MEST LÄSTA
Blogg

Premiärmilen 2016


Igår sprang jag årets andra tävling; Premiärmilen som i år 10-års jubilerade med en helt ny bansträckning. Jag visste på förhand att det skulle bli tungt, har ännu inte riktigt återhämtat mig fullt från Barcelona men åkte ändå ner i fredags i hopp om att kanske hitta den rätta känslan nånstans ute på Norra Djurgården. Förhoppningarna var dock inte särskilt högt ställda med tanke på att jag i torsdags testade att springa 3km i milfart vilket resulterade i en nära döden upplevelse. Var tvungen att ställa mig och hulka lite i diket brevid gångvägen direkt efter. Hade syra ända upp i halsen. Var länge ganska osäker på om jag överhuvudtaget skulle orka åka ner och springa Premiärmilen, vad är vitsen med det när det ändå bara känns tungt att springa? Sen började jag tänka att jag kunde ju förena nöje med nöje och inte bara åka ner för att springa. På tåget ner gjorde jag en lista över vad jag ville ha ut av den här helgen:

1. Springa med en bra känsla och känna att benen svarar
2. Ha kul!
3. Springa under 40 min
4. Köpa 3 par jeans 
5. Få se och höra Eclipse lira About to break

På tåget hem imorse tog jag fram lappen igen och kunde skriva check efter varje punkt. Ibland är inte sluttiden allt, i lördags hittade jag tillbaka till den där känslan som jag saknat sen Barcelona, känslan av att det går att pressa sig utan att det känns som om lungorna tänker hoppa ut ur bröstkorgen och att benen lyder istället för att kännas som två cementblock. Sluttiden blev okej, varken bra eller dålig, men det var heller aldrig mitt mål att försöka putsa PBt. 

Själva loppet då? Jag laddade upp med att springa runt på stan hela fredagen och shoppa vilket kändes i benen på kvällen, inte världens bästa uppladdning. Vaknade outvilad strax före kl8 på lördag och hade egentligen lust att skita i att springa och somna om, det lockade mer, men till slut var det bara att gilla läget och kliva upp på stela ben. Käkade lite frulle, velade om klädval och laddade upp med Håkan Hellströms nya singel. 

Var ganska tidigt ute och slapp den värsta anstormningen på tuben ut till Universitetet. En knapp timme före start tågade jag över universitetsomårdet med sikte på den nya starten. Vädret kändes riktigt bra för att springa fort, 5-6 grader, mulet och inte allt för mycket vind. Synd bara att man inte var i form för att persa. Jag och brorsan började värma upp med 20min lugn jogg och några avslutande stegringar innan det var dags att lämna in överdragskläderna. Förra året var klädinlämningen ett stort skämt, kommer ihåg att jag stod i spöregn och orkanvindar i en halvtimme och väntade på att få hämta ut väskan efter målgång och förfrös på kuppen men i år hade dom lärt sig av sitt misstag och flyttat klädinlämningen som både var större och fungerade mycket bättre.

En stor nyhet i år var att den nya bansträckningen bestod av ett enda varv istället för två som tidigare. Jag har egentligen aldrig gillat den gamla två varvs banan för tidigare år har jag alltid vart såå nära att kliva av vid varvningen bara för att det känns lätt att bryta så därför såg jag med spänning fram emot den nya bansträckningen. Jag hade fått förvarningar av brorsan om att det skulle bli lite småjobbigt nån gång efter 7km och att det skulle komma en rejäl backe precis vid 8km. I startfållan hörde jag speakern prata om den nya flacka bansträckningen och att det bara skiljde 20m mellan banans högsta och lägsta punkt. Tänkte att den kanske är rätt platt ändå.

Placerade mig rätt långt fram men drogs inte med i nån tjurrusning vid starten. Klockade första kilometern på 3.40 och tyckte att benen kändes lätta. Det blev heller aldrig trångt så jag fokuserade på att försöka hitta bra ryggar. Första 3 kändes behagliga men sen kom man ut på ett långt, lite böljande, parti med grus och nånstans där började jag inse att det gick för fort. Nu blev det jobbigt och jag funderade på om jag skulle fortsätta trycka på eller dra ner farten och bestämde mig till slut för det sistnämnda. Sprang brevid brorsan fram till hit men blev tvungen att släppa honom. Drog ner lite på farten och fokuserade på att springa med en kontrollerad känsla. Passerade 5km på 18.45 och tänkte att det går ju hyffsat ändå. Dom två följande kilometrarna gick okej men vid 7km började det bli riktigt jobbigt och när den där monsterbacken vid 8km dök upp från ingenstans så började alla varningslampor att lysa rött. Tog mig upp för den med nöd och näppe men orkade aldrig komma igen efter trots en ganska lätt sista kilometer in i mål. Gjorde ett halvdant försök att spurta men orkade inte riktigt och passerade mållinjen på 37.51. 

Direkt i mål träffade jag på brorsan (som slog mig för första gången) och Jakob Z från jogg vars rygg jag jagat på slutet men inte riktigt hade kraft för att hinna ifatt. Nån minut senare kom Gabriel in i mål och vi stod och småpratade ett tag innan dte var dags att hugga in på kaffe och morotskaka. Precis när jag skulle börja jogga ner hörde jag en välbekant röst ropa mitt namn, min gamla teamkompis Sanna som sprungit på riktigt bra. Det var riktigt kul att träffas igen och få bli påmind om hur fantastiskt bra hela Team Asics Go Run It var. Joggade ner i en kvart innan det var dags att bege sig. På väg mot tuben kom sen en för mig okänd kvinnlig löpare fram och berömde bloggen, tack för det, det värmde.

Den nya bansträckningen var inte riktigt så snabb som jag hade hoppats på. Första halvan kändes lätt men alldeles för mycket grus och andra halvan hade dom gärna fått dra annorlunda för att undvika det där monstret till backe på slutet. Men jag kommer nog ändå tillbaka nästa år. Premiärmilen är ett skönt lopp och en bra början på tävlingssäsongen. Jag fick ut det jag ville; jag hade kul, träffade massa trevliga löpare, knatade på och kände för första gången på en månad att benen svarade. Har precis avverkat ett långpass på 32km nu och benen kändes helt okej så förhoppningsvis var det här vändpunkten.

Lördagen avslutades med ett besök på Mall of Scandinavia, IMAX bio och sen konsert på Debaser Medis. En helt okej lördag. Och som grädde på moset spelade Eclipse About to break! För att citera den fd boxaren Mikaela Laurén: “enda gången jag backar är när jag tar sats”. Nu vänder det!

/Hörs

Dagens låt: About to break såklart, vad annars! Den är lika bra i en mer avskalad akustisk version som i den full band blow out version dom körde igår på Deabser.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Åldrande och löpning: Seniorerna tänjer på gränserna
Blogg

Åldrande och löpning: Seniorerna tänjer på gränserna


Förra året blev amerikanskan Harriett Thompson den äldsta kvinnan i världen att genomföra ett maratonlopp; 92 år gammal tog hon sig runt San Diego Rock ’n’ Roll Marathon på 7 timmar och 24 minuter.

Förra året slog även Bob Becker, 70 år, ett åldersrekord när han som äldsta löpare någonsin genomförde ett av de tuffaste ultraloppen i världen – Double Badwater. Det tog honom 7 dagar, 8 timmar och 48 minuter att springa 470 kilometer i ökenhetta.

De här båda seniorerna är däremot långt ifrån ensamma om att tänja på gränserna.Ett ytterligare exempel är Fauja Singh från Storbritannien, som sprang Toronto Waterfront Marathon 2011. Fauja fyller 105 år i april. 

Ända sedan jag började springa har jag haft som mål att bli som Thompson, Becker och Singh. Mitt mål är nämligen att springa maratonlopp resten av livet och att bli en av de allra äldsta som tar sig runt en 42-kilometersbana.

I mina ögon finns det nämligen inget coolare än att vara en seg senior med silverfläta på ryggen. Maratonlöpning handlar om att inte ge upp. Att klara av att fortsätta springa resten av livet ser jag som den ultimata segern över alla motgångar som kantar livets väg.

I och med att vi förväntas leva allt längre känns målet att springa med silverfläta dessutom inte helt orimligt. Statistiska Centralbyrån beräknar att av de flickor som föddes 2015 beräknas hälften leva till minst 94 års ålder, medan pojkarnas motsvarande ålder förväntas bli 92 år. Detta kan jämföras med de som föddes 100 år tidigare, varav hälften av flickorna levde till minst 80 år och hälften av pojkarna levde till minst 73 år.

Det faktum att vi blir allt äldre gör att vi också ser allt fler äldre, både i löpspåren och i lopp som Göteborgsvarvet och Stockholm Marathon. Men även nya vanor spelar roll. 


Vill du läsa hela den här artikeln?

Det här är början av en artikel från Runner’s World nummer 4 2016.
Du kan läsa hela artikeln och tidningen digitalt genom följande:



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Veckans triathlet: Henrik Jansson
Blogg

Veckans triathlet: Henrik Jansson


Namn: Henrik Jansson      
Ålder: 36 år
Längd: 171 cm
Vikt: 65-69 kg beroende på säsong
Klubb: Väsby SS Triathlon

Berätta lite om din idrottsbakgrund:
– Tävlingssimmade lite som barn, men var ingen talang, prövade också att spela lite vattenpolo. Min huvudsport som barn/junior var alltid fotbollen som jag tyvärr gav upp lite väl lätt när jag inte riktigt hade den framgången jag tyckte var nödvändig för att fortsätta spela när jag var senior. Under universitetstiden spelade jag bara lite innefotboll med kurskamrater samt hade ett alldeles för dyrt gymkort som sällan utnyttjades. Var generellt ganska inaktiv under många år även om jag bland annat prövade att springa Stockholm Marathon.

Hur kommer det sig att du började med triathlon?
– Jag och ett par barndomskompisar bestämde oss för att göra en Svensk Klassiker tillsammans. Jag som hade funderat på att pröva triathlon när jag var yngre tänkte att eftersom jag nu hade all utrustning så kunde jag passa på att anmäla mig till Stockholm triathlon, det var 2012. Tyckte det var superkul och anmälde mig till Ironman Kalmar året efter och började träna tillsammans med Väsby SS Triathlon.

Vilken distans satsar du på?
– Jag har insett att tiden för tillfället inte räcker till för att köra långdistans på den nivån som jag skulle vilja. Jag kommer därför nöja mig med att köra olympiskt och sprint i år. Jag har även insett att min mentalitet passar bättre för kort och hårt än långt och återhållsamt. Hoppas hitta tiden att köra långsdistans igen om något år.

Jag lägger just nu mer tid och energi på att bli en bättre barn- och ungdomsledare för våra barn och ungdomar i Väsby SS Triathlon och går därför alla utbildningar som förbundet och klubben vill skicka mig på.

Hur ser en träningsvecka ut för dig?
– Det har tyvärr varit lite dåligt med träning sedan sommaren av olika skäl, men jag har försökt få ihop två pass simning, ett pass cykel och tre löppass i veckan. Hoppas kunna öka dosen träning ganska mycket nu under våren sommaren genom att lägga till ett till två extra pass per disciplin.

Hur lägger du upp träningen över året?
– Jag har egentligen aldrig haft något schema med periodiseringar som jag följt utan tränat på känsla och lust. Det blir dock mer simning och mindre cykel under vintern.

Vilka är dina svagheter?
– Jag är i jämförelse med många andra inte den starkaste löparen.

Vilka är dina styrkor?
– Jag är en helt ok simmare och har blivit ganska stark på cykeln. Sedan är det bara att hoppas att inte för många kommer ikapp på löpningen.

Hur ser din träningsfördelning ut mellan de olika grenarna?
– Olika under året, men nu under våren så blir det nog 30 % simning, 40 % cykel och 30 % löpning om man ser till tid.

Vad är ditt stora mål i år?
– Jag hoppas kunna placera mig högt i DITS Mastercupen och komma på pallen i någon av RM tävlingarna i min åldersgrupp.

Vad är dina tre bästa tips till nya triathleter?
– Känner mig fortfarande som en ny triathlet själv men för mig har följande funkat.

  1. Försök hitta en grupp/klubb att träna en del pass med, eftersom det är ett bra sätt att få inspiration och hjälp.
  2. Våga pröva att tävla, jag tycker att det ger energi att ha ett konkret mål.
  3. Se till dig själv och vad träningen ger dig. Undvik att jämföra dig allt för mycket med andra.

Var tycker du det är bäst att träna?
– Har inte varit iväg så mycket på träningsresor, men på Mallorca har jag upplevt både fin cykling och bra simning.

Hur många punkor innan du bryter?
– Har aldrig fått punka på tävling, men det skulle vara när jag inte har slang kvar att byta med.

Värsta och bästa simning:
– Min värsta simning var RM i Västerås 2014 då jag fick en reva på hornhinnan under simningen. Gjorde det svårt att simma rakt och jag var tvungen att DNF:a efter en kort tid på cykeln då jag inte såg något.

Min bästa simning var Ironman Mallorca 2014, härligt galet första 700 m med masstart från stranden och varmt och klart vatten.

Hur många timmar tränar du en vanlig vecka i april?
– 8-10 timmar.

Våtdräkt:
– Huub Archimedes 3:5.

Cykel (huvudsaklig tävlingscykel):
– Canyon Speedmax CF.

Löparskor (förstaval tävlingsskor):
– Saucony Fastwitch.

Idrottsliga meriter (tider, medaljer m.m.):
– 1:a SyraTomtenCup 2014 och 2015 (Väsby SS Triathlons interna tempocykel cupserie), 1:a RM (AG35-39) Olympisk distans 2015, 1:a Sala Silverman (AG35-39) Medeldistans 2015.

Målsättning:
– Fortsätta att träna och tävla livet ut.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Vårens hetaste löparmode – och så lär du dig mönstermatcha!
Blogg

Vårens hetaste löparmode – och så lär du dig mönstermatcha!


I vår går hela modet åt det lekfulla hållet. Minimalismen och den strama, goda smaken dominerar inte längre, varken på catwalken eller på gymmet. Det är därför dags att blanda mönster. Bejaka den barnsliga sidan när det kommer till färger och öva på att sticka ut –  tänk musikfestival.

Vårens löparmode är även det fullt av mönster och det är enkelt att få till den trendiga festivalstilen. Steg ett är att integrera ett mönstrat plagg i klädseln och steg två är att kombinera två olika mönstrade plagg. Om du inte vill köpa alla plagg från samma märke finns det en rad knep att ta till för att få plaggen att passa ihop. Läs guiden och låt dig inspireras – förhoppningsvis kan dina mönstermixar peppa dig så att du får en ännu roligare träningsstund!

SÅ HÄR KOMBINERAR DU MÖNSTER

1. Fokusera på en färg
En enkel regel att komma ihåg är att alla plagg måste ha en färg gemensamt för att se ut att höra ihop. Exempelvis kan du kombinera ett par mönstrade shorts med en mönstrad t-shirt som båda har svart som grundfärg, men du kan också para ihop ett par blå löpartajts med en vit sportbehå med blå kvadrater. Plaggets gemensamma färg behöver inte vara exakt, men ligga någorlunda nära varandra för att de ska se ut att höra ihop.  

2. Säker med svartvitt
Ett enkelt sätt att få till en snygg stil är att kombinera mönstrade plagg i svart och vitt. Det går inte att gå fel här och därför kan just svartvita kombinationer vara bra att börja med om du känner dig osäker.

3. Ett stort och ett litet
Mönsterkombinationer blir lätt röriga om alla mönster är i samma storlek. Testa små rektanglar på underdelen och stora cirklar på överdelen eller något liknande. Det spelar ingen roll om det stora eller lilla mönstret är på överdelen eller underdelen. 

4. Prickar på prickar 
Överkurs för mönstermixare är att kombinera samma typ av mönster fast i olika färg. Testa prickar på prickar, blommor på blommor och spräckligt på spräckligt. Jag lovar, det blir snyggt.

5. Tänk 60-30-10
Om du är djärv och kombinerar tre olika mönster bör de få olika mycket utrymme i din klädsel. När det kommer till löparkläder är det ju svårare att leka med siluetter än i en vanlig klädsel, men jag tycker att allt rättas till naturligt. Tänk att överdelen tar 60 procent, shortsen 30 procent och att ett mönstrat pannband får stå för de resterande 10 procenten. Sen är det bara att gå loss.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Sugen på att persa på milen? Så här gör du!
Blogg

Sugen på att persa på milen? Så här gör du!


Den distans som flest av er läsare vill sätta nytt personligt rekord på i år är milen. Det är förstås ingen lätt uppgift – att springa en mil fort är krävande på många sätt. Men om du byter ut något eller några av dina träningspass mot de här nyckelpassen är chansen större att du klarar av ditt mål.

Träningsupplägget handlar om att varannan vecka lägga in ett nyckelpass som bygger upp din fart på allt längre sträckor. Målet är att du ungefär tio till fjorton dagar före ditt lopp ska klara att springa 3 x 3 200 meter i din planerade tävlingsfart. Klarar du det så klarar du att springa din mil på nytt personligt rekord. Det är inte lätt, det kommer att göra ont – men det är möjligt. Så här lägger du upp träningen:
 

Börja kort
Första steget är att åtta veckor före loppet lägga in ett nyckelpass på 6 x 1 600 meter i din planerade tävlingsfart, med joggvila i 3-4 minuter mellan varje intervall. Klarar du det kommer du att klara ditt mål – men räkna med att det kommer att vara rejält jobbigt. Se också till att verkligen hålla din tävlingsfart, så att du inte springer intervallerna för fort.

Dubbla en intervall
Sex veckor före start byter du ut två av 1 600-meters-intervallerna mot en dubbelt så lång intervall: 3 200 meter i din planerade tävlingsfart. Joggvila i 5 minuter och spring sedan 4 x 1 600 meter med 3-4 minuter vila mellan repetitionerna. Totalt blir det här passet, i likhet med det första, 9 600 meter i tävlingsfart.

Öka längden
Nästa steg är att fyra veckor före start springa 2 x 3 200 meter följt av 2 x 1 600 meter, med samma upplägg som tidigare. Det vill säga med 5 minuter vila mellan de långa intervallerna och 3 minuter mellan de korta. Klarar du inte att hålla din planerade tävlingsfart under de båda långa intervallerna får du nog justera din målsättning på milen.

Nu gäller det!
Efter att ha kört de här tuffa passen varannan vecka är det 10-14 dagar före loppet dags att knyta ihop säcken, med 3 x 3 200 meter i din planerade fart med 5 minuter vila mellan repetitionerna. Ladda för det här passet som inför en tävling, och värm upp ordentligt. Klarar du att genomföra det här passet, totalt 9 600 meter i din planerade tävlingsfart, så kommer du att klara att sätta nytt personligt rekord på 10 000 meter också. Lycka till!

Läs mer:

10 tips – så klarar du milen på bästa sätt

5 tuffa pass som förbereder dig för vårens snabba tävlingar



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*