MEST LÄSTA
Blogg

Tokspinning med extra allt!


Idag var Marie, Sofie och jag på Urban Ride i Stockholm och spinnade. Om du har varit i New York någon gång kanske du har varit på Soul Cycle, eller åtminstone gått förbi något av de många Soul Cycle-klubbarna som finns där. Liknande koncept finns på många ställen runt om i världen och nu har Stockholm på kort tid fått två spinningklubbar med en sådan inriktning. Lite lyxigare klubbar där du får låna cykelskor, små handdukar och där det finns en del produkter att använda i omklädningsrummen.

Jag är inte en spinningperson – jag blir ofta uttråkad, men det blir jag inte under det här passet. Dels är passet bara 45 minuter, men man hinner inte heller bli uttråkad – det är inte en död sekund. Vi blir utrustade med små hantlar (jag menar små, jag fick nära nog slåss för att få ha mina 3-kilos kvar när personalen ville byta till lättare) och sedan kör vi!

Instruktören Kajsa har en förkärlek till högt tempo, tyvärr precis vad jag inte tycker om när det gäller spinning. Vi trampar som besatta, alltså så där fort så att det känns som att fötterna går snabbare än både knäna och höfterna kan. Men jag vet – det finns de som visst gillar att trampa sitt fortaste.

Ok, jag vill inte låta negativ men att göra crunches sittande på cykeln och att göra armhävningar på styret (när man samtidigt sitter på cykeln) ger nog de flesta rätt lite rent träningsmässigt. Jag förstår inte hur jag ska bete mig för att det ska bli jobbigt, hur jag än beter mig går det liksom inte att blir trött. Men det händer ju något, och samtidigt som jag om och om igen böjer mig ner över styret i en rasande fart, trampar ju benen som om de är på väg att lossna ur sina fästen, så trött blir jag ju, men inte i överkroppen.

Dags för hantlarna! Efter en orgie av axelpressar, bicepscurl och tricepspressar i samma hysteriska tempo som resten av passet (ja, du trampar fortfarande på cykeln också, men långsammare nu) är jag tacksam över att de lät mig behålla mina 3-kiloshantlar. Visst bränner det i musklerna, men i den här hastigheten är det svårt att hålla rörelserna kontrollerade och det hela känns hafsigt.

Slutsatsen är att om du gillar lekfull spinning i högt tempo så har du din träningsklubb på Norrtullsgatan i Stockholm. Jag kan ju inte känna att jag just nu längtar tillbaka till själva träningen, men klubben är superfin och människorna jättegulliga. Och om Soul Cycle är en träningsform du verkligen gillar behöver du inte åka till New York för att träna.

Kul att de har öppnat, kul att det är en fin klubb (som ligger i Crossfit Nordics gamla lokaler) och jag hoppas att det finns tillräckligt många i Stockholm som har fart i benen för att det ska funka.

Tack så mycket för idag, Urban Ride!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Våga vägra väggen – så orkar du hela passet trots att kroppen skriker nej
Blogg

Våga vägra väggen – så orkar du hela passet trots att kroppen skriker nej


De flesta har någon gång upplevt orken tryta mitt under en härlig löprunda. Efter de första tecknen kan det gå ganska fort. Benen känns som cementblock, andningen blir allt tyngre och dina spänstiga kliv blir allt mer släpande.

Negativa tankar far genom huvudet. Du vill bara stanna och ta den närmaste vägen hem – i snigelfart. Här är åtta tips som hjälper dig framåt även fast distansen känns övermäktig och kroppen skriker nej. 

1. Många löpare behöver släppa tankarna på löpningen och den ansträngning de har framför sig och istället fokusera på något annat. Räkna träden du springer förbi, böj verb eller fantisera om något roligt du ska göra efter loppet. Samtidigt är det viktigt att inte glömma bort att känna in kroppens signaler då och då, liksom att hålla koll på när du senast drack eller åt, särskilt om du springer ett långlopp eller långpass. 

2. Om man pressar sig hårt är det inte ovanligt att man får ont i lårmusklerna och i vaderna. Det är inte annat att vänta mot slutet av ett långt eller intensivt träningspass, eller i en tävling. Men om smärtan är intensiv, slå av på takten. Promenadpauser och stretching kan minska smärtan så att du kan springa vidare.

3. En löparkompis kan hjälpa dig att kriga mot ditt dåliga självförtroende när du börjar tvivla på din kapacitet. Du behöver dock inte ha en följeslagare under hela distansen, utan någon som kan hoppa in och springa med dig från den sträcka där du känner på dig att du kommer att få det riktigt jobbigt, mentalt och fysiskt.

4. Om du får det motigt mitt i ett lopp och inte har någon peppande löparkompis med dig kan du istället söka stöd hos löparna omkring dig. Att uppmuntra, le mot eller göra tummen upp till andra löpare som delar kampen med dig frigör endorfiner.

5. Målet är nära, men du är utmattad och klarar knappt en meter till – i det här läget kan du föreställa dig att du tar en kopp och skopar upp den sista energireserven. Du kanske känner dig som en seg deg, men säg till dig själv: “Jag har tränat för det här. Jag ska hitta den där sista droppen energi och fixa det här. Jag kommer att klara det.”

6. En annan strategi är att föreställa sig trådar som löper från vardera arm och som för varje armpendling drar dig närmare mållinjen. Syftet är att hålla armarna i rörelse eftersom benen följer armarnas rörelser. 

7. Du kan också dela upp den resterande distansen i kortare segment. Fokusera på att avverka en kilometer i taget. Känns det för långt, sikta in dig på en lyktstolpe eller ett trafikljus i taget. Man kan kalla det för ”förhandlingslöpning”.

8. Koncentrera dig på att sätta den ena foten framför den andra och intala dig själv att du bara ska klara sträckan fram till nästa delmål. När du kommit dit tar du nästa, och nästa… Ju fler sträckor du lägger bakom dig, desto mer ökar självförtroendet. Till slut är det så liten bit kvar att du vet att du klarar det, och plötsligt är du i mål. 


Antal kommentarer: 1


Linda Assarsson

När jag känner att jag närmar mig väggen vid ett lopp, när jag går för fullt och kroppen börjar protestera..
Då tänker jag ” Kör!! Spy kan du göra efteråt ” 😉
Sen tvingar jag mig till att alltid LE!! Det blir såå mycket lättare med allt när man ler 🙂



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Löparsnacket – poddarna som inspirerar
Blogg

Löparsnacket – poddarna som inspirerar


Sverige är det mobiltätaste landet i Norden; idag har 75 procent av alla svenskar över 16 år en ”smart” telefon. I en tid där allt fler syns med mobilen i handen och en hel generation – födda mellan tidiga 1980-talet och tidiga 1990-talet – enligt statistiken kollar mobilen 43 gånger om dagen används mobilen till så mycket annat än telefoni och SMS.

Utöver appar för allt mellan himmel och jord kan du också ladda ner poddar med olika teman – alltså ljudfiler som du kan lyssna på när du vill. Att dagens mediekonsument inte bara vill bestämma när hen ska underhållas, utan också vill kunna göra flera saker samtidigt, har banat vägen för en renässans av det klassiska radiomediet.

Utbudet av poddar har ökat explosionsartat på några år och idag startas poddarna både av medieföretag och glada amatörer.

Daniel Ekberg driver podden ”Du får vila sen, en passiv pod om ett aktivt liv”. Han jobbar i byggbranschen, men blev så inspirerad av alla poddar som han själv lyssnade på att han bestämde sig för att starta en egen. För Daniel handlar det dels om att testa något nytt och dels om att hitta inspiration till att fortsätta springa.

– Jag väger 120 kilo och är väldigt gnällig, men också väldigt intresserad av hur folk pallar att träna. När jag startade podden tänkte jag att jag skulle få hjälp av de personer jag intervjuar, säger Daniel.

Daniel har i skrivande stund spelat in 28 avsnitt. Via podden har han fått träningsprogram men också ”ställts mot väggen” av sina gäster, vilket har hjälpt honom med löpningen.  I programmet har Daniel bland annat samtalat med ultralöparen Frida Södermark och med Robban Sander som vann i TV-serien ”Biggest Loser”.

Daniel säger att han gör sin podd för ”såna som han”, det vill säga människor som kämpar med ett stort inre motstånd när det kommer till träning och därför har svårt att etablera en träningsrutin.

LÄS MER: 11 peppigaste poddarna – enligt RW:s läsare


Vill du läsa hela den här artikeln?

Det här är början av en artikel från Runner’s World nummer 3 2016.
Du kan läsa hela artikeln och tidningen digitalt genom följande:



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Veckans triathlet: Patric Johansson
Blogg

Veckans triathlet: Patric Johansson


Namn: Patric Johansson
Ålder: 41 år
Längd: 179 cm
Vikt: Pendlar mellan 71-73 kg beroende på säsong
Klubb: 3CT (3citytriathlon)
Hemsida/ blogg: www.trihardpatric.com

Berätta lite om din idrottsbakgrund:
– Blev inslussad i idrottens värld av en idrottsälskande far. Sprang min första löptävling som 6 åring och efter det var jag fast. En mindre framgångsrik juniorelitsatsning i trikå och långa rör (hastighetsåkning på skridskor) övergick till långdistanslöpning i 20-års ålder och efter det har det varit långa tävlingar som lockat och drivit mig framåt.

Hur kommer det sig att du började med triathlon?
– Funderade länge på att testa under min tid som löpare men jag vågade inte ta steget på grund av min usla simning. År 2011 samlade jag dock mod och anmälde mig järnmannen i Kalmar. Jag överlevde simningen och hade en trevlig dag utan missöden nere i Kalmar och kunde korsa mållinjen mycket lycklig på tiden 10.26. 

Vilken distans satsar du på?
– Distansen jag satsar på i år är återigen Ironman och stora målet väntar i mitten av juli då Ironman UK i Bolton går av stapeln.  Jag ska även försöka hinna med lopp på halva distansen både innan och efter tävlingarna i England.

Hur ser en träningsvecka ut för dig?
– Då jag kombinerar en age-group satsning med ett heltidsarbete som polis på 3-skift blir det mycket pusslande. Lediga dagar kör jag lite lägre pass och dubbelpass och på arbetsdagar blir det mer intervaller och blockpass.

Fördelningen under veckan mellan grenarna är ungefär 3-4 löppass, 2-3 cykelpass och 2-3 simpass, 1 styrkepass. 7-10 timmar/vecka under nov – feb och 10-14 timmar/vecka mars-juli.  

Hur lägger du upp träningen över året?
– Jag har under de senast åren tagit hjälp i min träning av bland annat Andreas Lindén och funnit ett upplägg som passat min livsstil bra. Intensiteten är relativt hög även under vintern med mycket kvalité varvat med lugn distansträning. I år kör jag utan coach med med ett likande upplägg som tidigare.

Vilka är dina svagheter?
– Utan tvekan är det simningen som begränsar mig mest. Försöker dock ändra på detta nu vinter genom att lägga mer tid än tidigare i poolen. 

Vilka är dina styrkor?
– Med en genuin löpbakgrund är det här jag har mitt främsta vapen. Känner att jag både har snabbhet över kortare distanser och uthållighet över maratondistansen. 

Hur ser din träningsfördelning ut mellan de olika grenarna?
– Procentuell fördelning blir ungefär 45 % cykel, 35 % löpning och 20 % simning. 

Vad är ditt stora mål nästa år?
– Åker till England i mitten av juli för att köra IM Bolton. 

Vad är dina tre bästa tips till nya triathleter?
– Sök upp den lokala triathlonklubben och börja träna med dem. Ta hjälp och råd av de erfarna triathleterna som finns med i klubben.

Skaffa utrustning som är anpassad till triathlon och som gör din träning och ditt tävlande roligare (sök med fördel bland begagnat sidor på nätet innan du köper på dig dyra prylar.)

Anmäl dig till tävlingar och delta utan press. Ha roligt och lär dig genom att delta och uppleva triathlon från insidan. 

Var tycker du det är bäst att träna?
– Måste säga att det finns mycket fina förutsättningar för träning finns här i min hemstad Trollhättan. Vacker natur kring älvrummet och backar så det räcker för både cykling och löpning. Men visst, cykling på Mallorca funkar ju helt okej det också 🙂

Hur många punkor innan du bryter?
– Beror på distans. Normalt har jag 3 slangar med mig, räcker inte det får jag väl låna. På Ironman distansen har man trots allt lite tid att hämta hem med en avslutande maraton att klara av. 

Värsta och bästa simning:
– Värsta simningen upplevde jag 2015 i Kalmar. Vågor stora som ”bilar” var inget jag var förberedd på tyvärr och simningen tog därför galet lång tid.

Bästa simningen ska jag göra nu i sommar vid IM Bolton. 

Hur många timmar tränar du en vanlig vecka i april?
– 12-14 timmar blir det normalt en intensiv vecka. 

Våtdräkt: 
– ROKA Maverick Pro

Cykel (huvudsaklig tävlingscykel):
– Trek Speed Concept 7.5 med Bontrager Aeolus7 hjul. 

Löparskor (förstaval tävlingsskor):
– Saucony för hela slanten. Kinvara på längre distanser (+20 km) och Fastwitch upp till 10 km. 

Idrottsliga meriter (tider, medaljer m.m.):
Löpning
5 k m: 15:50
10 km: 32.20
Göteborgsvarvet halvmara: 1.14
Stockholm Maraton: 2.47
17 polis-SM guld i friidrott, terränglöpning och multisport

Triathlon
Ironman Kalmar 2012 9.39
Halmstad HIM 2015: 4.21
Ironman Kalmar 2015: 9.50

Målsättning: 
– Sub 10.15 på den tuffa banan i Bolton. Sedan får vi se hur långt det räcker 🙂

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Hur det känns att springa en halvmara – i emojis!
Blogg

Hur det känns att springa en halvmara – i emojis!


Kelly Roberts, 26, började springa för bara tre år sedan, men har sedan dess hunnit med ett gäng halvmaraton och fem hela maror.

När hon började springa saknade hon support från andra som var nybörjare och startade därför en blogg för att nå ut till de som inte trodde att de skulle kunna bli löpare eller att träning var något för dem. Hon ville kunna visa att även om det inte alltid är lätt, så är det alltid värt det.

Och ett av de roligaste och mest uppskattade inläggen på det temat är det här:)



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*