Björnide och islossning


Det har varit en seg vinter. Jag kan beskriva det som om min kropp och själ har gått lite i ide. Jag kom från en lång och väldigt intensiv sommar med många tävlingar och när vintern började hade jag svårt att hitta fokus och flow i träningen och livet igen. Träningen har ideligen blivit upphackad och förstörd av småsaker, med några dagars avbrott här och där. Tävlingar har blivit inställda och det har varit en del resande och väntande till ingen nytta. Min fot som jag trodde skulle läka mycket snabbare tog längre tid och sedan tog det ytterligare lite tid med MR undersökning och ett positivt svar. Min status för tillfället är att jag inte känt mig i bra form i vinter, jag har sprungit en handfull gånger sedan mitten av november och just nu är jag sjuk i någon sorts influensa. Jag tror att det var över 10 år sedan jag har varit sjuk så här många dagar, jag brukar klara mig med lättare förkylningar som är över på ett par dagar.

   Jag var orolig för att jag inte kommer att hinna springa tillräckligt mycket innan säsongen sätter igång. Men det positiva när allt körs i botten är att jag hittar något sorts inre lugn. Jag kan inte göra mer än att försöka göra det bästa av situationen. Jag får fundera på vad som är möjligt och rimligt utan att varken hoppas för mycket eller bara misströsta och se allt svart. En tävling som jag nu har tagit bort är Comrades i Sydafrika, som jag har sett fram emot att springa. Eftersom jag inte har sprungit något alls i vinter och kunnat samla på mig asfaltsmil, inser jag, att för mig som aldrig har tränat mycket på asfalt eller ens har sprungit en mara på asfalt, är det allt för kort om tid till i början av juni för att lyckas springa bra på 89 km asfalt. Skaderisken känns allt för hög med en sådan bristfällig grund och forserat upplägg. Jag inser att Comrades finns kvar och jag har fler år på mig när jag kan vara bättre förberedd. Däremot blir det flera andra spännande lopp att se fram emot, men först och främst kommer det att bli grymt kul att börja springa igen. Oavsett form, tempo och sträcka är det en sådan frihet att bara kunna snöra på sig skorna och sticka ut genom dörren.                           

   Nu till lite positiva reflektioner. Vintern i Norge har varit alldeles fantastisk med en massa av sol och fin snö. Det har varit många helt otroliga skiddagar med de finaste puderåken så löpabstinensen har varit enklare att hålla i schack.

   Jag har även precis fått gå skimons egen Tour de France, Pierra Menta, som är en superhäftig tävling. Det är en fyradagars tävling med sammanlagt 10 000 höjdmeter. Det är en lagtävling och jag gick ihop tillsammans med Fanny Borgström och vi blev fyra.  Emelie Forsberg blev tvåa med sitt lag. Jag kände mig inte i någon vidare fysisk uppförs form och jag slet verkligen under fyra dagar samt hade även god hjälp av Fanny som drog mig ibland. Det är en helt grym tävling, att ge sitt yttersta, hög puls under 3-4 timmar varje dag, fyra dagar i sträck och där emellan ibland brutalt branta tekniska skogsutförkörningar som ska åkas omringad av andra lag. Publikstödet och entusiasmen är även den otrolig. Sista dagen brukar tusentals människor skida upp på den högsta toppen och heja på, men i år fick sista dagens bana läggas nere i skogen på grund av dåligt väder, men fastän det snöar och inte finns några spektakulära vyer har människor gått upp och ställt sig för att heja på precis överallt. Även om jag har varit lite missnöjd med den här vintern, formen och känslan är det ibland bra med lite perspektiv och någon gång bara slår det mig efteråt att det faktiskt är ganska häftigt att jag hyfsat klarar av den här sporten och de här tävlingarna. Att jag helt plötsligt hamnade här efter att ha sprungit varv på varv på en bana.

Här kommer några bilder från Pierra Menta som får avsluta min vinter för i år.

 


Sommarnummer ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • SUPERFRIDA starkare än någonsin
  • Spring i sommar. Så tränar du bäst på hemmaplan
  • Testa Musses styrkepass
  • Perfekta powershakes! Bästa mellanmålet
  • 4 roliga utmaningar
  • 7 grymma ryggsäckar i stort test
Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Så lär du dig göra pistols

Så lär du dig göra pistols


Benböj – styrketräningens vardagsmat och en fantastisk övning som går att variera hur mycket som helst. Men. Visst kan man tröttna lite även på den? Men det här är lätt att åtgärda – testa något mer utmanande, varför inte pistols? En pistol i det här fallet är alltså inte ett skjutvapen utan en benböj på ett ben. ”Vadå, ska det vara nåt?” kanske du tänker nu. Ok, ställ dig upp. Lyft ena foten framför dig och gör en djup benböj och resa dig igen. Just det.

Något som kan kännas så otroligt görbart i teorin kan vara väldigt svårt i praktiken. Om inte annat kan det vara helt omöjligt på ena sidan. (Det här är en ytterligare fördel med pistols, du hittar obalanser i kroppen – styrka, balans och rörlighet – som du kan jobba vidare med.) Nu är du kanske en av dem som faktiskt klarade en pistol på första försöket och då är det ju bara att gratulera. Men även om du med lätthet kan ta 100 kilo på ryggen och göra en klockren benböj när du står på båda benen så är det långt ifrån säkert att du kan göra ens en enda pistol, så helt enkelt handlar det inte bara om ren och skär styrka. Vi börjar nerifrån.

Fotlederna: När du gör pistols kommer du att utmana dina fotleders dorsalflexion, ett tjusigt namn för rörelsen som flexar foten, alltså drar upp tårna mot smalbenet. När du sätter dig ner i en pistol kommer rumpan att åka bakåt, då måste överkroppen lutas framåt och armarna sträckas fram för att du inte ska ramla bak på rumpan. Då kommer knät automatiskt att pressas framåt och om inte din häl ska lätta från marken kommer fotleden att utmanas just i dorsalflexionen. Här är många stela. Det kan också ta stopp i vaden. Känner du med dig att du är det kan du med fördel jobba med den rörligheten genom att stå med händerna mot en vägg och fötterna i en vadstretchposition. Böj det bakre benet och pressa fram det mot väggen, rakt fram, riktat lite utåt och riktat lite inåt. Gör 30 repetitioner och byt sedan ben

Under tiden, lägg en lite viktskiva under hälen när du tränar på dina pistols för att ha stadigt stöd i golvet utan att hälen lättar.

Knäna: Ett hinder som många känner när de ska göra pistols är att man inte vågar lita på knäna. Det känns helt rimligt tills knät närmar sig 90 grader, då tar det stopp. Förmodligen handlar det mest om att du inte vågar lita på att du kan ta dig upp om du går längre ner och därför kommer du inte heller djupare. Testa då att göra boxpistols där du har en låda eller bänk bakom dig som du sätter dig ner mot. Då vet du att du inte kommer att rasa i backen och kan komma över den rädslan. Sedan kan du förstås ha begränsningar i knänas rörlighet, och då får du helt enkelt jobba med ett mindre rörelseutslag (alltså inte gå så djupt), åtminstone till en början och se om du allteftersom kan ta dig djupare ner.

Låren: I en pistol går det fria benet framåt och du ska veckla ihop dig lite över det. Tar det stopp i baksidan av låret? Stretcha genom att ta ett stort kliv framåt och sjunk ner med höften mot golvet. Sträva med armbågen mot golvet. Sträck sedan på det främre benet och rör dig dynamiskt upp och ner över det. Vinkla foten inåt och utåt också så att du får med alla delar av dina baksidor. Sjunk ner igen med höften och upprepa sekvensen fem gånger innan du byter sida.

Höfterna: Det där främre benet väger ju en del, det känner du kanske i höftböjaren som är den muskel som till stor del tar på sig att hålla upp det från golvet. Går det inte? Testa att stå på en låda eller bänk. Lyft främre benet så högt du kan när du går ner i din pistol. Då gör det inget om benet hänger lite, det går inte i golvet ändå. Men se till att lyfta upp maximalt hela tiden så att du tränar upp din lyftstyrka.

Balansen: Apropå balansen, här kan det också skita sig. Pistols är en vinglig övning och det kan ta ett tag innan du hittar rätt i hur du ska placera kroppen när du går ner utan att rasa på rumpan. Gör övningen långsamt och känn att du har kontroll hela tiden. Du kan ta ett kvastskaft och ha det bredvid dig i golvet. Håll i det som balanshjälp. Du kan också testa att hålla en liten vikt (cirka 5 kilo) i händerna för att få hjälp att få vikten framåt så att du inte välter bakåt.

Styrkan: Ok, en hel del handlar förstås om styrka när du ska göra pistols, du måste vara stark i både rumpan och låren. En bra övning som leder till att till slut kunna göra pistols fritt är att hålla i ringar eller TRX. Gå ner i en pistol och använd ringarna som hjälp när du ska upp igen, men dra inte mer med armarna än du verkligen behöver, låt rumpan och låren göra jobbet. Det kan vara lite knepigt att hitta rätt ställe att stå på när man håller i ringarna, men när du går ner ska du kunna ha hälen i golvet och ha ringarna framför dig med ganska raka armar.

När du har kommit en bit på väg håller du bara med en arm och sedan kan du byta ringarna mot ett tjockt gummiband som du håller med ena handen, eller bara ett par fingrar. Sedan kan du ta ett allt tunnare band tills du inte behöver något alls.

Styrka, del 2: Kan du göra pistols? Grymt! Nu är det bara att hålla i vikter för att göra övningen tyngre. Enklast är om du håller en hantel eller en kettlebell framför kroppen, som i en goblet squat, eller på lite rakare armar framför dig.

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Nu tar vi död på träningsmyterna!

Nu tar vi död på träningsmyterna!


  1. Du kan träna dig till slanka muskler med en speciell träningsform. Du lär ha sett det här försäljningsargumentet mer än en gång. Kvinnor som lockas till speciella träningsformer för att slippa bli bulkiga och stora och istället få slanka och snygga muskler. Ok, så här ligger det till. Antingen bygger träningen muskler, eller inte. Hur de ser ut beror på hur du är skapt genetiskt, det har inget med träningsformen att göra.
  2. Du måste dricka proteindrinkar för att bygga muskler. Nope, det behöver du inte alls. Det är extremt få människor i Sverige idag som äter för lite protein och det behövs inga jätteöverskott för att kunna bygga muskler. Det räcker gott med vanlig mat. Däremot kan proteindrinkar och liknande vara ett smidigt sätt att få i sig något nära inpå passet.
  3. Du får sexpack av att träna magen. Nej, här handlar det om kroppsfettet som ligger ovanpå dina magmuskler. Att alla har ett sexpack under fettet stämmer. Du får snarare synliga magmuskler av att bränna bort fettet som ligger utanpå. Men du kan bygga större magmuskler genom att träna dem förstås.
  4. Du får mindre träningsvärk om du stretchar. Forskningen idag vet väldigt lite om stretching och om det spelar någon roll om man stretchar eller inte. Mindre träningsvärk finns det åtminstone inga belägg för. Däremot kan det kännas skönt att stretcha och då ska jag inte hindra dig.
  5. Lågintensiv träning bränner mer fett än högintensiv. Nej, så är det inte. Tränar du lågintensivt bränner du procentuellt mer fett än när du tränar högintensivt, men du bränner så mycket mindre totalt att du ändå kommer att bränna mer fett om du tränar högintensivt.
  6. Träningsvärk är ett kvitto på att träningen har tagit bra. Nej, du kan köra ett svinbra och tungt pass utan att få träningsvärk. Oftast får du träningsvärk när du gör något ovant och använder musklerna på ett annat sätt än du är van, till exempel kan du få mer träningsvärk om du är van att köra få repetitioner och plötsligt kör många eller gör långsamma repetitioner istället för snabba.
  7. Det ska göra lite ont att träna, annars tar man inte i. Ok, det här fattar ni ju själva att det inte stämmer, men många verkar ändå leva efter det. Det är klart att det kan svida i musklerna när du tränar, men de flesta kan känna skillnad på det och när det gör ont på ett dåligt sätt. Om det känns fel – sluta och ta reda på varför det gjorde ont.
  8. Att springa på löpband är inte lika bra som att springa ute. Ha, en luring! Det stämmer faktiskt. Eftersom du inte behöver jobba mot ett vindmotstånd eller faktiskt driva dig framåt lika mycket som när du springer ute blir det lite mindre effektivt. Se till att ställa in bandet på 1 procents lutning så får du en bättre motsvarande ansträngning.
  9. Om du inte tränar blir musklerna fett. Nej, muskler kan inte bli fett, det är två helt olika vävnader och den ena kan inte bli den andra. Däremot tappar du ju i muskelmassa om du slutar träna och lägger kanske på dig lite fett istället så känslan av att musklerna bli fett kan nog stämma.
  10. Svettas du inte tar du inte i. Vissa svettas knappt alls oavsett hur hårt de svettas medan det rinner om andra så fort de rör på sig. Hur mycket du svettas är genetiskt, men många upplever också att de börjar svettas lättare ju mer vältränade de blir. Sedan ska man också ta i beaktning att man svettas olika mycket på olika ställen. Bara för att det inte droppar från ansiktet betyder inte det att personen inte svettas.

 

Antal kommentarer: 1

Allison Howarts

Hej jag är ute för att sprida denna goda nyheter till hela världen om hur jag fick min man tillbaka. Jag blev galen när min man lämnade mig för en annan kvinna förra månaden, men när jag träffar en vän som presenterar mig för profeten Okona stor budbärare till det orakel som han tjänar, berättade jag mitt problem för profeten Okona om hur min man lämnade mig. Han sa bara till mig att jag har kommit till rätt ställe var jag kommer att få mitt hjärta längtan utan några biverkningar. Han berättade för mig vad jag behöver göra, efter det hade gjorts. Under de närmaste 2 dagarna ringde min man jag på telefonen och sa förlåt för att bo mig förut. Jag är så glad och överväldigad att jag måste berätta för hela världen hur profeten Okona hjälper mig att ge mitt hjärta begär. Om du behöver någon form av hjälp kontakta profeten Okona på följande e-postadress: prophetokona@gmail.com eller WhatsApp på +2348069032895 Han kastade också så många stava som,
(1) Om du vill ha din ex tillbaka.
(2) du behöver inte skilsmässa i ditt äktenskap.
(3) Du vill bli befordrad på ditt kontor.
(4) Du vill ha botemedel mot dödliga sjukdomar
(5) Om du vill ha ett barn.
(6) Du vill vara rik.
(7) Du vill knyta din man och hustru för att vara din för evigt.
(8) Om du behöver ekonomiskt stöd.
(9) du vill ha en fru / make



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Snabbt middagstips


Jag älskar mat. Det är det bästa jag vet, att äta. Men ibland när man kommer hem från jobbet så är det inte alltid att min fantasi och ork räcker till. Då gäller det att ha en liten arsenal med enkla, snabba, nyttiga och goda middagsalternativ. Alltså mat som går snabbt att laga, men som ändå inte är pasta rosso, alltså snabbmakaroner och ketchup. Min nya favorit är rostat levainbröd med äggröra blandat med mosad avokado, toppat med örtsalt och lite rucola. Sjukt gott och snabbt att göra.

Du gör helt enkelt äggröra på två eller tre ägg, när den är klar låter du den svalna lite. Under tiden mosar du en mogen avokado. Blanda sedan ihop äggen och avokadon och salta och peppra lite. Rosta ett par skivor bröd och lägg ägg-, och avokadoröran på mackorna. Strö över lite örtsalt och lägg på lite rucola. Ät. Gott! Visst då?


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Ta det med en nypa salt

Ta det med en nypa salt


Uttrycket att ta det med en nypa salt verkar i allra högsta grad gälla forskningen om just salt. De senaste åren har forskningen om saltkonsumtionen pekat år vitt skilda håll. Medan vissa forskningsrapporter säger att vi ska äta mindre salt säger andra att det inte spelar någon roll om vi äter mycket av favoritkryddan som ger djup åt smakerna. Annika Rosengren, professor och överläkare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, säger att sanningen ligger någonstans där emellan.

– De som säger att det inte spelar någon roll hur mycket salt vi äter har fel. Men de som menar att alla bör sänka sitt saltintag till mindre än en tesked om dagen har också fel, säger Annika Rosengren.

Som när det gäller det mesta med vår hälsa beror det från individ till individ hur mycket salt vi behöver och hur mycket som är för mycket. I Sverige äter vi i snitt ett par teskedar salt om dagen och det finns de som klarar detta utan att få högt blodtryck, medan andra är saltkänsliga. På gruppnivå skulle vi behöva minska på intaget, enligt Annika Rosengren. Gjorde vi det skulle många som i dag har högt blodtryck bli av med detta.

– För vissa med högt blodtryck kan mängden salt vara skillnaden mellan att behöva äta medicin eller inte, säger Annika Rosengren.

Men hur ska man kunna veta hur mycket salt man äter? Ja, Annika Rosengren håller med om att det inte är helt enkelt. Det salt du själv har på maten eller det salt du ser, som när du saltar dina fredagspopcorn, står nämligen för en liten del av allt salt du faktiskt äter. Den största delen, cirka 70–75 procent, är dolt salt som finns i bland annat färdigmat, bröd och ost, och som du alltså har svårt att kontrollera. Så det bästa du kan göra för att minska ditt saltintag är att laga mat från grunden och inte basera din kost på ostmackor.

– Du kan också se till att äta mycket kaliumrik mat som grönsaker. Dels så äter du då mindre av saltrik mat eftersom grönsaker inte innehåller salt. Dels har kalium en skyddande effekt på hjärtat, då det neutraliserar den skada som saltet ger, säger Annika Rosengren.

Mellanmjölkens saltland

I Sverige äter vi i snitt två teskedar salt om dagen per person. Det gör att Sverige hamnar någonstans i mitten bland världens länder när det gäller saltkonsumtion. Till exempel i Kina och Japan äter man mycket mer salt, och mycket kommer från sojan.

Livsviktigt och livsfarligt

Salt behövs i kroppen för att kunna reglera blodtrycket, syra- basbalansen i kroppen och ämnesomsättningen. Det går nästan inte att få i sig för lite salt, så förmodligen behöver du inte få i dig extra salt om du har svettats mycket. Däremot kan du behöva dricka extra om du har ätit mycket salt för att späda ut natriumhalten. Det sköter kroppen själv genom att du blir törstig.

Rivigt!

Rivsalt från Scandinavian Home. Rivjärn, ställ i ek och Himalayasalt kostar tillsammans 269 kronor. Du kan också köpa olika typer av refillsalt och till och med rivlakrits att krydda med.

Självsaltande

Saltsten att steka, grilla, grava och laga mat i ugnen med och som saltar maten åt dig när du lagar. Saltstenen är helt enkelt ett block av Himalayasalt och släpper lagom mycket sälta åt gången. Den kostar 399 kronor på coolstuff.se.

Bred saltpalett

Salt från Mill & Mortar finns i många olika smaker, till exempel tång, rökt, citrus och rödvin. Du får betala 45 kronor för 80 gram salt.

Mat för hyn

Känn dig som en huvudrätt och skrubba dig med en saltskrubb med doft av svartpeppar och koriander från L:a bruket. Skrubben innehåller olja från bland annat tistel och tagetes och gör din hud otroligt mjuk. Skrubben kostar 319 kronor.

Silkeslent

Kroppsskrubb med himalayasalt från Rituals. Den är berikad med väldoftande oljor som mjukar upp huden när saltet skrubbar bort döda hudceller. Huden blir verkligen silkeslen och doften stannar kvar länge. Skrubben blir din för 195 kronor.

Äggigt

Salt med äggsmak? Ja, det svarta saltet kala namak har en smak som påminner och ägg och är därför perfekt i veganska omeletter. Burken från René Voltaire kostar 49 kronor.

Salta snyggt

Har man nu investerat i dyrt flingsalt vill man ju servera det i en snygg skål och med en liten sked så att inte folk sitter och petar med sina fingrar i saltet. One saltkar i grå granit, inklusive träsked, från Muuto kostar 249 kronor.

Piffar ägget

Äggmellis när du vill med den här äggboxen som inte bara håller ditt ägg helt utan också innehåller ett litet saltkar – supersmart! Äggboxen kostar inte mer än 59 kronor på smartasaker.se.

 

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Nästan redo


Jag överlevde den här vintern också. En fet like på det! Och vilken jävla vinter det har vart. Förmodligen den vidrigaste, äckligaste och jobbigaste vintern sen Dackefejden för oss som hatar snö och kyla. Trots det så har jag sprungit mer, längre och snabbare än nåt annat år. Inga förkylningar, inga skador och inga motivationsdippar, allt har liksom bara flutit på utan problem. Ytterligare en like på det! Och även om vintern är långt ifrån över så är i alla fall grundträningen inför London nu gjord. 1630km sen jag drog igång. 21,1km i snitt per dag. Nu återstår snart bara den sista fasen – att försöka hitta formen och den där lätta känslan i löpningen när det känns som om man flyger fram och tävlingsfarten känns som distansfart. Och dom löpfria dagarna som gått att räkna på en hand hittills ska definitivt bli fler framöver.

Det känns faktiskt som om jag är redo att tävla snart och det brukar det aldrig göra vid den här tiden på säsongen. För det mesta känns det alltid som man inte riktigt är ”klar”, att man inte hunnit med alla pass som man skulle ha velat genomföra. Inte ens när vi har haft barmark i februari och man har kunnat nöta flertalet pass på asfalt innan så har jag känt mig riktigt redo men det börjar jag faktiskt göra nu. Jag har dock gett upp hoppet om att få känna smaken av asfalt innan det är dags att ställa sig på startlinjen. Det kommer vara löpband som gäller för att hitta fartkänslan ända fram till race day och det är bara att gilla läget. Om det smälter undan så pass mycket att dom stora körfälten i alla fall blir snöfria så kan man ju alltid ge sig ut mitt i natten bara för att få springa några hundra meter på asfalt men vid det här laget så har jag blivit ganska bra kompis med bandet. Och som tur är så har ju alla människor med nyårslöften sakta men säkert börjat inse sina begränsningar och slutat ockupera löpbanden på gymmet i tid och otid så nu kan man faktiskt gå på gymmet efter jobbet och slippa köa 45min för att få ett löpband. Inget illa menat men jag fattar liksom inte grejen med att gå på ett band i 60min på 6km/h, det måste ju vara så sjukt mycket trevligare att göra det utomhus i frisk luft. 

I början av veckan gjorde jag ett försök att springa en halvmara på sub80 som ett formtest. Det slutade dock med en kletig pannkakssmet, dvs det gick åt helvete. Jag vek ner mig för första gången i år. Pallade varken med värmen eller tristessen och kunde inte motivera mig till att fortsätta även fast det kändes kontrollerat både för hjärta och lungor. I torsdags gjorde jag dock ett nytt försök och då gick det betydligt bättre. Framförallt så höll jag pulsen kontrollerad rakt igenom, den stack aldrig iväg mot slutet vilket brukar vara det normala.

Tyvärr klarade jag inte av att motivera mig till en halvmara då heller. Batteriet i iPoden dog en bit in i passet och klarade bara av en minut åt gången innan den dog på nytt. Och utan musik så går det inte att springa på löpband, i alla fall inte för mig. Så jävla bra kompisar är vi inte. Men jag är nöjd med att jag ändå fick till ett bra pass. Ännu mer nöjd är jag med lördagens 38km långpass i 4.30-fart på is och snö med underställ, dubbla vantar och dubbade skor. Jag kan bara föreställa mig hur det skulle vart på asfalt i snabba skor och kortbrallor. 

Trots att vi fått känna på lite vår nu i helgen med plusgrader och sol så är det is, snö och slask som gäller. Läste nån artikel i lokalblaskan häromdagen att det finns en risk att snön kan ligga kvar till juni om det inte händer nåt med vädret. Min quiltade Ralph Lauren jacka får vänta ett tag till med andra ord. Jag som hade sett fram emot och längtat efter att få köpa nya löparskor också, kanske Nike Vaporfly eller Adidas nya Sub2 sko men det känns ganska meningslöst om dom ändå inte går att använda inom den närmsta framtiden. Istället måste jag nog köpa ett par nya dubbade skor för det är dubbat som kommer å gälla minst en månad framåt. Mina Icebug som jag köpte i december gav upp i lördags.

Helvette vad dålig kvalité, det är fan under all kritik. 1800spänn för ett par skor som höll i drygt 3 månader. Till deras försvar så har jag använt dom mer än planerat pga den bedrövliga vintern men ändå, man tycker att dom borde hålla minst en säsong i alla fall. 100mil hann dom gå. Mina dubbade Asics har gått 200mil och är inte ens i närheten av att ge upp. Har trivts riktigt bra med dom på fötterna men jag är tveksam till om jag vill sponsra Icebug igen med tanke på deras tveksamma hållbarhet. Tyvärr är ju utbudet bland dubbat ganska dåligt, framförallt om man vill ha nåt som inte väger 300g eller mer.

Egentligen skulle jag behöva uppdatera löpargarderoben också. Jag har tre par Asics jackor som alla av nån anledning har spruckit under ärmarna och nästan alla mina tights har också spruckit i grenen. Dessutom är alla shorts och linnen söndertvättade efter vinterns alla pass på löpband och luktar död bäver trots att dom är nytvättade. Dom senaste veckorna har jag fått gräva fram en gammal Kistaloppet sub40 jacka i storlek Large och ett par 10 år gamla sunkiga Intersport tights att springa i. Det hade vart okej om det hade vart mörkt dygnet runt som i december men nu när det äntligen har blivit ljust vill man ju inte se ut som en luffare när man cruisar fram längs cykelvägarna. Jag vill ju att folk ska tänka ”fan vad han ser snabb ut” men det gör jag ju inte i en jacka som är stort som ett tält och som nästan går till knäna. Men det är så förbaskat tråkigt att köpa löparkläder, ungefär lika roligt som att köpa strumpor eller kallingar. Köper ju mycket hellre nya skjortor, kavajer eller rockar för dom pengarna. 

Nästa vecka kör jag nog på som vanligt men sen blir det till att släppa upp lite på träningen och börja jobba lite mer med fart men också vila. 

/Hörs

PS! Den här hade jag på repeat under mitt tempopass på löpbandet så länge iPoden levde. Även om jag nuförtiden föredrar Jason Isbell eller Steven Wilson så kommer det här bli årets skiva 2018. Jag menar, vem älskar inte melodiös hårdrock med schlagerrefränger?

 

Antal kommentarer: 5

Johan Hedlund

Du får shoppa loss på nätet. Då är det snabbt avklarat.
Och ett par Vaporfly tycker jag helt klart att du ska skaffa. Grym sko!
Imponerande volym och tempo trots skitväder. Det bådar gott inför loppet.


Anders

Tack för gedigen inspirerande blogg! Fortsätt!
Fråga: Hur tänker du kring lutning på bandet? Finns många olika åsikter kring detta…
Lycka till på racet!
/Anders


C.Åk

Jag har aldrig sprungit i dubbade skor.
Jag ville bara säga det.
Och då har jag sprungit många mil.

Men, men. Satan vad du matar på.
Kommer ge resultat.
Garanterat. Trots att du springer i dubb…

/C.Åk


Stefan

Timmervägen mellan Bergsåker och Birsta, förvisso aptråkig, har en bred och fin vägren. Där kan du tugga asfalt i väntan på bättre tider.


Anders Larvia

@Stefan: tack för tipset, sprang ofta Timmervägen när jag var nyinflyttad och inte hittade nånstans men nu var det många år sen, dags att återupptäcka den vägen. Håller dock med om att den är astråkig.

@C.Åk: Tack! Dubbade skor öppnade en helt ny värld för mig, helt plötsligt kunde man ta en 90-graders kurva i 3.30-fart trots blankis och slask. Men jag förstår, dubbade skor kan vara det osexigaste och okreddigaste som finns, så långt ifrån tartan det går att komma 🙂

@Anders: tackar, kul att du gillar mitt svammel 🙂 Lutning ja, jag har egentligen ingen åsikt. Alla ”experter” tycker väl att man ska köra på 1.5%, själv kör jag helst utan för då går det ju att trycka på ännu fortare och det är alltid en skön känsla. Nu i vinter har jag dock kört på mellan 0.5-1%, mest för att få jobba lite mer med drivet i steget vilket är en av mina stora svagheter. Mitt löpsteg är inte vackert nånstans, ser ut som jag skitit på mig när jag springer 🙂

@Johan: Blev ett par nya Icebugs, Vaporfly får vänta tills det är barmark men är grymt sugen på att testa både den och Zoom Fly. Nu har vi dock skridskobana överallt tack vare plusgrader på dagarna och minus på nätterna så jag tror att det var ett bra val just nu.



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in