MEST LÄSTA
Fredagstipset! Tröskelintervallerna som ger bra fart i benen
Blogg

Fredagstipset! Tröskelintervallerna som ger bra fart i benen


TRÖSKELFEMMOR

UPPLÄGG
– Efter en uppvärmning springer jag 6×5 minuter i tröskelfart, med en minuts joggvila mellan varje intervall. Jag försöker hitta en relativt platt och lättsprungen sträcka, så att jag kan hålla farten uppe utan att slita.

LÄS MER: Så hittar du ditt tröskeltempo

PASSETS SYFTE 
– Passets syfte är att träna på att tåla tävlingsfart. När passet är slut har man sprungit 30 minuter i tröskelfart, trots att man “bara har sprungit sex intervaller”. Att aldrig stå stilla/gå under vilan gör också att man får träna på att återhämta sig springandes.

VARFÖR GILLAR DU DET?
– Jag tycker att det är psykiskt mycket lättare att springa 6×5 minuter, än att springa 30 minuter i tävlingsfart. Minuten med joggvila gör dessutom mycket för orken, den gör att man kan köra varje intervall snabbare än om man hade sprungit 30 minuter i sträck. Det här passet sätter fart på benen på ett så härligt sätt. Man kan springa snabbt men kontrollerat, och veta att det aldrig är mer än några minuter tills nästa vila. Jag brukar känna mig oförskämt stark efter passet. Dessutom är det kul att springa om folk och känna deras undrande blickar: “Kör hon intervaller eller distans?”

NÄR OCH HUR OFTA TRÄNAR DU DET?
– Nu var det ett tag sedan jag körde det här passet, men jag har det alltid som en “back up-plan” om jag behöver långa intervaller. Jag tycker att passet fungerar både under uppbyggnadsperiod, som ett bra alternativ till tröskelpass, och inför tävling. Eftersom benen ofta känns pigga efter passet kan det ge en härlig boost om man vill känna på fart inför en tävling.

– Sammanfattningsvis är det ett ganska lättsmält pass som man inte behöver gå och gruva sig för i dagar, men ändå ger mycket för både kropp och knopp.

LÄS MER
Några av de senaste inläggen i Fridas blogg:
Kosttillskott
Att åskåda ett maraton
Löpning och andra droger



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Rehab


Den här veckan har jag stängt in mig på gymmet och rehabat som fan. Det känns som att det går åt rätt håll. Smärtan är i princip helt borta och hindrar mig inte längre i vardagen. Det känns skönt att veta vad det beror på. Har haft kontinuerlig mejl kontakt med naprapaten den här veckan sen mitt besök i måndags och till helgen ska jag göra ett första test för att se om det går att springa. Kanske testar redan imorn fredag. Nu när den knivhuggande smärtan är borta känner jag av den sköna “efter-marathon-träningsvärken” i lår, vader och ljumskar. Riktigt go’ känsla! Idag när jag promenerade hem från gymmet i sommarkvällen översköljdes jag plötsligt av en extremt stark längtan att springa när när jag såg alla andra människor som var ute och motionerade. Det är svårt att med ord beskriva hur mycket jag längtar efter att få springa just nu. Känner mig som en knarkare på jakt efter heroin. Abstinensen är obeskrivlig. 

Det är lätt att ta löpningen för givet när man är frisk. Av dom 1951,1km som jag sprungit sen nyår är det få kilometrar som jag faktiskt njutit av. Majoriteten av dom har vart slentrianmässig distans. Nu skulle jag kunna ge min högra hand för att få springa en endaste. Varje gång jag vart skadad har jag lovat mig själv att fortsätta förebygga skador med styrketräning, varje gång har jag också vart otroligt peppad på att rehaba för att kunna komma tillbaka så fort som möjligt. Sen står man plötsligt där friskförklarad och tar löpningen för givet precis som man gjorde innan trots att man lovat sig själv att inte göra det misstaget, man struntar i prehaben och tar sig inte ens tid att njuta av att kunna springa, bara samla mil på mil och jaga sekundrar på intervaller. En frisk människa har tusen önskningar, en sjuk människa har bara en.

Den här gången ska jag dock försöka vara klok nog att faktiskt fortsätta förebygga framtida problem, framförallt för att jag för första gången med egna ögon såg hur fel jag belastade högerknät. Det första naprapaten gjorde i måndags var att be mig göra en knäböj och titta på mina knän. Det var ingen vacker syn. Högerknät var vinklat typ 45 grader inåt. Det var en rejäl käftsmäll. En ännu större käftsmäll var det begynnande löparknät som han också konstaterade förutom smärtan i popliteus senan. Jag som alltid trott att jag är så stark att jag inte behöver tramsa på med massa pilleriövningar på gymmet utan vikter. Min inställning har vart att när man går gymmet ska man köra bänkpress, bicepscurl, tunga marklyft och chins. Det har vart en rejäl omställning den här veckan att bara köra utfallssteg, höftlyft, sidoplanka, höga knän på step-up bräda, enbensknäböj, musslan, benspark utan vikt och använda pilatesbollar istället för hantlar och skivstänger. Men det har vart riktigt svettigt bokstavligt talat. 

Jag testade att springa några meter hemma i lägenheten igår, från köket ut i hallen och tillbaka. Det kändes bra. Det har faktiskt känts bra de senaste två dagarna. Ibland smärtar det till när jag går nerför trappor eller reser mig från stillasittande läge men bara för en nano-sekund. Är dock fortfarande nojjig för att det ska säga pang efter 3-4km löpning när jag väl ger mig ut och vara tillbaka på ruta ett. Men om det händer så händer det, förr eller senare måste jag ju våga testa. Så till helgen ska jag springa. 7-8km i lugn fart. Förhoppningsvis i linne och splitshorts. 

/Hörs

Dagens låt: Muse – Dead Inside



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Äntligen ljus i sikte


Hallå!

Länge sedan jag dryftade tankar och uppdateringar här på bloggen men har inte känt mig särskillt inspirerande. Mina tankar har istället varit åt det omvända hållet vilket känns bäst hålla för sig själv. Frågar man runt bland aktiva idrottare som haft en hektisk period som gått bra så är det inte ovanligt de drabbas av en såväl fysisk som psykisk svacka efteråt. Det dagliga livet & tillvaron känns tuff och en sliten oduglig kropp på det påverkar humöret. Post Marathon Syndrome gånger två. Hade en fruktansvärd sådan svacka efter Kona 2013 samt -14. Trodde mest det berodde på jetlaggen men nu efter Fuerteventura upplevda jag samma sak vilket fick mig ur balans. Svårt förklara det för omgivingen som tror man är på topp medan man själv bara vill lägga sig ner & dra nåt gammalt över sig. Nu har jag i alla fall slutat tycka synd om mig själv och lyckats vända träningen till det bättre. Är tyvärr inte i samma form som jag var i april men nu börjar jag kunna lita på kroppen igen och känner hur musklerna tar till sig träningen. Har några skavanker som jag övervakar så gott jag kan då säsongen är långt ifrån över.

Vad som händer härnäst?!

Jag tänkte blåsa ur mig fullständigt nu på lördag då mina vänner i Saltjöbadens Triathlon arrangerar sin tävlingspremiär. Killarna är superseriösa i sitt upplägg så jag misstänker det kommer bli ett superevent i fin miljö. Perfekt med en sprintdistans dessutom också då man inte behöver återhämta sig nämnvärt. Sådana race brukar boosta motivationen också efteråt vilket man inte kan få för mycket av. Har inga större ambitioner på resultat utan kör full gas som vanligt från start till mål. Allla som är i vägen skall bekämpas! Har tyvärr inte simmat mer än 4 gånger senaste månaden så det blir att jaga på cykeln….

Nästa anhalt är Halmstad 11.3 den 27:e juni. Det var hyfsat magert initialt då Motala & Vansbro sugit upp många ur Sveriges elit men nu såg jag på listan att några kvicka pojkar anmält sig. Har landställe i krokarna & tränat tusentalsmil på dessa vägar vilket ger mig ett övertag men hoppas det blir en bra fight. Oavsett så är det bra åtta veckor före Kalmar få ett formbesked så man vet vad man har jobba med inför sista träningsblocket. Bantypen passar mig. Medströms på simningen, blåsig samt ondulerad cykling för en platt & snabb löpning. Siktar självklart på förstaplatsen men tror & hoppas Jonas & Rickard kommer jaga som rabiesgalna djur i min närhet.

Är det någon mer än jag som längtar till juni är över?! Värre schema än i december med events & stök.

Hörs på den!

Nelker



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Let’s knäböj!


En av mina PT-lärare, Erik Börjesson, har en utmaning på Instagram – 30 dagar då du ska sitta i en djup knäböj i fem minuter och hänga i ett räcke fem minuter varje dag hela juni. Jag högg tag i knäböjsdelen direkt. Det är nämligen ett utmärkt sätt för mig att bli av med spänningar i löndryggen. Testa själv! Vad händer med dig när du sitter i en djuuuup knäböj fem minuter om dagen? Kommer du djupare i din knäböj? Förbättras rörligheten i dina fotleder? Släpper det i bröstryggen? Det kan hända massor av saker, testa! Oavsett vad som händer – kroppen kommer att tacka dig!

(Har du möjlighet – häng också fem minuter om dagen. Jag ska göra det de dagar jag är på gymmet.)



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Världens snabbaste maratonlöperska på exklusivt Stockholmsbesök
Blogg

Världens snabbaste maratonlöperska på exklusivt Stockholmsbesök


Paula Radcliffe inledde sin karriär 1992 då hon blev juniorvärldsmästare i terränglöpning. Sedan dess har hon hunnit med fyra VM-guld, EM-guld, världsrekord på 10 km landsvägslöpning (30:21) och världsrekord på maratondistansen på fantastiska 2:15:25. En maratontid som fortfarande står sig, 12 år efter att Paula vann guldet i London Marathon 2003. Årets London Marathon blev hennes sista i elitkarriären, men löpningen lämnar hon inte. Under turen i Stockholm berättar Paula om hur hon ser fram emot att springa lopp tillsammans med vänner runt om i världen. Stockholm är en av städerna hon gärna kommer tillbaka till.      

– Stockholm är en vacker stad, jag älskar verkligen att springa längs vattnet!

Nike Women’s 10K arrangeras för första gången i Stockholm, lördagen den 27 juni. Det milslånga loppet startar i Kungsträdgården och sträcker sig därefter genom centrala Stockholm och över Västerbron, förbi och med utsikt över några av stadens finaste sevärdheter. Starten går 21.00 och arrangörerna utlovar ett event utöver det vanliga – vare sig det är din första tävling eller om du siktar på nytt personbästa.    

Här hittar du all info om Nike Women’s 10K

#werunstockholm

Jenny Sunding och Sofia Hedström från Runner’s World hängde med Paula Radcliffe på en löprunda runt centrala Stockholm



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*