det spelade ingen roll hur kallt eller jävligt det var – det var ju normaltillståndet för mig eftersom jag bara sprang under vinterhalvåret.

När våren kom kände jag alltid en tomhet när det var dags att lägga ner löpningen, och under sommarhalvåret längtade jag alltid till hösten. Tills när jag skulle få ta fram löparskorna igen. Tills jag skulle få springa under den där höga himlen igen, löpa i den där krispiga luften och färgprakten.

Numera, när jag springer året runt, uppskattar jag årstidsväxlingarna ännu mer. Som löpare kommer man nära naturen, ser ljusets förändringar, är särskilt mottaglig för temperaturväxlingarna i luften. Som löpare blir man ett med sin omgivning.

Och utifrån en löpares perspektiv är ingen årstid så sympatisk som hösten. Temperaturen är optimal för löpning. Trängseln på löparstråken är minimal. Naturen är full av färger.

För oss löpare bär dessutom hösten på något mer; på förhoppningar och drömmar, på löften som fortfarande kan infrias. Förhoppningar om att nästa säsong ska bli ännu bättre, att vi ska springa fler lopp, att vi ska bli snabbare och orka längre. Drömmar om resultat vi strävat efter men inte lyckats nå. Löften om nya chanser, nya möjligheter. På hösten tycks allt vara möjligt – nästa år. Det är därför den bästa tiden är nu. Ta tillvara på den.

Blogg

Next stop Kona

29 sep 2014 av Runners World Antal visningar: 217

I helgen som gick gjorde jag det sista som kan kallas för ordentlig träning på min nivå. Har fått lägga band på mig då Björn tycker jag behöver få till fler lugna pass. En av mina största svagheter är förmågan att lägga band på mig. Det bästa jag vet är att köra hårt, testa mina gränser och se vad kroppen klarar. Blir hög av tuffa utmaningar och älskar kvittot när man lyckats genomföra ett riktigt helvetespass. Jag sitter inte på min kontorsrumpa 10h om dagen för att sedan försaka tid med min älskade familj för att rulla 3h långsamt på cykeln. Ska jag ta mig tid för att träna så ska det kännas som det ger nåt eller åtminstone är kul.

Inser nu när jag börjat nå mina begränsningar över hur snabb jag kan bli givet de timmar jag lägger ner. Måste göra något annorlunda nästa år om jag ska fortsätta utvecklas och nå dit jag vill. Känns rätt fånigt träna på dessa egenskaper men inser nu att jag måste, har testat allt annat och det går inte. Visst suger det när du inser att alla hade rätt och du hade fel?!

Nåväl, har faktiskt lyckats hyfsat med hålla intensiteten kontrollerat lägre än normalt under detta träningsblock. Timmarna har jag däremot inte fått ihop men har gjort mitt bästa. Man har den livssituation man har, ingen idé gnälla över den utan bara försöka göra det bästa av det. Jämför man min form från föregående år så är jag starkare denna gång. Simmar snabbare, cyklar bättre och springer ungefär som vanligt. All in all goda förutsättningar toppa förra årets bedrift. Kommer dock inte bli med hästlängder men god form samt en gnutta erfaranhet borde kunna ge 10-15 minuter på slutresultatet allt annat lika?!

Förra året hade jag 9:53h fördelat på 1:07, 5:06 resp 3:30h. Onödigt långa byten och kanske lite väl försiktig cykling tänkte jag försöka ändra på. Löpningen var katastrofal så där tänkte jag förbättra mig avsevärt. Men som vanligt, lätt sitta här och knacka på sin dator och gissa tider. Vädret har sista ordet på Hawaii, blir det blåsigt och några grader varmare är jag glad om jag kommer i mål före mörkret faller och de börjar dela ut glowsticks till de som fortfarande yrar runt uppe på Queen K highway.

Har lovat RW skicka bilder och annat smått och gott från min vistelse på Hawaii så ni kommer få mer av mig varken ni vill det eller inte. Kan man ändå inte få nog så finns jag även på Instagram & twitter @nelker

Mahalo

Nelker

Efter ett löppass nere i Energy Lab. Barkaka naturligtvis!

Blogg

Det här med barnträning

av Runners World Antal visningar: 242

Barnträning är svårt. Och känsligt. Min son fyllde fyra år i våras och jag kände att när hösten drog igång ville jag att han skulle börja på någon aktivitet. Men vilken!? Crossfit Nordic hade inte längre barnträning för så små barn, men jag ville ha något liknande. (Han vill ju helst inte gå ifrån Nordic när han väl kommit dig, utan vill lyfta stänger som alla som har stora muskler.) Jag har insett att han har ärvt min inställning till löpning, springer några steg och stånkar sen “Det är för jobbigt!”, men han är extremt fysisk på andra sätt. Klättrar, häver sig upp på saker, kryper och hoppar. Tänkte först gymnastik, men ångrade mig. Långa väntelistor och tveksamhet inför bedömningssporter i stort fick mig på andra tankar. Jag ville att han skulle få börja något där han får känna på hur det är att ta ut sig, allt verkligen pressa sig – det tror jag är viktigt och bra för barn att känna. Få uppleva njutningen i den fysiska aktiviteten och också i tröttheten. Men det måste fortfarande vara på ett lekfullt sätt.

Jag landade till slut i brottning. Och jag kunde inte ha gjort ett bättre val. Han går nu på brottning för 4-5-åringar på BK Athen på Södermalm här i Stockholm och ÄLSKAR det. Redan på cykeln från klubben brukar han prata om hur roligt det ska bli nästa söndag när det är brottning igen, och måndagar är nu hans sämsta dag eftersom det är så långt till brottningen.

Vad är det då som är så bra, undrar ni kanske nu? Jo, att de lyckas kombinera otroligt bra och allsidig träning med lek och ett visst mått av allvar och riktiga brottningstekniker. Disciplin är viktigt, men utan att det känns som gymnastikträning i Kina på 80-talet. Jag som mamma älskar att se hur han blir stärkt, inte bara rent fysiskt, utan också mentalt. Klippet ovan är ett exempel på det. I hans värld dänger han verkligen tränaren Isak i golvet med en flygande mara. Det här att Isak skulle hjälpa till, eller ja, faktiskt göra en volt över honom, finns inte i hans fyraåriga värld. Han får känna sig stark och duktig vilket ger honom lusten att komma tillbaka och jobba vidare på att faktiskt bli stark.

Nu vet jag att landet är fullt av underbara barn- och ungdomsledare, och det finns liksom inte ord för hur viktiga de är och hur tacksamma vi föräldrar är, eller åtminstone borde vara. Så tack till alla er som får våra barn att känna sig och bli duktiga och starka.

Proffset Åsa Lundström på plats i Hawaii

Discofredag!

Patrik Nilsson om segern i Malaysia

Del 2 | Myter om vätskeintag vid träning

Tungt kyskhetsbälte

Bakom kulisserna på RW:s skotester

Runner’s World nu 109000 läsare!

Nelkers Trek 9.9 – Kona pimpad

RW-passet: Vässa formen i terrängen

Ledarkrönika: Den bästa tiden är nu

Next stop Kona

Det här med barnträning

Följ oss

Kontakta oss

Samarbeta med oss

Runner’s World

Sök på runnersworld.se