MEST LÄSTA
Följ med oss och Saucony på en resa genom löparskons historia.
Blogg

Följ med oss och Saucony på en resa genom löparskons historia.


Den här artikeln presenteras i samarbete med Saucony

Att löparskon har utvecklats från slutet av 1800-talet till nutid är knappast någon nyhet. Men har du koll på många av de banbrytande händelserna längs vägen som har påverkat och format vad vi sätter på fötterna när vi ger oss ut för att springa numera?

1896

Det är dags för världens första olympiska maraton i Aten. Sträckan är precis lika ny som företeelsen att springa långdistans vilket säkert medför en hel del fotskav längs vägen. Antingen för att det mer eller mindre saknades anpassade löparskor eller för att barfotalöpning på stenigt grekiskt underlag saknar en hel del av de stötdämpande egenskaper som vi löpare har vant oss vid idag.

 

1898

Redan året efter det första Boston Marathon-loppet grundas Saucony i USA. Även om inte löparskor var det första man tillverkade har företaget tack vare sin långa historia en unik erfarenhet av skoutveckling. Dessutom har farten alltid funnits med i namnet – Saucony (uttalas Sock-A-Knee) är ett indianskt namn för att beskriva en snabbt strömmande vatten och också passande nog namnet på floden vid företagets första fabrik.

 

1920-talet

Utvecklingen av löparskor går sakta men säkert framåt. Sulorna tillverkas numera oftast i flexibelt gummimaterial men ovansidan är fortfarande tillverkad av skinn. Designen som helhet skiljer sig inte heller så mycket från traditionella skor men man lyckas trots det skapa modeller som väger under 280 gram.

 

1940-talet

De allra flesta lopp under seklets första hälft avgörs på kolstybbsbanor eller i terräng. Därför utvecklas spikskorna snabbare än modellerna för långdistanslöpning. Bland annat finns det redan nu engelska företag som specialiserat sig på att tillverka skräddarsydda spikskor för de snabbaste löparna.

 

1951

Redan nu har flera tillverkare börjat experimentera med olika innovationer för att ge löpare fördelar mot sina konkurrenter. Den japanska löparen Shegekei Tanaki vinner till exempel Boston Marathon med skor som har en delad framfot som skiljer stortån från resten av foten.

 

1960

Att skorna inte är det enda som gör löparen visar etiopiern Abebe Bikila när han vinner det olympiska maratonloppet i Rom i överlägsen stil helt barfota. Men att rätt skor inte heller är till skada blev uppenbart fyra år senare då han vann samma distans lika överlägset vid OS i Tokyo.

 

1965

Vid mitten av 1960-talet börjar de första massproducerade löparskorna med mönstrade gummisulor dyka upp på marknaden. Något som var extra lämpligt då det också är året som det första Lidingöloppet avgörs där den leriga löpningen behövde hjälp med allt fäste som gick.

 

1970-tal

Den amerikanska löparvågen börjar ta fart på allvar och flera nya skommärken etableras. Det är också nu som Sauconys löparskor får en bredare uppmärksamhet bland de stora massorna beroende på bra betyg för kvalitet och komfort i bland annat Runner’s World.

 

1977

EVA börjar användas som material i löparskornas mellansulor och inom kort har de flesta skotillverkarna börjat experimentera med egna blandningar för bästa möjliga komfort.

 

1979

Kort efter EVA-materialets intåg dyker de första modellerna med stötdämpande material inbakat i sulan upp. Och i Sverige arrangerades Stockholm Marathon för första gången vilket också blev premiären för nylonmaterial hos löparkläder i Sverige genom SUB4.

 

1980

Saucony blir först ut med att sy ihop skons tygovandel med lästen för att ge en bättre löpkänsla hos sin modell Trainer 80. Året efter använder man den här erfarenheten för att skapa Sauconys storsäljande modell Jazz som fortfarande är en populär retromodell.

 

1983

Rod Dixon vinner Sauconys första stora seger då han är först över mållinjen i New York Marathon. Året före det hade märket lanserats i Sverige som första land utanför USA.

 

Sent 1980-tal

Experimentlustan är på topp. De första testen med att få in elektronik i skorna eller hitta alternativ till traditionella snören dyker upp. Men framför allt handlar utvecklingen om att hitta nya kombinationer av stötdämpning och EVA-material. Löpningen blir också bredare men många nya lopp, inte minst i form av Tjejmilens första upplaga 1986.

 

1991

Under början av 1990-talet är trenden tydlig att fortsätta skapa bättre stötdämpning i skorna men också att erbjuda bättre stabilitet för att minimera effekten av biomekaniska defekter i löparens steg. 1991 tar Saucony därför fram systemet GRID (Ground Reaction Inertia Device).

GRID är en lika enkel som genialisk lösning, där en liten ”hytrelkassett” i skons urholkade hälparti ger en överlägsen stötdämpning i alla labbtester. Teknologin utgörs av ett nät likt ett uppspänt tennisracket som som emot belastning på ett sätt som ger både stötdämpning och stabilitet. Det här är en teknik som utvecklats och fortfarande finns kvar i några Sauconymodeller under namnet PWRGRID+.

 

1995

Bikilas ande vilar över hinderloppet vid VM 1995 i Göteborg då kenyanen Christopher Kosgei blir den senaste löparen att vinna guld i VM eller OS utan skor på fötterna. Helt barfota var han däremot inte, han hade faktiskt tejpat ihop ett antal tår, vad det gjorde för skillnad är däremot oklart.

 

2004

Om det var Kosgei som sådde fröet till att det de första så kallade barfotaskorna börjar dyka upp 2004 är oklart. Men i kombination med att boken Born To Run kommer ut 2009 finns det inget som kan stoppa jakten på att hitta det naturliga steget med hjälp av så minimala skor som möjligt – eller allra helst helt barfota.

 

2010

Som på beställning lanserade Saucony modellen Kinvara för att uppnå minimalism utan att ta bort all sula och stötdämpning. Nyckeln till att lyckas med det var en justering av det så kallade häl-till-tå-droppet, skillnaden i höjd mellan häl och tå. Kinvara var den första stora modellen på marknaden med 4 mm häl-till-tå dropp.

Vanligtvis brukar nivåskillnaden ligga på 10-15 mm, något som de första löparskorna på 70-talet ärvt från klackskor och vilket sedan levt kvar av tradition. Kinvara gjorde att löparen hade möjlighet att landa på fotens mitt eller främre del samtidigt som de hade tillräckligt med stötdämpning.

Att tala om dropp blev nu en lika viktig faktor som dämpning eller vikt för många löpare. Därför kan du alltid se hur stor nivåskillnaden är hos en specifik Sauconymodell genom att titta på märkningen i hälen på innersulan.

 

2014

Med nya tekniska landvinningar inom materialutvecklingen har hela skobranschen skapat lättare modeller som sitter bättre på foten utan att tappa den stötdämpande komforten. 2014 tog Saucony nästa steg genom att lansera ISOFIT som omsluter foten som en socka för att ge komfort, stöd och följsamhet. 

 

2015

Under slutet av förra året och början av 2016 kommer Saucony på att implementera det helt nya stötdämpande materialet EVERUN i sina skor. Det nya materialet är en polymer, som bevisat ger bättre energiåtergivning och placeras mer eller mindre i direkt kontakt med din fot istället för djupt inne i sulan för en effekt som är tillräckligt stor för att du ska känna den från första steget.

Eftersom EVERUN läggs in som en “toppsula” direkt under hela fotbäddens längd får din fot möjlighet att fördela hela kraften på en större yta jämfört med en traditionell sula i EVA-material vilket bland annat kan minska risken för hälsporre.

Framtid

Som du märker är EVERUN (som du kan läsa mer om här) bara det senaste steget i Sauconys utveckling av sina löparskor. Vad som är nästa steg är fortfarande en hemlighet men missa inte att bli först med att få reda på den genom att följa Sauconys fortsatta utveckling på deras Facebooksida eller sajt.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Vinn en PT-timme! Med mig!


Jag vill träffa just DIG för en PT-timme! Därför ger jag nu er chansen att slåss om en PT-timme. Allt du behöver göra är att skriva en motivering till varför just du ska få komma och träna med mig på Crossfit Nordic. Du kan antingen skriva motiveringen här som en kommentar eller mejla den till mig på anna-lena@crossfitnordic.se. Nästa fredag 12 februari meddelar jag vem den lyckliga vinnaren är.

Kom igen! Jag vill träffa DIG!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Så justerar du din träningsplan efter att ha missat några veckor
Blogg

Så justerar du din träningsplan efter att ha missat några veckor


Nyckeln till att komma igen på ett bra sätt är att vara realistisk och snäll mot kroppen. Starta där du är formmässigt, och inte där du hade hoppats att vara (dvs. plan A). Svårt, vi vet. Men backa bandet och acceptera förändringen så blir resultatet bättre i slutändan.

Missat veckor (men inte pga. sjukdom) – satsa på plan B: Skala ner veckorna i mitten och slutet av programmet.
Har du alltså missat ett par veckor på ditt schema så här års, satsa på att skala ner lite i mitten av slutet av programmet. Början av ett träningsprogrammet är viktigt för att bygga upp en stadig grund att stå på och förebygga skador. Så för att missa så lite viktig träning som möjligt, justera bort några av de längre rundorna i mitten av programmet och skippa någon formtoppningsvecka i slutet av programmet. (se till att du har minst en veckas rejäl nedtrappning för att ladda inför loppet.)

Har du varit sjuk – plan C
Har du åkt på en rejäl influensa eller liknande är det klokare att följa plan C. För varje dag du har varit sjuk bör du nämligen vika två dagar för återhämtning. Har du varit sjuk i tre dagar bör du alltså räkna en vecka för att ta dig tillbaka till var du var innan du blev sjuk.

Första veckan tillbaka
Börja med ett par korta 30-40-minutersrundor i ett skönt tempo för att låta kroppen hitta tillbaka till löpningen utan stress. Efter några sådana rundor kan det vara läge för ett lite längre pass på helgen.

Andra veckan tillbaka
Nu bör du vara tillbaka på samma träningsmängd som innan du blev sjuk, men ta det fortfarande ganska lugnt så kroppen hinner med.

Tredje veckan tillbaka
Nu är du redo för högintensiv träning som tempopass, backar, och fartintervaller (om du har sådana i din träningsplan dvs.) och fortsätta att bygga på dina längre rundor. 

Kom ihåg – målet är att stå på startlinjen stark, frisk och hel!

LÄS MER:
Så håller du dig frisk resten av vabruari

Träna smartare – minska stressen



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Stark och feminist


I min familj är jag starkast. I alla fall enligt min son. För honom är det skrattretande att hans pappa skulle vara starkast. Nu säger jag inte att alla kvinnor måste bli starkare än sina män, men för mig är en utjämning av kroppsstyrka ett viktigt feministiskt steg. Det är mamman som är den coola superhjälten – pappan springer.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Proffsens bästa tips – så når du dina mål och håller motivationen uppe
Blogg

Proffsens bästa tips – så når du dina mål och håller motivationen uppe


Petra Kindlund
Petra Kindlund har en andraplats på Lidingöloppet i bagaget, och har sprungit maran på 2.56. Hon är även grundare av Runacademy, som erbjuder löpargrupper och online-träning:

– Många är jättemotiverade direkt efter nyår, och går från att inte träna alls till att köra fem stenhårda pass i veckan. Då är risken stor att man blir skadad eller tröttnar efter enbart några veckor. Istället hade det varit mer realistiskt med tre pass i veckan, där man varvar hårda pass och några lättare återhämtningspass. Då blir det lättare för kroppen att ta till sig träningen, och man ökar chanserna att vilja fortsätta med träningen så att det blir en vana.

Sandra Eriksson
Sandra Eriksson är finländsk hinderlöpare med flera EM, VM och ett OS på meritlistan (samt RW-krönikör och bloggare):

– Jag har alltid älskat att planera och skriva listor på saker som jag ska bli bättre på, samtidigt som jag sällan följer mina planer mer än ett par dagar. Så mitt bästa tips är att inte haka upp sig på vad som har varit ifall man råkar bryta sitt löfte eller sin vana någon dag. Det går ju ändå inte att göra det ogjort.

Tänk inte heller så mycket på vad du ska göra i morgon, nästa vecka eller nästa månad. Tänk istället ’vad kan jag göra just nu?’. Gör det bästa möjliga av den situation du för tillfället befinner dig i. För vi lever trots allt bara just nu.

Lisa Nauclér
Lisa Nauclér har flera JSM-medaljer på 800 meter och 1 500 meter och har även sprungit för det svenska landslaget, och är en av grundarna till löpargruppen Runday:

– Det viktigaste är att sätta upp ett mål som du själv tycker känns lustfyllt, så att du inte väljer ett mål av slentrian eller på grund av vad någon annan tycker. När målet känns riktigt roligt så blir resan så mycket lättare! Sätt upp några milstolpar på vägen och se till att vägen mot målet, även om den innebär mycket träning, känns inspirerande. När du väl har satt upp ditt mål är det en bra idé att skriva ner det. Sätt sedan upp det någonstans där du ser det så att du ofta blir påmind om ditt mål.

Mustafa ”Musse” Mohamed
Mustafa ”Musse” Mohamed, är en av Sveriges mest meriterade löpare (läs mer om ”Musse” i senaste numret av RW):

– Jag brukar sätta upp ett tydligt mål framför mig. Det är inget diffust mål, utan snarare att jag ska springa en sträcka på den här tiden ett visst datum. När jag tänker på mitt mål ska det kännas positivt och åtråvärt. Det måste också vara ett realistiskt mål, som jag kan nå efter mina förutsättningar.

Sedan brukar jag sätta upp delmål och mäta min prestation någon gång i månaden för att följa upp hur det går. Är jag på rätt väg? Bör jag ändra träningsmängden? Är målet för tufft – bör det revideras – eller behöver jag rent av en ännu tuffare målbild? En idé kan vara att sätta upp veckoplaner, så att man kan bocka av och se att man har genomfört det man har tänkt sig.

Det är lätt att bli för ambitiös och gå ut för hårt från början. Då är det bättre att trappa upp träningen successivt, låta kroppen vänja sig, så att man inte skadar sig eller tröttnar. Kom också ihåg att vägen till målet inte är spikrak. Man måste acceptera att den kan vara krokig – och att man har mycket att lära sig av sina motgångar.

Emelie Forsberg
Emelie Forsberg, en av världens bästa traillöpare:

– Skaffa en rutin! Rutiner är det bästa som finns. Vill du springa dagligen så gör en plan. Gå till exempel och lägg dig en halvtimme tidigare, och stick ut och spring en halvtimme tidigare på morgonen istället. Många kan kanske tjäna en timme eller så om man prioriterar bort lite tevetittande och Facebook-scrollande.

Får man bara in en rutin så tror jag att man till slut verkligen bara uppskattar träningen, och till slut ser man det inte längre som en uppoffring. För mig funkar detta bra. Inför träningsveckor planerar jag träningen och får snabbt in en rutin, till exempel 3-4 timmar löpning på morgonen och 1-1,5 timme på eftermiddagen.
 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*