Blog

4 träningsupplägg som gör dig till en snabbare traillöpare

4 träningsupplägg som gör dig till en snabbare traillöpare


Löpare använder gärna skogsstigar för lätta löppass – mjukt underlag och kvittrande fåglar – och förlägger de hårda passen till löparbanor och vägar. För hur ska man kunna löpa i tävlingsfart på en stig som vindlar fram mellan stenar och rötter? Men det som inte fäller dig gör dig starkare – att lära sig springa fort på ojämnt underlag ger fördelar som kan överföras till andra underlag. Du bygger styrka, förbättrar balansen och utvecklar fartkänslan – för att inte tala om pannbenet du får på köpet. Så här gör du.

1. ÖVERTRÄFFA DIG
Att köra ett intervallpass i terräng och utgå från tid och ansträngning istället för tempo (som på bana) kan göra att passet känns mer mentalt hanterbart. Men ett sådant träningspass får ändå inte bli för lätt.

Försök att varannan vecka göra en serie med fram-och-tillbaka-repetitioner (6 x 3 minuter med 90 sekunder vila till exempel). Markera en startplats längs spåret med en pinne; löp hårt i 3 minuter och gör sedan en markering där du stannat. Vila, och löp sedan tillbaka samma väg men försök att hinna lite längre, förbi pinnen, inom 3 minuter. Markera den nya platsen. Försök överträffa dig igen åt andra hållet. Du kommer att bli förvånad över hur mycket snabbare du kan springa med ett mål i sikte.

2. VÄXLA TEMPO
För att hålla ett snabbt tempo på en stig där skarpa kurvor och andra hinder stör rytmen behöver du träna på att sakta ner i absolut sista sekunden för att sedan kunna accelerera omedelbart igen. Vässa accelerationer och inbromsningar genom att träna tempoväxlingar en gång i veckan efter ett lättare löppass. Leta upp ett fält eller en stig som är ungefär 100 meter lång, och dela sedan upp den genom att sätta markeringar vid 30 meter och 70 meter. Löp halvfort första delen, fort andra delen och sedan halvfort tredje delen. Gå tillbaka till utgångspunkten. Löp sedan samma delsträckor fort, halvfort respektive fort. Gör totalt sex sådana här repetitioner, och försök växla fart (bromsa/accelerera) exakt där du gjort dina markeringar.

3. TRÄNA I SIDLED
Löpare är fantastiskt bra på att röra sig framåt men ofta usla på att röra sig från sida till sida – och det är ett problem när du försöker hoppa runt stenar och ta dig igenom tvära kurvor. Du kan träna upp din styrka, balans och få ett ökat rörelseomfång genom att lägga till några övningar varannan vecka efter ett löppass. Pröva sidosteg 20 till 30 meter åt både höger och vänster, tio utfallssteg sidledes åt båda hållen och tio hopp på ett ben åt båda hållen. Försök också att balansera på en fot i 20 sekunder åt gången (öka svårighetsgraden genom att blunda och/eller stå på en vikt handduk). Genom att stärka musklerna som tas i anspråk av de här övningarna och vänja dig vid rörelsemönstren, kommer du förbättra din förmåga att löpa i kurvor och ta dig förbi hinder utan att tappa farten.

4. KOLLA BANAN
Tävlingar i terräng ställer höga krav på löparen. Du kan bara hålla ett optimalt tempo om du vet vad du har framför dig. Löp sträckan i förväg om det är möjligt, eller studera åtminstone bansträckningen noga på en karta så du blir bekant med terrängen. Notera backar, både uppför och nerför, samt tvära kurvor. Det kan vara svårt att springa förbi andra löpare på en smal stig, så kolla var du bäst kan sätta in en attack. Känner du dig i form så öka farten 800 meter innan en trång passage dyker upp, så att du har så många som möjligt bakom dig. Känner du dig inte i form så öka ändå – i ett terränglopp kan en fartändring vara precis den kick du behöver.

LÄS MER
Så förbereder du dig för sommarens traillöpning
Här är 3 av säsongens hetaste trailskor
Ledarkrönikan: Skogstokig

Referenser Hjärnfysikern nr 6 2016

Referenser Hjärnfysikern nr 6 2016


Rödbetors effekt
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23640589

Rödbetor bättre än nitrattillskott
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/26988767

Koffeinets effekt
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/14572506
http://jap.physiology.org/content/jap/early/2014/10/22/japplphysiol.00898.2013.full.pdf
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/26497149

Kaffe nyttigt
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20182054

Om hur olika växter utvecklat koffein så att vi surrar som bin
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/25190796
 

Ida Nilsson om segern i Transvulcania Ultramarathon

Ida Nilsson om segern i Transvulcania Ultramarathon


I lördags sprang Ida Nilsson rakt in i världseliten i traillöpning när hon ohotad vann Transvulcania Ultramarathon på Kanarieöarna. Transvulcania är ett av världens mest prestigefyllda och absolut tuffaste ultratrail-lopp med en bansträckning på 73,3 kilometer och 4 350 meter uppför och 4 057 meter utför tvärs över ön La Palma. 

Ida tog tidigt ledningen i loppet och höll sedan avståndet till de jagande världsstjärnorna. Korsade mållinjen gjord hon på tiden 8.14.18, mer än 17 minuter före tvåan. Herrklassen vanns av Luis Alberto Hernando Alzaga, Spanien på 7:04:44.

En del av framgången tackar Ida Emelie Forsberg för, då hon tillbringat vintern i alperna och tränat med och fått inspiration av stjärnan som sprang hem segern i Transvulcania 2013 och 2015. I år fick Emelie dock stå över start p.g.a korsbandsskadan hon ådrog sig under en skidalpinism-tävling i vintras. 

Ida Nilsson har tidigare varit mycket framgångsrik som banlöpare. Hon har flertalet SM-guld i medel-och långdistanslöpning i början och mitten av 2000-talet och har deltagit i både EM och VM. Men efter mycket skadebekymmer lade hon ner elitsatsningen och sprang i princip inte alls under ett par år.

Men så förra sommaren vaknade suget efter att springa igen och siktet var nu inställt på trail och fjällopp. Framgångarna lät inte vänta på sig – redan några månader senare vann hon Axa Fjällmaraton och var bästa svenska i Ultravasan 2015. Hon tog även hem andraplatsen i Lidingöloppet i höstas. 

Läs Idas egna historia om hur hon halkade in på ultralöpning

Ida är syster till David Nilsson som rönt stora framgångar de senaste månaderna. Även resten av familjen Nilsson är har fina löparmeriter i bagaget. Vanligtvis tävlar Ida för Högby IF men i sådana här sammanhang springer hon för Salomon Running.

Vi hoppas såklart se Ida på startlinjen i VM i ultratrail i Portugal 29 oktober där Emelie Forsberg redan är klar för start om allt vill sig väl med knät. 

Förhoppningsvis kommer en racereport snart på Idas blogg

Från www.irunfar.com kommer den här videointervjun med Ida efter loppet.

Här hittar du alla resultat från Transvulcania

Både Isabellah och Musse på startlinjen i Stockholm Marathon

Både Isabellah och Musse på startlinjen i Stockholm Marathon


Det var marathon.se som släppte nyheten att storstjärnorna kommer finnas med i startfältet den 4 juni. Båda siktar såklart på att ta hem segern. Isabellah Andersson har sju tidigare vinster i bagaget (samtliga gånger hon ställt upp), medan Mustafa Mohamed siktar sin första.

– Att vinna maran i Stockholm har alltid funnits på min “att göra lista”, och just nu passade loppet bra in i min plan att ha som nästa stora mål säger Mustafa Mohamed.

Mustafa “Musse” Mohamed sprang loppet 2013 (då 4:e plats på tiden 2.20.08). Som bäst har han sprungit två maraton på 2.12.

Senast en svensk vann ASICS Stockholm Marathon på herrsidan var 2001 när Anders Szalkai tog hem segern.

Veckans triathlet: Helena Nimbratt

Veckans triathlet: Helena Nimbratt


Namn: Helena Nimbratt
Ålder: 42
Längd: 169
Vikt: 55
Klubb: Fredrikshof
Hemsida/ blogg: www.helenanimbratt.se

Berätta lite om din idrottsbakgrund:
– Som barn tränade jag inte alls. Jag växte upp med föräldrar som helt saknade intresse för idrott eller sport så jag fick ingen uppmuntran hemma. Däremot hade jag aktiva farföräldrar som lärde mig att åka långfärdsskridskor, längdskidor och jag följde ofta med dem till simhallen. När jag var 12, 13 år anmälde jag mig själv helt på eget bevåg till Stockholm mini marathon och tränade inför loppet en gång i veckan efter eget huvud, så jag har nog burit på ett intresse för löpning under många år men det var först när jag fyllt 30 och blev utbränd som jag kom igång på allvar och började springa regelbundet – helt enkelt för att överleva. Crawl lärde jag mig för tre år sedan och utmanade en stark vattenrädsla, premiären på landsvägscykel skedde några månader efter. Nu tränar jag triathlon som en ambitiös motionär.

Hur kommer det sig att du började med triathlon?
– Triathlon kom jag i kontakt med när jag träffade min sambo och jag blev kär, både i honom och i sporten. Jag följde med honom under Stockholm Triathlon och såg simstarten och blev grymt imponerad av alla atleter. Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle kunna klara något sådant. Den hösten tog jag kontakt med en simcoach och bad om privatlektioner och förklarade att jag behövde börja från noll. Och från noll började vi. Första övningen var att koka kaffe under vattenytan. Jag gillar triathlon för att det är så komplext och utmanande både fysiskt och mentalt. Träningen håller mig fullt sysselsatt och det passar mig perfekt.

Vilken distans satsar du på?
– Ironmandistansen. Jag har märkt att jag har fördel av långdistans, jag tycks vara hyfsat uthållig.

Hur ser en träningsvecka ut för dig?
– Jag har en grundidé att köra minst två pass i varje gren plus ett pass styrka. I praktiken blir det långt mer simning och löpning därför att simning är roligast att behärska och löpning är perfekt avkoppling och lätt att bara riva av när tiden är knapp. Jag brukar också köra fokusveckor då och då för att ta ett kliv fram i just den grenen. Då cyklar jag varje dag i en vecka, eller lägger in simning mer än fyra dagar per vecka. Jag tycker att det ger grymt bra resultat. När det gäller löpningen så kanske jag inte springer så mycket mer med tanke på skaderisken men ser verkligen till att få till ordentliga kvalitetspass som jag kanske misslyckas med annars.

Hur lägger du upp träningen över året?
– Mycket sim och styrka under vintern. Även långa långsamma långpass löpning. I år har jag även testat att cykla med wattmätare på trainern. Det har varit väldigt spännande. Nu under våren blir det ett rejält tag i cyklandet, mer fart i löpningen och jag ser framemot open water-träningen.

Vilka är dina svagheter?
– Att jag har väldigt begränsad vattenvana och att jag är dålig på att köra riktigt hårda pass. Jag tänker ofta på att jag måste våga utmana mig att ta i mer. Jag älskar att mysträna.

Vilka är dina styrkor?
– Mitt huvud, min motivation och pannben. Viljan och hängivenheten till sporten är det inget fel på. Jag är nöjd med den mängd träning jag lägger ned och att jag väldigt sällan hoppar över ett inplanerat pass. Även under tävling märker jag hur pannbenet håller mig i rörelse och jag står mig bäst under de långa distanserna.

Hur ser din träningsfördelning ut mellan de olika grenarna?
– Just i vinter har jag satsat väldigt mycket på att få till simmet, därför att det är kul och för att jag trots allt har uppemot 20 min att hämta under Ironman om jag simmar bra. Jag har tränat väldigt dedikerat och gått kurser. Nu när cykelssäsongen börjar så kommer mitt fokus ligga där, liksom långpassen under löpningen. Jag kommer simma open water så ofta jag bara kan bara för att det är så härligt men behålla ett bassängpass för att inte tappa tekniken. Mitt största problem är att hitta tid för cyklingen eftersom det är tidskrävande och jag har en bebis hemma som väntar.

Vad är ditt stora mål i år?
– I år testar jag formen precis ett år efter att jag fått barn under Vansbro Triathlon för att sedan ta mig an Kalmar. Tävlingarna är förstås roliga men det primära målet är att bygga en stark och fungerande kropp igen efter barnafödandet.

Vad är dina tre bästa tips till nya triathleter?

  1. Öva simstarter och öva växling innan du startar i din första tävling. Det är bra att ha fipplat en gång med alla prylar och upptäckt vad man inte ska göra och det är nyttigt att förstå hur kaosigt det kan bli under ett triathlonsim.
  2. Tänk ut en energiplan. Oavsett vilken distans du ska köra är det bra att fylla på med energi och det måste övas i förväg. Ska du köra Ironman så är enrgiintaget den fjärde grenen du måste behärska.
  3. Skaffa dig trikompisar, gå med en klubb eller häng på i en facebookgrupp. Det dyker alltid upp frågor kring utrustning och annat inför tävlingar. Den sociala biten är ett av sportens stora fördelar tycker jag, den är synd att missa.

Var tycker du det är bäst att träna?

– Överallt där det finns vacker natur. För mig är naturupplevelsen lika viktig som den fysiska aktiviteten. Jag vill må bra när jag tränar därför att jag tränar för att må bra. Jag springer helst vid vattnet eller i skogen och jag avskyr att cykla på allt för trafikerade vägar. Favoritpass är också när jag tränar tillsammans med min sambo och vi springer tillsammans med vår bebis i löparvagn eller när jag tränar med mina barn som är 21 och 17 år.

Hur många punkor innan du bryter?
– Jag tog två på ren vilja under mitt första Ironman 2014. Om jag råkar ut för en punka i år … då kommer jag tro att det är någon högre makt som försöker stoppa mig. Jag vägrar punka framöver.

Värsta och bästa simning:
– Alla simningar är en utmaning.

Hur många timmar tränar du en vanlig vecka i april?
– 6-10 timmar.

Våtdräkt:
– Jag har använt 2XU men har nu en ny Xterra.

Cykel (huvudsaklig tävlingscykel):
– Vitus Chrono triathloncykel

Löparskor (förstaval tävlingsskor):
– Adidas Adizero Boston

Idrottsliga meriter (tider, medaljer m.m.):
– 2014, sommaren innan jag blev gravid, gjorde jag allt jag kunde komma på:
Svensk Klassiker
Vansbro triathlon
Amfibiemannen
Ironman Kalmar

Målsättning:
– Att leva ett långt och roligt liv och bli riktigt gammal.

Helena Nimbratt 
Foto: Ola Kjellson 

 

4 fördelar du som löpare har i resten av livet

4 fördelar du som löpare har i resten av livet


Löpningen gör dig även starkare mentalt, vilket du tar med dig i övriga livet, enligt boken Think like an athlete, av författaren David Nicholson:

1. Du får det gjort
När pappershögen på skrivbordet växt till ett obestigbart berg kan du som löpare lägga i en växel som du inte trodde att du hade och helt enkelt bestämma dig för att arbetet ska bli gjort. Precis som du skulle gjort under ett långpass eller ett lopp.

2. Du vet att du kan bli bättre
Regelbunden träning ger tydliga resultat, vilket ger dig självförtroende. Det ger dig i sin tur insikten om att du kan förbättras även inom andra områden i livet, bara du lägger manken till. Du kan till exempel bli en strålande talare, bara du tränar. Det är bara att ställa dig upp på fester och i andra sociala sammanhang och tala, och sedan göra det igen – och igen. Till slut kommer du att trollbinda dina åhörare.

3. Du lär dig av dina misstag
Vissa löpturer kan ge ett endorfinpåslag som gör dig närmast hög. Andra turer känns så tunga att du bara vill vända hem och lägga dig på soffan. Genom att blicka tillbaka på dina löpupplevelser och analysera vad det var som gjorde att det ibland gick sämre kan du ta med dig kunskapen till nästa löppass för att undvika att göra samma misstag. Detsamma gäller om du går på en jobbintervju och inte gör så bra ifrån dig. Då har du som löpare redan vanan att granska dig själv och dina misstag, och då kan du förbättra dig inför nästa intervju och se till att få det där drömjobbet!

4. Du når dina mål
Löpare är som bekant proffs på målsättning. Det vittnar rusningen efter startplatser i såväl Stockholm Marathon, Tjejmilen som Lidingöloppet om. Eftersom du har vanan inne att visualisera en målbild när du står på löparbanan har du lättare att göra det även när du drar på dig jobbkostymen – och därför har du också lättare att göra karriär på jobbet.

Så springer du halvmaran bäst – km för km!

Så springer du halvmaran bäst – km för km!


Start och kilometer 1
Använd den första kilometern till att komma igång och hitta en bra rytm. Se till att starta mjukt och öka farten sakta istället för att rusa iväg i starthetsen. Det kan vara trångt men se till att inte bli stressad, det kommer 20 kilometer till så du har gått om tid att ta igen eventuellt tappade sekunder här. 

2-3 kilometer
Försök att komma upp i din planerade tävlingsfart under den andra kilometern. Kolla din tid och hastighet vid kilometermarkeringarna och försök hitta någon eller några löpare som verkar hålla din önskade fart. Glöm bara inte att anpassa dig efter hur banprofilen ser ut. Om det är mycket svängar och uppförsbackar gäller det att fokusera på ansträgningen snarare än klockan.

3-5 kilometer
Det är fortfarande tidigt i loppet och du borde känna dig full av energi. Bra! Se till att hålla fast vid den känslan. Men det är allt för tidigt att börja gasa redan nu. Om du ändå känner att det är tufft att hålla din planerade tävlingsfart så var inte rädd för att slå av lite på takten. Det är fortfarande långt kvar.

5-12 kilometer
Försök springa avslappnat under den första halvan av loppet. Överansträng dig inte när det lutar uppåt eller blåser motvind. Låt dina tankar vandra – elitlöpare använder sig ofta av strategin att frikoppla tankarna från kroppen under den här fasen av loppet för att göra det mentalt lättare att hålla den planerade tävlingsfarten.

12-15 kilometer
Även om du har en realistisk målsättning när det gäller din tävlingsfart, så börjar det bli jobbigare att hålla den nu. Därför måste du från och med nu koncentrera dig för att hålla dina kilometertider. 

15-19 kilometer
Efter 15 kilometer börjar loppet “på riktigt”. Under den sista fjärdedelen av loppet är det dags att använda den energi som du har sparat. Du springer nu med trötta ben, och att hålla farten blir alltmer en mental prövning. Det är bara att bita ihop, men du kan inte ge allt riktigt ännu. Om din andhämtning är forcerad vid det här laget så gör det inget, men försök att undvika att tappa koordinationen och steget. Koncentrera dig på en regelbunden, djup andhämtning och försök springa avslappnat även om det är svårt.

19-20 kilometer
Under de sista kilometerna är det ingen idé att spara på krutet. De flesta löpare blir också förvånade över vilken kapacitet de har när de får mållinjen i sikte. Din löpteknik kommer att vara en avgörande faktor under den här fasen.

21 kilometer och målgång
Även om du är helt slut nu så kan du förmodligen ändå spurta de sista hundra meterna. Men eftersom det kommer att ha en marginell betydelse för slutresultatet så rekommenderar vi att du drar ner på tempot något – och istället njuter av den sista biten in i mål. Korsa mållinjen leende istället för grimaserande, och njut av din prestation. Om du däremot är väldigt nära att slå nytt personligt rekord eller att springa under 1.30- eller 2-timmarsgränsen är det förstås läge att ge allt.

Vill du gå ner i vikt? Andas!

Vill du gå ner i vikt? Andas!


Vi lever i ett visuellt samhälle; därmed blir vårt utseende allt viktigare. Hur vi ser ut – tror många – är viktigare än det vi är. Det är lätt att bli lurad av förenklade budskap om snabb viktnedgång och lycka. Då gäller det att ha realistiska förväntningar om vad som är möjligt.

Det kan man få med grundläggande kunskaper i naturvetenskap – som det faktum att materia eller energi varken kan skapas eller förstöras. Eftersom fett är materia, kan fettet inte försvinna eller omvandlas till energi – utan endast omvandlas till andra former av materia.

En vanlig missuppfattning är att fettet försvinner i toaletten, men det rör sig om restprodukter. Man kan tänka sig mag-tarmkanalen som en slang genom kroppen – det som kommer ut ur den ena änden måste ha kommit in från den andra änden. Slangens insida är – precis som huden – kroppens utsida.

En annan vanlig missuppfattning är att vi svettas ut fettet. Men svett är bara salt och vatten. Då återstår bara en väg att få ut fettet ur kroppen – genom näsan och munnen. Vi andas alltså ut fettet. Vi tappar vikt genom att andas. 

Fett består av tre typer av atomer: väte, kol och syre. Dessa måste ut ur kroppen på något sätt. Vätet bildar vatten ihop med syre. Eftersom kroppen alltid behöver vatten, så kan man anta att väte ”försvinner” den vägen. För att tappa vikt är det framför allt kolatomerna som måste ut ur kroppen. Det gör de tillsammans med det syre vi andas in i form av koldioxid.

Det betyder att vi bara kan tappa fett genom att äta färre kolatomer och/eller förbruka fler kolatomer. Det är den naturvetenskapliga grunden för viktminskning. Men säger det så mycket? Det beskriver ju bara hur, inte varför. Det är ungefär som att säga att det fotbollslag som gör flest mål vinner.

Enligt fysikens lagar krävs det en kilokalori för att värma upp 1 liter vatten 1 grad, alltså kostar det kroppen 37 kilokalorier att värma upp 1 liter iskallt vatten till kroppstemperaturen 37 grader. En vuxen man äter cirka 2 500 kilokalorier under en dag. Betyder det att man kan nollställa kaloriekvationen genom att dricka 67 liter iskallt vatten? Svaret är nej. Det är oerhört svårt att tappa vikt oavsett om vi dricker ett glas isvatten eller springer i en timme.

Naturvetenskapens lagar ger ett otvetydigt och korrekt sätt att beskriva viktuppgång. Frågan varför vikten ökar är svårare. Våra kroppar är ett komplext och robust system som under miljoner år utvecklats för att samla in energi från omvärlden och upprätthålla en inre jämvikt. Detta styrs via olika typer av återkoppling.

Den mat vi äter används för att skapa energi. Om vi äter för mycket energi i förhållande till vad vi förbrukar, börjar kroppen lagra energi som fett. När vi äter för lite energi i förhållande till vad vi förbrukar, då skapas energi av dessa fettlager.

I fettcellerna finns det ett hormon som kallas leptin som skickar meddelandet ”jag är nöjd” till hjärnan. Från magen skickar hormonet ghrelin meddelandet ”jag är hungrig”. Leptin och ghrelin är två av flera hormoner som reglerar aptit och hunger. Hjärnan kalibrerar dessa meddelanden och ställer in balansen mellan dem.

Så om jag springer 10 kilometer om dagen och därmed förbrukar mer energi än jag stoppar i mig, då minskar mängden fett. Det leder också till en minskad signaltrafik från fettvävnaden. Det tolkar hjärnan som en avvikelse från jämvikten, och aktiverar ett beteende som ser till att jag återställer balansen – genom att röra mig mindre och äta mer.

Alla påståenden om viktminskning måste kontrolleras genom experiment och erfarenhet. Det finns inga genvägar. Viktminskning handlar snarare om att steg för steg ändra vanor, och att gradvis justera kroppens jämvikt och vårt livsmönster. 

Det är svårt. Hade det varit lätt hade det inte funnits något problem med övervikt. Men det är inte omöjligt. 

Mailstrul har orsakat problem med inloggningar

Mailstrul har orsakat problem med inloggningar


Hej alla prenumeranter och medlemmar på sajten!

Vi har precis upptäckt att det verkar ha blivit något strul i vårt datasystem p.g.a en mailkö som stannat. Det har inneburit att alla ni som begärt nya lösenord på sajten inte fått era återställningsmail. Detta har såklart många av er märkt och mailat oss för att få hjälp i frågan. Tyvärr har inte heller dessa mail nått fram till oss och vi ber hemskt mycket om ursäkt för att ni inte fått hjälp.

Det här verkar varit ett problem som legat ett bra tag utan att vi märkt det eftersom vi ändå nåtts en del mail som velat få hjälp med lösen.  Detta gör att ni är många som mailat och tyvärr har vi ingen möjlighet att hantera alla dessa obesvarade mail ett och ett utan ber er som haft bekymmer att vänligen prova igen. Gå in på sajten och klicka på Glömt lösenord.

Kolla sedan i inkorgen, skräpkorgen och korgen ”övrig e-post”. Efter att mailproppen lossnade verkar även en del av er ha fått de efterfrågade återställningsmailen igår kväll. Har du inte efterfrågat återställning och ändå fått ett mail kan du bara bortse från det.

Får ni ändå vidare problem och inte lyckas återställa – vänligen maila ditt namn och prenumerationnummer eller adressuppgifter till nina@runnersworld.se. P.g.a kommande helgdagar kommer vi inte att ha möjlighet att ta tag i alla era mail förrän nästa vecka men vi hoppas att ni förstår och har tålamod.

Återigen – vi ber om ursäkt för det strul detta orsakat och hoppas innerligt att det nu ska fungera. Hoppas att ni alla får en fin och solig helg med sköna löppass!

/Med vänliga hälsningar Redaktionen

Låt barnen testa swimrun

Låt barnen testa swimrun


I Ångaloppet familj kan barnen tävla i lag om två, antingen med en kompis eller med en förälder eller annan vuxen. Det finns två banor att välja på, en kortare på 1,5 km och en längre på 3,3 km.

Banan som är 1,5 km springer lagen i vatten som är långgrunt, vilket gör att även den som inte är simkunnig kan vara med. Total är det två vattenhinder på ca 70 m vardera i denna bana.
Sträckor totalt: 1,3 km löpning och 200 m simning

Banan som är 3,3 km finns tre simstäckor på ca 100 m vardera. För att delta måste man vara simkunnig och ha tagit simborgarmärket. Kravet är alltså att barnet kan simma minst 200 m i ett sträck utan att stanna för att vila.
Sträckor totalt: 3 km löpning och 300 m simning.

Mer om swimrunfesten Ångaloppet familj och anmälan

Adam och Alma om Ångaloppet familj

Adam och Alma som är 11 och 9 år och var med förra året i Ångaloppet familj och i år ställer de upp igen. Bägge två gillar att pyssla med lite olika sporter, just nu är favoritsporterna basket och fotboll. Men intresset för både triathlon och swimrun har väckts hos de båda syskonen. Och i år ställer familjen upp med sex stycken släktlag, vilka samtliga barn tävlar med en vuxen. Här berättar de lite mer om vad som var roligast med tävlingen och vilka utmaningar de stötte på.

Hej Adam och Alma! Ni deltog i förra årets Ångaloppet familj. Hur var det?
– Det var jättekul! Och jobbigt! Lite nervöst innan, när vi inte visste hur det skulle funka att simma med träningsskorna på. Blöta skor blir ju ganska tunga, men om man har en dolme mellan benen när man simmar går det rätt bra. Då måste man bara vänja sig vid att inte använda benen när man simmar. Vi övade lite innan loppet, så det gick bra.
Någon gång glömde jag (Adam) att sätta på mig simglasögonen innan vi hoppade i vattnet också, det blev lite stökigt, men gick rätt snabbt att fixa till, säger Adam och Alma.

Vad var roligast och vad var jobbigast?
– Det var kul att förbereda och testa utrustningen med strumpor, skor, flytsaker och allt. Och det var jätteroligt att se människors miner på badplatsen när vi tränade och hoppade i och började simma med skorna på oss.

Det jobbigaste var nog vattenlöpningen. Och det svåraste att ta sig upp från vattnet när klipporna var blöta och hala. Och ibland när man var trött var det lite svårt att veta vart vi skulle, då var det skönt att vi tävlade med varsin vuxen som hade lite mer koll.

Har ni några mål med årets tävling?
– Sedan förra året har vi båda slutat att simtävla. Så i år blir nog simningen lite tuffare för oss. Men vi ska träna lite extra på det under sommaren och målet är att det ska gå minst lika bra som förra året.

Har ni några kompisar som ska delta?
– Nej, inte som vi vet om, bara släkt.

Har ni provat triathlon eller swimrun förut?
– Ja, Adam har gjort två Lidingö Triathlon tidigare och Alma har gjort en. Och så blir det andra gången vi testar på swimrun med Ångaloppet i augusti, avslutar de.

Hur tränar ni föräldrar med barnen inför tävlingen under året?
– Barnen gör flera olika sporter och får mycket träning på det sättet. Från april brukar de följa med oss ut och springa och intervallträna utomhus. De gillar att avsluta med några minuter vid utomhusgymmet, säger Pernilla, Adams och Almas mamma.

Vad tycker barnen är roligast, mest spännande och utmanande?
– Våra barn gillar att tävla. Men de blir ganska lätt uttråkade också, framförallt om det är enformigt. I triathlon är det utmanande att prestera i grenarna och i att byta kläder och utrustning. I swimrun är det spännande att ha all utrustning med sig genom hela tävlingen och samtidigt simma och springa. På så sätt blir det omväxlande och det händer lite mer och är fler moment som alla är lika viktiga för resultatet.

Både Lidingö Triathlon och Ångaloppet är dessutom jättebra arrangerade av riktiga eldsjälar i superfina omgivningar.

Du Pernilla och din syster ska tävla i Ångaloppet i år. Vad är tankarna kring det?
– Hela familjen var på plats förra året och antingen tävlade eller hejade på. Det var en härlig dag och vi är en stark hejarklack. Men så bestämde vi oss alltså för att vara med och tävla i år. Och jag vet inte om vi fattar vad vi har gett oss in på. Det kommer helt säkert att vara jättenervöst. Men förhoppningsvis mest kul. Vi ser det som ett bra sätt att umgås och att träna, både vi två, men även vuxna och barn tillsammans, avslutar Pernilla.

Alma och hennes moster i förra årets Ångaloppet familj.

Adam och hans morbror i förra årets Ångaloppet familj.

Fotograf: Nadja Odenhage.

7 smarta kosttips inför loppet

7 smarta kosttips inför loppet


RW:s kostexpert Emma Lindblom tipsar om hur du ska ladda inför loppet:

1. Prova ALDRIG något nytt i kostväg på tävlingsdagen, eller dagen före.

2. Ta med frukost om du bor borta, alternativt kontrollera att hotellet har den mat du brukar äta före ett lopp.

3. Har du svårt att äta tidig frukost? Gör en matig smoothie med banan och havregryn för att öka energi- och kolhydratintaget.

4. Har du svårt att äta “riktig” mat före tävling? Prova att äta frukostmat till lunch.

5. Serverar loppet sportdryck, så kontrollera vilken sportdrycksleverantör de använder (brukar stå på hemsidan) och prova på träning före loppet. Vissa kan få problem med magen av sportdrycker och man kan reagera olika på olika märken.

6. Ta med egen gel eller dryck för längre lopp om du är känslig för andra fabrikat.

7. Är du känslig mot någon produkt så bör du undvika detta dagen före, samt under tävlingsdagen – maxprestationer kan göra kroppen extra känslig.

Sarah Lahti: Historien bakom nya svenska rekordet

Sarah Lahti: Historien bakom nya svenska rekordet


Hon har varit ung och lovande länge, och i fjol gjorde hon ett av de bästa svenska juniorresultaten genom tiderna på JEM i terräng. Nu har Sarah Lahti också tagit klivet in i senioreliten – med besked. I vår nya serie “Unga och lovande” möter du framtidslöftet Sarah Lahti.

Det är lördagen den 13:e februari och Nordenkampen i friidrott avgörs i Växjö. Sarah Lahti startar i 3 000-metersloppet, och tar rygg på farthållaren Lisa Öhberg tillsammans med Charlotta Fougberg. Trion lämnar snabbt det övriga fältet bakom sig. Efter att haren Öhberg gjort sitt är Fougberg och Lahti växelvis uppe i ledning, men när drygt halva sträckan är avverkad så skapar Sarah en lucka till Charlotta som drygas ut meter för meter.

Till slut korsar Sarah mållinjen med tiden 9.01,16; nytt personbästa med 15 sekunder. Dessutom är det den näst bästa tiden i Sverige genom tiderna. Bara Sara Wedlund har sprungit snabbare: 8.50,32, år 1996.

Det är ett genombrott för Sarah inför en bredare, svensk friidrottspublik. Däremot ser Sarah inte ut att vara belåten med sin prestation, hon skakar missnöjt på huvudet efter målgång.  

Fyra dagar senare träffar vi Sarah Lahti på en restaurang i Globen-området i Stockholm. Om besvikelsen efter loppet i Växjö säger hon: 

– Målet var att kvala in till inomhus-VM, och det missade jag med en sekund. 

Hon är här för att springa den sällan löpta distansen en engelsk mil (1 609 meter) på Globengalan. I startfältet finns etiopiskan Genzebe Dibaba, som ska jaga rumänskan Doina Melintes världsrekord på 4.17,14, satt 1990. För Sarah är det debut på Globengalan, tidigare har hon bara kört förtävlingarna. 

– Jag ska göra ett bra lopp och få en bra känsla. No expectations, säger Sarah tolv timmar före start.

Hon växte upp i den nordvästra skånska kommunen Klippan – en uppväxt som Sarah beskriver som lugn och fin. Som barn var hon ”halvbusig och väldigt aktiv”. Hon kommer från en familj som inte låg på latsidan – hela familjen höll på med löpning, och hennes två år äldre bror Oscar var snabb i löpspåren. Sarah blev inspirerad av brorsan, hon ville bli lika duktig och det var en anledning till att hon började med friidrott som tioåring. Hon visade snabbt framfötterna på nationell nivå, som tolv- och trettonåring vann Sarah Lilla Lidingöloppet.

När det blev dags för ungdoms-SM som 15-åring fortsatte framgångarna: guld på 1 000 meter under inomhus-SM, guld på 2 000 meter och silver på 1 500 meter hinder. I prisskåpet finns totalt sju individuella guld och en silvermedalj på USM (flickor 15-17 år).

Sarah kom in på friidrottsgymnasiet i Växjö 2011, men där stannade hon bara i fyra veckor. Hon trivdes inte i staden och längtade hem till Klippan och sin familj. Istället gick hon det samhällsvetenskapliga programmet vid Klippans Gymnasieskola. 

När Sarah blev junior utökades medaljsamlingen. Inte bara på Junior-SM, hon slog sig även in i svensk seniorelit. Som 18-åring, år 2013, tog Klippantjejen brons på 5 000 meter när SM avgjordes i Borås. Samma år på hösten kammade hon hem silvret på Terräng-SM över 4 000 meter. Året efter, 2014, vann hon. 

Även fjolårets säsong resulterade i fina resultat, trots skadebekymmer. Det blev ännu ett guld på 4 000 meter vid Terräng-SM. Därtill en sjätteplats under Junior-EM i terränglöpning i K22-klassen, den bästa placeringen någonsin av en svensk tjej. 

Utöver det hittar vi flera intressanta prestationer. Ett är ett terränglopp i belgiska Roselare (Lotto Cross Cup de Hannut) där Sarah placerade sig som tvåa, endast sju sekunder bakom belgiskan Louise Carton, JEM-vinnaren i terräng. Bakom sig hade hon flera etablerade löpare, bland annat två tidigare VM-finalister på 10 000 meter.

Men det kanske mest intressanta resultatet gjorde hon i den tyska staden Paderborn den fjärde april i fjol, under ett stadslopp på 10 kilometer. Sarah dundrade in på den strålande tiden 32.58. Som jämförelse har Hälle IF:s Meraf Bahta nyligen satt nytt svenskt rekord på 10 kilometer landsväg, med 31.26. Och rekordet på 10 000 meter på bana är 31.57, vilket Midde Hamrin lyckades med för snart 26 år sedan. Sarah själv verkar däremot inte vara allt för upprymd över tiden. 

– Jag hade precis haft en stressfraktur, så det var väl en bra start med tanke på det. Men det var ingen kanontid.

En orsak till den återhållsamma inställningen till loppet i Tyskland är, att hon helgen före sprang ett tiokilometerslopp i Nederländerna på tiden 33.02. När Sarah kollade GPS-klockan efter målgång visade den att hon tillryggalagt 10,4 kilometer.  

– GPS:en brukar inte visa så mycket fel. Så det loppet var nog snabbare än det jag sprang i Tyskland. 

Sarah har fram till nu mestadels tävlat på medeldistans och kört terränglopp. Efter att ha sprungit så fort på milen fokuserar hon nu på längre sträckor. 

– Ja, det blir en satsning på 5 000 och 10 000 meter. Och sedan lite kortare lopp också, för att få snabbhet. 

I år är huvudmålet att kvalificera sig till EM i Amsterdam på 5 000 meter (kvalgräns 15.40). Hon har även en förhoppning om att få dra på sig landslagslinnet under OS i Rio i augusti, för att springa 10 000 meter. Den Svenska olympiska kommitténs kvalgräns är tuff – 31.50 – men Sarah tror att det ska vara möjligt. 

– Det tror jag. Och det trodde Nic Bideau, som jag tränat med under vintern, också. Men jag är ju bara 21 år, om jag inte kvalar in till OS i år så är det inte hela världen. Fast om jag gör det så blir det en bra upplevelse. 

Annars är det långsiktiga målet OS i Tokyo om fyra år. Då är Sarah 25 år. 

– Det är då jag vill vara som bäst. Vi får se om det är på 5 000 eller på 10 000 meter. 

Under våren åker Sarah och pojkvännen Jesper van der Wielen – 24-årig löparstjärna från Nederländerna som sprang tiokilometersloppet i Paderborn på 28.18 – till Flagstaff i USA på träningsläger. Därifrån reser de till Stanford i Kalifornien för att tävla på 10 000 meter den första maj. Det blir samtidigt hennes debut på sträckan i år, och första chansen att fixa kvaltiden till OS i Rio. 

– Där ska jag springa så snabbt som möjligt, så får vi se hur långt det räcker. Därefter kommer jag att springa några lopp i Nederländerna, men tävlingsprogrammet för sommaren är inte riktigt klart ännu.

Sarah och Jesper har ingått i Nic Bideaus träningsgrupp i Falls Creek i Australien under sex vinterveckor. Den välrenommerade tränaren har bland annat coachat den tidigare OS-guldmedaljören på 400 meter, Cathy Freeman, och hjälper även Sverigeettan på långdistans, Mikael Ekvall. Sarah säger att träningen var fantastisk, de var uppe på hög höjd och det var en vacker miljö att springa i. Det var tänkt att de skulle vara där i tre månader, men vistelsen varade alltså bara i sex veckor.

– Träningen gick bra men allt runt omkring var inte bra. Vi bestämde oss för att åka hem tidigare på grund av det. Det var personkemin som inte fungerade, jag och Nic klickade bara inte. Vi är helt olika som människor. Däremot är hans träningsprogram bland de bästa i världen och det tycker jag fortfarande. 

Nic Bideaus veckoupplägg bestod av tre fartpass, ett långpass samt en massa distanspass. Inga konstigheter alltså.

– Han tror mycket på tröskelfart, vi körde samma pass varje vecka i sex veckor. Mycket av träningen är likadan hela tiden, det går om och om igen. Sen ändrar han lite beroenden på om det är vinter- eller sommarsäsong, annars är det ofta samma innehåll. Men jag gillar det. 

Vilken typ av pass körde ni?

– Det var väldigt simpelt, exempelvis 8 x 1 000 meter eller kort- och lång backträning. Sedan körde vi något som heter ”quarters”, vilket innebär 400 meter snabbt, därefter 200 meter mellansnabbt följt av 400 meter snabbt. Det körde vi åtta gånger. 

Träningsmängden har stegrats från år till år, och nu springer Sarah oftast 15-16 mil i veckan.

– Det är ganska basic under vinterhalvåret. På sommaren är intervallerna kortare och snabbare, och då drar jag också ner på träningsmängden lite. 

Någon ny tränare har hon och Jesper ännu inte skaffat sig. Det lutar åt den 72-årige nederländaren Bram Wassenaar, som i yngre dagar tillhörde den nederländska eliten på medel- och långdistans. 

– Vi tror att det blir så, vi ska bestämma oss snart. 

Sarah och Jesper träffades under EM för klubblag i Portugal för två år sedan. Liksom för det svenska kungaparet sa det klick direkt – ett halvår senare flyttade hon till honom och staden Nijmegen, Nederländernas äldsta stad med 170 000 invånare. 

– Det är en jättefin stad. Dessutom är det bland de bästa ställena att springa på, och lite varmare än i Skåne, säger Sarah.

Vad gör ni när ni inte springer? 

– Vi träffar kompisar, går på kafé och bio. Vi försöker ha ett vanligt liv mellan träningarna. Men riktigt vanligt blir det inte, för vi vilar ganska mycket, säger hon och skrattar. 

Det är en heltidssatsning som Sarah gör. Tidigare pluggade hon nederländska, och längre fram planerar hon att läsa till personlig tränare. Men löpningen går alltid i första rummet. Hon får satsningen att gå runt med hjälp av sponsorer, som Sarahs mammas företag K2C och skofabrikanten New Balance. Även Sarahs klubb Hässelby SK stöttar henne ekonomiskt. Sedan springer hon stadslopp i Nederländerna som ger ett tillskott i plånboken i form av start- och prispengar. 

 Hur är det att vara löpare i Nederländerna? 

– Det är många stora lopp och många som springer. Och det är många som är och tittar på tävlingarna. Prispengarna går inte att jämföra, där får man hur mycket som helst jämfört med i Sverige. 

Det märks att Sarah har drivet och viljan att bli så bra som möjligt inom sin idrott. På frågan om hon är beredd att göra det tuffa jobb som krävs för att lyckas, så kommer svaret snabbt. 

– Det är jag absolut. Jag känner att det är det här som jag vill göra. 

Känner du någon press från dig själv eller från omgivningen? 

– Jag känner ingen press utifrån, den kommer mer från mig själv. 

Onsdagsförmiddagen har blivit till sen kväll. Klockan är strax före halv tio när Sarah Lahti kliver in på löparbanorna inför ett halvfullt Globen. Det är dags att springa en engelsk mil, 1 609 meter, tillsammans med en världsrekordjagande Genzebe Dibaba. Sarah gör några stegringslopp och tar sedan en klunk vatten. I hennes ögon syns ett totalt fokus på de kommande minuternas hårda slit. 

Startfältet släpps iväg och Sarah lägger sig långt bak i fältet, efter det första varvet har hon bara en löpare bakom sig. Åt den extraordinära Dibaba är det såklart inte mycket att göra, hon vinner överlägset med det nya världsrekordet 4.13,31. I skuggan av etiopiskan gör Sarah ett kanonlopp, hon tar placering för placering och stormar i mål på 4.30,42, och slutar som femma av tretton startande. Det är ett nytt svenskt rekord. Dessutom passerade hon 1 500 meter på 4.12,73, vilket innebär en startplats till Inomhus-VM i Portland på just den distansen. 

Det dröjer innan vi lyckas få en pratstund med Sarah efter loppet. Ett dopningstest ska göras, vilket drar ut på tiden. Till slut dyker hon upp. 

– Det gick snabbt idag och jag fick sprinta lite. Jag är inte van vid den snabba farten, annars kändes det riktigt bra, säger den nya svenska rekordhållerskan på en engelsk mil inomhus. 

Och det är kanske inte det sista svenska rekordet som den unga och lovande Sarah Lahti tar. 

FAKTA SARAH LAHTI

Ålder: Född 1995 i Klippan.

Längd: 178 cm.

Vikt: 53-54 kilo.

Klubb: Hässelby SK.

Familj: Sambo med nederländska löparen Jesper van der Wielen.

Bor: Nijmegen, Nederländerna.

Favoritpass: 8 x 1 000 med en minut joggvila. 

Hatpass: Inget, gillar alla pass.

Mat: Kalops.

Dricker: Färskpressad apelsinjuice.

Personbästa: 

1 500 meter: 4.17,20 (2015)

1 500 meter inomhus: 4.12,73 (2016)

3 000 meter: 9.26,02 (2013)

3 000 meter inomhus: 9.01,16 (2016)

5 000 meter: 16.19,58 (2014)

10 km landsväg: 32.58 (2015) 

10 000 m inomhus: 31.54,87 (2016)