Ny vecka innebar nytt svenskt rekord. Andreas Kramer slog till med 1.43,13 på Diamond League-galan i Monaco, en kväll som bjöd på fler minnesvärda ögonblick.
Andreas Kramers svenska rekord på 800 meter fick inte ens stå sig en vecka. Efter att sprungit under 1.44 för första gången i Paris förbättrade han rekordet igen under fredagen när han sprang in på 1.43,13.
Tiden är den sjunde bästa av en europée de senaste tio åren och räckte till en sjundeplats i loppet som återigen vanns av algerien Djamel Sedjati på det nya världsårsbästat 1.41,56. Efter loppet sa Kramer följande till TV4:
– Kroppen känns bara bättre och bättre. Jag fick ett skitbra lopp i Paris förra veckan och kände mig fysiskt redo för att springa ännu snabbare nu.
Om några veckor startar OS i Paris där Kramer vill vara med och slåss om topplaceringarna.
– Jag vill vara i mitt bästa slag på OS. Väl där ska jag ta det lopp för lopp och bara försöka ta mig vidare, men målsättningen är så klart att gå till final, sa han till TV4.
Just nu har Kramer den tolfte bästa tiden i år på 800m. En distans som fått en explosionsartat utveckling den senaste månaden. I Paris förra veckan gick sex löpare under 1.43, i Monaco i fredags var det lika många. Djamel Sedjtais vinnartid från i fredags är dessutom den tredje bästa genom tiderna, bara Wilson Kipketer och David Rudisha har sprungit snabbare.
En minnesvärd gala
Jakob Ingebrigtsen bjöd på en maktdemonstration som borde göra Josh Kerrs sömn lite mer otrygg. På 1500 meter sprang Ingebrigtsen in på 3.26,73. Det är nytt europarekord och den snabbaste tiden i världen på nio år. Nu saknar han endast 73 hundradelar till Hicham El Guerroujs världsrekord.
Bakom norrmannen tog sig båda kenyanerna Timothy Cheruiyot och Brian Komen under 3.29.
Australiensaren Jessica Hull visade också att hon toppat formen inför OS när hon slog världsrekord på 2000 meter med tiden 5.19,70.
Alla resultat från Monacos Diamond League hittar ni här.
Här kommer en grundlig presentation av 22 av årets nya skomodeller, så att du kan hitta rätt löparskor för dig och dina behov.Vilken blir din nya favorit?
De senaste åren har inneburit många spännande nyheter i löparskobranschen. För att förstå nytänkandet och få en bakgrund till varför skorna ser ut som de gör i dag gör vi en kvick resumé av de drygt femtio år som moderna löparskor har existerat.
Under den här perioden har tillverkningen i hög grad styrts av olika trender. Ofta har en viss idé om hur skorna bör utformas haft sitt ursprung hos en enskild tillverkare. En del av dem har sedan spridits till övriga företag i branschen och närmast blivit en etablerad filosofi.
Under 1970-talet gick löpning från att i huvudsak vara en aktivitet för ett fåtal talangfulla individer till att bli en metod för att öka välbefinnandet hos ett stort antal människor. Det betydde att skornas roll framför allt blev att hjälpa alla relativt otränade individer att hantera de avsevärda belastningar som löpning på hårt underlag innebär.
Inte minst handlade det om att undvika överbelastningsskador – vilket gjorde att skornas stötdämpning hamnade i fokus. I praktiken betydde detta allt tjockare och mjukare konstruktioner av skornas sulor i syfte att dämpa stötvågen från underlaget. Tanken var att kompensera för en löpteknik som sällan var välutvecklad hos de nyfrälsta löparna.
Stabila skor skulle motverka pronation
Relativt snart insåg skoföretagen att de höga sulplattformarna skapade en ny problematik, även om de delvis skonade kroppen mot kontakten med underlaget. De tjocka sulorna förändrade nämligen hävstångsförhållandet i fotleden vid markkontakten, jämfört med när man löper barfota eller i skor med låg sulprofil. Skorna provocerade helt enkelt fram en instabilitet vid markkontakten – foten kom att tippa markant inåt på ett icke önskvärt sätt.
Begreppet pronation fick en påtaglig roll i sammanhanget. Det är termen för fotens naturliga, diagonala rullning inåt vid belastning, en rörelse som utgör en viktig del i kroppens egen stötdämpningsmekanism. Med höga, mjuka sulor sattes helt enkelt fotens normala biomekanik ur spel. I stället åstadkom man en så kallad överpronation.
Eftersom tillverkarna inte ville överge tanken på att mjuk stötdämpning är viktigt började man i stället utveckla mellansulor med olika typer av stöd på skons insida, som skulle bromsa den här överdrivna pronationsrörelsen. Vanligaste lösningen blev att skons inre (mediala) del tillverkades i en högre densitet än den yttre (laterala) delen. Ibland stabiliserade man i stället fotens pronationsrörelse med hjälp av hårda plastbryggor eller diverse kilar.
Med detta som bakgrund blev nu pronationsproblematiken den enskilt viktigaste faktorn vid skorekommendationer under 1980- och 1990-talen. Genom att löpband blev ett allt vanligare hjälpmedel i sportbutikerna, och att just hälvinkeln under stödfasen i löpsteget är relativt lätt att fastställa vid löpning på band, så präglades perioden i hög grad av resonemang kring skornas stabilitet.
Pendeln svänger mot ”naturlig löpning”
Efter hand började allt fler löpare, tränare, biomekanikexperter ifrågasätta fokuseringen på stabilitet – och det gjorde även skoföretagen själva. Stabilitetsfokuset hade nämligen resulterat i att löparskorna blivit alltmer uppbyggda vilket betydde ökad vikt, stelare passform och mindre följsamhet.
Många upplevde att en del av löpglädjen försvann ju klumpigare skorna blev. Begreppet ”natural running” började nu användas allt oftare i debatten om hur skor för löpning borde utformas.
Pendeln svängde rejält en bit in på 2000-talet i form av en minimaliströrelse, delvis påhejad av boken Born to run av Christopher McDougall som publicerades 2009. I kölvattnet av den lanserades så kallade barfotaskor där den mest kända är Vibram Fivefingers – en extremt följsam och tunnsulad sko med separata fack för varje tå. De mest radikala förespråkarna för minimalismen övergick till och med till att löpa helt barfota.
Löpning barfota eller i skor utan någon typ av skyddande stötdämpning kan de facto stärka fötter och underbensmuskulatur – samtidigt som de tillåter foten att röra sig mer naturligt. Men det tar lång tid att vänja kroppen vid den avsevärt större belastningen, jämfört med att löpa i traditionellt uppbyggda löparskor. Så även om minimalismen har vissa fördelar, åtminstone i teorin, är det få som i praktiken klarar av några större mängder träning utan hjälp av skor med skyddande egenskaper.
Från minimalism – till maximalism
Minimalismfilosofin väckte inledningsvis stort intresse och nyfikenhet, men de frekventa skadebesvär som följde i dess spår gjorde att den snabbt övergavs av det stora flertalet löpare. Debatten kring de minimalistiska skorna medförde emellertid att tillverkarna började anstränga sig för att hitta nya tekniska lösningar, baserade på ett mer holistiskt tänkande.
Lösningar som både gjorde skorna lättare och mer följsamma att löpa i samtidigt som deras skyddande och stabiliserande funktioner kunde behållas. Det gjorde att vi fick nya och mer energieffektiva mellansulematerial och nya sätt att motverka instabilitet utan att kompromissa med skornas följsamhet. Efterhand har också ett ökat miljötänkande fått större utrymme i skoindustrin, som traditionellt sett varit påtagligt petroleumbaserad.
I dag är man på sätt och vis tillbaka till startpunkten. Tjocka, stötdämpande mellansulor är återigen närmast standard. Skillnaden är att vi i dag har tillgång till mycket mer sofistikerade typer av plastskum för tillverkning av mellansulorna.
Förutom stötdämpning har dessa material också hög energiåtergivning och ger ett bättre driv framåt. De är också betydligt lättare än de material som tidigare använts.
Förutom stötdämpning har dessa material också hög energiåtergivning och ger ett bättre driv framåt. De är också betydligt lättare än de material som tidigare använts. Det gör att man kan öka volymen i sulplattformarna utan att addera oönskad vikt.
De flesta sulor har nu också en så kallad rocker-profil, det vill säga en vaggliknande konstruktion med en kraftigt uppåtböjd tådel. Det gör att man både rullar framåt lättare under markkontakten och får en rappare avveckling av steget i ifrånskjutet.
Merparten av de moderna komponenter och tekniska lösningar som nu används i många av de nya träningsskomodellerna har sitt ursprung i den snabba utvecklingen av tävlingsinriktade skor med kolfiberteknik.
Detta hamnar däremot ofta i skymundan av resonemanget kring just kolfiberplattornas prestationshöjande effekt. Men generellt har just de nya typerna av skummaterial i mellansulorna haft större betydelse för vår löpupplevelse än den mer spektakulära kolfiberteknologin som i första hand utvecklats för att maximera tävlingsskornas prestanda.
Träningsskor för distanslöpning – och några temposkor
I denna skoguide har vi valt ut 22 nya och intressanta landsvägsmodeller från de största tillverkarna. Många av dem har väl tilltagna, maximalistiska sulkonstruktioner. Men vi har också tagit med en del mer allsidiga mängdträningsskor med lite mindre extrema sulplattformar. Detta är modeller som på engelska benämns daily trainers och som är utvecklade för alla de distanspass av olika längd som utgör basen i vår träning – mängdträningsskor är en motsvarande svensk term. I dessa är stötdämpning balanserad mot stabilitet, skovikt mot slitstyrka och skydd mot komfort.
Dessutom har vi valt ut några typiska temposkor, som är anpassade till våra snabbare träningspass. Här är låg vikt och löpkänsla prioriterat framför hållbarhet i form av slitstyrka. Riktigt drivna löpare kan absolut använda dem på utvalda distanspass, men för motionärer är de i första hand bra alternativ som tävlingsskor.
Det betyder siffrorna Viktangivelserna gäller storlek US 9 (42,5) i herr och US Wmns 8 (39) i dam. Häldropp är höjdskillnaden i millimeter mellan sulans häl och framfot.
Supernova är en klassisk modellbeteckning som Adidas använt sig flitigt av genom åren. Strax före årsskiftet lanserades denna klart innovativa version med tilläggsbeteckningen Rise. Den har fått ett nyutvecklat mellansulematerial med beteckningen Dreamstrike+. Det är, precis som mellansulan på toppmodellen i race-segmentet Adizero Adios Pro 3, tillverkat i ett PEBA-plastskum som har högre energiåtervinning än traditionella mellansulematerial. Men jämfört med skummaterialet i Pro 3 har detta en högre densitet, vilket ger en mer stadig och fast kontakt mot underlaget.
Pro 3 har också inspirerat sulplattformens övriga utformning genom en typ av längsgående stavar kallade ”support rods”. I Pro-versionen är dessa tillverkade i kolfiber. Här har de fått en mjukare, mer flexibel utformning. Syftet är att ge skon en stadigare och mer trygg löpkänsla vid löpning i normalt distanstempo samtidigt som konstruktionen underlättar stegavecklingen. Yttersulan har ett nytt tunt, greppsäkert skikt kallat Adiwear som är väl anpassat till löpning på asfalt. Ovandelen är byggd på en typisk Adidas-läst, med en distinkt åtsmitande passform i mellanfoten och en mjuk, följsam känsla i framfoten.
Supernova Rise har ett påtagligt allsidigt användningsområde. För flertalet löpare är Supernova Rise främst en bekväm följeslagare på olika typer av distanspass, men skornas moderna teknologi och smidiga utformning samt relativt låga vikt gör att de även fungerar bra för pass i högre tempon. Ett extra plus för det i sammanhanget klart humana priset.
Den mer stabila versionen i det nya Supernova-konceptet har tilläggsbeteckningen Solution. Den har samma grundläggande utformning som Rise-varianten (ovan) med stödjande stavar under mellanfoten. Men för att ge extra stabilitet har mellansulan på Solution ett fastare skikt med plastskum på skons mediala sida. Dessutom ger den bredare sulbasen under hålfoten en större anläggningsyta mot underlaget. Denna extra stadga ”kostar” förvånande nog enbart drygt 10 gram extra i herrstorlek US 9 jämfört med den neutrala Rise-versionen.
Vilken av modellerna man bör välja avgörs av hur man belastar sina fötter under markkontakten. Solution ger ett märkbart ökat stöd medan Rise å andra sidan känns mer smidigt följsam. Adidas har verkligen tagit vara på lärdomarna från utvecklingen av sina avancerade racingmodeller och lyckats anpassa dessa till välfungerande träningsskor för en bred målgrupp löpare. Bägge versionerna av nya Supernova har samma prislapp och är utmärkta mängdträningsskor som klarar sig fint på olika typer av underlag.
Altra har sina rötter i Utahs bergslandskap i västra USA. Företaget har under sin drygt tjugoåriga historia skapat en alldeles egen skofilosofi. Förutom en generöst utformad tåbox och en relativt bred och rak sulbas har man troget hållit fast vid sulkonstruktioner med nolldropp (ingen höjdskillnad mellan häl och framfot). Men med introduktionen av den här lättviktiga nykomlingen Fwd Experience frångår man den principen.
Utöver det fyra millimeter höga droppet känns däremot Altra-konceptet intakt. Den väl tilltagna sulenheten av formpressat EVA-skum har en relativt fast löpkänsla – skons trygga stabilitet och rymliga passform känns välbekant. Siluetten är också typiskt vaggformad från häl till tå och ger en kvick stegavveckling.
Ovandelens finmaskiga mesh-konstruktion ger en stadig passform, med en glesare struktur över framfoten för mer ventilation. Tillsammans med en mjukt stoppad plös ger detta skon en hög komfort.
Trots skons bastanta utseende väger den absolut in i lättviktskategorin. En viktig faktor i det sammanhanget är att yttersulan endast har solitt gummi infällt på de mest slitageutsatta partierna i den relativt höga sulan (32 mm i hälen och 28 mm i framfoten).
Skon ger en känsla av frihet tack vare den rymliga framfoten. Den låga vikten gör Fwd Experience till en påtagligt pigg sko att löpa i, även när underlaget skiftar. Att Altra även har valt att höja hälpartiet med fyra millimeter gör förmodligen att fler löpare blir intresserade av den här nykomlingen.
Nimbus, som nu lanseras i sin tjugosjätte version, har blivit något av en ikon i Asics modellprogram. Eftersom den har en stor grupp anhängare bland löpare som prioriterar mjuk stötdämpning och komfort har Asics generellt valt att uppdatera Nimbus väldigt försiktigt från säsong till säsong. Ifjol frångick man emellertid den strategin när version 25 lanserades med en radikalt annorlunda sulgeometri och en rad nya materialval.
Denna tjugosjätte version bygger i mångt och mycket på samma grundkonstruktion som Nimbus 25, men har ändå fått en del märkbara uppdateringar. Mellansulematerialet FF Blast Plus Eco – kompletterat med en extra stötdämpare i form av Pure Gel tillverkat av mjukt silikon – är detsamma som hos föregångaren. Foten sitter emellertid djupare i sulplattformen på Nimbus 26, vilket ger en stadigare löpkänsla.
Den stickade sömlösa ovandelen är mer följsam än tidigare vilket ger skon en högst komfortabel passform, något som förstärks av den mjuka polstringen i ankelpartiet. Yttersulan har också fått ett nytt greppsäkert mönster, där häldelen har den mer slitstarka gummiblandningen AHAR (Asics High Abrasion Rubber).
Gel Nimbus 26 förenar på bästa sätt en komfortabel passform med en skön och skonsam kontakt med underlaget, vilket främst kommer till sin fördel på långa utmanande distanspass på hårda underlag. Att vikten har gått upp drygt tio gram jämfört med föregångaren märks inte när man löper i skon.
Redan vid första lanseringen fick Novablast mycket ros för sin rappa och följsamma löpkänsla. Speciellt de något mer drivna löparna gjorde tummen upp. Många motionslöpare efterlyste emellertid mer sidstabilitet. Just detta har Asics produktteam tagit till sig, med målet att anpassa skon till en bredare målgrupp. Utan att kompromissa med skons låga vikt och kvicka stegavveckling har stadgan i Novablast successivt ökat för varje ny version.
Det spänstiga mellansulematerialet FF Blast+ är nu av Eco-typen, vilket betyder en högre andel återvunnit material än hos föregångaren. Dessutom är materialet uppdraget som en sarg runt ovandelens sidor, vilket gör att foten vilar tryggt i en mer skålad fotbädd. För att ytterligare öka skons stabilitet har hela sulplattformen också gjorts bredare, vilket ger en större anläggningsyta mot underlaget.
Den vävda ovandelen har fått en ny, mer elastisk utformning och anpassar sig därför bättre efter de flesta fottyper. Asics har kort och gott lyckats med konststycket att behålla skons kvicka löpkänsla och låga vikt trots en högre och mer robust utformad sulplattform.
För erfarna löpare fungerar Novablast 4 utmärkt både till distanspass och mer tempobetonad träning. För det stora flertalet är detta främst en sko att ta till på snabbare träningspass och tävlingar. Ett extra plus för att priset ligger kvar på en förhållandevis måttlig nivå.
Ghost är sedan lång tid tillbaka en lovordad mängdträningssko, som varsamt uppdaterats från år till år. Så har skett också till den här säsongen, men nu har originalmodellen också fått en mer ”muskulös” kompis kallad Ghost Max. Max-versionen kommer bäst till rätta vid utmanande, långa träningsrundor och återhämtande distanspass i måttlig fart tack vare skons mer skyddande egenskaper.
De två Ghost-modellerna har en del gemensamt i sin uppbyggnad. Skillnaden är att Ghost Max har så mycket mer – av allting. Mellansulematerialet är exempelvis samma DNA Loft v2 som i Ghost, men sulplattformen i Ghost Max mäter 39 millimeter i hälen och 33 millimeter i framfoten (standardmodellen av Ghost mäter 35/23 millimeter). Max har följaktligen ett häldropp på måttliga sex millimeter.
För att skons höga sulprofil inte ska upplevas som ostadig är mellansulan uppdragen i en sarg runt ovandelen, vilket ger en stabil och trygg känsla. Den uppnosiga framfoten, som Brooks kallar för Glide Roll, syftar till att underlätta stegavvecklingen.
Den följsamma ovandelen ger en stadig men komfortabel passform. Ett räfflat mönster i mjukt expanderat gummi täcker hela yttersulan och ger säkert grepp de flesta typer av underlag.
Trots sin robusta uppbyggnad håller sig vikten klart under 300 gram i herrutförandet av Ghost Max, som ger en påtagligt mjuk och skonsam kontakt mot underlaget utan att skons känns svampig. I distanstempo är den som balsam för slitna benmuskler.
Brooks Glycerin 21/Glycerin GTS 21
Vikt: 278/249 g (herr/dam), 298/261 g (GTS). Häldropp: 10 mm. Pris: 2 200 kronor.
Glycerin har historiskt sett varit en klart allsidig, neutral mängdträningssko med bekväm stötdämpning som skons främsta signum. Så är definitivt fortfarande fallet, men sedan ett år tillbaka erbjuder Brooks också Glycerin i en stabilare variant med tilläggsbeteckningen GTS (Go-To Support). Bägge versionerna har samma grundkonstruktion och samma pris. Den extra stabiliteten i GTS utgörs av en stödjande sargkonstruktion kallad Guide Rails (först introducerad i Adrenaline-modellen för några år sedan).
Bägge 21-versionerna har samma nitrogeninjicerade plastskum i mellansulan som på föregångarna. Materialet har beteckningen DNA Loft v3 och ger en fin avvägning mellan stötdämpning och respons mot underlaget.
Uppdateringen till i år består främst av att volymen plastskum har ökats så att sulplattformen nu är två millimeter högre. Den har dessutom fått en bredare utformning, en tydligare vaggform på längden och en mer markant avrundad utformning av sidorna. Detta till trots har skornas vikt inte ökat.
Ovandelen har en stickad följsam struktur som formar sig fint efter foten. Yttersulan har separata segment med slitagezoner, vilket ökar skons flexibilitet.
Oavsett om man väljer den helt neutrala grundversionen eller den stabilare GTS-varianten är Glycerin en bekväm och pålitlig följeslagare på alla typer av distanspass. För många motionslöpare fungerar den också utmärkt på längre tävlingsdistanser. För den extra hundralapp som Glycerin-versionerna kostar jämfört med föregångarna får man flera utmärkta tekniska förbättringar – som betyder en ännu skönare och piggare löpkänsla.
Andra generationen av Crafts Endurance-modell (första versionen kallades Endurance Pro) har endast fått smärre finjusteringar av skons ovandel. Hela sulplattformen har bibehållits intakt. Mellansulan utgörs av ett lätt EVA-baserat plastskum som Craft benämner PxFoam. Genom materialets relativt låga densitet har man kunnat satsa på en rejält hög sulprofil (38 millimeter i hälen och 29 millimeter i framfoten) utan att addera extra vikt.
Sulans häldel är markant avrundad och förstärker skons vaggformade siluett. Yttersulan har endast slitagezoner på de mest friktionsutsatta partierna. I övrigt är mellansulan exponerad mot underlaget, vilket bidrar till skons låga vikt.
Justeringarna i ovandelen består av ett nytt, mer följsamt mesh-skikt samt en något högre och stadigare hälkappa och ett bekvämare snörsystem. Den avrundade häldelen har fått en mjukare polstring, samtidigt som en ögla har adderats för att underlätta påtagning av skon. Dessa uppdateringar har ökat skons komfort, men den generella löpkänslan med mjuk stötdämpning i lätt förpackning är intakt från föregångaren.
Endurance 2 är en lätt och följsam följeslagare som främst kommer till sin rätt på distanspass – men den hänger också bra med när farten skruvas upp. Med den rätt så humana prislappen (100 kronor dyrare jämfört med föregångaren) är Endurance 2 något av en nyckelmodell i Crafts relativt nya hårdsatsning på väglöpningsskor.
Hoka Arahi har etablerat sig som något så ovanligt som en lätt stabilitetsmodell. Genom en unik konstruktion av sulplattformen kallad J-frame ger skon stöd på både in- och utsida (medialt och lateralt). Detta åstadkommer Hoka genom att EVA-mellansulan har fått en högre densitet i form av ett J i skons ytterkanter, från hälen på skons utsida och runt hälpartiet fram till tåleden på insidan av skon.
I denna sjunde version är den här utformningen helt identisk med den på föregångaren. Uppdateringen återfinns i skons ovandel. Där ersätter en slätare struktur den mer grovmönstrade väven på föregångaren. Plösen har också fått en tjockare och mjukare polstring, vilket kan förklara några grams högre vikt.
Den vaggformade Rocker-profilen från häl till tå är något av Hokas adelsmärke, men är mindre markant på Arahi än på många andra av företagets modeller. På Arahi ger detta en stadigare kontakt med underlaget. Passformen är däremot tämligen åtsmitande. Tycker man att den känns trång kan man välja den rymligare wide-versionen som modellen också erbjuds i.
Hela utformningen av Arahi fokuserar på stabilitet, och känslan mot underlaget är därför påtagligt fast. Storvuxna löpare som behöver mer stötdämpning kan i stället hitta detta i den än mer robusta stabilitetsmodellen Hoka Gaviota, men får då leva med en ökad vikt om cirka 30 gram.
Internationella friidrottsförbundet har i sitt regelverk fastställt en maximal sulhöjd på 40 millimeter för skor som är godkända för tävling på landsväg. Detta till trots erbjuder flera skofabrikanter så kallade superskor med högre sulor än så, i kombination med någon typ av kolfiberteknologi i mellansulan. Exempel på detta är New Balance Fuelcell SC Trainer v2 och Adidas Adizero Prime X 2.0 Strung.
Skyward X är Hokas bidrag till den här kategorin. Mellansulan består av två olika skikt. Närmast fotsulan återfinns ett lager PEBA-skum med hög energiåtergivning, medan den undre delen består av EVA-skum i en modern tappning. Inkapslad mellan de två olika materialskikten ligger en kolfiberplatta. Den här konstruktionslösningen ger en påtagligt mjuk kontakt med underlaget samtidigt som den levererar en kvick respons i stegavvecklingen.
En uppdragen sarg av mellansulematerial runt ovandelen, ett extra stöd i hålfoten samt en urgröpning i sulplattformens mitt stabiliserar foten i sidled.
Men med en höjd på 48 millimeter i hälen och 42 millimeter i framfoten samt en vikt på 320 gram i herrstorlek US 9 är Skyward X inte avsedd för snabblöpning, till skillnad från de flesta kolfiberskor.
I stället kommer Skyward X bäst till sin rätt på längre, utmanande distanspass. Där kan kolfiberteknologin och den väl tilltagna sulplattformen hjälpa till att minska belastningen på benmuskulaturen. Av den anledningen har yttersulan också fått mer slitagetåligt material än vad man brukar se på utpräglade racingmodeller.
Femte versionen av Wave Skyrise har fått omfattande uppdateringar, vilket också betyder en viktreducering på cirka 15 gram. Mellansulan har fått en helt ny utformning. Två väl tilltagna skikt av Mizuno Enerzy-skum ger en väl avvägd stötdämpning parad med en stadig löpkänsla. Bredden på sulplattformen har även ökats något, vilket är mest märkbart i mellanfoten där sju millimeter extra material har adderats.
Den nyutvecklade ovandelen får extra bonuspoäng. Den ger en behaglig passform tack vare en vävstruktur som formar sig efter foten genom en lagom följsam elasticitet. Små hål i väven ger dessutom utmärkt ventilation. Yttersulans räfflade mönster är väl anpassat till löpning på släta, hårda underlag och ger tryggt grepp även när löptempot skruvas upp.
Den här senaste versionen av Wave Skyrise är ett typiskt exempel på en så kallad daily trainer-modell som fungerar utmärkt till de flesta typer av träningspass. Tack vare moderna material och smarta tekniska lösningar levererar skon hög komfort och fin löpkänsla – och det i en relativt lätt förpackning.
Wave Horizon är utvecklad med stabilitet i fokus, och ingen av de tidigare versionerna gör avkall på just den egenskapen – inte heller denna. Tjockleken på mellansulan med två stötdämpande skikt av Mizuno Enerzy-skum har ökat med tre millimeter, så sulplattformen mäter nu 41 millimeter i hälen och 33 millimeter i framfoten. Det översta skiktet på mellansulan är högre uppdraget på skons innersida för att ge önskvärt stöd. Även yttersulan har fått ett bastant parti i samma område.
Detta i kombination med att skon är utformad med en rak läst ger Wave Horizon 7 maximalt med rörelsekontroll och motverkar oönskad överpronation (att foten tippar inåt). Den inre och yttre delen av sulplattformen är dock separerade med ett diagonalt spår så att yttre delen av hälpartiet blir mjukare än övriga delen av sulan och ger behaglig stötdämpning vid markkontakt. Sulan är dessutom nio millimeter bredare i mellanfoten och två millimeter bredare baktill för att ge en större anläggningsyta.
Framtill har ovandelen en liknande elastisk mesh-struktur som Wave Skyrise 5 för skön passform och god ventilation. Den är däremot något stadigare utformad för att bidra till skons stabila karaktär.
Alla modifieringar för att åstadkomma ännu mer stadga betyder att skons vikt har ökat med 15 gram. Det innebär emellertid att Wave Horizon levererar märkbart mer stöd än föregångaren. Wave Horizon 7 är därför ett klart intressant alternativ för alla storvuxna löpare som upplever att merparten av skoutbudet är alltför vekt för deras behov.
Redan från början har komfort och stötdämpning varit de främsta kännetecknen för den neutrala mängdträningsskon 1080. I denna senaste version har just dessa egenskaper fått ännu högre prioritet. Mellansulan utgörs nu av en ännu större volym Fresh Foam X-skum, vilket betyder att skon är fyra millimeter högre än föregångaren. Sulplattformen är också något bredare i framfoten för ökad stadga. Trots detta har vikten reducerats med cirka 20 gram. Den vaggliknande siluetten är dessutom mer påtaglig i syfte att underlätta stegavvecklingen.
Ovandelens mjuka meshkonstruktion kombinerar bekväm passform med god ventilation på ett utmärkt sätt. Den tätare strukturen i ytterkanterna ger stadga och håller foten säkert på plats, och ett nytt sulmönster i yttersulans mjuka gummiblandning säkerställer greppet på hårda släta underlag.
Den höga och mjuka sulplattformen gör att 1080 i sin trettonde version kommer bäst till sin rätt under distanspass i måttligt tempo – eller när man vill skona kroppen med riktigt långsam, återhämtande löpträning.
Fjärde versionen av New Balances typiska ”snabbsko” Rebel har sin kvicka, följsamma karaktär gemensamt med föregångaren. Men den har också fått en hel rad nya tekniska lösningar och en rymligare passform i framfoten. Fuelcell-skummet i mellansulan är nu en kombination av PEBA och EVA där föregångaren hade en konstruktion som uteslutande byggde på EVA.
Rebel har också fått en helt ny siluett och är nu, åtminstone i en av färgställningarna, förvillande lik toppmodellen Fuelcell Super Comp Elite v4 (3 300 kronor) – en renodlad tävlingssko med mellansula helt i PEBA och en inkapslad kolfiberplatta.
Sulplattformen på Rebel v4 mäter hela 30 millimeter i hälen och 24 millimeter i framfoten, men skovikten är ändå förvånansvärt låg. En bidragande orsak är att yttersulan endast har slitagezoner på de allra mest utsatta ytorna. Ovandelen har också en viktbesparande utformning med ett ultratunt mesh-skikt i framfoten och en minimalistisk plös.
Faktum är att Rebel v4 faktiskt är cirka 15 gram lättare än den utpräglade racingskon SC Elite v4. Detta gör att skon helt klart kan ses som ett mer budgetvänligt alternativ för tävling. Rebel v4 är annars främst tänkt för snabbare tempopass, men en och annan riktigt driven löpare kan säkert också snöra på den inför vissa distanspass.
On är ett relativt ungt företag i sportskobranschen (grundat 2010 i Schweiz). Med ett alldeles eget stötdämpningskoncept, som skiljer sig från gängse standard i branschen, har man på kort tid lyckats etablera sig som ett trovärdigt varumärke i löparvärlden. Teknologin kallas On Cloudtec och bygger på ihåligheter i en tämligen fast sulkonstruktion.
Från att hålrummen tidigare har varit placerade i ett separat skikt fäst mot mellansulans undersida har On numera integrerat dem i mellansulans plastskum. I den här nykomlingen Cloudeclipse har de dessutom fått en utformning kallad Cloudtec Phase. Det innebär att håligheterna har fått en ny geometri med olika vinklar från häl till framfot, i syfte att åstadkomma en mer följsam markkontakt.
Plastskummet i mellansulan kallas Helion Foam och har en relativt hög densitet, eftersom det är kompressionen av håligheterna som utgör skons egentliga stötdämpning. Cloudeclipse har dessutom en hårdplastplatta inkapslad i mellansulan som dels ger ökad stabilitet, dels understödjer drivet framåt vid stegavveckling. Ovandelens mesh-struktur i varierad täthet kombinerar tryggt stöd med god ventilation.
Sulplattformen mäter hela 40 millimeter i häldelen och 35 millimeter i framfoten, vilket betyder att Cloudeclipse främst levererar skyddande stötdämpning på olika typer av distanspass. Tack vare mellansulans alla luftfickor ligger vikten ändå en bra bit under 300 gram i herrstorlek US9.
Sedan Puma för ett par år sedan påbörjade sin nysatsning inom löpning och friidrott har man presenterat en rad intressanta tekniska lösningar, både på sina tävlingsskor för eliten och på de mer allsidiga mängdträningskorna för den breda massan. Velocity tillhör definitivt den senare kategorin. I denna tredje version har skon fått flera utmärkta uppdateringar.
Det är främst den ökade volymen på Pumas innovativa mellansulematerial Nitro som är mest intressant här. Detta plastskum är expanderat med hjälp av nitrogen (kväve) i stället för luft, vilket ger såväl lägre vikt som en välavvägd stötdämpning kontra energiåtergivning. Det är placerat som ett övre skikt i sulplattformen och kompletteras med ett undre, stadigare EVA-lager i ett material kallat Profoam.
Kombinationen ger såväl hög komfort som en trygg stabilitet mot underlaget. Löpkänslan karaktäriseras av en mjuk, behaglig första kontakt mot underlaget vilket följs av en rapp respons i stegavvecklingen.
Ovandelen består av ett glest mesh-material som formar sig fint efter foten och ger utmärkt ventilation. Plös och ankelparti är mjukt polstrade, vilket ytterligare bidrar till skons höga komfort. Trots att Pumagrip-yttersulan har stora ytor med greppsäkert material med ett slitstarkt, räfflat mönster är vikten förvånansvärt låg. Velocity Nitro levererar kort och gott modern skoteknologi – till ett överraskande rimligt pris.
Aero Glide har blivit något av en nyckelmodell för Salomons etablering som tillverkare av landsvägsskor. Till årets säsong har version två av Aero Glide fått högst måttliga modifieringar. Hela sulkonstruktionen har Salomon valt att behålla intakt – förändringarna återfinns enbart i ovandelen.
Den markant vaggformade siluetten och den väl tilltagna mellansulan i materialet Energy Foam (en kombination av EVA och textilfibern Olefin) ger skon en mjuk och följsam löpkänsla. Vikten landar trots det på klart måttliga 270 gram i herrstorlek US 9.
Förändringarna i ovandelen består i att man nu valt ett mer finmaskigt, slätare meshmaterial än tidigare. Man har också flyttat något på de stabiliserande, tunna plastförstärkningarna som är pålaminerade. Tåpartiet har också förstärkts med ett diskret tunt plastskikt.
Helhetsintrycket från den första versionen kvarstår: Aero Glide 2 är fortfarande en lätt och bekväm allsidig löpsko som fungerar bra till de flesta typer av träningspass. Den låga vikten gör den också högst intressant som ett alternativ för motionslöpare i tävlingssammanhang. De små marginella förändringarna av ovandelen är närmast av kosmetisk karaktär. Priset har dock höjts med en hundralapp från ifjol.
Saucony Ride är etablerad som en högst pålitlig, neutral mängdträningssko med bekväm passform och skön stötdämpning. I den sjuttonde versionen har skon fått flera markanta uppdateringar, som dels ger en kvickare respons mot underlaget, dels en tryggare stabilitet.
Den högre energiåtergivningen beror främst på att mellansulans material har uppgraderats till ett TPU-baserat plastskum kallat Pwrrun+, vilket också skons lösa innersula är tillverkad av. Sulplattformen mäter hela 35 millimeter i häldelen och 29 millimeter i framfoten, vilket ger ett häldropp på sex millimeter.
Den ökade sidstabiliteten kan dels härledas till en cirka tio millimeter bredare sulbas, dels till att mellansulematerialet nu är uppdraget som en sargkonstruktion längs med skons sidor. Ett mjukt plastskikt i ovandelens mittfotsparti – integrerat med skons snörning – adderar ytterligare stadga genom att hålla foten säkert på plats i skon.
Ovandelen har nu en mer elastisk utformning genom ett vävt mönster med varierande täthet i olika partier, vilket förenar stöd och ventilation på ett optimalt sätt. Snörningen är dragen genom små öglor för att göra det lättare att finjustera trycket över fotryggen.
Yttersulan har slitstarka gummipartier där de bäst behövs. Av viktbesparande skäl har mellansulans material lämnats exponerat mitt under foten, där slitaget ändå är minimalt.
Ride 17 är i första hand en skomodell för alla de distanspass som utgör grunden i vår träning. Tack vare den relativt låga vikten och skons kvicka och följsamma löpkänsla fungerar den även väl för snabbare tempopass. Denna sjuttonde version ger genom nyutvecklade material och förfinade konstruktionsdetaljer nu ännu mer löpglädje än sina många uppskattade föregångare.
Saucony har ett minst sagt rikt modellutbud. Endorphin-beteckningen används på inte mindre än fyra olika modeller. Pro och Elite är utpräglade tävlingsskor, medan Shift är en lättviktssko med en mer träningsinriktad uppbyggnad. Mellan race-varianterna och Shift ligger Endorphin Speed, som främst är avsedd för snabb tempoträning.
Denna fjärde version har fått en del modifieringar, även om grundkonstruktionen känns välbekant. Mellansulan består fortfarande av det superlätta skummaterialet Pwrrun PB tillsammans med en inkapslad S-formad platta i ett nylonmaterial. Tillsammans med den så kallade speedroll-geometrin (en vaggliknande profil från häl till tå) ger detta en sko med en kvick markkontakt och stegavveckling.
Yttersulan har fått en ny utformning med ett större slitageskikt i framfoten, och den stabiliserande sargen i form av uppdraget mellansulematerial på skons sidor ger nu en mer påtaglig stadga. En mer öppen mesh-struktur i framfoten än på tidigare versioner betyder förbättrad ventilation.
Testlöparna vittnar om att denna fjärde version ger en något mer distinkt kontakt mot underlaget. Jämfört med den utpräglade racekänslan i Endorphine Pro (med kolfiberplatta) har Speed 4 däremot märkbart mer flexibilitet. Det gör den bekvämare och bättre anpassad till snabbare träningspass än vad en ren tävlingssko är – men det hindrar inte att den också kan vara ett bra alternativ för längre tävlingsdistanser.
I Skechers toppmodeller för löpning tillverkas mellansulorna med en tämligen nyutvecklad teknologi, som företaget kallar Hyperburst. Metoden går ut på att en gas upphettas och utsätts för högt tryck i samband med att plast expanderas till ett skummaterial. Skechers använder nitrogen och ett TPU-baserat plastmaterial.
Detta kompletteras med en H-formad kolfiberplatta i framfoten. Resultatet är en påtagligt lätt mellansula med kvick energiåtergivning vid belastning. Förutom att Go Run Ride 11 har denna innovativa lösning har skon även en stödjande upphöjning i hålfoten kallad ArchFit.
Ovandelens öppna mesh-struktur ger god ventilation, medan en tätare vävd struktur i tåpartiet betyder pålitligt stöd och säker passform. Yttersulan har väl tilltagna slitagezoner av GoodYear-gummi, placerade på ett genomtänkt sätt.
Slutresultatet är en klart allsidig sko som klarar de flesta typer av träningspass. Även om den främst är avsedd för distanspass gör den relativt låga vikten och den tydliga rocker-profilen att den också kan hantera snabbare tempoträning – med bravur.
Storebror Max Road har i grunden samma uppbyggnad som Run Ride-modellen ovan. Hyperburst-mellansulan ger också här en klart mjuk kontakt med underlaget parat med tydlig respons i stegavvecklingen.
Främsta skillnaden mellan de två modellerna är att Max Road har en mer solid konstruktion, där mellansulan är markant uppdragen på skons insida för ytterligare medialt stöd. Hela sulplattformen är dessutom tre millimeter högre än på Run Ride 11 och mäter 41 millimeter i hälen och 35 millimeter i framfoten. Max Road har också en ännu mer markant rocker-profil än vad Run Ride har. Ankelpartiet och skons plös har rejält med mjuk polstring, och hälpartiet har ett långt framdraget yttre stödjande skikt.
Kontentan av detta är att Max Road 6 främst är en utpräglad mängdträningssko som effektivt skonar muskulaturen på längre träningspass. Den robusta uppbyggnaden gör också att den kan hantera storvuxna löpare – som behöver både extra stöd och stötdämpning – bättre.
På Infinite Elite har Under Armour prioriterat både stötdämpning och stabilitet framför låg vikt. Den generöst tilltagna mellansulan består av ett plastskum som Under Armour kallar Hovr+. Det är uppdraget runt skons ovandel i en stödjande sarg som håller foten bestämt på plats. Siluetten ger därför ett intryck av en sko som ser ut att vara ännu mer massiv än de 36 respektive 26 millimeter som sulplattformen faktiskt mäter i höjd.
Infinite Elite har en tydlig rocker-profil som underlättar fotens rullning framåt under markkontakten, samt en yttersula med ett lågprofilsmönster anpassat för hårda underlag.
Ovandelen består av en stickad, kraftig struktur där sidopartierna har integrerade stödjande band. Det är en lösning som förstärker skons solida stadga ytterligare. Den bastanta konstruktionen antyder att passformen också skulle vara rymlig, men faktum är att den snarare är åtsmitande.
Infinite Elite kan liknas vid en trygg och pålitlig arbetshäst. Den skyddande robusta uppbyggnaden kommer främst till sin rätt vid relativt måttliga tempon under långa träningspass. Den relativt fasta mellansulan gör också skon till ett intressant alternativ för mer storvuxna löpare.
Hur skulle du reagera om någon skrapade kontrollrutan när du precis skrapat fram miljonvinsten? Svaren har vi fått från 8 friidrottare som lyckats kvala in till de olympiska spelen, bara för att få sin guldbiljett riven i två delar av Sveriges olympiska kommitté som anser att de inte håller måttet skriver Erik Barr Zeilon i en krönika inskickad till Runner’s World.
Drömmen nekas
Sverige sätter sig själv på världskartan igen. Högljudda svar från både idrottare och tränare ekar återigen, inte bara över hela Sverige utan över resten av friidrottsvärlden. Sveriges olympiska kommitté väljer att neka inbjudan till 8 inkvalade friidrottare till de Olympiska Spelen i Paris. De hade kunnat vara stolta över våra idrottare som kvalat in till det största som händer vart fjärde år. De hade kunnat bidra till att inspirera unga till att dras till idrott. De hade kunnat låta dessa idrottare få uppnå sin dröm som de gjort sig förtjänt av. SOK väljer istället att neka dem deltagande.
Inte tillräckligt bra
Om lite mer än 2 veckor drar OS igång. Vart fjärde år får vi se representanter från hela världen av absoluta världsklass inom sporter många inte vanligtvis ser på. Historia skrivs dag för dag i flera veckor. Det handlar om att få se världens bästa idrottare och låta dem inspirera nya generationer att drömma stort och att människor världen över får vara stolta över sina representanter. Förutom i Sverige. Här vill SOK att endast idrottare med chans på topp 12-placeringar ska vara värda en plats på tävlingen. De tar sig därför friheten att neka idrottare de inte anser är tillräckligt bra, även fast OS eget rankingsystem redan kommit fram till att de har rätt till en plats.
Ett land med storhetsvansinne
Sverige är ett land med 10 miljoner invånare. Det går att jämföra med Azerbaijan eller delstaten North Carolina i USA. Varje idrottare som lyckas med bedriften att kvala in till de Olympiska Spelen är smått otroligt, inte minst från ett så pass litet land som Sverige. I en tävling vars värderingar handlar om representation och konkurrens väljer SOK att avstå från att skicka inkvalade svenska idrottare till förmån för sämre rankade idrottare från andra länder. Att vi nekar idrottare på det här sättet när inte ens stornationer som USA gör det förbryllar mig. Att vi har mage att ställa högre krav än en nation med 333 miljoner invånare känns bara bisarrt. Det är som att SOK skulle skämmas över att en idrottare skulle komma på nedre halvan istället för att med rak rygg vara stolta över att ha uppfostrat svenska olympier. Det känns helt bakvänt och mot allt som de olympiska spelen handlar om.
Lika betyder inte rättvist
I en intervju med SVT säger SOK:s verksamhetschef Peter Reinebo att anledningen till topp tolv-kriteriet är för att det ska bli rättvist mot andra idrotter inom Sverige. Han menar också på att det handlar om en prisfråga samt att de vill hålla en viss kvalité på OS-truppen.
Att det är samma uttagningskriterier från SOK i alla idrotter, oavsett konkurrens, sätter enormt mycket mer press på exempelvis friidrottarna. Känslan är att bara för att något är lika betyder det inte att det nödvändigtvis är rättvist. Det är alltså samma uttagningskriterier i dubbeltrapp som på långdistanslöpning, där en av sporterna är en av världens mest konkurrensutsatta och en snarare nämns bland de svårare frågorna på postkodmiljonären. Dubbeltrapp är lerduveskytte, om det var en nyhet kanske jag har en poäng. Det känns svårt att benämna detta som rättvist utan att överstiga rimlighetens gränser i mina ögon. Eftersom handlingar nånstans avslöjar intentioner känns det även svårt att inte se det som en uppmaning från SOK att man ska ägna sig åt mindre konkurrensutsatta idrotter.
Jag tror att hela friidrottssverige gläds åt att Samuel Pihlström, rankad 34:a av de 45 platser som ges till OS, som gjort en jätteresa som blev belönad med en biljett till Paris. I kontrast väljer SOK att inte skicka Yolanda Ngarambe som är rankad 35:a i damklassen eftersom att hon inte är under 25 år. Yolanda, som går från klarhet till klarhet i år, fick istället fortsätta tävlingsturnén till nederländska Hengelo där hon besegrade självaste Sifan Hassan som tog dubbla OS-guld på OS i Tokyo 2021. Trots att hon även slagit svenskt rekord på 1 mile inomhus och varit 10:a på EM väljer SOK att inte skicka någon kvinnlig representant på medel- och långdistans på bana. Eftersom Yolanda inte kan befästa en nivå som pekar mot topp-12 och än mindre mot medaljer tycker SOK att det får va. Men att inspirera unga tjejer till att göra samma resa verkar i deras ögon oviktigt.
113 miljoner till personalkostnader
Peter Reinebo pekar även på att det delvis rör sig om en prisfråga. Det känns olyckligt att vi, i landet med världens 12:e högsta BNP per capita, inte har råd att skicka sina inkvalade idrottare när i stort sett alla länder väljer att göra det. Finland står till exempel stolt bakom alla som kvalat och ser till så att de kan representera sitt land, så det verkar vara så att det definitivt alternativa sätt att resonera bara ett stenkast bort. Det som blir extra märkligt är när man går igenom siffrorna. I en analys Elmar Engholm gjort av av SOK:s årsredovisning under den olympiska cykeln 2016-2019 går det att utläsa att SOK mottog 161 miljoner kronor i statligt stöd, utöver det uppgår deras sponsorintäkter och övriga intäkter i en halv miljard kronor för de 4 åren. Av detta gick 89 miljoner kronor till det olympiska deltagandet i jämförelse med 113 miljoner kronor till “personalkostnader”, varav 69 miljoner är rena löner och arvoden. Utslaget på 4 år ger det i snitt en bruttolön på 49 000 kr per månad vilket innebär att man då tjänar mer än 89% av Sveriges befolkning. Jag är inte ekonom men har svårt att se hur det inte skulle gå att allokera de resurserna till att skicka våra idrottare, i likhet med i princip alla länder. Men det skulle dock kunna innebära en mindre löneminskning för Reinebo med kollegor, vilket såklart skulle vara tråkigt.
I samma intervju med SVT menar Reinebo att idrottarna inte ska åka eftersom de inte uppfyller kriterierna satta av SOK. I det så har han helt rätt. De nekade idrottarna kan inte bevisa att de har vad som krävs för att nå topp-12. Men det är inte det den här artikeln handlar om. Den handlar om det felaktiga i att överhuvudtaget sätta ytterligare krav och att neka idrottares inbjudan till de Olympiska Spelen. Den handlar om att vi svenskar också ska kunna jubla när något gjort sig förtjänt av en OS-plats och inte bara reagera med tålamod. Det handlar om rättvisa mot den enskilda idrottaren och deras tränare och allt deras slit och för alla deras resultat. Det handlar om att ge ett stort antal människor storslagna drömmar och att tillåta ett litet antal människor få uppleva dem. Det handlar om att de som krossar drömmarna inte ska vara herrar i kostym från det egna idrottsväsendet. Det handlar om att visa att det faktiskt är möjligt. Det handlar om stolthet för svensk idrott, allt som det uppnår och alla det kan inspirera.
Det är möjligt
Fyra år är lång tid. För Maja Nilsson och tränaren Yannick Tregaro börjar nog arbetet redan nu nere i styrketräningslokalen i Friidrottens hus i Göteborg. Nu börjar arbetet mot att återigen klara den där ribban på 1,93. Höjden där hon fick röd flagg trots att ribban låg kvar och SOK valde att inte se hennes potential, trots att hennes ålder är inom spannet för det så kallade framtidskriteriet. Nu väntar fyra år innan hon kan visa det igen.
Fyra år är lång tid. Det går att se från den ljusa sidan. Min förhoppning är att det är tillräckligt med tid för SOK att kunna göra en förändring. Att hoppas på en förändring i grunden är att hoppas på mycket. Men jag väljer att hoppas på att det är tillräckligt med tid för att göra en förändring på ytan. Att det är tillräckligt med tid för en rejäl eftertanke om vad vi vill utstråla. Att vi i alla fall ska kunna ge idrottarna det de förtjänar. Att i alla fall inte avböja deras inbjudan utan rimliga skäl. Att i alla fall kunna visa stolthet över att vi uppfostrar olympier. Jag tror att det är möjligt. Fyra år är tillräckligt lång tid.
Under regniga och blåsiga förhållanden avgjordes den sista Skövde Ultrafestival på Södermalms IP. Beatrice Taavo klarade den indikativa kvalgränsen till VM på 100 km och 20-årige Alfons Enell imponerade återigen i 24-timmarstävlingen. Och 19 löpare har börjat springa runt hela Gotland.
Tuffa väderförhållanden i sista (?) Skövde Ultrafestival
2009 ordnade Reima Hartikainen den första Skövde Ultrafestival på Södermalms IP. Då arenan nu byggs om för att enbart fungera för fotboll blir det inga fler löptävlingar där. Den sista upplagan bjöd på ett smörgåsbord av olika distanser från fredag till söndag. Och väderförutsättningarna var stundtals tuffa, med regn och mycket blåst.
Trots magproblem efter den första maratonpasseringen lyckades Beatrice Taavo vända den nedåtgående trenden, med hjälp av svenska rekordhållerskan Kajsa Berg som på-plats-support och coachen Sophia Sundberg “på länk”. Efter en stark avslutning sprang Taavo in på 7:49:32, vilket är 1,5 minut under den indikativa VM-kvalgränsen. De tre som tog SM-medaljer i april är redan uttagna till damlaget till VM, Nikita Steiner, Hanna Aho och Madeleine Lundell.
Matilda Gend gjorde sin tredje 100-kilometerstävling under 8:30 och blev tvåa på 8:25:05. 24-årige Lukas Segersten satsade hårt och höll VM-kvalfart fram till maratonpasseringen. Han höll ändå ihop det väl och dubblerade sitt distansrekord genom att springa i mål på 7:34:45.
I 24-timmarstävlingen dominerade 20-årige Alfons Enell. Han går alltid ut offensivt och denna gången var inget undantag. 140,63 km efter 12 timmar är fjärde längst i världen genom alla tider, av män under 23 år. Under natten till söndagen drog de starka vindbyarna in. Enell lyckades ändå få ihop nytt personbästa på 24-timmars, med 211,719 km, längre än någon annan i världen under 27 år detta året.
Noterbart är också 64-åriga Lisa Amundssons 251,043 km som totalvinnare i 48-timmarstävlingen. 6-timmarstävlingen totalvanns av norska Ida Tidemand Slorafoss, som med 43 meters marginal tog sig över 77 km, som är indikativ kvalgräns för det norska VM-laget på 100 km.
Internationella pallplatser
Internationellt börjar vi i Makedonien, även om 20 km med 1900 höjdmeter inte formellt definieras som ultra. Men med tiden 2:11:22 slog Martin Nilsson banrekord och vann Titov Vrv Skyrace med hela 25 minuter. Ännu en svensk, Johan David Sundström kom på tredje plats i herrtävlingen.
Lina El Kott Helander kom tvåa, med tvillingsystern Sanna 1,5 minut efter som trea, på 50-kilometersdistansen i Dyrfjallahlaup på Island. Isländska trailstjärnan Andrea Kolbeinsdóttir vann.
I Norge satsade Hanna Aho hårt och var i ledningen på 75-kilometersdistansen i det tuffa Hornindal Rundt i tio timmar. Illamående och sedan maghaveri gjorde avslutningen tuff, men det räckte ändå till en tredjeplats i mål.
Ännu en VM-löpare var i farten i andra berg. Nikita Steiner sprang in som 17:e i UTMB:s europeiska regionfinal Val d’Aran, i det lopp som sträckte sig över 110 kilometer. Christine Björk vann åldersklassen för kvinnor 50-54 på 50 km och är därmed direktkvalad till OCC under UTMB-veckan. Den längsta distansen, 100 miles, fick avbrytas på grund av dåliga väderförhållanden.
511 kilometer runt hela Gotland
Den andra upplagan av Gotland Run 511k startade i lördags, 6 juli. Under max tio dagar ska 19 löpare ta sig runt hela ön, i ett lopp där tävlingsledare Peter Schröder har inspirerats av Last Annual Vol State Road Race i USA. Det är dubbelt danskt i herrtäten efter snart 2,5 dygn, medan Anna Kim-Andersson har en knapp ledning före Jenny Lindroth i damklassen.
Nordlite Speed är Crafts snabbaste landsvägssko hittills. Tack vare kolfiberplattan med delad tå och det innovativa CR Foam-materialet kan du nu sluta bry dig om hastighetsgränserna.
[ANNONS FRÅN CRAFT] CRAFT Nordlite Speed är en ny supersko med ett så kallat superkritiskt Cr-foam och en kolfiberplatta som har delats framtill. Skon är utvecklad för snabb löpning, men har samtidigt tre gånger så mycket dämpning och energiretur som gör att den också fungerar utmärkt för både snabba och långa träningspass.
Det är CRAFTS nya Cr Foam-material som gör att Nordlite Speed är en så lätt, väldämpad supersko. I kombination med den avancerade kolfiberplattan ger Cr Foam-materialet också väldigt mycket energi i retur.
Innovativ kolfiberplatta
Det som särskiljer CRAFTS kolfiberplatta från konkurrenternas lösningar är att den är delad framtill. Lösningen bidrar till högre stabilitet och en sulplattform som följer med i fotens rörelser på ett mer naturligt sätt.
Det innovativa Cr Foam-materialet och den delade kolfiberplattan kompletteras med en CRAFTS Ultra-Rebound-innersula som ger ytterligare komfort och en spänstig känsla under foten. Resultatet är en tävlinssko som både är mjukt avlastande och ger dig extra spänst och driv framåt i steget.
Lätt och behaglig ovandel
Den fjäderlätta ovandelen är tillverkad i ett enda, sömlöst stycke i ett meshmaterial som både säkerställer god komfort och bra luftgenomströmning. För att understryka CRAFTS ambitioner med Nordlite Speed är passformen rejsigt tajt kring både häl och mellanfot. Det gör att skon ger ett tryggt och fast stöd utan att glappa – oavsett hur långt eller snabbt du springer.
TRE SNABBA OM CRAFT NORDLITE SPEED * FJÄDERLÄTT OVANDEL Ett ultratunt engineered mesh-material ger optimal passform och ventilation, samtidigt som foten får stöd där det behövs. * SUPERKRITISKT SKUMMATERIAL Lätt, slitstarkt och extremt responsivt med tre gånger så mycket dämpning och energiretur som konventionella mellansulor. * KOLFIBERPLATTA MED DELAD TÅ Den integrerade kolfiberplattan är delad framtill för att bättre följa fotens naturliga rörelsemönster och optimera energireturen.
Över tårna är utrymmet i stället rejält förlåtande för att låta tårna röra sig fritt, så Nordlite Speed passar inte minst dig som har ett lite bredare fotblad och som inte föredrar en alltför smal passform.
Den strategiskt placerade Hybrid Traction-yttersulan i tre delar är tillverkad i slitstarkt gummi, och ger ett säkert grepp på både asfalt och i lätt terräng.
CRAFT Nordlite Speed – en innovativ supersko
Allt sammantaget gör CRAFT Nordlite Speed till ett mycket intressant alternativ för ambitiösa löpare som vill ha en allsidig supersko. Nordlite Speed är ett lika bra val för tävling som snabba träningspass. Föredrar du dessutom en lite bredare passform så rekommenderar vi dig definitivt att testa CRAFT Nordlite Speed – en innovativ supersko som inte kommer att göra dig besviken. Hur snabbt du än springer.
FAKTA: CRAFT NORDLITE SPEED Häldropp: 6 mm (40/34 mm herr, 38/32 mm dam) Vikt: 228/255 gram (dam/herr) Cirkapris: 2 400 kronor
I Paris slog Andreas Kramer sitt andra svenska rekord för säsongen. Med 1.43,66 blev han förste svensk att gå under 1.44 på 800m.
Andreas Kramer visar god form inför OS. Efter att ha slagit svenskt rekord för två veckor sedan synade han nu den prestationen- och höjde.
I ett av de bästa 800m- loppen genom tiderna slutade Kramer sjua på 1.43,66. Nytt svenskt rekord med en halv sekund.
Till TV4 sa han följande efter loppet:
– Det känns supergött att kunna förbättras hela tiden. Det var inte givet att det skulle ske idag. Jag hade en kämpig vecka och har fått kämpa rejält för att komma tillbaka. Nu står jag här med ett nytt rekord igen, det känns sjukt gött.
Algerien Djamel Sedjati på 1.41,56 och sex löpare tog sig under 1.43.
– Det var ett ruskigt tempo. Jag är nöjd med hur jag genomför det. Jag hittade en bra position och jag märker att det går snabbt, sen visste jag inte hur snabbt, 1.41 är en galen tid de springer på där framme. Jag känner att jag blir lite efter och har ingen aning om vad tiden blev men jag hade på känn att det kunde vara personligt rekord, sa Kramer till TV4.
Världsrekord av Kipyegon
Faith Kipyegon avslutade galan med att slå sitt egna världsrekord på 1500m. Kenyanskan kom i mål på 3.49,04 och förbättrade det gamla rekordet med sju hundradelar.
I samma lopp sattes också brittiskt, franskt och australiensiskt nationsrekord och tolv löpare gick under 4 minuter.
Även i hinderloppet gick det snabbt. Där vann etiopiern Abrham Siwe på 8.02,36, en tid som tog honom bland de 20 snabbaste genom tiderna.
Alla resultat från Diamond League i Paris hittar ni här. Där blev det också världsrekord i höjdhopp av ukrainskan Yaroslava Mahuchikh.
Formbesked av Ngarambe
Under veckan blev Yolanda Ngarambe nekad en OS-plats för andra gången men trots det visade hon att formen är god när hon slog nytt säsongsbästa på 1500 meter.
De var på tävlingen FBK Games i Nederländerna som svenskan sprang in som trea på 4.04,50.
Utöver säsongsbästa räckte tiden också för att slå den nederländska OS- guldmedaljören Sifan Hassan som blev femma.
Nytt fint lopp av Yolanda Ngarambe. FOTO: DECA Text & Bild
Karlstad GP
Tävlingarna i Paris var inte de enda Andreas Kramers den här veckan.Under onsdagen gick Karlstad GP av stapeln. Där tog Kramer revansch på SM- vinnaren Habtom Asgede när han vann 800 meter på 1.47,32. En dryg sekund före Asgede som slutade fyra på 1.48,50.
I damloppet blev Wilma Nielsen bästa svenska med en andraplats på 2.03,07. Sarah Billings från Australien vann på 2.02,46.
På förtvälingarna sprang 17- åriga Carmen Cernjul in på 2.05,05. En tid som tar in henne som åttonde junior genom tiderna, trots att hon har två år kvar i klassen.
På 3000 meter loppet gjorde den svenska mästaren på 5000 meter, Karl Ottfalk, en ny fin prestation när han blev bäste svensk med en fjärdeplats på 7.58,05. Tiden är den tredje bästa någonsin av en svensk junior och klart under kvalgränsen till sommarens JVM.
I samma lopp slutade Kalle Berglund sexa på 8.08.
Även i damloppet imponerade en junior då Elsa Sundqvist vann loppet på 9.19,49.
1. Tofugryta med kokosmjölk och röd curry (4 portioner)
250 gram naturell tofu
2 morötter i slantar
200 gram broccoli
2 schalottenlökar, hackade (kan bytas mot 1 gul lök)
1 röd chili, urkärnad och hackad
4 dl kokosmjölk
ca 2 msk röd currypasta, testa dig fram till en smak som passar dig
1 msk lantbuljong (Renée Voltaire), vilket motsvarar 1 grönsaksbuljongtärning
Paprikapulver
Salt
Svartpeppar
Gör så här
1. Koka morötterna och broccolin i lättsaltat vatten.
2. Bryn löken i några minuter.
3. Tillsätt tärnad tofu, hackad chili och paprikapulver och stek ytterligare ett par minuter.
4. Slå på kokosmjölk. Blanda ner currypasta och buljongpulver.
5. Smaka av med salt och peppar. Låt puttra i cirka 5 minuter.
6. Lägg i morötterna och broccolin när de är nästan mjuka och låt dem koka med i grytan de sista minuterna.
7. Servera med råris eller quinoa.
2. Spenat- och squaschpaj med fetaost (4 portioner)
Fyllningen Spenat, hackad och fryst
2 vitlöksklyftor
2 ägg
2 deciliter matgrädde
1-2 schalottenlök
1 squash/zucchini
ca 75 gram fetaost
Salt
Peppar
Gör så här
1. Sätt ugnen på 200 grader. Blanda ingredienserna till pajdegen och tryck ut i en pajform. Förgrädda i 10 minuter.
2. Tina den frysta, hackade spenat i en stekpanna med en skvätt vatten, salt och pressad vitlök.
3. Blanda spenaten med en äggstanning på 2 ägg, 2 deciliter matgrädde, salt och peppar.
4. Stek hackad schalottenlök och tunna skivor squash/zucchini. Fördela squashen och löken i pajskalet och häll på spenat- och äggstanningen. Toppa med smulad fetaost och sätt in pajen i ugnen på 175 grader i drygt 20 minuter.
3. Svampomelett med koriander (1 portion)
2 ägg
ca 0,5 dl matgrädde
ca 100 gram champinjoner
ca 1/4 gul lök lök
ca 1/4 röd chili
1 tomat
0,5-1 dl chèvre
Färsk koriander (efter egen smak)
Salt
Peppar
Gör så här
1. Hacka upp champinjoner, lök, chili, tomat och den färska koriandern.
2. Stek svampen i några minuter och lägg åt sidan.
3. Stek löken och chilin. När de börjar bli mjuka, häll tillbaka svampen i pannan och ta med tomaterna.
4. Vispa äggen och blanda med matgrädden (eller annan vätska), salt och peppar.
5. Häll äggsmeten över ingredienserna i pannan. Smula över chèvre och strö över koriandern. När omeletten stannat, vik den dubbel och stjälp upp på en tallrik.
Att förstå hur man blir uttagen till OS är som att försöka lösa Palmemordet. Svaret kommer kanske aldrig att komma fram. Och förresten, hoppas inte på framtiden. Den spelar ändå ingen roll.
När Krister Petersson under sin pressträff presenterade “Skandiamannen” som den misstänkta gärningsmannen var det i alla fall väntat. När Peter Reinebo presenterade de sista namnen till OS var det som om att sia om vilka som klarar repet i Vasaloppet, vem vet? Alla och ingen kan komma med.
I en värld av ordning och kaos (nåja) kan vi därför börja med att konstatera det vi ur löparsynpunkt vet. Samuel Pihlström har blivit uttagen på 1500m, kul och stort grattis.
Yolanda Ngarambe, Simon Sundström, Vidar Johansson, Emil Blomberg och Leo Magnusson kommer att bli inbjudna men de får ingen plats då SOK sagt nej till dem. Varför? Låt mig fortsätta förklara det vi vet.
Samtliga av löparna i kvintetten är inkvalade på ranking. Yolanda har ingen tid inom nomineringsspannet, det har dock de andra tre där Vidar, Leo och Emil har en tid var och Simon tre.
Nu verkar dock nomineringsspannet inte spela så stor roll då atleter som inte gjort någon tid inom det blivit uttagna. EM skulle kunna vara en del i argumentationen då Sundström inte alls lyckades där, men å andra sidan gick Ngarambe, Johansson och Blomberg till final så det argumentet kan nog strykas det med.
Framtiden är inte för alla
Vi kommer däremot inte runt det så kallade framtidskriteriet. Det är tack vare det som Pihlström (och andra) får åka till Paris och det var tack vare det som Blomberg, Sundström och Johansson fick åka till Tokyo för tre år sedan.
Kriteriet går ut på att man ska lära sig inför framtiden. Se, njuta och tävla med lite mindre press än vad som annars hade varit fallet och för att i nästa OS kunna prestera på topp. Smart? Ja, det låter det väl men frågan är vad som är poängen med det när löparna ändå inte får åka till nästa OS, trots att de blivit bättre.
Simon och Emil har gjort bättre tider nu än de gjorde 2021 och Vidar är i paritet med de tiderna han gjorde då. Ser SOK nu deras medverkande i Tokyo som bortkastat? De borde väl ha haft i tankarna att löparna skulle vara med i alla fall ett OS till när de blev uttagna?
Leo och Yolanda, då? De är för gamla för att komma med på framtidskriteriet då åldersgränsen numera är satt till 25.
Trots ranking- ingen hinderlöpare till OS. FOTO: DECA Text & Bild
Sämre löpare får chansen
Det finns däremot de som jublar över det här. De löpare som varit sämre än de svenska och som ligger utanför rankingen kommer få en inbjudan. I Finland har man sagt att alla som blir erbjudna en plats kommer att bli skickade och därför lär hinderlöparen Topi Raitanen jubla lite extra hemma i Uleåborg. Samma sak gäller för norrmannen Jacob Boutera och nya zeeländskan Kimberley May som tar ett stort steg närmare OS.
De som skulle kunna vara det fällande argumentet är SOK krav på topp 12. Såvida man inte åker med till OS på framtidskriteriet ska varje atlet ha chansen att placera sig bland de tolv bästa för att få chansen att åka.
I Sverige har vi dock en hinderlöpning i världsklass. Snittet för topp fyra i år är 8.18,3. Det hade räckt till VM- final de senaste femton åren. Det hade givit dig ett EM- guld i fem av de sju senaste mästerskapen och en OS- final 2008, 2012, 2016 och 2021. Simon Sudström var dessutom i VM- final och både Emil Blomberg och Vidar Johansson var i EM- final. Det borde räcka som argument för att alla fyra har topp-12 potential?
Men för SOK räcker inte det, varför? Jag vet inte, helt ärligt börjar jag få lite ont i huvudet av allt tänkande och räknade fram och tillbaka. Jag får ringa Krister Petersson och be honom reda ut det här, han borde ha tips på hur man ska klara av detta.
Kolfiberskon PUMA Deviate Nitro Elite 3 har uppgraderats med ännu mer av det nya kväveinjicerade PEBA-skummet NITROFOAM ELITE. Det innebär mer dämpning, mer studs – och lägre vikt. Ett perfekt val för dig som vill sätta nya personbästan på såväl träning som tävling. Vill du ha en mer träningsinriktad sko med studsig mellansula och kolfiberplatta släpps samtidigt den tredje versionen av mycket uppskattade PUMA Deviate Nitro.
[ANNONS FRÅN PUMA] Den tredje versionen av PUMA Deviate Nitro Elite 3 är en superlätt kolfibersko, utvecklad för allt från snabba intervallpass till maratonlopp. Den kväveinjicerade, extremt responsiva mellansulan i PEBA-skummet Nitrofoam Elite är också ännu lättare än på föregångaren – och behåller dessutom sina egenskaper bättre över tid.
PUMA Deviate Nitro 3 PUMA släpper inte bara en ny uppdaterad version av tävlingskon Elite 3 – utan även den oerhört populära kolfiberträningsskon Deviate Nitro har fått flera suveräna uppdateringar i sin tredje version. Deviate Nitro 3 har ännu mer av PUMAs banbrytande NITROFOAM-teknologi där mellansulehöjden mäter in på 29 mm i framfot och 39 mm i häldelen. Tillsammans med den utvecklade kolfiber PWR-plattan får löparen både mer dämpning och respons jämfört med den prisbelönta föregångaren. Vikten i storlek 43 herr ligger endast på 265 gram. Precis som i Elite 3 handlar det alltså om en lätt och snabb sko, men med den extra support man vill ha från en träningssko gällande mellansula, ovandel och yttersula. PUMA Deviate Nitro 3 ger löparen löpglädje på dom vardagliga distanspassen, snabbare tempopassen och på långpassen.
Kolfiberträningsskon Deviate Nitro 3 har fått flera suveräna uppdateringar i sin tredje version
Fyra millimeter mer mellansula
PUMA har också adderat ytterligare fyra millimeter med skummaterial i Elite 3 jämfört med föregångaren. Sulplattformen tangerar nu den för tävling maximalt tillåtna höjden 40 millimeter. Det betyder alltså maximalt med studsigt, dämpande skummaterial under fötterna.
Däremot innebär inte den ökade sulhöjden någon viktökning – tvärtom så är Deviate Elite 3 nu ännu lättare. Att kalla Deviate Elite 3 för en superlätt supersko är alltså långt ifrån någon överdrift.
Styvare kolfiberplatta
Förbättringarna handlar inte bara om lägre vikt och mer och spänstigare skummaterial i mellansulan. Den integrerade PWRPLATE-kolfiberplattan har också blivit ännu styvare. Det bidrar både till ökad stabilitet och ett ännu snärtigare frånskjut. Genom att förlänga kolfiberplattan framför tårna får man en längre hävarm vilket adderar till spänsten i steget.
Däremot är geometrin i Deviate Elite 3 inte så extrem som på många andra superskor för tävling. Det gör att många löpare upplever att känslan i den mer påminner om en vanlig löparsko. Har du aldrig testat att springa i den här typen av superskor med kolfiberplatta? Då är Deviate Elite 3 ett perfekt val sko att börja med. Du får en modern, högteknologisk tävlingssko med en skön och bekant löpkänsla. Deviate Elite 3 vill man gärna springa både snabbt och långt i.
Lätt och luftig ovandel
En tävlingssko behöver förstås ha en lätt, komfortabel och luftig ovandel utöver en styv och väldämpad sulplattform. På Deviate Nitro Elite 3 har PUMA använt en mycket tunn ovandel i ULTRAWEAVE mono-mesh – ett extremt tunt och lätt material. För att ovandelen ändå ska ge dina fötter det stöd de behöver har PUMA adderat utanpåliggande PWRTAPE-lamineringar på kritiska zoner.
Att springa snabbt kräver också att man kan förlita sig på greppet. PUMA har därför använt sig av sitt klistriga PUMAGRIP-gummi på de tre mest utsatta delarna av yttersulan. Materialet fungerar mycket bra på såväl blöta som torra underlag, oavsett om det handlar om löparbanor, asfalt eller grus.
Puma Deviate Nitro Elite 3 – en superlätt supersko
Den tredje versionen av Deviate Nitro Elite 3 har alltså blivit lättare, mjukare och spänstigare – samtidigt som den har fått en lite bredare repertoar.
Har du aldrig sprungit i ett par superskor med kolfiberplatta, och söker en snabb och komfortabel men samtidigt bekant löpupplevelse? Vill du ha en tävlingssko som även fungerar för snabba intervallpass eller maratonlopp? Vill du ha en yttersula som fungerar på lite olika typer av underlag? Då är PUMA Deviate Nitro Elite 3 ett utmärkt val.
Hinderlöparna visade klass när tävlingsrekorden slogs på både dam och herrsidan. Habtom Asbege skrällvann 800m före Andreas Kramer, Kalle Berglund gjorde comeback och talangen Karl Ottfalk vann 5000m. SM i Uddevalla bjöd på flera minnesvärda ögonblick.
Ur löparsynvinkel rivstartade SM under fredagen med 3000m hinder. En stark svensk gren just nu och först ut var herrarna.
Tre av de fyra potentiella OS- löparna kom till start, bara Simon Sundström, som fokuserade på att träna istället, saknades.
Efter att Axel Djurberg satt upp farten den första kilometern kom kampen om medaljerna att handla om “OS- trion” Leo Magnusson, Emil Blomberg och Vidar Johansson. När 1000 meter var passerade, på 2.50, tog Magnusson över dragjobbet. Farten fortsatte vara hög och när trion sprungit 2000m stod klockan på 5.40.
Ut på sista varvet var gruppen fortfarande intakt och inför sista vattengraven var utgång oviss. Då föll Vidar Johansson olyckligt och på upploppet stod guldet mellan Leo Magnusson och Emil Blomberg. Den kampen vann Magnusson som kom i mål på 8.22,03- fjorton hundradelar före Blomberg.
Tiden innebar att Dan Glans 47 år gamla SM- rekord nu var slaget av både Blomberg och Magnusson.
Vidar Johansson reste sig efter fallet och joggade i mål som trea på 8.42.
Emilia synade rekordet
På damsidan gjorde Emilia Lillemo samma sak- fast själv. Hon tog täten direkt från start och ledde till sista steget.
I ungefär halva loppet orkade Linn Söderholm med det höga tempot som Lillemo satt upp men sen fick hon ge sig. Lillemo fortsatte i ensamt majestät och korsade till slut mållinjen på 9.28,99. Nytt mästerskapsrekord och den näst bästa tiden någonsin av en svenska, endast fem sekunder från Charlotta Fougbergs svenska rekord.
Trots det hade Lillemo blandade känslor efter loppet. Hon hade hoppats på OS- kvalet på 9.23,00, och trots att hon var glad över guldet var hon besviken över att hon inte klarade det.
Silvret gick till Söderholm på 9.54 och bronset till Julia Samuelsson på 9.58.
Lillemo korsar mållinjen efter hinderloppet. FOTO: DECA Text & Bild
Tidernas skräll?
SM sista löpargren bjöd på vad som (kanske) kan vara tidernas SM- skräll. På startlinjen för 800m stod Andreas Kramer och på förhand verkade hans största hot mot ett åttonde raka SM- guld vara Samuel Pihlström.
När startskottet gick var det Kramer, som slog svenskt rekord på distansen förra veckan, som tog täten. Pihlström la sig utanför honom och när klockan ringde gjorde Hällelöparen ett ryck. Kramer försökte svara men fick ge upp planen på att ha förstaplatsen.
Istället var Pihlström som ledde fältet när 300 meter återstod. Då gjorde Kramer sitt första försök att gå upp i tät. Den svenska rekordhållaren tryckte till men Pihlström svarade och Kramer fastnade på utsidan.
Med 200 meter kvar sprintade Yared Kidane, med ett PB på 1.48, upp i tät. Det här fick både Pihlström och Kramer att vakna till och in på upploppet var de jämsides med Kidane som stumnade.
Kramer såg att dra ifrån de övriga när Habtom Asgede, som hela tiden legat bakom toppduon, kom bakifrån hela vägen fram till förstaplatsen.
Asgede segertiden skrevs till 1.49,70, tre hundradelar före Kramer och 35 före Pihlström.
Sedan tidigare har Asgede ett personbästa på 1.47,58, satt i Sollentuna för två veckor sedan. Han har också två raka silver från inomhus-SM och för två år sedan var han trea på 800 meter.
Habtom Asgede under stafett-SM. FOTO: DECA Text & Bild
I damloppet var det Wilma Nielsen som tog hem guldet efter att Yolanda Ngarambe satt upp farten. Nielsens segertid blev 2.02,41. Ngarambe stumnade och blev trea på 2.04,47, silvret gick till Maria Freij på 2.03,34. Hanna Hermansson blev fyra på 2.04,78.
Guld till jättetalangen
I herrarnas 5000 meterlopp gjorde Kalle Berglund sitt första banlopp på två år. Den svenska rekordhållaren på 2000 meter, som brottats med psykisk ohälsa, var nu tillbaka på startlinjen.
Efter att Archibald Casteel dragit de två första kilometrarna på 2.50-2.54 tog Samuel Tsegay över. Farten låg kvar i samma tempo fram till dess att en kilometer återstod.
Då tog Emil Danielsson över och påbörjade en långspurt. Med sig fick han de två ungtupparna, Jonathan Grahn och Karl Ottfalk, och en slirande Oliver Löfqvist. Efter ett varv på 60 sekunder blev kvartetten en trio.
In i sista kurvan började Jonathan Grahn få problem och blev passerad av Karl Ottfalk. Danielsson la in sin sista växel samtidigt som Ottfalk kom närmare och närmare. Med ett tiotal meter kvar till mål var 18- åringen förbi.
Ottfalk kunde sträcka händerna i luften när han passerade mållinjen som sensationell vinnare. Segertiden skrevs till 14.00,60, två sekunder från Ottfalks PB men en tid endast tre juniorer sprungit snabbare än. Silvret gick till Emil Danielsson på 14.01 och bronset till Jonathan Grahn på 14.02.
Karl Ottfalk tar hem guldet på 5000 meter. FOTO: DECA Text & Bild
En av de bästa finalerna
I damernas 5000m- lopp var det Elsa Sundqvist som tog täten den första kilometern innan hindervinnaren Emilia Lillemo tog över.
Lillemo visade återigen att hon är stark från tät och drog i princip hela loppet. Placeringarna blev 9.32 (3000 meter) och 12.48 (4000 meter).
Bakom henne minskade klungan successivt och vid klockringningen var det Lillemo ihop med silvermedaljören på hinder, Linn Söderholm, och Elsa Sundqvist.
Med 300 meter kvar spelade Söderholm ut sitt sista kort och försvann iväg från de övriga. I mål kom hon på 15.38,14, den tionde bästa svenska tiden någonsin.
Silvret gick till Elsa Sundqvist som passerade Lillemo med 200 meter kvar och kom i mål på 15.46,12- nytt svenskt juniorrekord. Lillemo knep bronset på 15.49,63.
Det här kvalar in som en av de bästa svenska SM- finalerna någonsin då tre tjejer kom under 15.50.
Det blå bandet
I damernas 1500m- final hade löparna bestämt sig för att dra upp farten. Wilma Nielsen drog första 800 meterna (64/69 per varv) sen tog Yolanda Ngarambe över (69 s på varvet). Då hade Ngarambe två tjejer i ryggen, Wilma Nielsen och Vera Sjöberg. Hanna Hermansson hade tvingats släppa några meter.
Men Hermansson kom ikapp och in i den sista kurvan var de fyra tjejer som slogs om medaljerna. Där tvingades dock Sjöberg släppa och med 100 meter kvar var det en trio som, nästan jämsides, gjorde upp topplaceringarna.
Det var inte förrän med 40 meter kvar som Ngarambe kunde avgöra finalen och glida ifrån de övriga. Hennes segertid skrevs till 4.11,71, Silvret gick Hanna Hermansson på 4.12,14 och bronset till Wilma Nielsen på 4.12,51.
Ngarambe vinner damernas 1500m. FOTO: DECA Text & Bild.
Om damloppet var en snabb historia, var herrarnas lopp länge det motsatta. De första 400 meterna sprangs på 66 sekunder. Därefter höjdes farten och efter 800 meter stod klockan på 2.07.
50 meter senare la Samuel Pihlström in sin första växel och fick med sig Jonathan Grahn (vars bror också sprang i finalen) och Yohannes Kiflay. När 400 meter återstod höjde Pihlström tempot ytterligare en nivå och gled ifrån de övriga. Segertiden skrevs till 3.45,69 efter ett slutvarv på 52,6 sekunder.
Silvret gick till Jonathan Grahn på 3.49,34 och bronset till Kiflay på 3.53,52.
Snabb avslutning på den längsta sträckan
I herrarnas 10 000 meter gick farten länge i 3.00- fart. Det var inte förrän på den nionde kilometern som Abdelfath Yassin drog upp farten och löparna klockade en kilometer på 2.52.
Med 800 meter kvar hade fem löpare bildat en klunga, Samuel Russom, Abdelfath Yassin, Arvid Öhrn, Awet Mengsteab och Sharmarke Ahmed. Vid klockringningen drog Samuel Russom upp farten ytterligare en nivå och klungan spräcktes.
In på upploppet var det Russom före Öhrn och där gled den förstnämnda ifrån. Russom tog hem guldet på 29,35, en sekund före Öhrn och tre före Awet Mengsteab som knep bronset.
I damloppet drog Evelina Henriksson upp farten. Efter fyra kilometer var hon och Lovisa Modig ensamma i tät.
Henriksson fortsatte att dra fram till den nionde kilometern. Då tog Lovisa Modig över och farten höjdes. Henriksson fick släppa och Modig kunde rinna iväg till segern på 34.24. Silvret gick till Henriksson på 34,38 och bronset till Johanna Larsson på 34.58.
Alla resultat hittar ni här och vill ni se filmer från loppen finns de på Runers World´s instagram.
I ett av världens mest mytomspunna ultralopp, Western States 100 miles, kom Ida Nilsson 6:a och Petter Engdahl tog sig i mål som 13:e med stukad fot. En späckad ultrahelg innehöll dessutom flera framstående insatser i svenska tävlingar.
Western States – en klassiskt 100-milestävling
Western States är ett av världens äldsta 100-mileslopp och ett av de mest klassiska. Det började som hästtävling. 1972 gick sju soldater hela sträckan och 1974 sprang Gordy Ainsleigh parallellt med hästarna, och var först att springa under 24 timmar. Den första upplagan som löptävling gick 1977.
I år deltog rekordmånga svenskar, sex stycken (med Johan Johansson först på väntelistan av dem som inte fick plats). Flest ögon riktades mot Ida Nilsson, som var sjua i sin 100-milesdebut förra året, och Petter Engdahl som för första gången skulle genomföra en hel 100-milesdistans.
Tävlingen går i Sierra Nevadabergen i Kalifornien, delvis på stigar som användes av silver- och guldgrävare under 1850-talet. Starten går i Olympic Valley, där vinter-OS anordnades 1960, med mål i den lilla staden Auburn.
Ida sexa i tuff damtävling
Ida Nilsson var med långt fram under hela tävlingen. Placeringsmässigt förbättrade hon sig ett pinnhåll från förra året och slutade 6:a. Tidsmässigt var hon 46,5 minuter snabbare! Och bara en kvart från pallen.
Innan årets tävling hade bara Elly Greenwood 2012, samt Courtney Dauwalter & Katie Schide förra året, varit under 17 timmar. I år blev det sex stycken! Katie Schide var med segertiden 15:46:57 bara 17 minuter från Courtney Dauwalters otroliga banrekord från förra året. Norskan Yngvild Kaspersen, som förra året vann CCC och Kullamannen 50K och liksom Ida Nilsson och Petter Engdahl bor i norska Romsdalen, kom på placeringen före Ida.
Petter 13:e med stukad fot
I herrtävlingen var Petter Engdahl med i den ovanligt stora tätklungan uppför den inledande tuffa stigningen. Sen stukade han foten och halkade ner till omkring 20:e-plats. Där höll han sig hela tävlingen, innan en väldigt stark avslutning som tog honom upp till 13:e.
Petter fick avbryta UTMB förra året på grund av knäskada. Nu har han alltså slagit distansrekord, men siktar också på att ta revansch på UTMB om två månader.
I herrtäten fick Jim Walmsley tufft motstånd hela vägen in i mål. I tidernas mest högklassiga tävling, med sex herrar under 15 timmar, var hela pallen inom tio minuter. Nya ultratraillöftet Rod Farvard slutade tvåa, bara 16 sekunder före Hayden Hawks. Walmsley vann på 14:13:45 och missade därmed sitt eget banrekord med fyra minuter.
Tomas Nordlöf sprang in som 37:a i herrklassen på 21:24 och även Johan Edenteg har i skrivande stund chans att ta sig i mål under 24 timmar och därmed belönas med ett eftertraktat bältesspänne i silver.
La Sportiva Lavaredo Ultra Trail by UTMB utgår från den välkända vinterorten Cortina d’Ampezzo i Dolomiterna i Italien. Startfälten håller alltid väldigt hög klass. Att Petter Restorp vid snart 47 års ålder springer in som 19:e på huvuddistansen 120 km är därför imponerande. Alla löpare före honom var yngre och han vann M45-klassen. Petter flyttade förra sommaren hem till Bohuslän efter nio år i Chamonix. Emmy Karnerud blev 46:a i damklassen och 3:a i klassen kvinnor 45-49 år.
I Skogsvargarna Trailrun 45K krossade Jonatan Fridolfsson banrekordet, trots blöta och leriga stigar. Med tiden 3:18:19 var han över 34 minuter före Daniel Jalker, som också var under tidigare banrekord. Teresia Carlgren, regiondirektör för Diakonia i Latinamerika, slog banrekord för damer med 4:42:31.
Banrekord blev det även i Bocksten Trailrun 44K. Anton Gustafsson, regerande svensk mästare i lång trail, vann herrtävlingen på 3:11:58. Daniel Bränholm var distanserad med 12:40, med Fredrik Sigurd ytterligare tre minuter bakom. I damklassen slog Aina Edgren både distansrekord och banrekord med 3:55:12. Petra Klevmar var knappt fem minuter efter i mål.
Silverleden Ultra 64K hölls för 11:e gången. Tävlingen hette tidigare Silverleden på en dag och arrangerades i år i ny regi. Noah Brautigam sprang över halva tävlingen med fjolårets herrvinnare Anders Fox. I mål var Brautigam hela 19 minuter före, men tiden 5:13:28 nådde inte Fox’ banrekord. Jonas Nilsson var mindre än en minut efter en tröttnande Fox. Damtävlingen vanns av Mervi Heiskanen på 7:16:48, med Annelie Florin och Amanda Liljestrand inom sju minuter där bakom.
I Backyard Ultra Nämforsen, i Näsåker norr om Sollefteå, togs segern hem av frekvent tävlande Mohamed Alaoui på 21 varv. Assisterade gjorde André Karlström. Camilla Bruman kom längst av damerna med 11 varv. Det var Alaouis sjätte backyard bara i år och han har sedan årsskiftet dessutom hunnit med ytterligare fem ultratävlingar. Han är överlägsen ledare i antal kilometer i ultratävlingar i år.
Och slutligen, Hofors varv efter varv är en backyard ultra-tävling, men med maximalt 10 varv. Snabbast på sista varvet gällde för dem som klarade alla varven. Helena Stropp respektive Jesper Danielsson var snabbast i denna femte upplaga av tävlingen.Fotrallytävlingen Maratonmarschen, där man går i 5 km/timme så långt man orkar, tills bara en person återstår, är i skrivande stund inte avgjord. Två damer och två herrar återstår efter 39 timmars promenerande runt Mariestad.
Att svensk löpning är inne i en guldålder, det vet vi. Andreas Almgren slår rekord efter rekord, Andreas Kramer har tagit VM-silver och bakom dem är toppbredden bättre än någonsin. Men frågan är om den inte är allra bäst på 3 000 meter hinder där topp fyra svenska herrar tillsammans är bland de bästa i världen.
När Leo Magnusson korsar mållinjen en junikväll i Nice stannar klockan på 8.18,23. En tid som för upp honom som sexa genom tiderna i Sverige, men som också gör att han blir den fjärde svenska hinderlöparen att ta sig in under SOK:s nomineringspann för OS i Paris.
På ett nästan fullsatt Stockholms stadion, två veckor tidigare, springer Simon Sundström in på 8.17, men blir bara näst bäste svensk. Emil Blomberg gör nämligen 8.16 och tar sig upp som fyra genom tiderna i Sverige. Veckan innan har Vidar Johansson sprungit in på 8.20 men får nu se sig besegrad av två svenskar.
guldålFör tre år sedan hade det här betytt att tre löpare OS-kvalat inom loppet av sju dagar. Nu är gränserna hårdare – men trots det håller svensk hinderlöpning fortfarande världsklass.
Bland de bästa i världen
I skrivande stund har Sverige fyra löpare som kan komma med till OS på ranking. Simon Sundström ligger bäst till, sen kommer Blomberg, Johansson och till sist Leo Magnusson. Det svenska snittet för de fyra bästa löparna i landet är just nu 8.18,3. Där Blomberg är bäst med 8.16,94 och Johansson fyra med 8.20,87.
Vet man inte allt för mycket om hinderlöpning säger kanske den tiden inte så mycket – så vi sätter det i ett större perspektiv.
8.18 hade tagit dig till VM-final de senaste femton åren. Det hade givit dig ett EM-guld i fem av de sju senaste mästerskapen och räckt för att nå en OS-final 2008, 2012, 2016 och 2021.
Internationellt sett är snittet på våra fyra bästa hinderlöpare bättre än länder som Spanien, där europaettan Daniel Arce kommer ifrån. Bättre än Tyskland, som hade två löpare topp fyra på EM, och bättre än stornationer som Storbritannien och Italien.
Bäst i Europa är vi dock inte. Frankrike har ett snitt som är fyra sekunder bättre och till världsettan Etiopien skiljer det elva sekunder. Även USA är bättre med ett snitt på 8.16 på deras fyra bästa hinderlöpare.
Men ihop med Frankrike är Sverige det land med flest löpare på topp 20-listan i Europa i år. Båda länderna har fyra löpare vardera.
Jämförbart med Kenya
Den stoltaste hindernationen av dem alla, Kenya, har även de ett bättre snitt på topp fyra än Sverige (8.14) och samma gäller för världs- och olympiamästaren Soufiane El Bakkalis land Marocko (8.15). Men, faktum är att det krävs i princip lika mycket för att ta sig in bland de fyra bästa hinderlöparna i Marocko och Kenya som det gör i Sverige.
I Marocko är den fjärde bästa tiden 8.20,06, i Sverige är den 8.20,87. Samma sak gäller även för topp tre då det faktiskt är något svårare att vara trea i Sverige jämfört med i Marocko. Den tredje löparen i Marocko har gjort 8.18,63 medan Leo Magnusson, som är trea i Sverige, gjort 8.18,23.
Jämför vi med Kenya kan vi se att samma sak gäller även där. Magnusson hade varit trea och Johansson precis efter deras fjärde man.
Soufiane El Bakkali är dubbel världsmästare på 3000m hinder. FOTO: DECA Text & Bild
Tidigare mästerskap
Emil Blomberg har tre EM-finaler på sin meritlista, 2016, 2022 och 2024. Däremellan har han åkt ut ur försöken på både VM 2017, 2023 och OS 2021.
Vidar Johansson, som inte missat ett utomhusmästerskap sedan 2019, har en EM-final från i somras i bagaget. I de andra mästerskapen har han åkt ut i försöken.
Simon Sundström var i VM-final 2023 men missade EM-finalen i år. Han har utöver det varit i en EM-final inomhus men åkte ut i försöken på OS 2021 och EM 2022.
Leo Magnusson har inte gjort något seniormästerskap på 3 000 meter hinder ännu och det kan bli svårt för honom att få göra det även i år. Han har en av de sista rankingplatserna i nuläget och är alltså sist bland svenskarna. Det som däremot talar för honom är att han just nu har både bättre säsongsbästa och personbästa än Vidar Johansson, som i sin tur varit före både Blomberg och Sundström under säsongen.
Leo Magnusson under Nordiska mästerskapen i Malmö. FOTO: DECA Text & Bild
Det återstår att se om det blir något mästerskap för hinderlöparna i år. OS-kvalgränsen är satt till 8.15, en tid som 21 OS-löpare klarat. Det kommer alltså fyllas på med rankingplatser och där har de svenska löparna i alla fall givit sig själva chansen att komma med.
Vill man läsa mer om rankingen och hur de svenska löparna ligger till kan man göra det här.
Snittet för de fyra bästa hinderlöparna i Sverige och i tio andra länder:
