Ass Cramps
Snölöpning är ondskans påfund eller så har jag sveriges klenaste chassi. Kan iofs vara en kombination av bägge?!
I lördags var mitt företag på konferens där vi gavs en rejäl paus efter diverse föreläsningar och grupparbeten innan middagen. Istället för att parkera min dåliga karaktär direkt i baren stack jag ut med några andra duktiga löpare för springa ett lättare distanspass. Inga konstigheter där egentligen, tolv kilometer @ 4:30 min/km på packad snö. Belönade mig senare med en rejäl utskjutning. Schlagerkareoke, limbo, tryckare med män och luftbas till Rock the Night med Europe. Nåja, man behöver ha kul ibland. Hade känningar i ryggslutet där rumpan börjar dagen efter men eftersom jag mådde pyton i kombination med vidrig huvudvärk så hetsade jag inte upp mig så mycket över det. Tog en minut i taget för att överleva och då faller ömmande muskler långt ner i prioriteringsordningen. Även under måndagen kände jag mig hemskt stel i bakre delarna och körde därför bara ett kortare cykelpass för att svettas ur gamla synder samt mjuka upp kroppen.
Under tisdagen gnällde jag vidare över en oskön känsla sätet men kände att två dagars vila fick vara nog, var nog bara stel.
Terrible Tuesday hade följande pass på schemat denna tisdagkväll på Bosön: 2×2000 meter + 3×1000 meter. 200 joggvila mellan 2×2 resp hela 600 joggvila mellan 3×1.
Stel uppvärming och lite stretch för rumpan fick räcka. Satte fart på första tvåtusingen och det kändes magiskt. Lätta ben, bra pop och kontrollerad andning. Klockade mig på 6:57 (3:28 min/km). Den andra blev tuffare vilket är normalt, farten kommer inte gratis 4 kilometer i rad med endast kort joggvila. Hamnade strax under sju minuter på den men med ett väsentligt högre pulssnitt. Senaste veckans pass har dock gjort att farten finns där vilket den inte gjorde vid årsskiftet.
Lång joggvila och sen iväg på första tusingen. Kändes fin-fint, 3:20. Nu började dock värken i vänster rumpdel göra sig påmind. ”Jävla kramp” tänkte jag som kände igen besvären från tidigare perioder då jag sprungit mycket.
Nästa tusing blev ännu hårdare och smärtan kom tillbaka under joggvilan, denna gång ännu mer besvärlig. Funderade på att bryta men ville inte verka vek. Sista tusingen gick på 3:15 och efter den behövde jag sätta mig ner. Stretchade samt försökte hitta tilbaka till livet. När jag sedan skulle resa mig upp bara försvann vänster ben under mig. Försökte gå men krampen och smärtan från rumpan var fruktansvärd. Fick halta, linka långsamt långsamt till bilen. När jag sedan kom hem och musklerna hade svalnat och stelnat till var det i princip omöjligt att ta sig fram överhuvudtaget. Rätt knäckt och nedstämd bestämde jag mig för att gå till sängs. Tog ett tag att hitta en sovställning som var uthärdlig men till slut kom John Blund.
Idag är jag helt körd. Min gångstil får folk på äldrevården att se ut som uppspelta Thomson Gaseller. Sitter och googlar ”ass cramps” för att hitta en möjlig förklaring och framför allt få klarhet över hur illa det är och hur jag ska göra för att inte fövärra min situation. Misstänker en kraftigt irriterad muskelsena som fäster i rumpan/ryggslutet. Vila, antiinflammatoriskt samt stretch när den lugnat sig lite är nog rätt strategi i det här läget. Har en tid imorgon för att kolla upp det ordentligt och få behandling. Kan vara lämpligt att utesluta att det inte är något allvarligare.
Memo to self: När muskelfästen trilskas, gå inte på med maxintervaller löpning, speciellt inte när du gång på gång får varningssignaler. Bryt, vila en dag extra alt gå och simma.
Får göra det bästa av situationen denna vecka. Simningen är under all kritik, får fokusera på den. Hoppas bara min lilla tennisrumpa läker snabbt. Vill inte att min återvunna löpform skall försvinna igen.
Är det någon som varit med om liknande och vill dela med sig sina tankar…..shoot!
//Assman
Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. .