MEST LÄSTA
Johan förste svensk att spränga "dröm-milen" inomhus
Blogg

Johan förste svensk att spränga "dröm-milen" inomhus


Johan Rogestedt, Stenungsund, blev igår den förste svensken att springa en engelsk mile inomhus under fyra minuter. Det skedde i den irländska galan i Athlone. Det tidigare rekordet sattes av Hässelbys Elmar Engholm, 4:00.79, för två vintrar sen.  Rogestedt passade även på att fila ner sitt årsbästa på 1500 meter till 3:42.78.
     

Källa: friidrott.se



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Klok som en Bok


Hej!



Haft två lugnare veckor träningsmässigt efter Dubai. Tar 10-14 dagar återhämta sig från en halv ironman, åtminstone för mig. Känner dock noll stress även om Ironman Sydafrika är bara 6-7 veckor bort. Fördelen med göra bra resultat och vara relativt skadefri är den arbetsro som följer. Vid omvänd situation uppstår stress, frustration och osäkerhet. Oavsett om det gäller livet i övrigt, jobbet eller idrott så är det en illaluktande parfym och bedrövlig sinnesstämning.



Med risk låta högmodig känner jag efter Kalmar och Dubai att jag kommit närmare lösa triatlonpusslet för egen del när det kommer till taktik, strategi och uppladdning. Har även på de sista loppen upplevt ett större inre lugn över min egen prestation vilket hjälper. Stressar sällan upp mig längre utan vågar lita på min plan och hålla den i större utsträckning. 

Tog några år inse men man kan inte prestera över sin dagsform. Om någon är bättre så är det hatten av. Går inte trolla fram 20-30 watt extra bara för du stör dig på han eller hon som cyklar om. Har även på träningar börjat backa tillbaka och låta mig mer ofta bli besegrad då jag vet hur mycket det förstör morgondagens pass genom kriga sönder sig. Nu är det ju inte så att jag helt är förändrad men den extremaste delen är något nedtonad. 



Har sedan barnsben vägrat tro man kan bli framgångsrik inom sport genom utgå från en defensiv taktik. När jag spelade tennis kallades jag ”Big Shoots” av vissa. Hatar verkligen ha fel men nu känns det nästan som om man endast kan bli lyckosam om man är mer försiktig. Den aggressiva taktik man tänker använda skall endast plockas fram vid väl valda tillfällen och då beslutsamt och hänsynslöst. Gäller såväl tennis, fotboll, golf som triathlon. Som grabb skulle jag nog kalla det ”fegt”…..som vuxen tror jag ordet betyder ”smart”. Irriterande nå den slutsatsen som 39 åring men bättre sent än aldrig.



Man ställs ofta inför två-tre race avgörande ögonblick under en tävling. Svårheten är oftast inte fysiskt mäkta med utan kunna identifiera när de uppstår samt göra rätt bedömning huruvida det är rätt eller fel hänga på eller kallt låta det bero. Önskar det på ett enkelt sätt gick att förklara men på den här punkten är då erfarenheten betalar sig. Finns mängder med atleter som har fantastiska träningsresultat och imponerande träningsloggar från tusentals timmar. Om de inte omsätter all träning till tävling kommer de tyvärr aldrig fullt nå sin potential. Buskapet är tävla mer, och våga riskera mer på lopp som inte betyder så mycket samt under träningar. Det är av misstagen vi lär oss. Lever ni i en extrem kontrollbubbla är sannolikheten ni kommer vara oförberedda när saker skiter sig 100%. För en sak kan ni vara säkra på när ni tävlar i triathlon. Det går ALDRIG som man tänkt sig.



På tal om skita sig. Är på väg till Miami med kompisar. Planen är ducka hyfsat för alkoholen och försöka träna en del. Någon som känner igen ambitionen men vet att den är naiv & omöjlig?! 



Nelker



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Riktigt stora förändringar i bansträckningen på Stockholm Marathon 2018!
Blogg

Riktigt stora förändringar i bansträckningen på Stockholm Marathon 2018!


Bland annat försvinner den impopulära svängen ut på Gärdet och de två varven.

– Vi försöker slå flera flugor i en smäll, säger Daniel Almgren, vd för Marathongruppen som arrangerar loppet.

Nästa år fyller Stockholm Marathon 40 år, och jubiléet firas bland annat med en helt ny bansträckning. Eller snarare, de populära delarna finns kvar och de som av löparna anses tråkiga byts ut.

– Dels är det för att Stockholm vuxit under de här åren, det finns helt andra områden att springa i nu, säger Daniel Almgren.

– Sen försöker vi ta tillvara på feedbacken från löparna, och den har i mycket gått ut på att rundan till Kaknäs är trist. Dessutom vill man ha mer löpning i city och mindre upprepning.

Daniel Almgren och Marathongruppen har arbetat med banomdragningen sedan i september förra året. Hundratalet alternativa dragningar har gåtts igenom och förkastats tills man enades om den här. Och han är inte orolig för hur omdragningen kommer att tas emot av loppets stammisar:

– Det kommer definitivt vara folk som tycker att vi överger den gamla sträckningen, men min upplevelse är att 95 procent av feedbacken på tidigare förändringar varit positiv.

Daniel Almgren tycker att Stockholm är en utmanande stad att arrangera lopp i:

– Löparna vill ha en envarvsbana i city som samtidigt är snabb och flack – i Stockholm är det en omöjlig ekvation. Men med den nya dragningen får vi mer av city, kapar de trista områdena och blir av med några av de tuffaste stigningarna.

– Vi försöker slå flera flugor i en smäll, säger han.

Och ja – den både hatade och älskade Västerbron blir kvar, men besöks bara en gång i 2018 års bansträckning. Målgången kommer vara på Stadion som tidigare, men den exakta platsen för starten vet man inte innan den nya banan kontrollmätts.

Nästa år blir det också mer löpning på Södermalm.

– Tidigare har vi bara tangerat stadsdelen, men nu kommer vi verkligen vara på Södermalm, det tycker jag är roligt. Det kommer göra mycket för stämningen och jag tror de kilometrarna kommer uppskattas både av Stockholmare och löpare utifrån landet eller utomlands ifrån, säger Daniel Almgren.

Underhållningen kring banan håller man också på att se över ­– Daniel Almgren beskriver det som att man nu kan börja ”med ett vitt papper” och att det blir lättare att bryta uppkörda spår nu.

Stockholm Marathons nya bansträckning kommer presenteras i sin helhet någon gång i augusti – men enligt Daniel Almgren kommer de första fem-sex kilometrarna avslöjas för de som deltar i årets maraton.

Även i år förändras banan på grund av Slussenombyggnaden, det blir 6,9 nya bankilometer. Bland annat ersätts Söder Mälarstrand med Hornsgatan och Lundagatan.

Läs också: Så ser nyheterna i bansträckningen 2017 ut!


Antal kommentarer: 1


Peder

Vill ha en preliminär hint om bansträckning redan nu! Var inte så hemliga.
PW



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Ledarkrönika: Att springa fritt – en mänsklig rättighet
Blogg

Ledarkrönika: Att springa fritt – en mänsklig rättighet


Jag är en övertygad anhängare av allsidig och varierad träning, där löpningen för mig är den självklara grundpelaren. Oavsett om man har höga tävlingsambitioner eller tränar för sitt allmänna välbefinnande är löpträning en effektiv och lättillgänglig träningsform. Det går i princip att träna löpning var, när och (i stort sett) hur som helst och alltid få en märkbar träningseffekt.

Vi kan träna med en kompis, i grupp eller helt på egen hand. Vi kan fokusera hårt på löptävlingar av olika slag eller se löpningen som ett komplement till andra tränings- och tävlingsaktiviteter. Oavsett vilket så är löpning en bra bas för ett friskt och hälsosamt liv.

Dessutom betraktar jag löpträning som en i högsta grad rättvis aktivitet. För oavsett om vi har talang eller inte kan vi alltid förbättra vår kapacitet utifrån våra individuella förutsättningar. Regelbunden, strukturerad och varierad träning lönar sig och ger helt enkelt konkreta resultat. Det finns heller inga uppenbara genvägar.

Vi kan exempelvis inte – som i vissa andra idrotter – köpa oss framgång genom att skaffa oss dyr, sofistikerad utrustning. Träningsresultatet i löpning är främst avhängigt insats och attityd. Det handlar om att kontinuerligt lära sig mer om hur olika träningspass påverkar just dig och att ständigt söka sig fram till den optimala träningsmixen i olika skeden av livet. Vår främsta målsättning här på Runner’s World är att vara din inspiratör och ditt stöd i just den processen.

Löpning är per definition ansträngande och handlar ofta om att övervinna det fysiska och mentala motstånd det innebär att springa. När vi väl upptäckt vilka positiva effekter som finns att hämta i ett regelbundet löpande blir träningen snart ett behov – och därmed ett helt naturligt inslag i vår vardag. Då handlar löpning mer om att hitta smidiga, tidseffektiva och inte minst säkra sätt att genomföra vår träning.

Den frihet som löpningen innebär i en inrutad och ofta kravfylld tillvaro är viktig att slå vakt om. Löpningen ger oss värdefull egentid – ett utrymme som hjälper oss att bli mentalt starkare och att bättre fånga alla de hårda och ofta oberäkneliga bollar som livet kastar mot oss.  

I höstas fick vi flera signaler om att många löpare, främst kvinnliga, känner rädsla och obehag när de ger sig ut på sina löprundor. I ett Sverige där andelen kvinnor som utsatts för sexualbrott fördubblats under tre år (från 1,4 procent år 2012 till 3,0 procent under 2015) och var tredje kvinna uppger att de generellt känner sig otrygga kvällstid, är detta tyvärr inte helt överraskande.

För att få en mer klar bild över den aktuella situationen har Sofia Hedström kartlagt problematiken och försökt utröna hur vi löpare ska kunna undvika att bli begränsade av rädslan – oavsett om den är befogad eller inte. (Läs hela artikeln här: Sexuella trakasserier mot löpare – det är dags att säga ifrån!)

Att löpare, som ägnar sig åt en i grunden positiv och oförarglig aktivitet, utsätts för sexuella trakasserier och hot är minst sagt alarmerande – och förstås helt oacceptabelt. Vi som älskar löpning måste därför ta detta problem på största allvar. Vi måste hjälpas åt och bidra till att vi alla, oavsett kön, kan genomföra vår träning på ett tryggt sätt. Att kunna springa fritt är faktiskt en mänsklig rättighet.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Smärta


Förra veckan blev inte helt värdelös trots ofrivillig löpvila och knäont. Det kunde ha blivit betydligt värre än vad det faktiskt blev. Hemligheten är att lyssna på kroppen och i ett tidigt skede rätta till det som är fel, då behöver det inte bli mer än tre dagars ofrivillig löpvila. För nåt år sen så hade jag struntat i att knät protesterade och kört på som vanligt men vid det här laget så har jag lärt mig att lyssna på kroppen. Missförstå mig rätt, löpning gör ont rätt ofta och ska så göra, det är helt normalt. I lördags sprang jag intervaller på löpband, 3x2km + 3x1km vilket var allt annat än skönt, tvärtom så var det en ganska en obehaglig upplevelse. Mot slutet skrek lungorna så mycket efter syre att varje andetag var som att få ett njurslag och när jag äntligen fick hoppa av bandet efter den sista intervallen vek sig benen omgående. Föll ihop i en hög stönandes brevid löpbandet och kände mig både groggy och lätt illamående samtidigt som jag kände en viss lycka och njutning. Den typen av smärta är nåt man måste lära sig att omfamna om man vill bli en bättre löpare. Den smärta jag menar att man ska vara lyhörd inför är en annan typ av smärta, när man känner att nånting är fel och annorlunda, det ska man ta på allvar och respektera. Men när det gäller den förstnämnda formen av smärta så gör man bäst i att sluta känna efter så jävla mycket och bara köra. Det är ju inte bowling vi håller på med.

Trots tre dagar med löpvila fick jag ändå ihop 94km löpning, tre pass styrka/rehab på gymmet och två pass svettandes på crosstrainer. Har haft sämre veckor än så tidigare så just nu känner jag mig inte lika stressad som tidigare men jag vågar ändå inte riktigt ta ut nåt i förskott än. Under gårdagens långpass spökade knät till och från och jag var bitvis osäker på om jag skulle kunna fullfölja hela passet eller tvingas avbryta. Idag har jag gått och nojjat och känt efter alldeles för mycket men alldeles nyss sprang jag 2x7km tröskel utan större problem. Eller utan problem var kanske att ta i, var nära att avbryta fler gånger. Inte pga knät utan snarare för att benen var slitna och andningen tung vilket nog kan förklaras med dålig planering. Det var kanske inte helt genomtänkt att springa två pass intervaller så tätt inpå varandra och dessutom med ett långpass på 33km däremellan. Men huvudsaken var att knät höll ihop. Resten av veckan får visa om det var ett smart beslut att tvärstarta eller inte.  

Anledningen till att det blev intervaller idag också var för att vi har fått töväder här i Norrland. 7 plusgrader, en decimeter vatten på marken, slask och 10 m/s i vindstyrka lockade inte till löpning utomhus så därför fick det bli löpband. Om plusgraderna håller i sig så kommer vi nog att ha barmark lagom mot slutet av veckan och då kan jag stå ut med grisigt väder ett par dagar. Imorse åkte skinnpajen fram, nästa milstolpe blir att få plocka fram kortbrallorna.

Att jag ständigt drabbas av diverse skadekänningar kan nog med största sannolikhet härledas till ett ganska dåligt löpsteg i kombination med att jag springer lite för mycket i förhållande till vad min kropp egentligen tycker är normalt. Min naprapat sa nånting tänkvärt i onsdags som etsat sig fast i huvudet sen dess. -“Har du tänkt nånting på framtiden? Hur det ska bli när du inte längre kan springa?”. Underförstått var det väl ett sätt att försöka säga att kroppen tar stryk av alla mil och att det i framtiden kommer att få konsekvenser på ett eller annat sätt. Men just nu är det ett pris som jag är villig att betala. Självklart vill jag kunna gå utan rullator när jag är 65 men jag vill å andra sidan inte heller begränsa min löpning bara för den rädslan. Det vore idioti.

Vi pratade även lite om att kanske variera träningen för att undvika allt för ensidig belastning. Problemet är att jag inte vill variera min träning. Jag vill springa. Punkt. Variera träningen kan man göra om man motionerar för husbehov. För egen del intresserar skidor, cykel och simning mig ingenting, det är i min värld lika intressant som att se färg torka. Min passion är marathon, inte Vasaloppet eller Vätternrundan. Man blir bra på det man tränar och jag vill bli en bättre löpare, därför springer jag. Ju fler mil i veckan desto bättre. Korta pass går bort om det inte handlar om intervaller men de ju ändå nästan lika lång tid som ett vanligt distanspass eftersom man både ska hinna med upp- och nerjogg och dessutom vila mellan intervallerna. Jag ser liksom ingen mening med att springa ett distanspass på 50-60min, det ger mig ingenting förutom dåligt samvete över att jag skulle kunna ha sprungit 90min istället. Nu raljerar jag som vanligt igen, klart det händer att jag springer distans på under en timme ibland men ni fattar min poäng. Lugna distanspass på 90-120min i kombination med långa tröskelintervaller och långpass varje vecka, det är min plan för att bli ett bättre marathonlöpare i år. Sen kanske det är helt fel väg att gå. Kanske borde jag istället satsa på 10km och på så sätt bli snabbare även på marathon? 

Har fått till långpass på minst 32km varje vecka hittills så här långt men till helgen kanske den trenden bryts. På lördag är det lilla julafton för oss melodic rock lovers, då är det nämligen AOR Rock Night här i stan. AOR (Adult Oriented Rock) är den genre som ligger mig varmast om hjärtat och det jag inte kan om AOR är inte värt att veta. För 20 år sen hörde jag Roulette – ett obskyrt band från Sundsvall – för första gången. Dom släppte ett par singlar i slutet på 80-talet och på lördag är det dags att få se dom live för första gången. Med andra ord så har jag planerat för att vara bakfull på söndag. Kom ihåg att även om man älskar löpning så finns det andra värden här i livet. AOR är ett sådant.

/Hörs



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*