MEST LÄSTA
Blogg

Varm och rund yoga


Jag älskar värmeyoga, ni vet en sådan där svettfabrik på 40 grader där svetten dryper redan efter ett par minuter och man blir mjukare än någonsin tidigare. Jag hade lyxen att gå på sådan yoga igår. På en fantastisk yogastudio här i Stockholm som heter DuCalme. Instruktör för dagen var Kim Melander, kvinnan som tog bikramyoga till Sverige. Aporpå bikramyoga. Jag gillar det, verkligen. Men det känns också lite som en militärexercis. Det är en väldigt fyrkantig yogaform där allt ska vara som det ska, inte så mycket känna sig fram.

Yogan jag fick testa igår var en ny yogaform som heter Fierce Grace. Det skiljer sig från bikramyoga på flera sätt. Det är nästan lika varmt, men kanske snarare 38 grader än 40. Det är 90 minuter långt. Men det är inte alls lika fyrkantigt, utan snarare rund. Det är en mjuk yogaform där man får anpassa efter sig själv och känna sig för lite. Passar mig jättebra.

Oh, så smidiga vi ser ut. Och sicken bruna lår jag har! Mmmm…

Jag ger Fierce Grace mellan fyra och fem av fem yogapoäng. Helt jädra underbart! Och varmt. Och vi fick yoga på yogahanddukar från Lorna Jane. Om du brukar halka på din yogamatta med fötterna eller händerna är det här din grej! Halkade ta mig tusan inte en millimeter, och jag brukar ändå segla runt på min matta så fort jag svettas lite. Top notch helt enkelt.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Löpare  – lyft tyngre om du vill bli snabbare!
Blogg

Löpare – lyft tyngre om du vill bli snabbare!


En studie publicerad i Strength and Conditioning Journal visar att de löpare som lyfte tunga vikter långsamt uppnådde störst förbättringar. Övningarna ska upprepas tre till fem gånger med cirka fem repetitioner i varje. Vikten ska vara så tung att du precis klarar av lyftet. Lämpliga övningar är knäböj, benspark och bencurl. Först när du har byggt upp en bra grundstyrka med långsamma styrkeövningar kan du komplettera med mer explosiva övningar som explosiva knäböj och hoppövningar.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

5 knep som håller träningsväskan (och allt däri!) fräschare!
Blogg

5 knep som håller träningsväskan (och allt däri!) fräschare!


Borta är tiden när träningsväskan var en reklambag som man fått på sitt lokala bankkontor. Idag liknar träningsväskorna alltmer lyxiga weekendbagar och väldesignade handväskor.

Utvecklingen går framåt, men vissa problem kvarstår. För några år sedan kom det en amerikansk undersökning som visade att det finns mer bakterier i en handväska än på en toalettstol. Även om det var handväskor som testades bör du också lära dig att göra rent träningsväskan för att undvika att den förvandlas till ett hem för illaluktande bakterier.

Så här gör du för att slippa de vanligaste bakteriefällorna:
1. Lägg alltid dina svettigaste plagg – trosor, sportbehå, linne, shorts, tajts och strumpor – i en plastpåse när du tränat klart. Svettiga plagg som får ligga kvar i väskan kan ge upphov till mögel och förkorta livslängden på både kläderna och väskan. Kom sedan ihåg att tömma plastpåsen och hänga upp plaggen direkt när du kommer hem.

2. Vattenflaskan som får följa med till löpbandet blir lätt nedstänkt av svett och har en undersida som lätt blir smutsig. Tvätta därför av flaskan emellanåt.

3. Energikakor kan smula och gel kan läcka. Försök därför att packa ner ätbara produkter specifikt för dagens träning snarare än att ha dem liggande för att de kan vara bra att ha.

4. Använd alltid skopåse, speciellt om du tränar utomhus. Även om du torkar av undersidan innan du placerar skorna längs ned i väskan är sannolikheten stor att grus och sand hänger med.

5. Töm väskan regelbundet och torka av insidan med en blöt trasa. Det här bör du göra en gång i veckan. Är du lat? Satsa på varannan. Att droppa vitvinsvinäger i varmt vatten och sen torka av, är ett gammalt knep för att bli av med illaluktande doft.

LÄS MER! 4 PRYLAR SOM FRÄSCHAR UPP DIN LÖPARGARDEROB



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Löpning räddade Lukas liv
Blogg

Löpning räddade Lukas liv


Han springer längs vattnet i Järlasjö, utanför Stockholm. Det är brittsommar och Lukas Svärd springer i tajta kortbyxor som avslöjar ett par starka löparlår. Det åtsmitande träningslinnet skvallrar om att det här är en man som har tillbringat timmar och åter timmar i gymmet. På den ena överarmen ståtar ett intatuerat porträtt på hans fru Karin.

När Lukas Svärd har förevigats av Runner’s Worlds fotograf Luca Mara, vandrar vi mot Lukas och Karins lägenhet, som ligger ett stenkast från vattnet. Om vi inte hade vetat om det på förhand så hade vi aldrig kunnat ana att Lukas Svärd föddes som flicka.
– Jag har alltid känt mig som en kille. Som liten spände jag ett snöre över ramen på min cykel för att den skulle likna en killcykel. Jag klädde mig bara i killkläder, hade kortklippt hår och blev förälskad i tjejer, säger han när vi slår oss ner vid hans köksbord.

På lågstadiet är identifikationen med pojkar inget problem för Lukas – eller rättare sagt Jennie, som han hette då. Lukas leker med både tjejer och killar och ingen reflekterar över att han skulle vara annorlunda. I mellanstadiet, däremot, blir köns­identiteten viktigare och han passar varken in bland tjejerna eller killarna; han blir allt mer utanför.

Det som räddar honom är idrotten.
– Jag var bäst i alla sporter; jag var bäst bland tjejerna på fotbollsplanen, bäst när jag spelade handboll, volleyboll och ishockey och jag var uthålligast när jag sprang. På skolgården blev jag alltid vald bland de första när vi delades in i lag, både av tjejerna och killarna. I de här sammanhangen fick jag uppmärksamhet och var respekterad. På skolans friluftsdagar vinner Lukas alla grenar utom i sprint, och redan då gillar han terränglöpning, han kommer alltid långt före den näst bästa tjejen. 

Hans intresse för terränglöpning väcks tidigt. Redan när Lukas är några år gammal brukar han följa med sin mamma ut och springa. Hon springer en kort sträcka fram och tillbaka så att Lukas inte ska hamna på efterkälken. Men med tiden blir Lukas allt snabbare och snart är det Lukas som springer om sin mamma.
– Jag skolkade ofta eftersom jag inte trivdes i skolan. Då brukade jag ge mig ut och springa förbi skolan för att visa mina klasskompisar att jag var stark, säger han.

Idrotten ger Lukas en identitet men eftersom hans mamma är ensamstående med tre barn har hon inte mycket tid att skjutsa Lukas till träningarna. Lukas får ta sig själv fram och tillbaka till hockeyn, tre kilometer i varje riktning, även när det är snöstorm.
– Jag höll själv koll på mina träningstider och matcher. Idrottsvärlden var viktig för mig, för där var jag omtyckt. Jag kunde göra vad som helst för att få vara i den miljön.

På högstadiet är klasskompisarna numera mer intresserade av det motsatta könet och spontanidrottandet på skolgården har bytts ut mot att hänga på fritidsgården. Det finns inte längre någonstans för Lukas att ta vägen, där han känner sig hemma och sedd.

På rasterna får Lukas höra glåpord som: “Är du tjej eller kille?” De jämnåriga skrattar åt honom.
– Jag hatade att gå till skolan och jag hatade att leva. Men mest av allt hatade jag mig själv. Jag hatade mig så mycket att jag skar mig i armarna och slog mig med hammare. Ibland lade jag mig på ett järnvägsspår, men klev bort innan tåget kom.

Känslan av att vara i fel kropp är outhärdlig, Lukas känner sig som en kille, men har bröst och mens.


Vill du läsa hela artikeln?

Det här är början av en artikel i Runner’s World nummer 9 2015.
Du kan läsa hela artikeln och tidningen digitalt genom följande:


Antal kommentarer: 4


anon

Snälla. Sluta beskriva transpersoner som “födda i flickkropp” eller “födda i pojkkropp”. Det är så jävla obehagligt att som en transperson se er kalla min kropp för flickkropp. Jag föddes inte i en ‘flick’kropp, jag föddes i en kropp.


Janne

anon, Lukas föddes i en flickkropp, en kropp som såg ut som en flickas och han visste att det var fel. Könsidentitet bestäms av hjärnan och ibland stämmer kropp och identitet inte överens eftersom kropp och identitet slås fast vid olika tidpunkter. Många barn har farit illa för att man tidigare trodde att man kunde forma ett kön socialt. Härligt att läsa Lukas berättelse.


anon

Han föddes med en vagina och /tilldelades/ könet flicka av en läkare som tittade vad han hade mellan benen. Det är så enkelt att omformulera sig och slippa skada transpersoner. Det orsakar extremt mycket dysfori för transpersoner att få höra att deras kroppar är “flickkroppar.”. (Många transpersoner far illa för att man psykiskt skadar dem genom att påstå att deras kroppar hör till det kön de inte identifierar sig med)


Robert

Valde min kropp eller rättare sagt själen väljer..sen är resten rester från tidigare liv som spökar. Eller nån annan själ här som leker med ditt sinne om vem du är.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Det här med kost


För ganska exakt en vecka sen korsade jag mållinjen i Berlin. Sen dess har jag inte tagit ett löpsteg. Har vilat en hel vecka från löpningen och gett vaden tid att läka. Den här gången har det faktiskt inte vart speciellt svårt att hålla sig ifrån löpningen, inte som i somras då jag hela tiden envisades med att testspringa och åkte på bakslag efter bakslag. Känner mig otroligt duktig över att äntligen ha insett vikten av att lyssna på kroppen men mest över att jag inte stressar upp mig. Nålbehandlingen gjorde verkligen mirakel, har kännt mig bra sen i torsdags men har lyckats stått emot impulserna att sticka ut och testa den, istället har jag gjort precis så som naprapaten sa; vilat, rehabat, alternativtränat och väntat med löpningen tills nästa vecka. 

Det jobbigaste med att inte träna är helt klart kostvanorna som måste planeras noggrannare. Sen jag började springa mycket har jag inte riktigt brytt mig om vad jag äter, har aldrig reflekterat över kosten som en faktor för framgång. Mat har vart bränsle för att orka träna. Kommer inte ens ihåg när jag senast köpte en grönsak eller frukt på affärn. Det har blivit rätt mycket pasta, potatis, bröd, godis och chips de senaste åren. Kalorier som kalorier, de ska ju ändå förbrännas. Men det har blivit uppenbart att den inställningen inte riktigt funkar längre. Även fast jag springer 14 mil i veckan så har jag insett att jag inte längre kan äta vad jag vill. Åldern börjar ta ut sin rätt. Den här veckan har vart “hemsk”. Jag äter pasta minst fem dagar i veckan, gärna med mycket grädde och parmegiano-reggiano. Det har jag inte kunnat göra nu. Istället har det blivit en omelett på 3 ägg till middag varje dag. Fruktansvärt tråkigt. Men vill man springa fort är det ju en fördel att vara smal. Dessutom är man ju lite fåfäng. Jeansen ska sitta tight och skjortorna vara slimfit, då funkar det inte med ölmage och lovehandles. 

Även fast jag vart noggrannare med kaloriintaget än vanligt den här veckan och verkligen tänkt till tycker jag det är viktigt att inte låta det begränsa en, det får inte gå till överdrift. I fredags var jag på basket, Norrlandsderby mellan Dragons och Umeå i basketligan och innan matchen gick vi på nyöppnade Brasseri Verket här i stan och åt burgare och drack öl. Samma sak igår; Norrlandsderby i Allsvenskan mellan GIF och Gefle och efter matchebn middag och ett par öl ute på stan. Sånt måste man få unna sig. Som elit kanske man inte kan göra det varje dag men vi motionärer kan definitivt göra det utan att det påverkar våra resultat nämnvärt. Överallt läser man hur man ska äta när man tränar för att maximera sin träning, men hur kul låter det att bara käka grönsaker och dricka proteinshakes. Jag har alltid tänkt att det inte är värt det. Halva grejen med att träna är ju att man verkligen kan tillåta sig själv att äta mer av sånt som är gott.

Så länge jag håller vikten och känner att jag blir en bättre löpare så tänker jag inte begränsa mig till att börja äta på ett visst sätt. Däremot har jag ändå börjat fundera på om en mer varierad kost kanske kunde vara nåt att testa åtminstone. Typ börja käka mer grönsaker och frukt och mindre pasta och vitt bröd. Mer fisk och mindre kött. Dra ner lite på allt godis. En annan tanke som jag haft ett tag är att gå ner i vikt för att bli lättare och i längden snabbare. Men det är ju skillnad på att hålla vikten och gå ner i vikt, vet inte riktigt om jag är beredd just nu att göra den uppoffringen. 5kg mindre skulle säkert göra nån minut på maran men definitivt innebära slutet på chips och öl på ett tag. 2.48.48 på maran lockar extremt mycket. Kanske är det 5kg som är skillnaden….

Först och främst ska jag se till å bli frisk så jag över huvudtaget kan springa innan jag fattar nåt sånt beslut. Men jag räknar med att min vad ska vara okej lagom till Berlin. Sen får vi se hur pass bra den hinner bli och hur mycket jag vågar belasta den. Ser verkligen fram emot helgens Berlinresa, ska bli riktigt kul att träffa dom andra igen och få hänga tillsammans i Berlin. Förhoppningsvis kommer dom slakta sina gamla PB:n.

/Hörs

Dagens låt: känner mig hoppfull igen, då funkar det inte med deppig tycka-synd-om-sig-själv-musik, då behövs lite positivare toner, tex Doobie Brothers.

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*