De två första loppen i Stockholms Bästa-serien, Hammarby Sjö och Södra Djurgården, har avgjorts. Nu är det dags för en ny klassisk runda i Stockholm. Den 10,56 km långa Brunnsviken Runt är den tredje tävlingen av totalt åtta.
Det tredje loppet i Stockholms Bästa går runt Brunnsviken. Här möts löparna av den hittills tuffaste banan i loppserien. (Alla banor graderas utifrån hur backig banan är och hur många tvära svängar löparna kommer passera. Här kan du kolla in en översikt över banorna.)
Rundan runt Brunnsviken är omväxlande och fin, och en bana som många i Stockholm säkert kört på något distanspass. Framförallt Hagaparken lockar löpare med sina fina grusstigar.
Den 10,56 km långa rundan runt Brunnsviken har start och mål i närheten av tennisbanorna vid Haga Forum. Det är sedan ”vänstervarv” runt Brunnsviken som gäller. Efter starten springer man alltså inte in i Hagaparken, utan i stället mot och förbi Stallmästargården längs vattnet, och sedan vidare på Brunnsviksvägens asfalt mot Roslagsvägen.
Inledningen är relativt snabb. Men efter en kort bit längs Roslagsvägen följer sedan banan Brunnsvikens strandlinje fram till man passerat lite drygt 2 km, där banans kraftigaste stigning kommer. För hård löpning uppför kan ge onödig mjölksyra, som man sen ska bära med sig i drygt 8 km till.
Efter cirka 4 km tar man sig tillfälligt under Roslagsleden för att sen direkt springa under samma väg igen i tunneln på Gamla vägen mot Bergshamra. Efter tunneln följer man vägen en kort bit, innan man vänder in mot Brunnsviken igen. Där passerar man efter 5 km ”MC-klubben”, som de som sprungit här tidigare säkert är bekanta med. Därefter följer ett lite småknixigt parti med några kurvor och lite träbrolöpning innan man når fram till gång- och cykelvägen längs stora Bergshamravägen som följer Brunnsvikens norra kant.
Här börjar sedan löpningen hem genom Hagaparken. Efter att ha lämnat E4:ans brus följer man i princip stigen som går längst ner mot vattnet. Runt 8 procent av banan räknas till stiglöpning, 60 procent grus och 31 procent är asfalt.
Den här delen av banan är väldigt fin. Har man inte alltför bråttom kan man blicka ut över Brunnsvikens vatten och jobba sig vidare bort mot Haga Slott. Runt Haga Slottet följer man udden runt och passerar 9 km. Sedan bjuder en lätt böljande asfaltsväg in till spurten mot målet som alltså ligger i närheten av Hagaparkens tennisbanor.
Inte för sent att hänga på
Brunnsviken Runt-loppet startar fredag 12:e mars och är öppet till och med söndag 21:a mars – och det finns fortfarande platser kvar. Det går både att anmäla sig till hela Stockholms Bästa-serien och springa de återstående sex loppen – Brunnsviken Runt inräknat – men det går självklart även bra att bara springa enskilda lopp.
Tävlingsmomentet är i fokus för den här serien med lopp, men man behöver absolut inte vara snabb för att kunna delta eller ha glädje av att springa de olika banorna. Det går utmärkt att ta så lång tid på sig som man vill för en härlig löptur på en inspirerande bana.
Stockholms Bästa arrangeras av Midnattsloppet i samarbete med Runner’s World. Idén till serien uppstod som ett initiativ för att främja folkhälsan och bidra till fortsatt rörelse när alla löplopp ställdes in i samband med coronapandemin. Ett av målen är också att de åtta loppen ska fylla en funktion för alla som vill tävla, nu när vanliga lopp inte kan avgöras på grund av pandemin.
I den nya tävlingsserien Stockholms Bästa har de två första loppen nu avgjorts. Flera elitlöpare har testat formen. I det senaste loppet runt Södra Djurgården var det maratonstjärnorna Carolina Wikström och David Nilsson som var snabbaste dam- och herrlöpare. Men i totalen som nu börjar ta form ser toppen lite annorlunda ut.
Över 900 löpare är nu registrerade som deltagare i Stockholms Bästa – en serie lopp där löpare ges möjlighet att tävla med nummerlapp och tidtagningschip på kontrollmätta banor runt om i Stockholm.
Man kan tävla mot sig själv, men också jämföra sig med andra i varje enskilt lopp eller i den så kallade ”totalen”. I totalen räknas de fem bästa loppen för varje deltagare, där prestationen på respektive lopp graderas i förhållande till den snabbaste tiden någon presterat på loppet. Alla löpares tider omvandlas till decimaltal där loppets segrartid delas med löparens tid. Så från vinnartidens 100 % blir det sedan en fallande procentsats utifrån hur långt efter man är. Procenten ändras sedan till poäng, som alla löpare alltså får på varje lopp.
Totalen kommer att skifta då alla löpare kanske inte springer alla lopp i en följd, utan står över något lopp. I slutändan är det 5 av totalt 8 möjliga lopp som räknas in – de 5 bästa poängen man presterat.
Carolina Wikström, som var snabbast på senaste loppet runt Södra Djurgården, sprang inte det första loppet runt Hammarby Sjö. Det gör att hon just nu ligger en bit ner i totalen, trots att hon alltså fick 100 poäng efter sin insats i loppet runt Södra Djurgården. Vi kan dock konstatera att det är riktigt snabba löpare i täten – det ska bli spännande att följa utvecklingen.
Vill du kolla in hela listan i totalen går du in på resultatlistan under Stockholms Bästa i menyn här på runnersworld.se. I rullmenyn under ”Lopp” väljer du ”Totalt ”och sedan kan du under ”Klass” filtrera på både damer och herrar liksom efter alla olika branscher som man kunnat ange vid anmälan.
Nästa lopp, det tredje i ordningen, startar fredag 12 mars. Då är det 10,56 kilometer runt Brunnsviken som gäller.
Henrik Fallenius ville starta en annorlunda och lite roligare klubb för svenska elitlöpare, med målet att bidra till svensk elitlöpnings utveckling. Inspiration till projektet fick Henrik när han jobbade som fotomodell i USA.
– Framförallt i New York och Los Angeles är löparklubbarna uppbyggda på ett helt annat sätt än i Sverige, berättar Henrik Fallenius.
Nu är Keep Up Running Club i Stockholm verklighet. Elitlöparen Kristofer Låås har hjälpt Henrik att bygga upp detta fristående, nya alternativ till traditionella idrottsföreningar. De har även ett stort stöd i ett långsiktigt samarbete med adidas.
Kristofer Låås & Henrik Fallenuis
– Keep Up Running Club är ett sätt för mig att stötta svensk elitlöpning samtidigt som jag kan ge något tillbaka till adidas. De har både supportat mig personligen och låtit mig komma med kreativa inspel kring deras Running-utbud genom åren. Här får de en möjlighet att visa upp sitt fantastiska urval av Running-produkter. De har verkligen något för alla löpare, oavsett vilken nivå man springer på, säger Henrik.
Så här i uppstarten fokuserar Henrik och Kristofer på att slipa till formerna för teamet i Stockholm.
– Funkar det bra finns det säkert möjligheter att växa, både nationellt och förhoppningsvis även i övriga Norden.
Namnet kommer från den informella löpträningsgrupp som Henrik brukar springa med.
– Jag har alltid tyckt att Keep Up ligger bra i munnen. Namnet har ingen djupare betydelse men säger ändå något om vad löpning handlar om – att ligga i och inte vika ner sig – på ett positivt sätt, säger Henrik som driver klubben vid sidan av sitt arbete som AD och fotomodell.
Kristofer Låås är själv elitlöpare (han var bland annat femma på SM i maraton) och är sedan tidigare sponsrad av adidas. Han arbetar heltid som ingenjör, och på sin fritid tränar han och sätter formerna för klubben tillsammans med Henrik.
– Vi är runt tjugofem medlemmar i dag. En del tränar och hänger med oss i olika sammanhang men tävlar för andra föreningar. Just nu är det åtta löpare som också tävlar för oss, och flera löpare har hört av sig och visat intresse, säger Kristofer Låås.
Syftet med klubben är att hjälpa svensk elitlöpning framåt, så ett krav för att få vara medlem är att man gör en uttalad elitsatsning.
Syftet med klubben är att hjälpa svensk elitlöpning framåt, så ett krav för att få vara medlem är att man gör en uttalad elitsatsning.
– Det är där vi ser att vi kan vara ett nytt alternativ till traditionella föreningar, så det står inskrivet i stadgarna att man måste satsa. Sedan hoppas vi självklart att någon av våra löpare ska nå internationell elitklass. Vi har bland annat maratonlöparen Ebba Tulu Chala i vårt stall, som gjorde 2.11 på maraton under 2020.
Från början var tanken att löparna i klubben kunde representera alla discipliner, från 100 meter till ultra.
– Men med Kristofers kontakter har det blivit mer naturligt med löpare som satsar på traditionell gat- och banlöpning, då det är i den miljön han själv befinner sig, säger Henrik.
Medlemmarna i Keep Up Running Club kör två gemensamma pass per vecka. Då utgår de från hotellet At Six i centrala Stockholm, som är med och stöttar projektet.
– Vi kör fartpass på onsdagar och ett långpass på söndagar. Då kan det gå rätt fort för några i klubben…
De menar att den gemensamma träningen är en viktig del i att skapa samhörighet, och har därför sagt att medlemmarna måste kunna vara med på vissa pass.
– Men vi går aldrig in och styr hur någon ska träna, och vi vill inte att våra löpare ska bryta med sina eventuella tränare. Snarare vill vi stötta våra löpare och ge dem ännu bättre möjligheter att kunna genomföra sin träning. Däremot kan vi så klart ge råd och tips om det efterfrågas, säger Kristofer.
De öppnar upp för att längre fram kanske kunna erbjuda tränare inom klubben också.
– Just nu har vi ett samarbete med Ubaldo Niño som är fysioterapeut och kan ge värdefull input på träningen vid sidan av löpning.
De är medvetna om att satsningen har mött kritik från klubbar som jobbar med hela spektrumet, från ungdomsverksamhet upp till elit.
– Tanken är absolut inte att störa de befintliga klubbarnas verksamhet. Detta ska vara ett komplement som kan ge fler löpare möjlighet att satsa för att nå sina mål. Ebba Tulu Chala är ett bra exempel. När han kom tvåa på Lidingöloppet 2019 kunde han inte stanna på prisutdelningen, utan var tvungen att skynda till Bosön för att jobba. Det är här vi vill kunna göra skillnad utifrån de resurser vi har, säger Kristofer Låås.
Henrik menar att satsningen även har gett en nytändning till löpare som har varit på väg att lägga av.
– Med Keep Up Running Club har de fått tillbaka sin motivation och börjat se löpningen som ett seriöst alternativ igen.
Däremot har man inte riktigt lyckats nå ut till lika många kvinnor som män ännu.
– Efterhand hoppas vi såklart ha lika många tjejer och killar med i klubben, som verkligen vill satsa för att nå sin fulla potential.
Kristofer och Henrik menar att flera även har visat intresse för satsningen sedan adidas presenterat sina nya Runningskor. Samarbetet innebär nämligen att medlemmarna även kan få tidig tillgång till adidas nya produkter.
– Vi har möjlighet att serva klubbens löpare med adidasprodukter som verkligen är anpassade för löpningen.
NÅGRA AV LÖPARNA I KEEP UP RUNNING CLUB:
Tävlar för klubben: Henrik Fallenius, Kristofer Låås, Ebba Tulu Chala, Heshlu Andemeriam, Victor Smångs, Mohammed Lokulili, Tom Honig, Adelegn Zewdu
Tävlar för annan förening: Daniel Lundgren, Mohammad Reza, Joakim Andersson, Sara Trané, Fanny Schulstad, Lisa Havell, Malin Starfelt
Löparna i Keep Up Running Club springer gärna i nya adidas Ultraboost 21. Den stötdämpande mellansulan i Boost-skum har nu styvats upp för att ge ett mer energieffektivt frånskjut, vilket gör den till ett utmärkt val för både längre och snabbare pass. Hälkappan är utformad för att undvika tryck på hälsenan och ovandelen, som till 92 procent är tillverkad av återvunnen plast från haven, säkerställer en stadig passform. Yttersulan i Continentalgummi ger ett säkert grepp på såväl torra som blöta underlag.
Vikt: 340/300 gram (herr/dam) Häldrop: 10 mm Pris: 1950 kronor
Ultraboost 21 från adidas är en suverän distanssko som vi testat i samarbete med adidas. Den volymfyllda mellansulan, i mjukt men mycket spänstigt Boost material ger en härlig löpkänsla.
Precis som årgång 19 och 20 handlar adidas Ultraboost 21 om en i högsta grad stötdämpande mängdträningssko med en väl tilltagen mellansula i adidas mjuka Boost-skum. Den nya versionen har nu fått en mer avrundad utformning av hälen och en tydligare uppåtböj på sulan än tidigare. Den främre och mittersta delen av sulan har även styvats upp för att ge ett mer energieffektivt frånskjut. När vi testsprungit ”UB21” ger mellansulan verkligen känslan av bra energiåtergivning med en mjuk men ändå härligt spänstig respons.
Hälkappan är utformad för att undvika tryck på hälsenan, och de tre adidasbanden på den stickade Primeknit-ovandelen (som till 92 procent är tillverkad återvunnet plastmaterial från havet) hjälper också till att hålla foten säkert på plats.
Yttersulan i Continental-gummi har ett så kallat stretchweb-mönster för att ge säkert grepp på såväl torra som blöta underlag. Ultraboost 21 har ett häldropp på 10 millimeter och väger 300/340 gram (dam/herr).
Charlotta Fougberg: ”Skorna är en viktig komponent för att klara av den stora träningsvolym som krävs för att prestera på maratonsträckan. Då passar UB 21 perfekt!”
Frida Karlsson slog igenom på skid-VM i fjol, och tog tre VM-medaljer under årets VM i tyska Oberstdorf. Men att Frida har en bakgrund som friidrottare och duktig löpare är kanske mindre känt. I den här intervjun från 2020 berättar hon om sin träning och kärlek till löpningen.
Text: Minna Tunberger Foto: Hans Berggren
Medan kameran smattrar ikapp med fågelkvittret och solen strilar genom löven på björkarna springer Frida Karlsson med rappa steg. Hon får springa samma lilla sträcka här i Hagaparken i Stockholm, om och om igen.
– En gång till bara, säger fotograf Hans, och Frida tar sig an sträckan igen, med samma leende och målmedvetenhet som tidigare.
– Vi tar det igen, en sista gång, men sakta, sakta. Jag vet att du vill springa snabbt, men för att vi ska fånga ditt steg bäst på bild behöver du sakta ner, säger Hans och Frida bromsar farten.
Hon påminner om en antilop när hon tar sig fram med sina lätta, spänstiga steg, sin stolta hållning och viljan att springa.
Frida Karlsson har älskat att springa ända sedan hon var liten.Foto: Hans Berggren
Vi känner henne bäst som det längdskidåkande underbarnet. Hon som gjorde sitt internationella genombrott bara 18 år gammal, när hon blev juniorvärldsmästare i skiathlon 2018. Hon tog ett guld och två brons.
Som 19-åring erövrade hon sedan två guld på junior-VM och strax efter det gjorde hon debut på senior-VM 2020, där hon knep tre medaljer, en av varje valör. Genom guldet på stafetten blev hon den yngsta världsmästaren i längdskidåkning någonsin.
Löparen Frida känner inte alla till på samma sätt. Men faktum är att Frida har älskat att springa sedan hon var liten.
– Jag minns att jag brukade cykla bredvid mamma och pappa när de var ute och sprang. Och hur glad jag blev sen när jag var så stor att jag kunde springa med dem, det var på lågstadiet.
Frida berättar att i september varje år under uppväxten packade hon och hennes familj ihop sina löparskor och satte sig i bilen och körde från hemmet i Sollefteå ner till Stockholm. Där mötte de upp andra delar av släkten, som kom resande från norr och söder, och tillsammans sprang de Lidingöloppet. Det blev en årlig släkttradition, som Frida kom att älska.
Jag kommer aldrig att glömma när jag gick i mål, det var en sådan eufori, jag tyckte att det var det största som hade hänt mig.
Första gången Frida sprang Lilla Lidingöloppet var hon 10 år. Och hon vann.
– Jag kommer aldrig att glömma när jag gick i mål, det var en sådan eufori, jag tyckte att det var det största som hade hänt mig.
Åren som följde, ända upp till 17 års ålder, vann hon alla år i rad. 2016 deltog hon på ungdoms-EM, där hon blev sjua på 3 000 meter. Hon deltog även i Ungdomsfinnkampen på 3 000 meter 2015, där hon blev tvåa. Hon har dessutom ett ungdoms-SM-guld på 3 000 meter. Och 2018 vann hon Lidingöloppet igen, nu i F19.
Frida Karlsson har vunnit Lidingöloppet nio gånger. Här firar hon segern i F17 2016 med segraren i F19, skidåkarkollegan Ebba Andersson, som då även satte nytt banrekord. Foto: Deca text & bild
Men trots att hon var ett riktigt löparlöfte, så blev det inte löpningen som hon skulle satsa på.
– I Sollefteå fanns det inte någon organiserad verksamhet för löpning, ingen klubb eller så. Löpningen blev mer som en viktig del i längdskidåknings-träningen.
Fridas mamma Mia, och moster Eva-Lena, har båda varit duktiga skidåkare, så det kanske inte var så konstigt att hon fastnade för just den idrotten till slut.
– Och så har vi ett skidgymnasium i världsklass i Sollefteå, som jag gick på, plus att jag hade fallenhet för sporten, säger hon.
Frida spelade även mycket fotboll och handboll i organiserad form under uppväxten, men lagidrott var aldrig riktigt något för henne.
– Jag kände alltid att jag ville mer än de andra. Jag var mer taggad och ville satsa mer. Det gjorde mig så frustrerad, så det blev naturligt att jag gick över till individuell idrott där jag kunde köra på hur mycket jag bara ville.
Frida föredrar individuella idrotter som löpning och skidåkning, men har även spelat lagidrott på hög nivå. Foto: Hans Berggren
Träningsviljan och den outsinliga energin tror hon kommer från mamma Mia, som i dag bland annat är hennes manager och sköter hennes kontakter med media och omvärlden. All korrespondens före fotograferingen och intervjun har vi haft med Mia, som snabbt och glatt svarat på alla frågor kring detta.
– Mamma har jättemycket energi och är min stora förebild i livet. Jag har inte bara inspirerats mycket av hennes glädje för skidåkning, utan också av hennes engagemang och driv. I vår skidklubb är hon både ordförande, vallare och tränare för ungdomar. Pappa har också varit fantastisk genom åren, han har tränat mina fotbolls- och handbollslag och skjutsat till alla träningar.
Hennes pappa är, precis som hennes mamma, manager till Frida.
– Det är tryggt, de vet vad jag står för och ser till att inga sponsorer eller medier får komma och mjölka ur, de kommer alltid att skydda mig och sålla, de har erfarenheten.
Frida fyllde 21 i augusti, men verkar ändå vara van vid att göra intervjuer. Hon svarar utan tvekan på alla frågor och verkar inte ha något problem med att prata om även de jobbigaste saker. Som det som hände förra vintern: det ofrivilliga tränings- och tävlingsstoppet.
Det var i december 2019 och omgivningens förväntningar var skyhöga på Frida, som hade skördat enastående framgångar i VM säsongen före. Hon hade redan kört världscupspremiären i Ruka i november–december och höll som bäst på att packa sina grejer inför nästa världscupshelg när hon fick det där samtalet från Svenska skidförbundet. Hon skulle stoppas från allt tävlande på obestämd tid, då hennes testvärden inte nådde upp till skidförbundets hälsokriterier.
– Jag som var så förväntansfull inför säsongen, jag hade redan kollat banskisserna inför kommande tävlingar och var så laddad. Min kalender var fullbokad med tävlingar hela säsongen. Men så visade hälsokontrollerna att min kropp inte var i balans och så blev kalendern sopren, helt tom. Och jag visste ingenting. Skulle jag få komma tillbaka den här säsongen?
Det var så jobbigt, mina dagar är ju annars träning, det är ju det jag har gjort hela livet och är bra på. Allt var kaos inom mig.
Ingen träning, ingen tävling. Vem var hon nu, utan detta?
– Det var så jobbigt, mina dagar är ju annars träning, det är ju det jag har gjort hela livet och är bra på. Allt var kaos inom mig. Jag grät och grät, och låg mest i sängen och sov. Det blev kortslutning, jag satt inte med taktpinnen längre.
Hon berättar om sin största tillgång som elitidrottare – hennes allt eller inget-mentalitet – den som som driver henne framåt inom skidåkningen. Men hur den i det här fallet var det som stjälpte.
– Jag hade kört på för hårt, hade inte förstått hur viktigt det var med återhämtning och balans, och gick över gränsen.
”När vi väl hade gått ut i media och berättat om stoppet så vände det för mig, då kände jag att jag måste göra det bästa av det här. Jag beslutade mig för att knyta näven och ta kampen i stället för att ligga kvar i sängen.” Foto: Hans Berggren
Men samma mentalitet hjälpte henne snabbt på fötter igen. Hon torkade tårarna, ville inte tycka synd om sig själv längre, hon gillar inte den känslan, säger hon.
– När vi väl hade gått ut i media och berättat om stoppet så vände det för mig, då kände jag att jag måste göra det bästa av det här. Jag beslutade mig för att knyta näven och ta kampen i stället för att ligga kvar i sängen.
Hon ville inte ha kontakt med omvärlden på ett tag, inte läsa hur journalister spekulerade. I stället släckte hon ner allt vad traditionella och sociala medier heter och umgicks med sin familj och sambon William Poromaa, som också är längdskidåkare i landslaget.
Man kan kanske tänka sig att det var jobbigt för henne när sambon for iväg på sina tävlingar och hon själv fick stanna hemma. Men så var det inte riktigt.
– Nej, jag var glad för hans skull och när han var iväg följde jag ALLA lopp som gick hemma från tevesoffan. Både längd och skidskytte, säger hon och det glittrar till i ögonen.
– Det blev Vinterstudion från det att sändningarna började tills de slutade, jag älskar att titta på skidåkning.
Hon var plötsligt glad över att få tid till annat i livet, sådant som hon inte hade haft tid till tidigare, som att umgås med vänner. Sådant som andra bara tar för givet, men som inte ryms i en elitidrottares vardag.
– Jag tror att det här träningsstoppet var nyttigt för mig, det är lätt att man blir sin idrott och att man inte är något annat än det, det tror jag kan bli farligt i längden, funderar hon.
Nu så här här i efterhand, kan Frida blicka tillbaka på hur hon tränade och förstå vad som egentligen hände. Hon hade nyligen gått ut gymnasiet, på rekordtid gjort ett stort genombrott på seniornivå och ingått i ett nytt lag – Svenska skidlandslaget.
Nu har jag fått hjälp med hur jag ska återhämta mig och hur mycket energi jag måste få i mig för att hålla
– Allting gick så fort och jag hade ju inte så mycket erfarenhet och kunskap om hur jag skulle göra för att min kropp skulle klara av det höga trycket på träningsmängd och livet som elitidrottare och alla krav det innebar. Nu har jag fått hjälp med hur jag ska återhämta mig och hur mycket energi jag måste få i mig för att hålla, säger hon och skalar ännu ett ägg från sin frukosttallrik.
När hon ser tillbaka på det senaste året så känner hon att hon har lärt sig mycket om sig själv och om hur hennes kropp fungerar. Och i dag är hon faktiskt tacksam över tävlingsstoppet och att hon därmed fick chansen att bygga upp kroppen igen och komma i balans.
– Jag hade förmånen att ha bra folk runtomkring mig. Det är lätt att fastna i en bubbla annars, det är viktigt att någon är där och ser en när man är på gränsen till att det går överstyr.
När hon sedan i februari 2020 – efter ett drygt två månader långt uppehåll – fick grönt ljus att träna och tävla igen eftersom hennes värden såg bra ut efter en rad provtagningar, då hade hon knappt tränat på 70 dagar. Hon hade kört en del styrka, men väldigt lite kondition.
– Men jag struntade i att jag kanske inte var i så bra form efter det långa uppehållet. Jag ville tävla, jag hade ju längtat så efter det och efter att få vara med i gänget igen. Det gick bättre och bättre för varje tävling jag deltog i. Jag kände mig stark, timmarna på gymmet hade varit bra för min kropp.
Och första helgen i mars 2020 vann hon sin första världscupseger under den prestigefyllda tremilen i Holmenkollen och blev därmed den första svenska kvinnan att vinna tävlingen. Hon snuvade Therese Johaug på guldet på mållinjen, efter att ha legat minuten efter henne när över halva loppet var åkt.
Frida Karlsson menar själv att hon springer väldigt mycket för att vara skidåkare – och att det bästa med löpningen är enkelheten. Foto: Hans Berggren
Just när Frida var på banan igen – med besked – då kom åter ett plötsligt tävlingsstopp.
Men den här gången hade det ingenting med hennes värden att göra, den här gången var det ett visst virus som hade kommit hit från Kina. Hon hade precis packat klart väskan för att åka till världscupsavslutningen i Kanada, när beskedet kom att resten av den vårens tävlingar skulle ställas in.
– Först kändes det så jobbigt, det var bara fyra veckor kvar av tävlingar och jag hade äntligen fått medvind igen. Men det är ju som det är, och jag ställde om snabbt och tänkte positivt, att det kommer fler tävlingar och jag har så mycket mer att ge framöver.
Hon säger att hon vill se hur långt hon kan gå inom längdskidåkningen – utvecklas i alla detaljer i träning och tävling, som gör att hon kommer att åka skidor fortare från A till B. Men egentligen har hon inte så stort fokus på resultatmål – utan hon vill mer se hur långt hon kan utveckla sig själv som idrottare och som person.
– Jag strävar efter att hela tiden göra allt bättre. Jag kan bara påverka mig och min situation och det tänker jag göra till 110 procent. Det är verkligen en förmån att få hålla på med det man tycker att roligast i världen och det ska jag ta vara på, säger hon.
Jag vill se hur bra jag kan bli på löpning. Det är inte alls omöjligt att jag börjar satsa på det. Men det blir på stig, inte asfalt.
Den dag hon slutar med skidåkningen, vill hon satsa på löpningen då, månne, löpartalang som hon är?
– Absolut, jag vill se hur bra jag kan bli på löpning. Det är inte alls omöjligt att jag börjar satsa på det. Men det blir på stig, inte asfalt.
Hon berättar att hon springer väldigt mycket för att vara skidåkare. Det bästa är enkelheten, säger hon, att det är så skönt att slippa all utrustning som behövs vid skidåkningen, och bara kunna dra på sig shorts, t-shirt och löparskor och ge sig ut i närområdet. Löpningen är också bra barmarksträning under lågsäsong för skidåkningen:
– Det ska vara kuperat och tufft, jag springer ofta med min kille uppför Halstaberget i Sollefteå och uppe i bergen där. Vi springer med stavar och kör mycket intervaller, och jag jagar ständigt höjdmeter. Jag tycker att Lidingö är en platt bana, haha.
Frida tycker om att vara ute i naturen, gillar när det går fort och när hon följer ”en mysig stig”. Hon är tvådelad, säger hon, å ena sidan gillar hon snabba tider, å andra sidan känslan när det flyter och man är ”studsig i steget”.
Ibland springer hon även lopp – men bara om det finns några i närheten av där hon befinner sig just för ögonblicket.
– Det är inte så att jag åker land och rike runt för att springa lopp, jag har ett så otroligt späckat träningsschema för skidåkningen.
Förutom Lidingöloppet, då, släkttraditionen:
– Jag tror att jag ska åka ner till Stockholm och springa 30-kilometerdistansen efter sommaren, om det inte ställs in på grund av corona.
(Det blev tyvärr inget vanligt Lidingölopp under 2020 utan ett virtuellt arrangemang, reds. anm.)
Är: Elitlängdskidåkare men har även varit friidrottare i löpning och deltog på ungdoms-EM 2016 i Tbilisi Georgien, där hon blev sjua på 3 000 meter med tiden 9.53,34, och i Ungdomsfinnkampen på 3 000 meter 2015. Hon har dessutom ett ungdoms-SM-guld på 3 000 meter. Hon har tidigare spelat division 2-fotboll för Remsle UIF FF.
Familj: Pappa Leif Medin och mamma Mia Karlsson (tidigare längdskidåkerska). Äldre systern Fanny och yngre systern Hannah. Pojkvännen William Poromaa, även han längdskidåkare.
Skidkarriär: Hon vann ett guld och två brons vid junior-VM 2018. Debuterade på seniornivå vid VM 2019, där hon knep tre medaljer, ett guld, ett silver och ett brons. Genom guldet på stafetten blev hon den yngsta världsmästaren i längdskidåkning någonsin. Säsongen 2019/2020 vann hon sin första världscupseger under den ärofyllda tremilen i norska Holmenkollen och blev därmed den första svenska kvinnan att vinna tävlingen. På årets skid-VM i Oberstdorf (2021) tog hon två silvermedaljer, en i skiathlon och en på 10 km fri stil, samt ett brons på 30 kilometer.
Dela artikeln:
Antal kommentarer: 1
Charlotta Edlund
Låter som en lika bra barndom som mig och bra beskrivning av ditt liv hittills……nu går vi all in 2024…..YES!!!!
När blir din bok färdig om ditt liv…..klart jag har ju levt typ ett antal år längre…….minnen jag har av löpning var när jag sprang höga kusten maraton och rangla in i målet……MINNEN med en gammal (vän)….
Är man en tävlingsmänniska så är man det PUNKT SLUT!!!!
LYCKA RILL 2024 med ALLT tävlingar m.m……GO FOR IT!!!!
