Nyckelpass 1
”Don’t look now, you better watch that sword that’s hanging over you. It’s a long hard road and they will spit you out when they get through with you.”
Det finns saker i livet som man vill göra och så finns det saker som man måste göra. Det ena medför inte nödvändigtvis det andra. Ta intervaller till exempel, för egen del hör det till den senare kategorin. Ett nödvändigt ont. Jag fixade sub40 på milen utan en enda intervall. Min första sub3 mara föregicks också av ytterst få intervaller. Helt ärligt så föredrar jag hellre fartlekar och spontana fartökningar framför fyrahundringar eller tusingar, allra helst att bara springa mer och längre. Därmed inte sagt att jag inte förstår poängen med att springa i överfart.
Just idag sammanföll dock min vilja med mina förpliktelser. Har sett fram emot att få sätta tänderna i coach LG’s program på riktigt i en hel vecka och idag var jag riktigt taggad för det första nyckelpasset; en stege på 1x3km (4min/km), 1x2km (3.45min/km) och 3x1km (3.40min/km).
Har alltid ångest inför intervaller, idag var inget undantag. Dessutom hade en viss nervositet smugit sig på under dagen vilket hör till ovanligheterna, främst eftersom jag inte har sprungit i dom farterna utomhus på nästan ett halvår. Har visserligen kört lite tusingar och tempopass på band i vinter men band är band och asfalt är asfalt. Och hela januari gick dessutom åt till att jobba bort julmaten efter ett ofrivilligt uppehåll pga skada i december.
Passet gick över förväntan. Lyckades dock inte föra över stegen som jag skapade i Garmin Connect tidigare till klockan så jag fick köra manuellt (om någon snäll själ vet hur man gör får hen gärna lämna en kommentar). Totalt 18km varav 8km kvaitét något snabbare än LG’s instruktioner.
3km: 11.49 (3.56min/km)
2km: 7.17 (3.38min/km)
1km: 3.30
1km: 3.26
1km: 3.26
Med upp och nerjogg blev det ganska bra till slut, känslan under nerjoggen hem var att Premiärmilen nästa vecka ändå kanske kan gå rätt hyffsat, om inte annat så blir det en bra genomkörare inför Rotterdam Marathon två veckor senare.
Målet är glasklart, planen utstakad sen länge och den mesta mängdträningen gjord. Nu återstår bara lite fartträning och så småningom formtoppning, sen är det upp till bevis. Det gäller ju att leverera också, inte bara snacka. Men förhoppningsvis är jag redo. Taktikten kommer vara precis samma som inför höstens fiasko i New York. Öppna i 4-fart och hoppas att väggen inte kommer allt för tidigt och brutalt. Är det nåt man kan vara säker på med en mara så är det att man kommer möta väggen för eller senare, frågan är bara om det är gjord av papper eller betong. Förhoppningsvis blåser det inga 30m/s i motvind som i höstas så det kanske är läge att börja fundera ut en alternativ bortförklaring om det skiter sig.
/Hörs
Manuela Run

