MEST LÄSTA
Alla för alla gav nästan en halv miljon kronor till UNHCR!
Blogg

Alla för alla gav nästan en halv miljon kronor till UNHCR!


Midnattsloppets välgörenhetslopp “Alla för alla” genomfördes under söndagen den 18 oktober i Stockholm, Göteborg och genom klassen Spring-där-du-är. Deltagaren fick själv välja sin startavgift från 150 kr och uppåt och hela det insamlade beloppet skänks till UNHCR. Totalt deltog 1 961 deltagare i de olika klasserna och det samlades in 487 745 kr som nu skänks till UNHCR.

“Arrangörsföreningarna för Midnattsloppen, sponsorer och partners har ställt upp massivt för att kunna ta bort kostnaderna så att vi verkligen kan skänka hela beloppet deltagaren betalat in” säger Göran Qvarfordt, VD på Midnattsloppet Nordic AB. Det har verkligen varit alla för alla i det här projektet.

I Stockholm och Göteborg genomfördes loppet som ett 5 KM lopp på Stockholms Stadion och Slottskogsvallen. I klassen spring-där-du-är fick deltagaren springa sin egen runda där de befann sig.

“Lokalt ute i landet har det ordnats egna grupper som sprungit tillsammans under dagen som positiva initiativ, vi vet också att det funnits deltagare utanför Sverige som bidragit. Det är fantastiskt att kunna samlas kring ett projekt som innehåller så många positiva värden som “Alla för alla” säger Göran Qvarfordt.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Ledarkrönika: Framtiden är här!
Blogg

Ledarkrönika: Framtiden är här!


För tre år sedan intervjuade jag två studenter på Kungliga Tekniska högskolan (KTH) i Stockholm med anledning av deras examensprojekt; ett system med sensorer som fästes vid benet på löpare. Sensorerna skickade en ljudsignal till löparens hörlurar om hen landade för hårt. Syftet med projektet var i första hand att minska risken för överbelastningsskador – främst stressfrakturer på skenbenen. 

Ett tydligt resultat av studien var att testlöparna själva kunde minska stötkraften med så mycket som tio procent genom att förändra sitt steg – en avsevärd minskning av belastningen. Detta tack vare att löparna fick direkt återkoppling när de sprang.

Nu var detta inte någon färdig produkt, utan snarare en pilotstudie. Men de båda studenterna pekade ut flera möjliga framtida användningsområden, som utveckling av löparskor, nya träningsmetoder och nya hjälpmedel för att träna upp ett effektivare löpsteg. Spännande tyckte jag – och målade upp ett framtidsscenario där din träningsklocka säger åt dig hur du ska springa. 

Och nu, tre år senare, är framtiden här. I senaste numret kan du läsa om en ny dansk konsumentprodukt som gör precis detta – och mycket mer. Den är en av flera spännande nyheter inom det produktområde som kallas för ”wearables” – bärbar teknik som i allt högre grad integreras i kläder eller accessoarer, och kommunicerar med appar i smarta telefoner. 

En fråga är förstås om vi löpare är redo att anamma den här nya teknologin. Behöver vi verkligen ännu fler prylar för att springa fortare – när vi med bara ett tidtagarur och en uppmätt sträcka enkelt kan mäta progressionen i vår träningsutveckling? 

Historiskt har åtskilliga löpare visat att det går att springa fort med ett allt annat än (visuellt) perfekt rörelsemönster. Hade Paula Radcliffe eller Emil Zátopek kunnat springa ännu fortare om de hade haft tillgång till en app som hade korrigerat deras steg? Eller är det andra faktorer som kommer att ligga bakom framtidens nya, fantastiska rekord? 

Liksom vi gjort tidigare här i Runner’s World (#1-2015) spekulerar journalisten och författaren Ed Ceasar i vad som krävs för att springa ett maraton under två timmar i sin bok Two Hours: The Quest to Run the Impossible Marathon. För att en sådan drömgräns ska slås krävs förstås att många olika faktorer samverkar på ett optimalt sätt – det gäller allt från kost- och träningsupplägg till nya tävlingsstrategier. 

Framtidens rekordtider kan till och med vara frukten av ny kunskap om hjärnan – ett oerhört spännande forskningsområde. Att slå ”omöjliga” rekord har ju historiskt inte minst handlat om att riva mentala barriärer. Så kanske är det en ny pannbens-app som blir nyckeln till den första sub 2-maran? Den som springer får se.    


Antal kommentarer: 2


Gerhard

Varför ska alltid Radcliffe dras fram som ett exempel på dålig löpteknik? Ja, huvudret går upp och ner och hon är kanske lite “yvig” i armarna. Men titta på vad som är relevant – var “träffar” hon i sitt fotisätt? Perfekt! Inget stäm, på framfot, också i slutskedet av ett marathon.
Det viktigaste som händer i löpning är det som sker under midjan…


Stefan Larsén

Hej Gerhard,
Du har helt rätt, och det var därför jag skrev “visuellt” perfekt. Exemplet om Radcliffe syftar tillbaka på resonemanget om den nya teknologin – i det här fallet SHFT-sensorerna som bland annat ska kunna mäta “onödig” energiförbrukning i form av t ex yviga armrörelser. Tanken bakom produkten är alltså att du som löpare ska få återkoppling samtidigt som du springer och därmed få hjälp att bana in ett mer energieffektivt rörelsemönster. Min fråga är om tillgången till sådan teknik hade hjälpt löpare som Radcliffe eller Zátopek att springa ännu snabbare. Vad tror ni?



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

3 vanliga löpstegsfel och hur du fixar dem
Blogg

3 vanliga löpstegsfel och hur du fixar dem


FÖR LÅNGA STEG
PROBLEMET
Hälen landar för långt fram i förhållande till knäet, när du springer.

FIXA DET
Korta stegen genom att öka stegfrekvensen till åtminstone cirka 180 steg per minut. Sikta på att landa med foten rakt under kroppens tyngdpunkt.

 

DÅLIG HÅLLNING
PROBLEMET
Du böjer dig för långt fram med överkroppen från höften, vilket ger dig en böjd rygg.

FIXA DET
Tryck bröstkorgen framåt och dra axlarna bakåt, håll huvudet rakt (titta inte ner i marken) och slappna av i axlarna. Tänk dig att ett snöre drar ditt huvud rakt uppåt.

 

ÖVERDRIVEN ROTATION
PROBLEMET
Du vrider överkroppen för mycket åt sidorna från höften.

FIXA DET
Var uppmärksam på dina armrörelser. Armbågarna ska drivas aktivt bakåt för varje steg, med händerna nära midjan. Sträva sedan efter en avslappnad rörelse framåt med händerna.


Antal kommentarer: 5


Mathias

Det här är jättebra och helt rätt, förstås.
Men samtidigt som Runners World alltmer tydligt förespråkar bra hållning och framfotalandning så handlar skorecensioner och dylikt till 95% om skor avsedda för hällandning.
Det rimmar illa med de tekniska tips ni har. Dags att ta steget fullt ut och tala klarspråk och säga att om man är man sugen på att förbättra sin teknik är det också en stor fördel att se över sitt skoval.


Annika

Instämmer med Mathias. Jag landar på framfoten och har fått skadeproblem till följd av att jag springer med skor som är avsedda för hällandning enligt min (på området kunniga) fysioterapeut. När jag nu letar nya skor avsedda för tålandning hittar jag inte så mycket tips! Mina felaktiga skor har jag fått hjälp med att prova ut i löpbutik vilket gör att mitt förtroende för dessa butiker minskat avsevärt! (Jag förstår att det säkert finns många kunniga säljare där också….)


Göran

Mycket underligt råd: Tryck bröstkorgen framåt och dra axlarna bakåt, håll huvudet rakt (titta inte ner i marken) och slappna av i axlarna. Tänk dig att ett snöre drar ditt huvud rakt uppåt.
Hur ska man kunna dra axlarna bakåt och samtidigt slappna av? Dessutom vad sker om jag trycker bröstkorgen framåt? Kan man bli annat än förvirrad av dessa råd? Sista meningen kan jag köpa.


Nina Nyström

Hej Göran! Nja, jag tycker nog att det är ganska tydligt. Det handlar egentligen om att springa med en medvetet god hållning, vilket ju innebär axlar bak och högt bröst. Annika och Mathias – bra poäng, absolut är skovalet viktigt! Vi försöker att täcka en bredd av löpteknik, men generellt skulle jag nog säga att vi förespråkar god hållning och landa mitt under kroppen, dvs, varken utpräglat på tå eller häl.
Med vänlig hälsning, Nina, webbred


Tomas

De där 180 stegen per minut är roliga. Ofta, som här, rekommenderas de till alla, oavsett t.ex. kroppslängd.
Var kommer siffran 180 ifrån? Vad jag vet var det mätningar gjorda på elitlöpare.
Så från ett väldigt litet och högt specialiserat urval dras slutsatsen att alla borde springa “åtminstone cirka 180 steg per minut”.
Vad gäller att landa mer under kroppen köper jag argumenten. Kring detta brukar det faktiskt finnas argument.
Ett kortare löpsteg underlättar att landa under kroppen men för de flesta “vanliga löpare” är strävan efter 180 märklig.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Veckans triathlet: Maria Larsson
Blogg

Veckans triathlet: Maria Larsson


Namn: Maria Larsson
Ålder: 32 År
Längd: 169,5 cm
Vikt: 64 kg
Klubb: Västra Mälardalens Triathlonförening  
Hemsida/ blogg: http://marialarssontriathlon.se/

Berätta lite om din idrottsbakgrund:
– Som många andra som är födda och uppvuxna i Oxberg i Dalarna så har man vuxit upp på längdskidorna.
Men efter att ha fått börja rida på ridskolan så blev det hästarna som tog över. Det var fälttävlan som jag satsade på fram till efter gymnasiet. Efter gymnasiet hade jag turen att få åka ner och börja jobba på Strömsholm, och där blev det banhoppning och unghästar som blev mitt fokus ett bra tag framöver.

Hur kommer det sig att du började med triathlon?
– Ren tur kan man säga. En gammal god vän till mig, före detta boxare, fick mig att börja träna kondition igen. Han brukade vara ute och springa i ett par timmar med ett trevligt triathlon-gäng någon gång i veckan. Då tyckte jag de var idioter hela högen, men jag blev ändå lite nyfiken och började faktiskt själv att tjuvträna. En riktigt kall februari, det var kring -26 grader minns jag, vågade jag hänga på gänget och testa på att springa med dem. Jag blev kvar, och jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle bli kvar och börja träna med ett triathlon-gäng. Jag hade även turen att få en jätteduktig triathlet som tränare. Ingen av oss trodde väl att jag skulle kunna genomföra allt jag gjorde och gjort. Men tack vare hans kunskap och tränarskap, höll han mig skadefri och jag kunde få en kontinuitet som är ovärderlig för den grunden vi lyckades bygga. 26 kg lättare, fler träningstimmar än jag någonsin trodde jag kunde uppnå, och en målgång i ironman sitter jag här nu och älskar sporten ännu mera.
Denna hjärtliga, vänskapliga sport är svår att inte bli förälskad i.

Vilken distans satsar du på?
– Främst halv-ironman och fulldistans.

Hur ser en träningsvecka ut för dig?
– Väldigt strukturerad och planerad in i minsta detalj. Som ensamstående mamma, heltidsjobb, tränare i föreningen och driver eget så finns det inga luckor för tvivel på hur jag ska lägga upp dagarna. Ett misstag så är allt paj. Normalt sätt så är det tidig morgon och då blir det ett lättare träningspass innan jobbet och sen går dagens huvudpass på min lunch. Älskar att få komma ut mitt på dagen, få lite syre och sol innan det är dags att ta tag i eftermiddagen. Helgen består av många timmar på cykeln, i löparskorna och det är där jag har mina långpass. Träning alla dagar utom en dag i veckan, och den har då blivit lite helig för mig. En dag i vanliga människokläder 🙂

Hur lägger du upp träningen över året?
– Jag har turen att jobba med två helt fantastiska människor som styr upp all min träningstid. Jag har Clas Björling som är min huvudtränare. Han har den stora planen, året, framtiden och alla upplägg i stort. Han har koll på allt jag gör och sköter den biten utmärkt.
I min simning har jag Emma Igelström som jag träffar och blocktränar för kan man säga. Sen får jag åka hem och köra ensam med upplägg både genom henne och Clas.
Men det ser väl ut som för alla andra med grundträning, prepp för tävling, tävling/ underhåll, ”off season time” och sen börjar hjulet om igen 🙂
Jag är dock väldigt noga med att när motivationen börjar sjunka åker jag till ställen som är extra roliga att träna på och blir på så vis som balsam för själen.

Vilka är dina svagheter?
– Godiset Polly! Skämt åsido, mina svagheter är definitivt mitt humör, det vill säga jag är envis som synden, ibland på rätt sätt och i bland på fel sätt.
Jag blir lätt sur när det inte går som jag tänkt mig och har då svårt att bita i och hålla kvar det sista och ge allt. Jag har väldigt höga krav på mig som gör att jag lätt kan få helt fel prestationsångest inför race- och test-/ uppgifter.

Vilka är dina styrkor?
– Mina styrkor är mina svagheter, mitt humör och min envishet! Min glädje till livet, att vakna på morgonen med ett leende, aldrig se hinder, bara möjligheter. Jag har alltid nära till skratt, mitt driv och vilja att alltid utvecklas och bli bättre.

Hur ser din träningsfördelning ut mellan de olika grenarna?
– Det är faktiskt väldigt jämt fördelat mellan alla delmoment. Men det är ju klart, cykel tar tid så där lägger jag mest timmar. Men annars så har jag lika många dagar på gym, cykel, simning och i löparskorna. Många timmar, många pass blir det. Men jag älskar det 🙂

Vad är ditt stora mål nästa år?
– Mina största mål till kommande säsong är helt klart att komma ut starkare, snabbare och grymmare än någonsin. Rent tävlingsmässigt är vi inte klara med hur säsongen ska se ut än. Men vi håller på att bygga en grym långdistans-triathlet i vuxen ålder, det tar tid och det är många byggstenar som ska utvecklas och härdas.

Vad är dina tre bästa tips till nya triathleter?
– Skratta, ha kul och träna med människor som får dig att utvecklas.

Vad tycker du det är bäst att träna?
– Helt klart grunden. Det är svårt att få huset att hålla länge om man inte bygger en stabil grund och stomme. Med bara ett tak blir det inte långvarigt. Det finns inga genvägar!

Hur många punkor innan du bryter?
– Jag har faktiskt hittills aldrig fått en punka, inte ens vid träning så jag kan nog inte uttrycka mig på den tyvärr. Men det beror ju på vad det är för distans. Är det ironman eller halvdistans skulle jag nog ändå byta en eller två punkor om jag är snabb.

Värsta och bästa simning:
– Värsta simningen är när jag har kluckande vågor som är i min näs-höjd.
Bästa: Att få lägga sig i bassängen, och bli ett med vattnet. Den där helande känslan som infinner sig är helt fantastisk.

Hur många timmar tränar du en vanlig vecka i april?
– 10-15 timmar.

Våtdräkt:
– V:3 2XU.

Cykel (huvudsaklig tävlingscykel):
– Planet X.

Löparskor (förstaval tävlingsskor):
– Salming.

Idrottsliga meriter (tider, medaljer m.m.):
10 km: 44 min
21 km: 1.42
42 km: 4.15
Halv IM: 5,10
Ironman: 11.52
Lidingöloppet: 2.42
Öppet spår, Vasaloppet: 8.36

Målsättning:
– Bli gammal med sporten jag älskar, ha roligt, utvecklas och göra det bästa jag kan med de förutsättningar jag har.
Våren 2012 började min resa och den har tagit mig långt. 26 kg mindre och innan kunde jag inte springa 5 km utan livet som insats. Och nu har jag lyckats med allt jag lyckats med. Min resa är långt ifrån över, mitt mål är att jag ska bli starkare, bättre och grymmare för varje år som går. Jag vill motivera, driva och hjälpa andra att nå sina mål, vilka de än är. Och en dag skulle jag vilja kunna göra ironman under tio timmar.

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

New gear – fresh start


Det dröjer mellan uppdateringarna märker jag. Naturligt då mitt aktiva liv ligger delvis i torrdocka. Har en ganska skev verklighetsuppfattning när man tycker en paus från träning bara innefattar 5-6h i veckan. Allt är relativt antar jag. Dessutom tränar jag inte bara för uppnå resultat utan även för jag tycker det är kul samt använder det som terapi. Rent fysiologoskt tror jag det är bra även under lågsäsong hålla musklerna i trim och inte helt duka under i dekadens. 7-8 kilo extravikt och två månaders stillasittande borde öka skaderisken markant när man sedan drar igång igen?!

Eftersom min första stora utmaning ligger tidigt i april har jag i dagarna dragit igång med första månaden av förberedande träning. Kan ärligt erkänna att passen är urtrista och jag har extremt svårt hålla tillbaka. Aldrig gå för full maskin eller testa gränserna tycker jag är dyngtrist. Har endast intensitet på cyklingen närmsta tiden vilket då blir passen jag ser fram mot. ”Löpning 30-40 mins @ 4:40 min/km” på schemat suger. I klar och kylig luft bland röda & gula höstlöv vill man ju inget annat än damma på lite. Ska dock försöka hålla mig på mattan även om jag fuskar lite.

På den materiella fronten har det dock hänt desto mer än några fjösiga löp & cykelpass.
Sålt både min Trek Speed Concept samt min gamla Mountainbike. Det är alltid sorgligt sälja något som man tycker om men då mina nya cyklar som jag har beställt är minst lika fina så misstänker jag sorgen kommer vara kortvarig. Känner mig lyckligt lottad som får fortsatt förtroende köra på så fina cyklar och tänker bevisa mitt värde som cyklist och ambassadör för Trek/Bontrager. 

Som mountainbike föll valet på en Procaliber 9.8. Sneglade länge och väl på 9.9:an men då jag mestadels cyklar mtb på vintern kändes det överkurs gå all in på en vintercykel. Då jag ser mig själv som en ganska medioker mountainbike cyklist kändes det även onödigt i den aspekten. Finaste ramen samt Shimano XT och en väldigt fin gaffel räcker & blir över. Nya cykeln kommer imorgon så ser redan fram mot bli duktigt skitig samt känna musklerna brinna i branterna.

När det kommer till min nya Tempocykel så sparade jag inte på krutet. Misstänker jag har Europas vassaste varelse mellan benen om 4-5 veckor. Precis som tidigare blev det en Speed Concept 9.9 med ramstorlek XL. Satt väldigt bra på den förra och kommer endast göra mindre justeringar som är möjliga med föregående setup. Stora skillnaden denna gång är att jag går från Shimano Dura Ace till SRAM Red 22 (mekanisk). Kommer fortsätta med SRM även om det är något omständigt och dyrt jämfört med Quarq. Största skälet till ävergången är att jag även har SRAM Red på min Trek Emonda och det finns stora fördelar har samma märke på komponenterna inom hela sin cykelpark. Speciellt om något går sönder och måste skickas iväg eller vid försäljningar då man kan vraka och välja vad som ska skickas ut alt behållas. Färgvalet blir denna gång helt nytt och jag lovar ni kommer inte bli besvikna. Går för en mer ”stealth” look. Väldigt nöjd med Bontragers carbon clincher Aeulos hjul men då 2016 års tävlingsschema ser blåsigt ut så blev det 90 mm bak & bara 70 mm fram. Tror det blir idealiskt oavsett vindförhållanden. Fortsätter med 172.5mm vevarmslängd då det funkar bra. ”Don´t fix something that isn´t broken”.

I veckan kommer datumet för Ironman 70.3 Dubai offentliggöras. Kommer garanterat bli årets första prövning. Lyckades trots minimala förberedelser vinna min klass 2015 efter en väldigt bra cykel + löp. 1:23h på en korrekt uppmätt halvmara efter cyklat solo i hård vind på 270 watt är nog min bästa bedrift i närtid med tanke på den begränsade träningsmängd jag hade mäktat med innan.

Tack för visat intresse!

Nelker



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*