MEST LÄSTA
Utmaningen: 30 gröna dagar
Blogg

Utmaningen: 30 gröna dagar


Att äta vegetariskt är för en del inte ens skuggan av en utmaning, medan andra får obehagsrysningar av blotta tanken på att ge upp den blodiga steken till förmån för ett väl anrättat kålhuvud. Men ge det en chans – ge det en månad. Du vet att kroppen, miljön och djuren gillar idén.
    Nej, det är inte fel att äta kött, men många av oss är medvetna om att vi äter för mycket av det, och för lite grönsaker. Och att jorden faktiskt inte kan fortsätta att producera kossor i den hastighet den gör idag.
    Så. Dags att bli grön i en månad! Det är inte så svårt som du tror. Men istället för att sätta dig och glo in i en sorglig grönsakslåda i ett urplockat kylskåp i jakt på inspiration, gå och köp en bra vego-kokbok eller hitta en inspirerande sajt med vegetarisk mat.

”Jamen proteinet då?”
Ja, det är oftast här fantasin tar slut när du ska växla till vegetariskt. Pasta med tomatsås eller ris med wokade grönsaker är inte ultimat om du försöker bygga muskler, eller för att överhuvudtaget få i sig tillräckligt med protein. Men visst finns det vegetariskt protein. Om du väljer att äta mjölkprodukter och till och med ägg kan du stryka det problemet direkt. Väljer du en mer strikt vegetariskt eller vegansk kost bör du ha lite mer koll. Testa att göra sallader på quinoa eller bovete, koka en soppa med linser, grilla tofu eller rör ihop en skön bönsallad med kikärter och sojabönor. Kan du tänka dig att äta små mängder äggvita kan du testa olika quornprodukter.

 ”Vad hände med min frukost?”
Den som är van vid att äta en stor tallrik fil och en macka med skinka kan lätt bli lite handfallen när det ska tillredas vegofrukost. Testa om du gillar några av sojaprodukterna som du hittar i yoghurthyllan (men kolla först så att de inte är väldigt sockrade). Koka en gröt på bovete och bred hummus på mackan. Det finns alternativ. Tappar du inspiration – googla på ”vegetarisk frukost”.

Sköna böcker
Mera vego – mat för hela familjen
Sara Ask, Lisa Bjärbo
52 gröna måndagar
Eva Andersson, Stefan Grynge
Yogamat
Anna Gidgård, Cecilia Davidsson
Det gröna skafferiet
Karoline Jönsson
Vår gröna kokbok
Sara Begner

Gröna sajter
vegoriket.se
vegoteket.se
javligtgott.se
vegetariskvardag.se
vegokoll.se



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Ensamvarg


Löpning är en ensamsport och det är en av grejerna jag älskar mest med att springa. Att bara få vara för mig själv. Gå in i min egen bubbla och stänga ute allt annat. Fundera, reflektera, analysera. Eller bara springa mig spyfärdig för den delen för att det är skönt (ja, efteråt alltså). Löpningen är också rättvis på så sätt att det du stoppar in i form av träning kommer du att kunna plocka ut antingen i form av hälsa eller prestation. Det finns liksom ingen eller inget att skylla på och heller inga genvägar. Är du för tjock? Börja träna! Har du inte tid att träna? Prioritera annorlunda! Vill du bli snabbare? Kliv utanför komfortzonen osv. Det är bara vi själva som kan göra jobbet och vi har också bara oss själva att skylla om vi är missnöjda med vikt, mått eller prestation. Ju tidigare man inser det desto lättare kommer man att kunna omfamna det vackra i ensamheten och verkligen lära sig att uppskatta det. Inte bara för att dom flesta av oss mår bra av att spendera tid för oss själva, nedkopplade från alla digitala medier utan stress, ljud eller annat som stör men framförallt för vårt eget välbefinnandes skull med tanke på den tid vi lever i.

Jag tillhör kategorin som inte tilltalas av att springa med andra eller i grupp. Jag vill helst springa själv. Långpass, distans och intervaller. Jag vill kunna bestämma själv vad och var jag ska springa, inte behöva anpassa mig eller förlita mig på någon annan och jag vill kunna improvisera utan att vara låst. Jag förstår varför många tilltalas av att springa i grupp men tror samtidigt att det är viktigt att man lär sig att springa och träna själv på egen hand, både långa och hårda pass för det är lärorikt att vara helt utlämnad till sig själv. Aldrig lär man väl känna sig själv så bra som under de sista kilometrarna på en mara då allting sätts på prov och man verkligen får reda på vad man är gjord av.

Det finns ju en ocean av löpargrupper och friidrottsklubbar i vårt avlånga land som tränar tillsammans dag in och dag ut och träningsresor verkar vara den nya formen av charterresor. Jag fattar att det kan vara utvecklande att springa med andra och kanske är jag bara avundsjuk på att vi inte riktigt har fått igång en sån verksamhet här i Sundsvall likt den kultur som verkar råda i Stockholm och andra städer, men personligen blir jag mest bara stressad av att springa i grupp och framförallt med snabbare löpare. Det händer självklart att jag springer med andra och jag tycker att det kan vara kul och varierande ibland men helst vill jag springa själv, både för den mentala biten men också för att träna på att vara ensam med mina tankar. På samma sätt som man måste härda benen med många mil så måste man även härda skallen och lära sig att bita ihop när det går tungt eller är jobbigt vilket man inte tränar på samma sätt om man hela tiden springer med andra. Kanske är det därför som jag på senare år mer och mer tilltalas av löpband, just för det är så förbannat tråkigt men satan vilken bra pannbensträning det är.

Mitt sista långpass innan Berlin sprang jag med min kompis Robert. 36km med 10km marafart i mitten. Det var lite småjobbigt och jag hade förmodligen inte kört det passet själv men det funkade bra därför att vi är mer eller mindre identiska som löpare och det blev givetvis lättare att genomföra när vi drog varandra. Brorsan är också en sån som det funkar bra att springa tillsammans med. Vi kan springa 4mil utan att säga ett ord till varandra och det är rätt skönt. Dessutom är vi också mer eller mindre identiska som löpare. Men hur stor är den chansen egentligen, att man hittar nån som är på exakt samma nivå som man själv och som man dessutom klickar socialt med? Jag fattar såklart att det finns en social aspekt av att träna i grupp, att känna nån form av tillhörighet och gemenskap, och att folk faktiskt umgås med varandra när dom springer även om jag personligen föredrar att umgås socialt över en öl eller fem.

Och det här med att man skulle utvecklas av att springa med snabbare löpare, är det verkligen så? Min erfarenhet är att man (läs: jag) under tex intervaller gasar på utav helvette bara för att haka på den snabbare löparen på den första intervallen varvid man är helt död efter den andra och lagom till den tredje så ligger man i diket och spyr istället för att köra klart hela serien. Hur utvecklande är det? Ett förlorat träningspass och en dags extra återhämtning – check. Men om syftet är att köra i sina egna tempon fast tillsammans så kan man väl lika gärna springa solo från början? Löpning är en ensamsport och i min illvilja att raljera allt för mycket över löpning i grupp så vill jag bara förtydliga att mitt enda syfte med denna text är att trycka på fördelarna med att inte hela tiden ha en grupp som skyddsnät för sin egen träning för jag tror det blir lättare att ställa in pass när kompisen plötsligt får förhinder om man hela tiden springer med andra och istället försöka se vinsten med att träna på att springa själv. På tävling har man ingen annan än sig själv att förlita sig på och alla som sprungit ett lopp vet att man måste gräva rätt djupt på slutet så hellre föregå det än att föregås. Och för protokollets skull så vill jag bara lägga till att jag älskar att prata löpning med andra och även lära mig nya saker av dom som kan mer. Men själva springandet vill jag helst göra själv.

Idag blev det lite välförtjänt löpvila. 11mil förra veckan börjar göra sig påminda nu med diverse känningar både här och där. Det känns som en evighet sen jag var uppe i den veckovolymen. Kanske har jag gått och blivit bekväm? Men till mitt försvar var det en svår förhandling mellan hjärna och hjärta. Egentligen hade jag tvångsmässigt velat ge mig ut springa bara för att och självklart har jag lite dåligt samvete över att inte träna nu ikväll och kan inte riktigt se fördelarna med att vila men en faktor som spelade in var mörkret. Sundsvall är fanimig den otryggaste platsen i Sverige att springa på vintertid. Blir förbannad när jag tänker på det. Med lite tur så funkar vart sjätte gatlyse så det är bara tur att man inte springer in i nån eller nåt så här års. Dessutom är asfalten lika jämn som Roms sju kullar och under all kritik, helt plötsligt kan det dyka upp stora hål. Och som om det inte vore nog så fattar cyklister inte att det är lag på cykellyse i mörker och folk kör som om dom hade köpt sina körkort på postorder. Varför det ska vara så svårt att använda blinkers? Jag fattar det inte. Om jag ska korsa ett övergångsställe efter en rondell och ser en bil inne i rondellen som inte blinkar ut så tar jag för givet att han inte ska korsa min väg bara för att sekunden senare nästan bli överkörd av samma bil som inte blinkade ut. Idiot! Eller som min kusin så fint uttryckte det: ”det är jävligt tur att Sundsvall finns för vart skulle annars alla Sundsvallsbor bo?”

Och apropå ensamhet så sammanfattar Mr Moreland det på ett sätt som vi andra bara önskar att vi också kunde göra. Har för mig att han ska vara förband till Jason Isbell i höst eller om han var det förra hösten. Skitsamma, han är en jävla chef hur som helst!

/Hörs


Antal kommentarer: 1


M

Springa ensam, för att det är så skönt att slippa passa tider, bara sticka ut precis när det känns att det är dags!
Springa ensam, för att det är så skön effekt av det monotona, utan musik eller ljudböcker!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Höstens stora skotest
Blogg

Höstens stora skotest


New Balance Fresh Foam Vongo v2

Förra årets ”Bästa debut” ger samma känsla under foten i även år. Våra testlöpare gillade speciellt sulans fastare utformning under hålfoten.

Ni hittar dam-modellen här

Här hittar du herr-modellen

Asics Road Hawk FF

Detta är en modell framtagen för den yngre generationen av löpare. Den har låg vikt och är tämligen prisvärd med tanke på att den har flera tekniska tekniska lösningar som är typiska för mer avancerade och dyrare modeller.

Dam: Ni hittar skorna här

Herr: Klicka här

Saucony Ride 10

Sauconys uppdateringar av Ride har gjorts med fokus dels på hur skon upplevs mot underlaget, dels på en bättre passform. Labbtesterna visade att detta gjort skon något mer fast i stötdämpningen. Skon erbjuder däremot fortfarande mycket dämpning, utan att det inverkar negativt på den tydliga responsen från underlaget. 

Dam: Ni hittar skorna här

Herr: Klicka här

Adidas UltraBoost ST

En utav testets dyrare modeller. Adidas har bara gjort några smärre förändringar från dess föregångare med samma namn. Justeringarna på ovandelen har dock förbättrat skons passform och löpkänsla. 

Dam: Ni hittar skorna här

Herr: Klicka här

Under Armour Charged Bandit 3

Årets version av Bandit är radikalt omgjord. Den har nu fått Under Armours så kallade SpeedFit ­– en konstruktion där ett externt hälstöd tillsammans med en helt sömlös ovandel omsluter foten. Detta ger en skön men ändå stödjande passform.

Dam: Ni hittar skorna här

Herr: Klicka här

Vilka andra modeller testade vi? Och vilket betyg fick de? Allt om detta hittar du i senaste numret av Runner’s World!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

5 kosttips som gör skillnad på riktigt
Blogg

5 kosttips som gör skillnad på riktigt


Fruktfrossa varje dag
Ha som mål att äta frukt varje dag – helst till alla dina måltider. En studie från University of California visar nämligen att normalviktiga personer generellt äter ungefär två portioner frukt per dag, medan gemene överviktig äter hälften så mycket. En annan studie visar att den som äter frukt före en måltid faktiskt reducerar det totala kaloriantalet med 15 procent.

Så ät frukt före varje mål. Då kommer du att äta mindre av den vanliga maten – och få i dig färre kalorier totalt, eftersom frukt är så kalorisnålt. Dessutom får du i dig livsviktiga vitaminer, mineraler och antioxidanter som gör dig pigg och boostar ditt immunförsvar.

Fibrerna i frukten hjälper till att hålla blodsockret i schack och dämpa aptiten. Inom vissa dieter varnar man för frukt, och pekar då på att den innehåller en del fruktsocker. Men Livsmedelsverket och ledande nutritionister lyfter fram fruktens alla hälsofördelar och rekommenderar flera frukter om dagen som en del i en sund kost. Välj ekologiskt och efter säsong!

Proteinsäkra dina måltider
De senaste åren har det pratats mycket om protein, inte bara bland dem som vill bygga muskler utan också när målet är att tappa kilon. Protein mättar nämligen bra och påverkar inte blodsockret nämnvärt.

Hur mycket bör du då äta? En vettig målsättning är att sikta på ett till två gram protein per kilo kroppsvikt och dag. Väger du 65 kg är alltså 65–130 gram protein en lagom dagsdos (det blir 150 gram kyckling till lunch och 150 gram lax till middag, till exempel). Äter du ägg, keso, baljväxter eller andra proteinrika livsmedel till frukost och mellanmål räknas de in i totalen, förstås.

Just en proteinrik frukost är smart om du vill bli av med överflödskilon – de som äter ett ägg till frukost (grymt bra protein!) går till exempel ner 65 procent mer i vikt än de som äter vitt bröd, enligt en amerikansk studie. En bra frukost kan bestå av naturell yoghurt med müsli, nötter, frön och ett ägg.

Äter du inte kött? Då är det bra att ha lite extra koll på matens protein. Tofu, quorn, baljväxter, sojabönor, potatis, spannmål med mera innehåller protein.

Ät runt träningspassen
Härliga nyheter för dig som gillar att äta: Mellanmål är grymt! Om du äter ett mellanmål med protein och kolhydrater precis före och just efter din träning, kommer du nämligen att snabba på muskeltillväxten och återhämtningen. Att äta mellanmål regelbundet kan också minska de negativa effekterna av stresshormonet kortisol, som bland annat säger till din kropp att lagra fett. Som resultat bränner du mer fett när du tränar – och effekten sitter i 24 timmar efter passet.

Så, ät en skål keso med bär och nötter, eller en macka med kalkon och ett glas mjölk, 30 minuter före passet – och något liknande efteråt. Ju fortare du får i dig något att äta efter passet, desto fortare hejdar du muskelnedbrytningen – och går in i fasen då kroppen byggs upp och återhämtar sig.

Ät mer av det gröna!
Fyll halva tallriken med gröna blad av olika slag. Du får inte bara i dig massor med välgörande antioxidanter, du minskar också kaloriintaget drastiskt eftersom sallad är kalorisnålt. Det finns också många studier som visar att en rad näringsämnen som finns i gröna blad, till exempel folsyra och kalcium, kan hjälpa dig att tappa vikt.

Numera är det lätt att pimpa varje måltid med färsk spenat, rucola, röd mangold och andra superblad – du hittar färdiga påsar med salladsmix i mataffären, ofta sköljd i förväg och klar att servera. Toppa med andra färgglada grönsaker för att maxa vitamin- och mineralboosten, och häll över en dressing baserad på oliv- eller rapsolja. Forskning visar nämligen att olivolja, rapsolja och andra vegetabiliska oljor med högt innehåll av omättat fett stimulerar fettförbränningen. Att äta för lite fett har motsatt effekt.

Maxa din frukost
När du vaknar på morgonen är din kropp tom på bränsle. Om du då inte fyller på med mat kommer du sannolikt att ta igen det senare – och överäta på lunchen och kanske småäta under resten av dagen och kvällen. Faktum är att den som regelbundet hoppar över frukosten ökar risken att bli överviktig markant, det framgår av många studier.

Så ät en ordentlig frukost med proteinrika livsmedel som yoghurt, nötter och frön, tillsammans med fullkornsprodukter som håller blodsockret stabilt. Om du inte har tid eller aptit till att äta ett stort mål precis när du hoppat ur sängen så dela upp frukosten i två mindre mål. Du kan till exempel äta fil och müsli när du vaknar och sedan en grov smörgås med pålägg och en frukt när du kommer till jobbet. Inget slår en andra frukost!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Spring dig harmonisk – så kan du träna bort din ångest
Blogg

Spring dig harmonisk – så kan du träna bort din ångest


Molandet i maggropen smyger sig på. Hjärtat börjar slå snabbare och svettdroppar pärlar sig i pannan. Det känns tungt att andas, en enorm kraft går genom kroppen och du måste rusa till toaletten på darrande ben. Du vill inget annat än att krypa ur skinnet.

De flesta av oss har någon gång haft ångest i varierande grad. Ångest känns obehagligt; de mest extrema formerna, som panikattacker med hjärtklappning och upplevelsen av att man har svårt att andas kan upplevas direkt livshotande. Det menar Anders Hansen, överläkare i psykiatri och författare till den storsäljande boken Hjärnstark, där han presenterar den senaste forskningen om hur fysisk aktivitet påverkar hjärnan. Men ångest är inte farligt, tvärtom, menar han.

– Ångestmekanismen är ett naturligt larmsystem som finns hos alla människor. Det är ett slags kvarleva från förr, då det hjälpte oss att vara alerta och öka våra chanser till överlevnad när vi var tvungna att springa ifrån vilda djur och andra faror, säger han.

Ångesten fyllde alltså en viktig funktion hos ursprungsmänniskan när hon snabbt behövde uppbåda kraft till att fly från en hotfull situation. När vi får ångest sker därför flera processer i kroppen som gör oss beredda att ta till flykt: Muskler spänns, hjärtat slår snabbare och andningen blir intensivare.

– Det beror framför allt på att det sker ett adrenalin- och stresshormonpåslag i kroppen, säger Anders Hansen.

I dag blir vi sällan ångestfyllda för att vi måste fly ifrån farliga djur. Men själva flyktmekanismen finns kvar och den slås på i olika grad hos olika människor vid farliga eller påfrestande situationer, till exempel vid skilsmässa eller om man har fått en allvarlig sjukdom, men ibland även helt utan påtagliga förklaringar.

Den stora skillnaden i dag är att vi inte springer ifrån farorna, de finns kvar. Ångesten blir därmed också kvar och kan på sikt orsaka depressioner, menar Anders Hansen. Men om vi ser till att konditionsträna regelbundet så springer vi ifrån ångesten, precis som vi en gång gjorde på savannen.

SÅ TRÄNAR DU BORT DIN ÅNGEST!

Träna 3 gånger i veckan i minst 30 minuter på 75 procent av din maxpuls (du ska ta i så att det känns ansträngande att prata med din träningskompis.)

Bäst effekt får du om du rör dig 5 gånger i veckan i 30–45 minuter och lägger till ett intervallpass.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*