Hon har varit ung och lovande länge, och i fjol gjorde hon ett av de bästa svenska juniorresultaten genom tiderna på JEM i terräng. Nu har Sarah Lahti också tagit klivet in i senioreliten – med besked. I vår nya serie “Unga och lovande” möter du framtidslöftet Sarah Lahti.
Det är lördagen den 13:e februari och Nordenkampen i friidrott avgörs i Växjö. Sarah Lahti startar i 3 000-metersloppet, och tar rygg på farthållaren Lisa Öhberg tillsammans med Charlotta Fougberg. Trion lämnar snabbt det övriga fältet bakom sig. Efter att haren Öhberg gjort sitt är Fougberg och Lahti växelvis uppe i ledning, men när drygt halva sträckan är avverkad så skapar Sarah en lucka till Charlotta som drygas ut meter för meter.
Till slut korsar Sarah mållinjen med tiden 9.01,16; nytt personbästa med 15 sekunder. Dessutom är det den näst bästa tiden i Sverige genom tiderna. Bara Sara Wedlund har sprungit snabbare: 8.50,32, år 1996.
Det är ett genombrott för Sarah inför en bredare, svensk friidrottspublik. Däremot ser Sarah inte ut att vara belåten med sin prestation, hon skakar missnöjt på huvudet efter målgång.
Fyra dagar senare träffar vi Sarah Lahti på en restaurang i Globen-området i Stockholm. Om besvikelsen efter loppet i Växjö säger hon:
– Målet var att kvala in till inomhus-VM, och det missade jag med en sekund.
Hon är här för att springa den sällan löpta distansen en engelsk mil (1 609 meter) på Globengalan. I startfältet finns etiopiskan Genzebe Dibaba, som ska jaga rumänskan Doina Melintes världsrekord på 4.17,14, satt 1990. För Sarah är det debut på Globengalan, tidigare har hon bara kört förtävlingarna.
– Jag ska göra ett bra lopp och få en bra känsla. No expectations, säger Sarah tolv timmar före start.
Hon växte upp i den nordvästra skånska kommunen Klippan – en uppväxt som Sarah beskriver som lugn och fin. Som barn var hon halvbusig och väldigt aktiv. Hon kommer från en familj som inte låg på latsidan – hela familjen höll på med löpning, och hennes två år äldre bror Oscar var snabb i löpspåren. Sarah blev inspirerad av brorsan, hon ville bli lika duktig och det var en anledning till att hon började med friidrott som tioåring. Hon visade snabbt framfötterna på nationell nivå, som tolv- och trettonåring vann Sarah Lilla Lidingöloppet.
När det blev dags för ungdoms-SM som 15-åring fortsatte framgångarna: guld på 1 000 meter under inomhus-SM, guld på 2 000 meter och silver på 1 500 meter hinder. I prisskåpet finns totalt sju individuella guld och en silvermedalj på USM (flickor 15-17 år).
Sarah kom in på friidrottsgymnasiet i Växjö 2011, men där stannade hon bara i fyra veckor. Hon trivdes inte i staden och längtade hem till Klippan och sin familj. Istället gick hon det samhällsvetenskapliga programmet vid Klippans Gymnasieskola.
När Sarah blev junior utökades medaljsamlingen. Inte bara på Junior-SM, hon slog sig även in i svensk seniorelit. Som 18-åring, år 2013, tog Klippantjejen brons på 5 000 meter när SM avgjordes i Borås. Samma år på hösten kammade hon hem silvret på Terräng-SM över 4 000 meter. Året efter, 2014, vann hon.
Även fjolårets säsong resulterade i fina resultat, trots skadebekymmer. Det blev ännu ett guld på 4 000 meter vid Terräng-SM. Därtill en sjätteplats under Junior-EM i terränglöpning i K22-klassen, den bästa placeringen någonsin av en svensk tjej.
Utöver det hittar vi flera intressanta prestationer. Ett är ett terränglopp i belgiska Roselare (Lotto Cross Cup de Hannut) där Sarah placerade sig som tvåa, endast sju sekunder bakom belgiskan Louise Carton, JEM-vinnaren i terräng. Bakom sig hade hon flera etablerade löpare, bland annat två tidigare VM-finalister på 10 000 meter.
Men det kanske mest intressanta resultatet gjorde hon i den tyska staden Paderborn den fjärde april i fjol, under ett stadslopp på 10 kilometer. Sarah dundrade in på den strålande tiden 32.58. Som jämförelse har Hälle IF:s Meraf Bahta nyligen satt nytt svenskt rekord på 10 kilometer landsväg, med 31.26. Och rekordet på 10 000 meter på bana är 31.57, vilket Midde Hamrin lyckades med för snart 26 år sedan. Sarah själv verkar däremot inte vara allt för upprymd över tiden.
– Jag hade precis haft en stressfraktur, så det var väl en bra start med tanke på det. Men det var ingen kanontid.
En orsak till den återhållsamma inställningen till loppet i Tyskland är, att hon helgen före sprang ett tiokilometerslopp i Nederländerna på tiden 33.02. När Sarah kollade GPS-klockan efter målgång visade den att hon tillryggalagt 10,4 kilometer.
– GPS:en brukar inte visa så mycket fel. Så det loppet var nog snabbare än det jag sprang i Tyskland.
Sarah har fram till nu mestadels tävlat på medeldistans och kört terränglopp. Efter att ha sprungit så fort på milen fokuserar hon nu på längre sträckor.
– Ja, det blir en satsning på 5 000 och 10 000 meter. Och sedan lite kortare lopp också, för att få snabbhet.
I år är huvudmålet att kvalificera sig till EM i Amsterdam på 5 000 meter (kvalgräns 15.40). Hon har även en förhoppning om att få dra på sig landslagslinnet under OS i Rio i augusti, för att springa 10 000 meter. Den Svenska olympiska kommitténs kvalgräns är tuff – 31.50 – men Sarah tror att det ska vara möjligt.
– Det tror jag. Och det trodde Nic Bideau, som jag tränat med under vintern, också. Men jag är ju bara 21 år, om jag inte kvalar in till OS i år så är det inte hela världen. Fast om jag gör det så blir det en bra upplevelse.
Annars är det långsiktiga målet OS i Tokyo om fyra år. Då är Sarah 25 år.
– Det är då jag vill vara som bäst. Vi får se om det är på 5 000 eller på 10 000 meter.
Under våren åker Sarah och pojkvännen Jesper van der Wielen – 24-årig löparstjärna från Nederländerna som sprang tiokilometersloppet i Paderborn på 28.18 – till Flagstaff i USA på träningsläger. Därifrån reser de till Stanford i Kalifornien för att tävla på 10 000 meter den första maj. Det blir samtidigt hennes debut på sträckan i år, och första chansen att fixa kvaltiden till OS i Rio.
– Där ska jag springa så snabbt som möjligt, så får vi se hur långt det räcker. Därefter kommer jag att springa några lopp i Nederländerna, men tävlingsprogrammet för sommaren är inte riktigt klart ännu.
Sarah och Jesper har ingått i Nic Bideaus träningsgrupp i Falls Creek i Australien under sex vinterveckor. Den välrenommerade tränaren har bland annat coachat den tidigare OS-guldmedaljören på 400 meter, Cathy Freeman, och hjälper även Sverigeettan på långdistans, Mikael Ekvall. Sarah säger att träningen var fantastisk, de var uppe på hög höjd och det var en vacker miljö att springa i. Det var tänkt att de skulle vara där i tre månader, men vistelsen varade alltså bara i sex veckor.
– Träningen gick bra men allt runt omkring var inte bra. Vi bestämde oss för att åka hem tidigare på grund av det. Det var personkemin som inte fungerade, jag och Nic klickade bara inte. Vi är helt olika som människor. Däremot är hans träningsprogram bland de bästa i världen och det tycker jag fortfarande.
Nic Bideaus veckoupplägg bestod av tre fartpass, ett långpass samt en massa distanspass. Inga konstigheter alltså.
– Han tror mycket på tröskelfart, vi körde samma pass varje vecka i sex veckor. Mycket av träningen är likadan hela tiden, det går om och om igen. Sen ändrar han lite beroenden på om det är vinter- eller sommarsäsong, annars är det ofta samma innehåll. Men jag gillar det.
Vilken typ av pass körde ni?
– Det var väldigt simpelt, exempelvis 8 x 1 000 meter eller kort- och lång backträning. Sedan körde vi något som heter quarters, vilket innebär 400 meter snabbt, därefter 200 meter mellansnabbt följt av 400 meter snabbt. Det körde vi åtta gånger.
Träningsmängden har stegrats från år till år, och nu springer Sarah oftast 15-16 mil i veckan.
– Det är ganska basic under vinterhalvåret. På sommaren är intervallerna kortare och snabbare, och då drar jag också ner på träningsmängden lite.
Någon ny tränare har hon och Jesper ännu inte skaffat sig. Det lutar åt den 72-årige nederländaren Bram Wassenaar, som i yngre dagar tillhörde den nederländska eliten på medel- och långdistans.
– Vi tror att det blir så, vi ska bestämma oss snart.
Sarah och Jesper träffades under EM för klubblag i Portugal för två år sedan. Liksom för det svenska kungaparet sa det klick direkt – ett halvår senare flyttade hon till honom och staden Nijmegen, Nederländernas äldsta stad med 170 000 invånare.
– Det är en jättefin stad. Dessutom är det bland de bästa ställena att springa på, och lite varmare än i Skåne, säger Sarah.
Vad gör ni när ni inte springer?
– Vi träffar kompisar, går på kafé och bio. Vi försöker ha ett vanligt liv mellan träningarna. Men riktigt vanligt blir det inte, för vi vilar ganska mycket, säger hon och skrattar.
Det är en heltidssatsning som Sarah gör. Tidigare pluggade hon nederländska, och längre fram planerar hon att läsa till personlig tränare. Men löpningen går alltid i första rummet. Hon får satsningen att gå runt med hjälp av sponsorer, som Sarahs mammas företag K2C och skofabrikanten New Balance. Även Sarahs klubb Hässelby SK stöttar henne ekonomiskt. Sedan springer hon stadslopp i Nederländerna som ger ett tillskott i plånboken i form av start- och prispengar.
Hur är det att vara löpare i Nederländerna?
– Det är många stora lopp och många som springer. Och det är många som är och tittar på tävlingarna. Prispengarna går inte att jämföra, där får man hur mycket som helst jämfört med i Sverige.
Det märks att Sarah har drivet och viljan att bli så bra som möjligt inom sin idrott. På frågan om hon är beredd att göra det tuffa jobb som krävs för att lyckas, så kommer svaret snabbt.
– Det är jag absolut. Jag känner att det är det här som jag vill göra.
Känner du någon press från dig själv eller från omgivningen?
– Jag känner ingen press utifrån, den kommer mer från mig själv.
Onsdagsförmiddagen har blivit till sen kväll. Klockan är strax före halv tio när Sarah Lahti kliver in på löparbanorna inför ett halvfullt Globen. Det är dags att springa en engelsk mil, 1 609 meter, tillsammans med en världsrekordjagande Genzebe Dibaba. Sarah gör några stegringslopp och tar sedan en klunk vatten. I hennes ögon syns ett totalt fokus på de kommande minuternas hårda slit.
Startfältet släpps iväg och Sarah lägger sig långt bak i fältet, efter det första varvet har hon bara en löpare bakom sig. Åt den extraordinära Dibaba är det såklart inte mycket att göra, hon vinner överlägset med det nya världsrekordet 4.13,31. I skuggan av etiopiskan gör Sarah ett kanonlopp, hon tar placering för placering och stormar i mål på 4.30,42, och slutar som femma av tretton startande. Det är ett nytt svenskt rekord. Dessutom passerade hon 1 500 meter på 4.12,73, vilket innebär en startplats till Inomhus-VM i Portland på just den distansen.
Det dröjer innan vi lyckas få en pratstund med Sarah efter loppet. Ett dopningstest ska göras, vilket drar ut på tiden. Till slut dyker hon upp.
– Det gick snabbt idag och jag fick sprinta lite. Jag är inte van vid den snabba farten, annars kändes det riktigt bra, säger den nya svenska rekordhållerskan på en engelsk mil inomhus.
Och det är kanske inte det sista svenska rekordet som den unga och lovande Sarah Lahti tar.
FAKTA SARAH LAHTI
Ålder: Född 1995 i Klippan.
Längd: 178 cm.
Vikt: 53-54 kilo.
Klubb: Hässelby SK.
Familj: Sambo med nederländska löparen Jesper van der Wielen.
Bor: Nijmegen, Nederländerna.
Favoritpass: 8 x 1 000 med en minut joggvila.
Hatpass: Inget, gillar alla pass.
Mat: Kalops.
Dricker: Färskpressad apelsinjuice.
Personbästa:
1 500 meter: 4.17,20 (2015)
1 500 meter inomhus: 4.12,73 (2016)
3 000 meter: 9.26,02 (2013)
3 000 meter inomhus: 9.01,16 (2016)
5 000 meter: 16.19,58 (2014)
10 km landsväg: 32.58 (2015)
10 000 m inomhus: 31.54,87 (2016)
