Blogg

Nelkers Trek 9.9 – Kona pimpad


Hallå!

Triatleter är matriella nördar. Ärligt tror jag ett stort antal gillar prylarna mer än själva träningen?! Kan vara kombinationen också. Jag tror sporten kanibaliserar från något som är rätt otippat nämligen golfen. Jag är en av dem så det är inget att skämmas över. Finns väldigt många likheter mellan sporterna. Kanske inget old school eliten vill erkänna men egenskapen att hålla huvudet kallt under en lång tid, gnetandet, fortsätta kämpa trots de svackor man genomgår under en dag samt då de materiella. Triathlon ställer måhända större krav på utövarens fysiska profil men när den väl är på plats är det mycket som är lika vid själva tävlingsdagen… Ni fattar.

Hur som helst, för att inte fara iväg för mycket och reta upp de golfhatande släktet så kommer här några visuella godisbitar på min cykel inför resan. Om man är en satsande triatlet som gärna tävlar på olika platser och under växlande förhållanden så behöver man bestycka sin cykel med olika utrustning. Tänker då främst på hjulen och den mängd vätska samt lagnings-kit man behöver ha med. Efter förra årets tävling är det lättare bestämma sig för vad som är lämpligt att packa ner. Trots väldigt snälla vindar 2013 väljer jag åter igen en defensiv hjuluppsättning. Om det börjar blåsa satan vill jag inte ha för hög profil fram då det tar för mycket på krafterna behöva brottas med en krängande cykel. Det är tillräcklgt jobbigt ändå cykla i +37 km/h i den värmen & fuktigheten.

Kör med Bontragers Aeolus 9 bak och 5 fram, clincher. Valde Continental 4000s II som däck. Förra året körde jag med Zipp men dessa är minst lika bra samt jag föredrar clincher då jag är osäker på hur man byter tubdäck under stress. Byta slang gör man ju i tid & otid. Tog en kassett som känns rätt allround 11-25. Fram är största klingan en 53:a. Hade nog funkat bra med en 54:a oxå med tanke på banans väldigt långa och svepande nerförskörningar. Då jag knappast har en kadens likt en symaskin i min naturliga cykling så trampade jag ur ganska ofta då det stundtals går i ca 70 km/h. Antar jag borde öva på åka riktigt fort?!

Mitt viktigaste vapen är dock inte den aerodynamiska cykeln eller de svindyra hjulen utan min wattmätare från Quarq. Under så här tuffa omständigheter är det nästan fusk ha en sådan… Förra året hade jag 232 watt NP. I år blir det något liknande (mätaren visar några procent lägre efter jag bytte elektronik & uppdaterade programvaran). 

Va inte blyga ställa några frågor gällande cykeln.




 

Tack för visat intresse!

Nelker
 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Next stop Kona


I helgen som gick gjorde jag det sista som kan kallas för ordentlig träning på min nivå. Har fått lägga band på mig då Björn tycker jag behöver få till fler lugna pass. En av mina största svagheter är förmågan att lägga band på mig. Det bästa jag vet är att köra hårt, testa mina gränser och se vad kroppen klarar. Blir hög av tuffa utmaningar och älskar kvittot när man lyckats genomföra ett riktigt helvetespass. Jag sitter inte på min kontorsrumpa 10h om dagen för att sedan försaka tid med min älskade familj för att rulla 3h långsamt på cykeln. Ska jag ta mig tid för att träna så ska det kännas som det ger nåt eller åtminstone är kul. 

Inser nu när jag börjat nå mina begränsningar över hur snabb jag kan bli givet de timmar jag lägger ner. Måste göra något annorlunda nästa år om jag ska fortsätta utvecklas och nå dit jag vill. Känns rätt fånigt träna på dessa egenskaper men inser nu att jag måste, har testat allt annat och det går inte. Visst suger det när du inser att alla hade rätt och du hade fel?!

Nåväl, har faktiskt lyckats hyfsat med hålla intensiteten kontrollerat lägre än normalt under detta träningsblock. Timmarna har jag däremot inte fått ihop men har gjort mitt bästa. Man har den livssituation man har, ingen idé gnälla över den utan bara försöka göra det bästa av det. Jämför man min form från föregående år så är jag starkare denna gång. Simmar snabbare, cyklar bättre och springer ungefär som vanligt. All in all goda förutsättningar toppa förra årets bedrift. Kommer dock inte bli med hästlängder men god form samt en gnutta erfaranhet borde kunna ge 10-15 minuter på slutresultatet allt annat lika?!

Förra året hade jag 9:53h fördelat på 1:07, 5:06 resp 3:30h. Onödigt långa byten och kanske lite väl försiktig cykling tänkte jag försöka ändra på. Löpningen var katastrofal så där tänkte jag förbättra mig avsevärt. Men som vanligt, lätt sitta här och knacka på sin dator och gissa tider. Vädret har sista ordet på Hawaii, blir det blåsigt och några grader varmare är jag glad om jag kommer i mål före mörkret faller och de börjar dela ut glowsticks till de som fortfarande yrar runt uppe på Queen K highway.

Har lovat RW skicka bilder och annat smått och gott från min vistelse på Hawaii så ni kommer få mer av mig varken ni vill det eller inte. Kan man ändå inte få nog så finns jag även på Instagram & twitter @nelker

Mahalo

Nelker 

Efter ett löppass nere i Energy Lab. Barkaka naturligtvis!
 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Det här med barnträning


Barnträning är svårt. Och känsligt. Min son fyllde fyra år i våras och jag kände att när hösten drog igång ville jag att han skulle börja på någon aktivitet. Men vilken!? Crossfit Nordic hade inte längre barnträning för så små barn, men jag ville ha något liknande. (Han vill ju helst inte gå ifrån Nordic när han väl kommit dig, utan vill lyfta stänger som alla som har stora muskler.) Jag har insett att han har ärvt min inställning till löpning, springer några steg och stånkar sen ”Det är för jobbigt!”, men han är extremt fysisk på andra sätt. Klättrar, häver sig upp på saker, kryper och hoppar. Tänkte först gymnastik, men ångrade mig. Långa väntelistor och tveksamhet inför bedömningssporter i stort fick mig på andra tankar. Jag ville att han skulle få börja något där han får känna på hur det är att ta ut sig, allt verkligen pressa sig – det tror jag är viktigt och bra för barn att känna. Få uppleva njutningen i den fysiska aktiviteten och också i tröttheten. Men det måste fortfarande vara på ett lekfullt sätt.

Jag landade till slut i brottning. Och jag kunde inte ha gjort ett bättre val. Han går nu på brottning för 4-5-åringar på BK Athen på Södermalm här i Stockholm och ÄLSKAR det. Redan på cykeln från klubben brukar han prata om hur roligt det ska bli nästa söndag när det är brottning igen, och måndagar är nu hans sämsta dag eftersom det är så långt till brottningen.

Vad är det då som är så bra, undrar ni kanske nu? Jo, att de lyckas kombinera otroligt bra och allsidig träning med lek och ett visst mått av allvar och riktiga brottningstekniker. Disciplin är viktigt, men utan att det känns som gymnastikträning i Kina på 80-talet. Jag som mamma älskar att se hur han blir stärkt, inte bara rent fysiskt, utan också mentalt. Klippet ovan är ett exempel på det. I hans värld dänger han verkligen tränaren Isak i golvet med en flygande mara. Det här att Isak skulle hjälpa till, eller ja, faktiskt göra en volt över honom, finns inte i hans fyraåriga värld. Han får känna sig stark och duktig vilket ger honom lusten att komma tillbaka och jobba vidare på att faktiskt bli stark.

Nu vet jag att landet är fullt av underbara barn- och ungdomsledare, och det finns liksom inte ord för hur viktiga de är och hur tacksamma vi föräldrar är, eller åtminstone borde vara. Så tack till alla er som får våra barn att känna sig och bli duktiga och starka.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Som en katt


Jag har bestämt mig för att ta åt mig allt jag kan av alla komplimanger jag får på träningen istället för att gräva ner mig i det jag inte är bra på. Allt för att komma ur den här självförtroendedippen jag är mitt inne i just nu.

I morse var det två stycken 8 minuters AMRAPs på schemat. Den första var så många varv som möjligt av 200 m löpning, 3/3 halva Turkish getups och 4 knäböjshopp. Den andra var så många var som möjligt av 200 m rodd, 6 toes to bar och 4 target burpees (alltså när man ska hoppa upp och träffa något cirka 20 cm över dina utsträckta armar i varje rep.

Men istället för att tänka på hur tung jag kände mig när jag sprang eller hur dålig jag är på toes to bar tog jag med mig att Coach Nils tyckte att jag gjorde fina upphopp. ”Som en katt”.

Så där ja! Som en katt!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Sminktips, på min ära!


Nej, det här är ingen sminkblogg och jag är inte direkt en sminkmänniska. Jag gillar maskara och en bra BB-cream, men i övrigt är jag rätt sparsmakad när det gäller sånt. Men jag gillar nagellack. Det kan liksom ge intrycket av att man anstränger sig. Något som ger motsatt intryck är nagellack som är bortskavt. Som min mamma sa ”Det är ju kul med lite färg, men man vill ju inte se ut som ett fnask efter ett par dagar”.

När man tränar gör man det svårt för de allra flesta nagellack. Raspiga skivstänger, skrovliga kettlebells och diverse annat skav gör att det brukar hålla i max en dag. Men. Nu släpper The Body Shop en serie nagellack som sitter som berget! Jag har fotat min hand fem dagar efter att jag målat naglarna. Fem dagar av crossfit, legobygge, lek utomhus och vanligt hemmaslitage (läs dusch, disk, matlagning och sånt). Helt grymt! Bäst sitter det om man målar två lager. Det gjorde jag för ett par veckor sedan, i en annan nyans, och det fick jag ju ta bort – inte för att det hade blivit skavt – utan för att jag hade ledsnat på färgen efter en vecka!

Bra skit för oss som gillar att se ut som att vi anstränger oss, men som också gillar att leva. Liksom på riktigt.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Stora L eller lilla h?


L-hang. Nej, hörrni. Det är inte mitt bästa. Poängen här är att hänga i räcket med benen rakt ut så att kroppen bildar ett L. Jag är bättre på lilla h. Eller nästan lilla h. Om den skalade versionen (alltså den midre tunga versionen), den som är på bilden, ska se ut som ett h måste jag ju ha en pinne i rumpan, och det jag har inte.

Coach Jenny, som tog bilden) tyckte att jag skulle skriva att jag bara demonstrerar den skalade versionen och annars naturligtvis hängde med benen rätt ut från höfterna. Men här på bloggen ljugs inget. Ärlighet varar längst. Jag kan inte hänga som stora L. Bara som lilla h. Och som ett I. Jag är jätteduktig på I, men det får vi nästan aldrig göra.

Hur som helst, vilken bokstav du än väljer att se ut som så är det en bra övning. Både för greppstryrkan och för magen.

Ha en fin regnig måndag!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*