Asså, ibland är det ju bara röven
Vissa pass känns som att man lika gärna kunde ha varit utan. Eller faktiskt hellre varit utan än att ha varit med om. Idag var jag på ett sånt pass. Ett pass som får en att känna sig kass. Det gör jag när det står pullups på tavlan när jag kommer in. Det är mitt sämsta. För att få göra kippade pullups, alltså hjälpa till med höften för att göra det lättare, måste man kunna göra några strikta pullups. Jag kan under pistolhot göra 1. En. En ful. Inga kippade alltså, utan det är bara att plocka fram GUMMIBANDET! Gummibandet som är för SVAGA! Så känns det i alla fall vissa dagar. Nu vet jag att jag började med ett betydligt tjockare gummiband än det jag har idag, som faktiskt är det tunnaste, MEN ÄNDÅ! Det känns inte ok. Coach Jakob säger att det kommer. Jojo… *fräs*
Efter pullups kom TOES TO FUCKING BAR! En annan av mina absolut sämsta. Jag vet inte ens riktigt vad som är fel. Jag tror inte att jag är SÅ svag i magen eller höftböjarna. Jag gör kanske fel. Skit samma! Idag gjorde jag inte ens några ärliga försök, för jag blev bara arg. Jag gjorde fällknivar i stället. SNYGGA fällknivar.
Sedan äntligen boxhopp! För bara ett år sedan var boxhopp min stora skräck (efter ett minst sagt misslyckat boxhopp på gymnasiet) men idag kändes det som guds gåva till mänskligheten. Och som final blev det armhävningar, som har blivit en av mina starka sidor. Snygga som attan!
Så egentligen var det bara halva passet som var dåligt, men det lämnade en dålig känsla efteråt. Nu när det är nytt år och allt. Ingen bra start. Kanske är det den lata julgrisen som bara inte är igång än. Nästa vecka blir det andra bullar. Eller rättare sagt inga bullar. Då blir det bot och bättring, och enligt Jakob, sista veckan innan vi vrider upp muscle up-passen en smula. Det blir kul!
