Hej!
Då var årets första race ur världen. Normalt sett är ett lopp i januari inte speciellt viktigt ur en nordisk synvinkel men för mig inför säsong 2016 var det extremt viktigt. För det första har jag brutit mina tre senaste lopp (Halmstad, Kalmar & Vichy). Även om jag hade giltiga skäl skapar det besvärliga hjärnspöken och väcker tvivel om min kapacitet. Jag har ett underbyggt förtroende för min kropps förmåga att prestera men den värsta farhågan för mig är om mitt psyke skulle bli soft och jag börjar fabricera anledningar bryta så fort det blir tufft. 2014 slutade också med en DNF i Phuket och kommer ihåg att jag även då hade problem hämta mig från det. Därför var det så sjukt viktigt få bevisa för sig själv även denna gång att jag fortfarande kan prestera så man kan återgå till träningen utan en oro i själen att det senare kan skita sig. Nu med ett bra resultat det bara bygga vidare och finslipa formen för nästa lopp…man är inte bättre än sitt senaste lopp.
Memo to self: Tävla endast om du är redo för det, oavsett distans. Då slipper du både fysiska och mentala tillbakagångar.
För sammanfatta Dubai 70.3:
Kraftiga vindar, upprört hav med strömmar gjorde att man ändrade simbanan helt. I normala fall hade organisationen ställt in simningen men eftersom den togs bort i Bahrain ville Ironman Middle East inte ha en till flopp. Vi fick helt enkelt simma i en småbåtshamn. Små & små, mest yachts men ni fattar. Proffsen fick ostört simma sina 2×600 meter runt innan de släppte i boskapen med 3 sekunders lucka en & en. Tyvärr hamnade jag för långt bak och dök inte i förrän 10 min efter första AG. Gjorde min livs simning på 600 meter innan jag sprang de 800 metrarna på stranden till T1. Hade redan där passerat 100 pers totalt och var nu 3:a i min AG.
Hade en strategi inte gå hårt på cykeln till vändpunkten 45 km ut. Det blåste extremt mycket snett bakifrån ut, så med 260 watt höll jag stadiga 42-50 km/h. Ovanan ligga i båge och sitta still var dock värre än väntat. Skav i grenen och nacke som strålade smärta. Irriterande hur snabbt man förlorar den vanan och fick mentalt stålsätta mig för inte tappa gnistan. Efter vändpunken fick man stormen rakt i ansiktet. Det var stundtals löjligt med sand som blåste rakt in i käften och piskade smalbenen. Har dock efter skolats på cykeln i Halmstad & Playitas lätt för cykla i vind så det var nog här jag hade mitt bästa parti relativt sett på cykeln. Var annars inte särskilt nöjd med cykeldelen. Inte gjort en bikefit på nya cykeln än och tappade power pga ovana alldeles för mycket. 270 watt NP när jag nådde T2, 39 km/h i snitt. 2:19h tog 90 km med 300 höjdmeter denna stormiga dag.
Har haft en mycket stabil löpform sista tiden. Skadefri sedan länge och lyckats hålla god kontinuitet. Saknar fart men då mitt mål är Sydafrika så får den delen hållas tillbaka. Märkte direkt efter några hundra meter ut på löpningen att det här har jag. Rytmen kom snabbt och kraften fanns där. Testade inte var gränsen låg på första varvet av tre då jag ville verkligen ha en jämn halvmara samt ha lite krut i tanken om det skulle bli en duell längre fram. Tyvärr blev det aldrig så utan jag fick springa solo hela vägen. Var för långt bakom mina jämlikar tack vare min fadäs vid starten. Var trött och sliten sista 3-4km men hade absolut mer ta ut men det är omöjligt anser jag utan nåt att springa för. 1:24:40 är därför ett gott kvitto efter en tuff cykling på en vindpinad strandpromenad. Löpningen var dessutom korrekt uppmätt precis som cyklingen. Hatten av Ironman Dubai!
Kom trea i min Agegroup M35-39 på tiden 4:01:31 (25:a totalt). Reflektionen av det är att Challenge Race är rena sandlådan i de flesta fall. Fick jag se mig besegrad av säkert 8-9 amatörer. Som svensk är jag dock väldigt nöjd. Cykla trainer är inte samma sak som utomhus och precis som jag sa tidigare så kan det bara bli bättre. Viktigaste är att löpningen fanns där, cykla är lättare få till. Löpningen är ett gissel då skador och annat jämt kommer i vägen.
Fick även chansen åka till VM på 70.3 i Australien. Racet går 5 veckor före Hawaii och blir en bra back up plan om Sydafrika skulle skita sig.
Stort grattis till Rickard Carlsson som var bästa svensk för dagen och även vann sin AG M25-29. Även imponerande bedrifter från Mattias Krantz, Martin Johansen, Rickard Arnerup, Britt Welander (1:a plats), Johanna Sundberg m fl.
Slut
Nelker