Blogg

Nyckelpass 1


”Don’t look now, you better watch that sword that’s hanging over you. It’s a long hard road and they will spit you out when they get through with you.”

Det finns saker i livet som man vill göra och så finns det saker som man måste göra. Det ena medför inte nödvändigtvis det andra. Ta intervaller till exempel, för egen del hör det till den senare kategorin. Ett nödvändigt ont. Jag fixade sub40 på milen utan en enda intervall. Min första sub3 mara föregicks också av ytterst få intervaller. Helt ärligt så föredrar jag hellre fartlekar och spontana fartökningar framför fyrahundringar eller tusingar, allra helst att bara springa mer och längre. Därmed inte sagt att jag inte förstår poängen med att springa i överfart. 

Just idag sammanföll dock min vilja med mina förpliktelser. Har sett fram emot att få sätta tänderna i coach LG’s program på riktigt i en hel vecka och idag var jag riktigt taggad för det första nyckelpasset; en stege på 1x3km (4min/km), 1x2km (3.45min/km) och 3x1km (3.40min/km). 

Har alltid ångest inför intervaller, idag var inget undantag. Dessutom hade en viss nervositet smugit sig på under dagen vilket hör till ovanligheterna, främst eftersom jag inte har sprungit i dom farterna utomhus på nästan ett halvår. Har visserligen kört lite tusingar och tempopass på band i vinter men band är band och asfalt är asfalt. Och hela januari gick dessutom åt till att jobba bort julmaten efter ett ofrivilligt uppehåll pga skada i december.

 

Passet gick över förväntan. Lyckades dock inte föra över stegen som jag skapade i Garmin Connect tidigare till klockan så jag fick köra manuellt (om någon snäll själ vet hur man gör får hen gärna lämna en kommentar). Totalt 18km varav 8km kvaitét något snabbare än LG’s instruktioner.

3km: 11.49 (3.56min/km)
2km: 7.17 (3.38min/km)
1km: 3.30
1km: 3.26
1km: 3.26 

Med upp och nerjogg blev det ganska bra till slut, känslan under nerjoggen hem var att Premiärmilen nästa vecka ändå kanske kan gå rätt hyffsat, om inte annat så blir det en bra genomkörare inför Rotterdam Marathon två veckor senare.

Målet är glasklart, planen utstakad sen länge och den mesta mängdträningen gjord. Nu återstår bara lite fartträning och så småningom formtoppning, sen är det upp till bevis. Det gäller ju att leverera också, inte bara snacka. Men förhoppningsvis är jag redo. Taktikten kommer vara precis samma som inför höstens fiasko i New York. Öppna i 4-fart och hoppas att väggen inte kommer allt för tidigt och brutalt. Är det nåt man kan vara säker på med en mara så är det att man kommer möta väggen för eller senare, frågan är bara om det är gjord av papper eller betong. Förhoppningsvis blåser det inga 30m/s i motvind som i höstas så det kanske är läge att börja fundera ut en alternativ bortförklaring om det skiter sig.

/Hörs

Manuela Run



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

#1000km


”Headed for the open door. Tell me what you’re waiting for. Look across the great divide. Soon they’re gonna hear the sound when we come running”

Igår frågade en kollega lite oroligt om jag gått ner i vikt. -”Du ser så tunn ut”. Vad svarar man på det? -”En tunn jävel är en smal jävel är en snabb jävel”. Till saken hör att jag för några år sen faktiskt strävade efter att vara lite krallig om överkroppen, därav min kollegas oro. Inte att bygga stora muskler, bara sådär lagom så att det åtminstone skulle synas att man inte satt i soffan och tryckte gräddbakelser varje dag efter jobbet. Ha lite kräm i armarna helt enkelt, känna sig stark. Dom musklerna är borta nu. Undviker helst att se mig själv i spegeln numera när man ser ut som en undernärd straffånge.

Fixade 100kg i bänkpress strax innan den där bilden togs. Det gör jag inte nu. Det är knappt så jag fixar min egen kroppsvikt. Å andra sidan gjorde jag inte sub3 på den där maran.

Det är oundvikligt att gå ner i vikt om man springer mycket. Den romantiserade bilden av att ha en kropp som Arnold och vara lika snabb som Mo Farah är just precis det, en romantisk bild av en omöjlighet (iaf för mig). Det jobbigaste är dock att till och med storlek Small börjar vara för stort. Senast jag köpte en tröja fick jag gå ner på x-small. För 10 år sen hade jag storlek XL. Vad gör man inte för löpningen. Att sen folk uttrycker en oro för att man är smal, det har nog de flesta löpare vart med om…

Fördelen med att springa mycket är ju att man kan äta vad som helst. Kostmässigt skulle nog vilken dietist som helst bli mörkrädd av det jag stoppar i mig. Nån gång i julas ploppade det upp en grupp på fejjan som hette ”100 träningspass innan midsommar”. Fnyste mest åt det. Sen ploppade det upp en annan grupp som en motreaktion; ”100 chipspåsar innan midsommar”. Den gick jag med i direkt, där snackar vi en utmaning som heter duga.

Passerade 1000 löpta kilometrar under 2015 under dagens långpass. Det är värt att fira med en påse chips. 3xLök dagen till ära. Om inte det räcker så finns det nog en halvpåse sourcream & onion kvar från gårdagen. 

/Hörs

Youngblood Hawke – We come running



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

En bra dag att springa


”Throwing troubles out the wind and I’m praying that they never catch up again. I’m gonna say my worrying days are done, and this looks like a good day to run” (Darryl Worley)

Har kommit ur min träningsrytm den senaste veckan. Handen på hjärtat så har det blivit lite väl mycket lallande nu på slutet. Ingen direkt volym och heller ingen fart. Bekvämt är nog ordet jag söker. Förmodligen en kombination av hela Team Asics grejjen och att vänta in LG’s program. Både januari och februari låg jag på >10mil i veckan men nu i mars har det blivit lite för mycket mellanmjölk.

Idag kändes som en bra dag att nystarta. Inget lallande. Bara ge mig ut och springa och låta benen rulla på i hård men kontrollerad fart. Det blev ett bra pass till slut. Kände mig som ett urverk när jag klockade km tiderna jämnt och fint rakt igenom.

Ett av mina favoritpass; 20km i marafart, både bra mängd och fart. Kändes kontrollerat hela tiden, lite jobbigt på slutet när vinden ökade, men oj som jag längtat efter att springa just detta pass hela vintern. Nysopade vägar, frisk luft, 4 plusgrader och vindstilla för det mesta. Dessutom doften av jord och blöt asfalt. Nu är fan våren här. Hallelujah!

Det blev också premiär för dom här fräschingarna, Asics DS Racer!

Det var kärlek vid första ögonkastet i lördags när jag fick dom i min hand och så småningom på mina fötter. Kände direkt att vi skulle passa som handen i handsken ihop! Annat var det med fjolårets version, där fick vi en dålig start redan från början och det krävdes åtskilliga mil innan vi klickade.

Är inte helt insatt i vilka förändringar som gjorts, men den nya versionen känns både lite styvare och stummare men ändå flexibel samt att mellansulan nog är aningen tunnare. Dock så kvarstår hålen under sulan, tog mig en kvart att peta bort allt grus som fastnat.

I helgen blir det nog långpanna och ett lugnt distanspass innan jag kör igång på LG’s program på måndag som ser ut såhär

Kruxet nästa vecka blir att få till 6 pass. Jag hatar morgonjoggar och med mycket jobb och en sedan länge inplanerad Sting & Paul Simon konsert i Globen nästa fredag så har jag nog inget annat val än att ställa klockan tidigt och ge mig ut i gryningen nån dag. Misstänker dessutom att det kan bli både en eller flera öl i samband med konserten…

/Hörs

Darryl Worley – A good day to run

 

 


Antal kommentarer: 1

Anders Larvia

Har aldrig vart med att dom börjat sopat gatorna så här tidigt nån gång, å andra sidan så får man räkna med att det kommer snöa minst ett par gånger till, bor ju i Norrland 🙂

LG: morgonjogg it is nästa vecka!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Hips don’t lie – övning för glada höfter


Höften. Bara en led bland andra? Nja, jag tror inte det. Och inte ljuger den heller. Höften säger precis hur den mår, men den kan mycket väl säga det genom att sabba ett knä eller ge dig ont i ländryggen. Det är ingen slump att PT-Andreas får oss att göra utfall varje gång vi träffar honom. Höften spelar en stor roll för hur kroppen i stort mår. Så ta hand om den. Både rörligheten och funktionaliteten, alltså att verkligen använda höften och utmana leden.

Vi fick göra en skön övning i morse på passet, som coach Nils modifierade till perfektion, enligt mig. Så nu snor jag den helt sonika och bjuder er på den och kommer att använda den i många av mina egna PT-pass.

Stå framför en häck, eller en pinne lagd över två bänkar/lådor i passande höjd. Kliv över med höger ben först. Stora fina kliv, knäna högt upp, inte fuska genom att dra foten på utsidan av häcken, aja baja fuskis!

Kryp sedan smidigt under häcken och kliv över med vänster fot först.

Ställ dig sedan med sidan mot häcken och kliv över åt sidan. Kryp under och gör samma sak med andra benet först.

Sedan är det dags för rotation. Ställ dig med ryggen mot häcken och kliv i en vridning över häcken. Kryp under och upprepa med andra benet.

Upprepa den här serien som en del av en cirkel eller i din uppvärmning. När du har fått kläm på kliven kan du öka tempot och få upp ett skönt flås också.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

The Loneliness of the long distance Runner


”Gotta win, gotta run till you drop. Keep the pace, hold the race, your mind is getting clearer, you’re over halfway there”

Det kom ett träningsprogram signerat coach LG häromdagen. När jag öppnade mejlet gick det upp för mig att nu är det allvar, nu är hela det här projektet igång på riktigt! Min första tanke var ”fy fan vad häftigt att det här programmet är skrivet bara till och för mig”. Sen blev jag lite rädd när jag studerade det mer ingående. Nä, skämt åsido, det kändes faktiskt rätt bra. Men det börjar inte förrän nästa vecka, fram tills dess fortsätter jag att freebasa och kör på känsla. Idag sa känslan att jag borde vila. Kände av vaden litegrann igår, inget allvarligt, men nu när jag ändå får bestämma själv så kändes vila rätt bra. Istället blev det en dejt med den här lilla saken

   

Det måste vara löpningens motsvarighet till sträckbänken. När jag rullar vaden på den där skumrullen kan jag tänka mig hur folk på medeltiden som utsattes för tortyr måste ha känt. Ren och skär smärta som gör att man bara vill skrika allt vad man kan. Men till skillnad mot att utsättas för en sträckbänk så känns det faktiskt rätt bra efteråt, nästan skönt.

Har vart relativt förskonad från löparrelaterade skador, men samma år som jag fyllde 30 så hände nånting. Det var precis som om kroppen började strejka när tvåan byttes ut mot en trea. Nu har jag vant mig vid att knappt kunna ta mig upp ur sängen på morgonen. Men det som är mest skrämmande är vetskapen om att kroppen lever på lånad tid, att jag börjar närma mig en punkt då det inte längre kommer gå att förbättra sina tider. Det blev skrämmande uppenbart i höstas under en friluftsdag då en elev promt ville utmana mig på 100m. Kände redan efter en millisekund att jag skulle åka på stortorsk och fejkade en sträckning för att slippa förödmjukelsen att få däng. Å andra sidan hade han inte haft en chans på marathon eller milen för den delen. In your face!

Som sagt, ingen löpning idag, efter tortyren med skumrullen blev det ett besök på gymmet för lite bänkpress och bicepscurl. Misstänker att det kommer bli dåligt med den varan framöver när coach LGs program drar igång. Det är nog bara att ställa in sig på att sommaren 2015 blir ytterligare en sommar i vassen. Tror att löpare generellt är rädda för att styrketräna, och då menar jag inte pilleriövningar för bål. Så länge man inte siktar på att springa milen på sub30 eller maran på 2.20 så har jag svårt att se hur marklyft, chins och bänkpress skulle vara skadligt. Säger som Mårten Klingberg; hur svårt är det att springa milen snabbt om man väger 50kg? PB på milen borde stå i relation till vad man bänkar.

 

Fick också ett fint paket idag med posten precis som mina kompisar i team:et. Blev lite avundsjuk igår när jag såg att dom fått fina Asics tröjor men inte jag. Sen kom jag ihåg att jag bor i Sundsvall och att all post har en tendens att fastna i hålan Ånge. Då blev jag lite lugnare. Finns en rolig grupp på FB som heter ”vi som hatar postterminalen i Ånge”. Alla norrlänningar som nån gång väntat på paket känner nog igen frustrationen som fritt flödar i den gruppen.

/Hörs

The Loneliness of the long distance runner



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Running up that hill


”It doesn’t hurt me. Do you want to know how it feels”

Backintervaller stod på dagens schema. ”Hill” kanske är att ta i vad gäller ovanstående backe, men tillräckligt brant för nån (läs jag) som helst undviker allt vad backar heter. Idag kändes det dock oförskämt bra, fick till bra tryck i steget, tänkte mer på tekniken än farten, kände mig stark rakt igenom. 8x90s, inga konstigheter. 

Coach LG sa nånting klokt i lördags. -”Spring inte backintervaller dregglandes med huvudet på sned”. Det har liksom vart min grundinställning tidigare till alla former av intervaller. Att springa intervaller ska göra ont, kroppen ska plågas, benen ska skrika och hjärtat slå så hårt att det nästan vill hoppa ur bröstkorgen. Kanske därför som jag för det mesta alltid har lätt ågren flera dagar innan. Idag fokuserade jag som sagt mer på steget och att få till ett bra frånskjut. Kände mig odödlig direkt efteråt. Nu, ett par timmar senare, går jag som en pelikan.

För övrigt så strular Garmin Connect lite, har inte använt det på flera år sen jag hade en 405:a i min ägo, men mer detaljerade pass kommer så fort det löst sig.

Alltid lika skönt att runda av en jobbig arbetsdag med lite löpning. Livet som lärare är sällan särskilt glamouröst. Rättning, planering, möten och ständiga diskussioner med elever om att mobiltelefoner inte är jättebra för deras inlärning. Idag var en sån dag. Brukar ofta försöka jämföra skolarbete med löpning, tycker det är en bra liknelse. Det tycker inte eleverna, dom fattar inte vad jag snackar om. Man får ingenting gratis, ingen som gör jobbet åt en. Vill man bli bättre måste man helt enkelt borra ner huvudet och ta i även fast det är både jobbigt och stundtals ganska tråkigt. Jag kommer fortsätta med den liknelsen. Förhoppningsvis trillar poletten ner hos nån. Nån gång.

Avslutade dagen med att gå på basket. Norrlandsderby mellan Sundsvall och LF. Basket är en riktigt sport. Dom som inte kan nåt om basket vill gärna raljera om sporten som korgboll, att det bara blir en massa fouls och att man inte får röra varandra. Tycker lite synd om dessa människor. Men det är svårt att förklara nåt för nån som inte förstår. 

/Hörs

Running up that hill – magisk version med ingen mindre än David Gilmour på gitarr. 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*