Blogg

Säsongsavslutning


I helgen skulle jag ha avslutat säsongen var det tänkt. Tidigare i veckan spontananmälde jag mig Å-stadsloppet i Örebro. En flack halvmara i krispig höstluft kändes som ett bra sätt att avsluta 2016 på. Det loppet fanns i mina tankar redan innan Berlin men jag vågade aldrig riktigt planera in det eftersom känslan efter en mara alltid är lite som rysk roulette, man vet liksom inte hur kroppen kommer att reagera på 4,2 mil oavsett hur bra eller dåligt det går. Men känslan efter Berlin har vart över förväntan. Benen har rullat på bra och känslan har hela tiden vart att det funnits minst ett lopp till i kroppen att få ut nu i höst. Såg fram emot att få revansch på dom misslyckade halvmarorna i år och kanske få avsluta med ett nytt PB.

Men så började halsen klia lite oroväckande i onsdags, en alldeles för välbekant känsla. Gick på apoteket och köpte det mesta jag kunde hitta på förlylningshyllan. Kanjang, enchigard, zyx och strepsils. I torsdags hade jag taggtråd i halsen och började inse att loppet var kört. På kvällen packade jag ändå i ordning väskan med tävlingskläder och gjorde mig redo att sticka utifall det mirakulöst nog skulle kännas bättre på fredagen. Och det gjorde det faktiskt, det kändes så pass bra att det inte fanns nån tvekan om att det var möjligt att springa, frågan var bara hur fort och till vilket pris. Velade fram och tillbaka. Kom och tänka på Kungsholmen Runt för nåt år sen när samma sak inträffade. Hade då bestämt mig för att skita i loppet på fredagen men åkte ändå ner och fixade ett nytt PB med en förkylning i kroppen. Väldigt oklokt så här i efterhand. Hade det vart New York Marathon nu i helgen så hade jag utan tvekan sprungit men i slutänden kändes det inte värt att chansa och det blev till slut ett ganska lätt lätt beslut att ställa in. Tråkigt såklart, speciellt när jag hörde att brorsan fixade ett nytt pers och att banan var väldigt lättsprungen, men jag tror inte att jag hade kunnat göra mig själv rättvisa.

Nu blev det ingen riktig avslutning och trots att snoken fortfarande rinner som en vattenkran så är känslan ändå att jag har ett lopp kvar inom mig. Problemet är snarare motivationen. Den är inte alls lika stark just nu och det var nästan en lättnad att ställa in. Även fast formen är rätt så bra så skulle jag ha haft svårt att pressa mig mentalt, den hungern finns inte riktigt just nu så på ett sätt var det nästan lite skönt att ställa in och få slippa smaken av blod i munnen och mjölskyra upp till öronen. Vi får se om det blir nåt sista lopp, jag tror inte det, men dyker det upp nåt intressant så absolut. Som sagt, formen är rätt bra och benen är fräscha och det känns dumt att vaska det men det gäller att både kropp och knopp är med.

Tidigare idag trotsade jag snörvlandet och stack ut och sprang. 20km distans i mellanmjölksfart. Det kändes lätt och fint och var fantastiskt skönt trots att jag fick snyta mig varannan minut. Men idag kändes 20km långt. Inte för att det var jobbigt rent fysiskt, däremot kom jag på mig själv med att vara uttråkad och det var en ny känsla. Kanske är jag bara lite mätt på löpning just nu. Det är skönt att springa men inte 14mil i veckan och massa intervaller, ungefär så känns det just nu. Och när jag tänker tillbaka på det här året så är jag rätt så nöjd. Jag nådde inte riktigt mitt tidsmål men gjorde ändå två bra maror i Barcelona och Berlin och fötbättrade mitt PB med 5 minuter det här året. Kan jag fortsätta på samma väg så är jag säker på att jag kommer att fixa 2.48 förr eller senare. Jag vet också hur mycket träning det har krävts för att nå dom förbättringarna och just nu blir jag mest trött när jag tänker på det.

Igår när jag låg och snörvlade i soffan och tyckte synd om mig själv passade jag på att streckse Follow the money på svt. Satt fastklistrad i 10 timmar och det bästa var att jag inte behövde ha dåligt samvete för att det gick ut över träningen. Så nu ska jag börja på säsong 2 och hoppas på att jag kan slita mig när det är dags att springa imorn. 

/Hörs


Senaste numret av Runner’s World!

  • Spring ditt snabbaste
  • Kom i toppform till långloppet
  • Stor guide! Vårens 23 bästa löparskor
  • Carolina Wikström – nybliven mamma – och bättre än någonsin
  • Experten: Så börjar du träna efter din graviditet
  • Trött? Det kan vara järnbrist
  • Astma eller pollenallergi? Du kan ändå prestera
Bli prenumerant

Antal kommentarer: 1


Anders Larvia

@LG: säsong 2 går på tv i danmark just nu så man kan streama den på dr.dk men får man nöja sig med dansk undertext men det funkar helt okej. Läste att den kommer på svt i vår, men jag orkar inte vänta, den var för bra för det.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

En sommar med berg och dalar


   För mig är det en stor utmaning att hitta balansen mellan att kunna springa som jag vill och att hålla mig skadefri. Sommaren rullade på bra för mig fram tills slutet av augusti. Jag har åkt runt i Europa och fick träna och tävla på massor av vackra platser i bergen. Mt Blanc marathon i Chamonix, Dolomite Skyrace i Italien och VM i skyrunning i Pyrenéerna. Allt gick bra, men jag kände aldrig det riktiga flytet och känslan varken under tävling eller träning, men njöt till fullo av att få springa i fantastiska miljöer och tillsammans med andra. Jag var inställd på att försöka hushålla lite med min energi och spara en del till i slutet av säsongen då jag hade två viktiga långa lopp som jag ville gå in för; det 110 km långa Ultra Pirineu och VM i ultra trail.

   I augusti var det dags för fjällmaraton veckan i Jämtland som nu inte bara innerhåller ett maraton utan nästan ett lopp per dag under en veckas tid. Första loppet för veckan var ingen höjdare för min, men under veckans lopp och aktiviteter kände jag mig starkare och starkare och när det var dags för fjällmaratonet kändes det riktigt bra igen och jag började hitta tillbaka till den goa känslan i löpningen. Men främst veckorna efteråt kändes det fantastiskt bra i kroppen och jag kände att jag sög åt mig all träning som en svamp.

   Tyvärr är det ju oftast när formen är som bäst som man är som mest ömtålig. Jag fick en överansträngning i en fot och en rejäl förkylning på det. 45 km på Ultravasan som var planerat fick jag ställa in. Därefter bar det iväg till Usa och jag lyckades lagom kurera foten till nästa ultra skyrace, the Rut i Montana. Efter den vinsten fanns alla möjligheter att ta hem segern i ultra skyrunnung serien som avslutades med ultra pirineu. Dagen efter loppet kände jag att något inte var rätt i mitt vänstra lår. Jag vilade och gick på olika behandlingar och veckorna gick, men ingenting hjälpte och jag var tvungen att ställa in ultra pirineu.

   I nuläget har jag fortfarande problem, men stressfraktur är i alla fall uteslutet vilket känns väldigt skönt. Min skeva vänstra sida är ett problem som har orsakat mig många skador genom åren och jag vet inte hur många olika personer som jag har varit på behandling hos eller hur många olika övningar som jag själv försökt göra. Ibland lyckas jag hitta en bra balans, men plötsligt stjälper någonting den sköra balansgången och pang får jag kniven i ryggen igen, oftast utan någon som helst förvarning. Det hade varit enklare om det gick att hitta en balans, ett mönster som alltid funkade som mall. Tyvärr fungerar kroppen inte riktigt så utan vad som är rätt en dag kanske är fel en annan och tvärtom. Ibland tycker jag att jag har gjort allt försiktigt och rätt och ändå går det helt åt skogen och ibland har jag agerat precis ovettigt men inte rubbat balansen utan det har varit framgångsrikt.

   Jag ska erkänna att den här skadan tog rätt hårt. Jag borde ha lärt mig att hantera skador vid det här laget men det är nästan tvärtom. Första gångerna jag var skadad kände jag att det var mesigt att klaga allt för mycket eftersom jag hade varit förskonad från allvarliga skador under många år av mitt liv. Jag borrade ner huvudet i sanden och tränade på hårt med cykel och våtväst. Den här gången hamnade jag bara i en grå orkeslös massa där jag bara kände förakt inför mig själv.  Jag kände förakt därför att jag inte orkade göra det bästa av varje dag.  Jag kände mig idiotisk därför att jag alltid satsar allt på ett kort och aldrig har någon backup.  

   Mitt under skogspromenaden när jag gick och tyckte synd om mig själv därför att mitt liv alltid slutade på samma sätt, att jag var ensam och hade ont, började jag hitta något annat än tomhet inuti mig. Jag började urskilja det där som inte kan tas ifrån mig, viljan, envisheten, kärleken, drivkraften att fortsätta framåt. När man inte kan göra det som man helst vill göra tvingas man att hitta nödlösningar, hitta andra alternativ, utvidga perspektivet, lära sig nya saker. Jag vet att vid varje motgång har jag lärt mig något nytt och tagit mig framåt, fast det ibland bara känns som om jag går runt i cirklar. Fast livet består ju faktiskt mer av cykler än linjär tid, död, pånyttfödelse, växande, blomstrande, mognande, döende och så börjar det om igen. Snart försvinner den gul-röda höstprakten som jag helst hade velat springa runt i och träden kommer tappa sina löv, men sedan kommer snöflingorna börja falla. Då är jag glad igen för då ska jag åka skidor!


 

Chamonix, lika vackert på sommaren


 

Pyrenéerna visade sig vara en pärla jag gärna återvänder till.


Axa Fjällmaraton, en av mina absoluta favorittävlingar.                                         Bild: Fjällmaratons arkiv


 

The Rut i Montana                                  Bild: Martina Vallmasoi




 

Dags att hitta balansen igen!            Bild: Genis Zapater            


Antal kommentarer: 1


Ida Nilsson

Nej, Stefan. Men jag går nästan aldrig till tandläkaren : ). Men visst inom yogan säger man att käkarna och höfterna hör samman, allt i kroppen påverkar varandra. Hoppas du hittar någon lösning!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Fyra dödsläskiga Halloweenlopp!
Blogg

Fyra dödsläskiga Halloweenlopp!


KULLAMANNEN DÖDENS ZON
5 november 

1 000 höjdmeter fördelat på halvmaradistansen 21 kilometer. Dessutom är terrängen bitvis rejält svårlöpt. Bansträckningen passerar Lars Vilks Nimis, klipphedar högt över havet och den exponerade drakryggen. Sista kilometern är platt och på strandvägen i Mölle. Är du på jakt efter en riktig utmaning med havsnära löpning och svårslagna vyer så är Kullamannen dödens zon ett bra lopp. Skulle någon höststorm rulla in blir utmaningen ännu större.
www.kullamannen.com


HALLOWEEN NIGHTMARE FALKENBERG
4 november

Lopp i totalt mörker med reflexmarkeringar. För vuxna finns 5- eller 10-kilometersbansträckning, mestadels går banan på stig och mindre vägar, start och mål är vid Falkenbergs orienteringsklubb. För att öka farten finns olika skräckupplevelser längs med den mörka banan. För barnen finns också miniskräckis på 400 meter.
www.fok.se


RUN FOR YOUR LIVES
29 oktober

Skulle du överleva zombieapokalypsen? Nu kan du testa dina färdigheter i flykt från de levande döda. Hela Örebro är fyllt med hungriga zombier och loppet går mot en säker zon vid Örebro slott, för att ta dig dit behöver du springa för livet i 6 kilometer.

För att alla löpare ska ha en större chans att ta sig fram får du tre ”liv”. Varje liv är som en sorts band som en hungrig zombie kommer att försöka rycka ifrån dig. För att ta sig förbi en klunga zombier är det tillåtet att samarbeta med andra löpare. Den här typen av zombielopp finns över hela världen och är mycket populära. Den här gången är alla zombier på låtsas. Tror vi.
www.runforyourlives.se


HORROR NIGHT MED TEAM NORDIC TRAIL
4 november 

Välj mellan 5 eller 10 km på reflexbana i Lill-Janskogen på Östermalm i Stockholm. Det finns ingen tidtagning och alla väntas in – puh, fattas bara annat på ett ”horror-lopp”! Det bjuds på godis och dryck vid start. Ta med en egen pannlampa så du ser monstren som lurar i skogen… 

Sedan starten av Horror Night har många engagerat sig enormt i utklädnad. Bäst utklädd varje år vinner riktigt fina priser efter omröstning på hemsidan! Nytt för i år är att det kostar 50 kr att springa, och summan går oavkortat till välgörenhet. Pengarna går till kampen mot bröstcancer.
www.teamnordictrail.se/horrornight2016

 

Har du koll på fler Halloweenlopp? Tipsa gärna i kommentarsfältet eller maila nina@runnersworld.se så uppdaterar vi artikeln! 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Ta chansen att träffa Patrik Nilsson!
Blogg

Ta chansen att träffa Patrik Nilsson!


Runner’s Store i Stockholm bjuder 18 oktober in till VIP-kväll med en världstriathlet som huvudgäst. Patrik Nilsson som nyligen krossade det svenska rekordet på Ironmandistansen kommer att denna afton berätta närmare om sig själv och sin otroliga resa från medeldistanslöpare som junior till absoluta världstoppen i triathlon som senior. Efter föreläsningen kommer det finnas möjlighet att ställa frågor till Patrik.

OBS! Max antal platser är 100 personer. Först till kvarn alltså. Anmälan sker genom att mejla kundservice@runnersstore.se.
När? 18 oktober med start 18.00.
Plats för föreläsningen: Runner’s Store butik, Regeringsgatan 26 i Stockholm.

Tidsprogram för kvällen

18.00: Mingel och små prat, Runners’ Store bjuder på enklare dryck och tilltugg.

18.15: Michael Frollic presenterar Suunto och deras nya produkter.

18.30: Patrik Nilsson berättar om sin resa från medeldistanslöpare till att idag tillhöra världstoppen i triathlon.

19.00-19.30: Ställ frågor till Patrik och sedan fortsatt mingel.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Öka dina chanser att nå Runners high – 6 enkla knep!
Blogg

Öka dina chanser att nå Runners high – 6 enkla knep!


De flesta känner säkert till begreppet ”runners high” – det tillstånd av eufori som en del löpare upplever mitt under ett pass. Som nybörjare kanske du har svårt att tro på att något sådant verkligen existerar. Men att träning stimulerar produktionen av endorfiner – en kemikalie som frisätts i hjärnan och boostar självkänslan – är sant. Och genom att justera dina träningsrutiner kan du skapa bättre förutsättningar för att få feeling du med.

PLANERA SMART
Se på din träning som ett sätt att springa dig fri från stress – inte som ytterligare en stressfaktor i din tillvaro. Många löpare föredrar att klara av löpningen på morgonen för att slippa pressa in träningen under dagen. Är du ingen morgonmänniska så testa att springa senare på dagen istället – att springa av sig arbetsdagens alla bekymmer på vägen hem kan kännas befriande. Hitta den tid som passar ditt schema bäst och håll dig sedan till den.

SPRING LUGNT
Att uppleva välmående är svårt om man springer för hårt. Mjukstarta varje pass med att gå, så att kropp och knopp hinner förbereda sig för uppgiften. Ta också gångpauser emellanåt för att hålla ansträngningsnivån jämn och för att undvika värk och total utmattning.

STÄM AV
Känn in signalerna från din kropp varje eller varannan kilometer. Fokusera på en stolt hållning och lätta, korta steg. Slappna av i nacke och axlar, skaka loss armarna. Ett mantra kan också ha en positiv effekt. Repetera till exempel ”det här känns bra” oavsett om det gör det eller inte. Positivt tänkande påverkar nämligen din fysiska upplevelse i samma riktning.

FÅ FEELING
En del löpare får en bättre träningsupplevelse när de fokuserar på sin andning eller på omgivningen; andra föredrar att dagdrömma eller att lyssna på musik. Gör det som krävs för att hålla humöret uppe – för får du feeling är chansen större att du vill fortsätta löpträna.
 

Var är det störst chans att jag får uppleva ”runners high”?
Forskning har visat att naturen har en positiv effekt på vårt humör, så välj naturnära och vackra omgivningar om du kan. Men om du oroar dig för att snubbla på rötter och stenar så blir det förstås svårt att slappna av – håll dig i så fall till preparerade motionsspår eller promenadvägar.

Hur ofta kan jag förvänta mig ett fantastiskt pass?
Inte alla pass är fantastiska, eller ens bra. Men ju längre du har tränat kontinuerligt, desto större är chansen att du kommer att uppskatta träningen mer och mer. Faktorer som ansträngningsnivå, omgivningar, väder och humör samspelar förstås. När allt blir rätt – det är då passet blir fantastiskt! 

Läs mer: Vad är egentligen Runners High?



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Insiktsfull


Hej igen!

Man ska aldrig ta några viktiga beslut när man är ledsen, i vredesmod eller med tom mage. Har tyvärr varit allt av det nämnda. Kommer sig naturligt efter en stor urladdning oavsett om det gått bra eller mindre bra. Somliga tycker kanske min prestation inte var så illa då det finns värre exempel på genomklappningar. Den hårdaste kritikern är som vanligt en själv. När man inte kan leverera sin nivå, ja då skiter jag i om det blir 10:15, 12 eller 13 timmar. Smartast vore kanske bryta men den kvoten har jag fyllt för 10 år framåt så det är inte aktuellt. Så vad händer nu?!

Då jag inte sett någon direkt märkbar utveckling sista året utöver simningen så har jag bestämt följande. Kommer inte tävla igen förrän jag märker en ny nivå på cyklingen utan för den delen behöva kanibalisera på löpningen som även den skulle behöva en uppryckning.

För det ska vara möjligt tänker jag helt reboota systemet. Ta en längre välbehövlig vila från strukturerad träning och sedan börja om från ruta ett. Kommer utan tveka fortsätta jobba med Björn Andersson som coach.

Det blir tydligare och tydligare vilken briljant lärare han är. Dessutom kan jag acceptera hans enkla tankesätt och de metoder han använder är något jag själv alltid har förordat. Han säger det inte rakt ut men läser man mellan raderna förstår man. Det finns inga genvägar till bra resultat, endast hård disciplinerad träning lönar sig i slutändan. Upprepningar, tålamod och repetition är nyckeln.

Många coacher, dietister och annat löst folk försöker profitera på sporten genom sticka ut med revolutionerade metoder. Oftast överdrivna från var de själva tror på men utan skapa en rubrik så är det ingen som lyssnar i vårt informationsöverbelastade samhälle. Det här gäller inte bara sport utan finns i alla branscher, säkert även i den du jobbar i. Människan har alltid i sin natur varit lat och sökt genvägar. Det har i sin tur lett till många fantastiska uppfinningar som förenklar vår tillvaro och våra liv. Tyvärr finns inga sådan när det kommer till kroppen. I alla fall inte om man vill vara långsiktig och inte riskera hälsan.

Precis som jag har skrivit tidigare är det självklart bra med kompletterande styrketräning, stretching, yoga, löpskolning, stenåldersträning, cirkelträning, massage, naprapater, kampsport…..listan är oändlig. Men vänd på det, säg du har max 300-325 timmar på dig nästa säsong samt är målinriktad göra bättre resultat än föregående. Det är ett personligt ställningstagande vi alla måste göra. Utan kompletterande försiktighetsåtgärder löper du högre risk för skador och andra problem. Lägger du 1/3 av din träningstid till yoga, stretch och på naprapater kommer du sannolikt vara hel och flexibel men inte särskilt snabb. Har varit tydlig med mitt val i den här frågan historiskt men nu står jag vid ett vägskäl och måste nog kompromissa. De krämpor som tidigare varit i periferin har nu börjat bli mer påtagliga och gör jag inget riskerar jag få permanenta problem. Ska därför med Björn ta fram en längre startperiod som innehåller portioner av alternativ träning så jag går in sedan i den mer seriösa delen med bättre förutsättningar.

Jag vet vad ni tänker – Men Nej, ni kommer inte se speciellt många instagrambilder på mig från naprapaten eller utövandes Bikram Yoga men eventuellt en hel del från gymmet. När akupunktörens nålar börjat gå av och härdade sjukgymnaster skrattar högt under en behandling är det nog dags ta sig en funderare…

Sagt och gjort. Resterande del av oktober är fortsatt vila. I november kör vi igång igen fast nu i en annan del av gymmet. Som en träningstokig vän sa till mig – ”Alla vägar leder tillbaka till bänkpressen på SATS”. Vet inte som det är sant men kontrar med ett mitt favorituttryck – ”Är du bäst spelar det ingen roll hur det/du ser ut”. Tror det märkligt nog var stilpolisen Roberto Vacchi som sade det en gång när en mycket tekniksvag cyklist på Tour du France vann en prestigefylld etapp. Ja, där ser ni. Även Vacchi kan alltså vända kappan eller som de säger ”Det är inte kappans fel att vinden vänder”.

Nelker

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*