Born to run
“Well I was born to run to get ahead of the rest, and all that I wanted was to be the best. Just to feel free and to be someone, I was born to be fast, I was born to run.” (Emmylou Harris)
Nyckelpass nummer två stod på schemat idag; 70min distans med 10min fartökning i mitten. Vaknade med en dålig känsla imorse. Låren stela som betong och vaderna så ömma att det gjorde ont att ligga på rygg i sängen. Dessutom måste jag ha stängt av klockan och somnat om, total panik när de röda siffrorna på väckarklockan visade 08:17 istället för 06.30. Det ska förvisso göra ont att springa, men jag börjar på allvar fundera på om man verkligen ska behöva rulla ur sängen varje morgon och se ut som en anka som skitit på sig när man försöker ta sig till duschen.
Well, som tur var väntade en ganska lugn dag på jobbet, inga lektioner, bara ett par utvecklingssamtal på förmiddagen, sen långlunch på stan, en powernap framför datorn och sen hem för att fortsätta powernapen och lite rullande på den där hemska skumrullen. Note to self: ligg inte och youtube surfa roliga marathon målgångar till klockan 2 på natten en vardag.
Måndagens intervall stege och gårdagens 2milare kändes av i benen idag trots ihärdigt strechande och rullande igår men det var bara att bita i det sura äpplet, svida om till träningskläder och ge sig ut. LG’s instruktioner var 4.30-fart med en en fartökning i mitten i 4-fart. Hade det här vart för en månad sen hade jag tänkt; “fan vad ont jag har i kroppen, jag sticker ut och springer men tar det lite piano”. Nu tänkte jag istället “fan vad ont i kroppen jag har, jag sticker ut och springer å ska fan göra den där jävla fartökningen i sömnen.” Och det var precis vad jag gjorde, istället för 10min blev det 3km i mitten i 3.50-fart och det kändes lätt och bra, en en promenad i parken. Det är faktiskt rätt skönt att inte behöva tänka själv hur varje pass ska se ut, bara att göra det man blir tillsagd.
Och är det nåt jag kan när det gäller löpning så är det 4.30-fart, det sitter i ryggmärgen, som en klocka. Jag tror att jag skulle kunna pricka milen på 45min utan klocka inom en felmarginal på +- ett par sekunder. Så går det när man kör lite för mycket mellanmjölk.
Idag blev jag upplyst om att Emmylou Harris fått Polarpriset. Hur fan kan jag ha missat det? Första countryartisten som får priset, inte en dag för tidigt. Därför var valet av låt till detta inlägg ganska givet. Börje Sprängsten? Skulle inte tro det. Vågar nog sätta ett par Asics Tarther på att det kommer bli First Aid Kit som får äran att framföra någon av hennes guldkorn vid ceremonin. Hemskt gärna Born to run.
Antal kommentarer: 1
Frida Michold
Känner igen det där passet! Du har en onekligen en skön inställning till träningsprogrammet, kul att läsa.