Gott nytt med burpees!


(Filmat av Harald, 3,5 år, som tydligen blev oerhört trött av ansträngningen.)

Det kan väl inte finnas något bättre sätt att säga Gott nytt år än med 300 burpees! Före jul gav jag några andra på gymmet utmaningen att köra 300 burpees på nyårsafton. Sedan glömde jag bort det. I söndags gjorde jag Karen, alltså 150 wallballs, vilket har gett mig en sån träningsvärk i låren att jag måste hålla i mig för att kunna sätta mig på toa. I morse kom jag på att jag skulle göra 300 burpees. Det var smärtsamt, men ju fler jag gjorde desto mindre smärtsamt blev det. Nu däremot, när jag suttit i soffan och stelnat till igen en stund ska jag vara glad om jag kan ställa mig upp igen.

Men det måste jag, för jag ska på middag.

Men gott nytt alla! Kram och ses nästa år!

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Regntung juldagslöpning


Ja, jag vet! En jättepretto ”titta så duktig jag är som tränar också på juldagen”-bild. Jag blir själv galen på sådana bilder och pretentösa blogginlägg. Men faktum är att med magen full av skinka och framför allt lakritskola med havssalt, var det skönt att röra på sig en smula. Det blev inte mindre pretto av att det hällregnade på mig när jag tassade runt i min gamla hemstad Uppsala. 5 kilometer blev det. Och på det lite ännu mer irriterande ”Kolla så duktig jag är som styrketränar i lekparken. ALLA kan göra det! Bara fantasin sätter gränser!”-träning. Ja, så kanske det är, men i en vanlig lekpark sätter min fantasi sina gränser ganska fort. Några chins, armhänvingar och omvänd rodd blev det i alla fall. Och jag behövde inte irritera några stackars regnvåta och jultrötta föräldrar med min in your face-hurtighet, för inte ens de mest leksugna barnen vågade sig ut denna pissregniga dag. 

Så nu är det dags att stoppa magen full med mat igen. Det är ju ta mig tusan bara jul en gång om året och det är den gången man utan att skämmas får stoppa sig full med flera kilo skinka och skumtomtar.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Växthuseffekt i Jul


God Jul på er!

Normalt är jag inget större fan av julen men detta år måste jag säga att högtiden har överträffat sig själv. Inte nog med att det är arbetstagarens jul utan Jack Frost har även valt att inte förhäxa huvudstaden med kyla & snö. Massor av ledig tid för familj och vänner samt vettigt klimat & underlag att träna i. Mer kan man inte begära om man är svensk. 
Förstår att alla längdmuppar går runt och småsurar men har svårt att känna något större medlidande. Man står sig själv närmast och denna gröna vinter förenklar saker och ting för min egen del oändligt mycket.  

Brukar ha okej självkontroll när det kommer till framdukade sötsaker men har med åldern börjat tappa greppet. Självklart hänger det ihop med träningen att kroppen ständigt känner ett sug efter snabb energi men jag börjar bete mig som en gammal gubbe som ständigt är och rycker i kylskåpsdörren och småsnaskar på diverse godsaker. Måste fan ta mig kragen om jag inte ska tävla i noshörningsklassen i sommar. Just nu väger inte antalet träningstimmar upp det jag stoppar i mig. Är på all time high, 82 kilo. Ingen katastrof men tycker jag känner mig tung under löpningen. Säkert mest psykologiskt men tiderna ljuger inte…

För att behålla lugnet & frustrationen över jul ser jag till att varje dag träna en timme. Kan verkligen rekommendera att ni gör detsamma. Skit i spriten, barn ska ändå inte behöva se sina föräldrar eller släktingar fulla & dumma under familjesammankomster. Passa på att vila & träna istället nu när man har tid för det. Långpass är knepigt att få till tidsmässigt men 45 minuters kvalitetspass finns det alltid utrymme för. Ställ ut trainern på balkongen, helt perfekt temperatur för det. Satt själv idag och körde 3×5 mins tröskel i t-shirt, blev typ överhettad ändå. Rätt sjuk känsla i december!

På fredag drar jag till Cannes för sju dagars semester. Har en cykel stående där som skall få smaka på en matglad träningsfanatiker. Ska dessutom försöka få till lite distans löpning. Inte sprungit längre än 12 km sedan NYC Marathon. 

Kommer försöka dokumentera lite mer än tidigare. Fick en GoPro kamera i julklapp som jag ska försöka använda lite. Oklart om jag fixar simma i havet men ska ge det ett tappert försök! Finns annars på instagram @nelker

God Fortsättning!

Nelker 

Ironman Nice 2011. Gick för övrigt åt helvete!
 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Sista 06.10-passet före jul


Det ska bli otroligt skönt med jullov, men det är lite dubbla känslor ändå. Jag kommer att lämna stan ett tag och då inte heller kunna träna på Nordic. Det ultimata hade varit att kunna vara ledig och träffa familjen samtidigt som jag kunde ta med mig Nordic. I fickan liksom.

Men det går ju inte, så jag fick ta i för en vecka igår på mitt älskade 06.10-pass med grymma Björk òdinsdottir. Riktigt så blev det inte. Senaste dagarnas maratonarbete gjorde att jag var lite matt. Som tur är var passet bara på 80 procent, så det var inte riktigt gasen i botten, utan läge att hålla igen lite och hitta ett bra tempo. Det var fyra 5-minuters-AMRAPS:

1. 10 armhävningar + 200 meter rodd

2. 10 hängstyrkeryck + 30 dubbelhopp med hopprep.

Man körde nummer 1 i 5 minuter, vila 2 minuter, nummer 2 i 5 minuter och så upprepade man det en gång till.

Svettigt och roligt!

Nu ska jag piska upp lite julstämning med pepparkakor, tjatig julmusik på hög volym, glitter, tomteluvor, glögg, knäck, skumtomtar och granar! Nu sablans är det jullov!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Och vinnaren är….


… Viktoria Lindberg!

Hennes fina motivering om varför hon vill få kettlebell-halsbandet och ge den till sin mamma kunde jag inte stå emot. HURRA för dig Viktoria!

Om du bara mejlar din adress till mig på anna-lena@womenshealth.se så skickar jag halsbandet så fort som möjligt. Om du skickar adressen redan idag hinner det komma fram till dig före jul.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

20 minuter Maxtest


Alla känner nog att december är en slitsam månad på många sätt. Räcker med titta på sina barn för se att det är välkommet med ett break.
Precis som för oss stora barn har de insjunkna ögon, svårt för att komma upp på morgonen och är lätt griniga. Att var och varannan på arbetsplatsen är sjuk gör inte saken bättre då man har svårare för att komma ifrån samt behöver jobba mer än normalt. Addera till detta logistiken för att Julen skall gå smidigt till utan att någon i familjen känner sig överkörd samt alla julklappar som skall inhandlas. Den ekonomiska aspekten är svår att bortse från. Tycker det flyger iväg tusenlappar åt alla möjliga håll utan att man egentligen vet vart de tar vägen. I denna kaos skall man försöka få in 8-10h träning i veckan samt den viktiga återhämtningen. Jo men det är troligt…

Precis en sådan dag var det igår. Manfall på jobbet, mycket att göra för dem som var där. Sjuka barn hemma och en ”att göra lista” som saknar motstycke. Hade gett upp idén att få till mitt maxpass då jag inte sovit mer än 5-6h per natt senaste dagarna. Feberyrande barn och allmän oro i själen gör inte min nattsömn blir särskilt rofylld. Har dessutom ätit dåligt senaste tiden. För lite och bristfälligt näringsinnehåll. Jävligt onödigt då kosten är det enklaste att parera tillståndet med i såna här lägen. Förlorad sömn klarar man menb det är svårt att driva något framåt utan energi. Det var en läxa som jag lärde mig i det militära.

Efter en klassisk tacomiddag med familjen så bestämde jag mig trots allt för att bita i det sura öpplet och få skiten överstökad. Har lärt mig att även om skallen känns helt sabbad så behöver inte kroppen vara det. Tvärtom faktiskt, den kan verkligen överraska på uppsidan. Det svåraste är att komma iväg för att träna, själva träningen i sig är sällan något problem. Sagt och gjort, där satt man på balkongen och lyssnade på en random musikslinga på Spotify samtidigt som jag tittade på highlights från det induviduella tempot i Tour de France från 2012. Fann mig plötsligt i total harmoni. Benen trummade på fint under uppvärmningen och det var väldigt fridfullt i min sportbubbla.

Det var lugnet före stormen. 20 minuter maxtest på trainern kan knappast beskyllas för att vara behagligt. Vi är alla olika när det kommer till hur mycket smärta vi klarar av innan vi knäcks. Somliga klarar endast extrema nivåer under kortare perioder medan andra kan härda ut i en evighet på omänskliga nivåer. Jag är lyckligt lottad och klarar av bägge dessa upplevelser ganska bra. Kan pressa skiten ur mig upp till en timme samtidigt som jag klarar en Ironman på anständiga pulsnivåer utan att krevera.

Hade en förhoppning av att klara 335 watt. Planen var dela upp passet i 5-minutare så det blir lättare mentalt. Ingen vidare strategi efter 2 minuter börja tänka ”fy fan, 18 minuter kvar”.
Första 5:an försvann utan benen började bråka, lade mig direkt på en högre nivå. Vid 10 minuter hade jag ett snitt på 335 watt och andades fortfarande kontrollerat samtidigt som benen kändes bra. Försökte hålla samma kadens som Wiggins, Froome men mäkte att jag är mycket mer bekväm på en tung växel än när benen går som på en symaskin. Där finns det en uppenbar förbättringspotential.
När det endast var 5 minuter kvar var det dags att lämna allt som har med kontroll och göra och grisa ner sig rejält. Höll mig runt 350-365 watt mestadels för att avsluta sista minuten närmare 400w. Fick ett snitt på 345 watt för mina 20 minuter. En mer rättvis siffra kanske hade varit 340 då jag spurtade sista delen men om jag inte inbillar mig att det är tävling får jag inte ut mitt max.

Belöningen blir att Björn sätter in 340 watt på mina tröskelintervaller……wiiiieeee. Nåja, skulle det vara lätt att bli bra så skulle alla kunna göra det 🙂

Jag somnade sedan med ett leende på läpparna. Inte ofta man överraskar sig själv längre. Har ökat ganska rejält sedan jag började med Björn som tränare. I Januari 2013 när jag gjorde detta test på samma trainer hade jag 297 watt i snitt.
Det är en förbättring på 16%. Inte så illa pinkat för någon som redan håller anständiga motionärsnivåer.

Nu är jag värd en rejäl utskjutning ikväll!

Nelker


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in