Det här med barnträning

Jag har bestämt mig för att ta åt mig allt jag kan av alla komplimanger jag får på träningen istället för att gräva ner mig i det jag inte är bra på. Allt för att komma ur den här självförtroendedippen jag är mitt inne i just nu.

I morse var det två stycken 8 minuters AMRAPs på schemat. Den första var så många varv som möjligt av 200 m löpning, 3/3 halva Turkish getups och 4 knäböjshopp. Den andra var så många var som möjligt av 200 m rodd, 6 toes to bar och 4 target burpees (alltså när man ska hoppa upp och träffa något cirka 20 cm över dina utsträckta armar i varje rep.

Men istället för att tänka på hur tung jag kände mig när jag sprang eller hur dålig jag är på toes to bar tog jag med mig att Coach Nils tyckte att jag gjorde fina upphopp. ”Som en katt”.

Så där ja! Som en katt!

Nej, det här är ingen sminkblogg och jag är inte direkt en sminkmänniska. Jag gillar maskara och en bra BB-cream, men i övrigt är jag rätt sparsmakad när det gäller sånt. Men jag gillar nagellack. Det kan liksom ge intrycket av att man anstränger sig. Något som ger motsatt intryck är nagellack som är bortskavt. Som min mamma sa ”Det är ju kul med lite färg, men man vill ju inte se ut som ett fnask efter ett par dagar”.

När man tränar gör man det svårt för de allra flesta nagellack. Raspiga skivstänger, skrovliga kettlebells och diverse annat skav gör att det brukar hålla i max en dag. Men. Nu släpper The Body Shop en serie nagellack som sitter som berget! Jag har fotat min hand fem dagar efter att jag målat naglarna. Fem dagar av crossfit, legobygge, lek utomhus och vanligt hemmaslitage (läs dusch, disk, matlagning och sånt). Helt grymt! Bäst sitter det om man målar två lager. Det gjorde jag för ett par veckor sedan, i en annan nyans, och det fick jag ju ta bort – inte för att det hade blivit skavt – utan för att jag hade ledsnat på färgen efter en vecka!

Bra skit för oss som gillar att se ut som att vi anstränger oss, men som också gillar att leva. Liksom på riktigt.

L-hang. Nej, hörrni. Det är inte mitt bästa. Poängen här är att hänga i räcket med benen rakt ut så att kroppen bildar ett L. Jag är bättre på lilla h. Eller nästan lilla h. Om den skalade versionen (alltså den midre tunga versionen), den som är på bilden, ska se ut som ett h måste jag ju ha en pinne i rumpan, och det jag har inte.

Coach Jenny, som tog bilden) tyckte att jag skulle skriva att jag bara demonstrerar den skalade versionen och annars naturligtvis hängde med benen rätt ut från höfterna. Men här på bloggen ljugs inget. Ärlighet varar längst. Jag kan inte hänga som stora L. Bara som lilla h. Och som ett I. Jag är jätteduktig på I, men det får vi nästan aldrig göra.

Hur som helst, vilken bokstav du än väljer att se ut som så är det en bra övning. Både för greppstryrkan och för magen.

Ha en fin regnig måndag!

I morgon klockan 16.00 är det dags för landskamp mellan Sverige och Storbritannien i amerikansk fotboll på Östermalms IP. Det är gratis, så om du befinner dig i närheten har du ingen ursäkt att inte gå dit. Och det är något speciellt med den här landskampen, för det är första gången som damerna kommer att ha egna matchställ (som jag fick äran att prova häromdagen. Det var jättetajt och coolt). Tidigare har de fått låna dräkter av den herrlandslaget.

Jag gillar verkligen tanken på amerikansk fotboll. Tycker att det verkar jätteroligt! Om jag hade obegränat med tid och kroppen var en maskin skulle jag:

– Börja träna amerikansk fotboll.

– Börja träna brottning.

– Gå på yoga.

Men som det är nu har jag inte obegränsat med tid, och kroppen skulle inte palla, så jag får hålla till godo med min älskade crossfit. Och trots gårdagens ringhat är det ju det bästa jag vet.

Ha en fin helg nu alla!