Blygsamma PR är också PR


Kettlebellssvingar – jag har alltid gillat dem och de har kommit och gått i olika pass då och då. Men det är sällan som vi verkligen nöter svingar. Det gör också att jag aldrig tidigare egentligen utmanat mig i vikt på just svingar. För i passen är det nästan alltid 16 kilo för tjejer och då har jag kört på det. I morse började passet med lite svingar, både teknik och utmaning i vikt. Otroligt kul! Och jag högg tag i this bad boy! Nu är jag medveten om att inte 24 kilo är en jättevikt, men jag lyckades hålla fin teknik i svingarna, alltså hela svingar upp rakt över huvudet, och jag har aldrig svingat så tungt förut. Och ett PR är alltid ett PR – om än blygsamt. Så nu ska jag fira PR-torsdag hemma i soffan med datorn på magen.

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Viktade pullups – jo, minsann!


Min kära coach Jakob har ibland höga tankar om mig. Och det har ju visat sig funka förut. Jag satte mitt mål i höstas att ta 100 kg i marklyft till jul. Plötsligt – över en månad tidigare än jag hade planerat sa han ”Vi kör!”. Och det gick ju! Förmodligen såg han något som jag inte kunde se själv. Idag hade han skrivit ”Viktade pullups” 1-2 reps, 5 set, i mitt program. ”Ha ha ha, jättekul, Jakob”, tänkte jag.

Pullups är en av mina sämsta. Jag har övat och övat, men frustrerat konstaterat att jag inte blivit bättre. Därför kändes viktade pullups, alltså pullups med extra vikt, lite som ett hån. Men återigen – Jakob måste ha sett något jag inte kunnat se. Jag testade först lite nervöst att göra en utan extra vikt. Och ta mig tusan, det kändes ju ganska bra. En liten hantel kunde jag ju klämma dit i alla fall. Så sedan hängde jag där med en 3-kiloshantel mellan fötterna och gjorde 5 (FEM!) viktade pullups.

Sällan har jag varit så stolt över mig själv.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Överraskande drygpass


Som coach Jenny sa när hon skrattade åt oss när vi låt utslängda på golvet efter morgonens pass, ”Hur många gånger ska jag bli lurad av det där jävla gymmet!?” Och precis så är det. Jag vet inte hur många gånger jag har tittat på planen över dagens pass och tänkt ”Det där kan väl inte vara så farligt” och fått en rejäl svettsmäll på käften. I morse var det så. Passet såg ut så här:

On the minute i 8 minuter: 5 push press och 5 squat jumps

Sedan kom sju enminutsintervaller med en minuts vila mellan, då man skulle göra: 10 mountainclimbers, 10 hantelthrusters, 10 armhävningar och resten av minuten skulle man ligga i hollow rock (se bild ovan). (Jag är inte så bra på att ligga i hollow rock eftersom min rygg är helt sned, men det där får duga.)

I min morgonhjärna lät det inte så illa. Armhävningarna skulle ju suga i musklerna, det fattade jag väl, men att jag fullkomligen skulle dö var jag lite oförberedd på. Här kan man väl konstatera att logiken inte riktigt funkar på morgonen, för att om jag tänker efter begriper jag ju att 70 mountainclimbers, 70 hantelthrusters och 70 armhävningar på 7 minuter kör slut på en. Hörde jag högintensiv träning? Otroligt härligt efteråt i alla fall. Och nu är veckan igång!

Hur började du din träningsvecka?


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Axelmos med coachen


Idag var det dags för pass med coach Jakob, det första på mycket länge. Jag har ju tragglat på med mina muscle ups-övningar ett bra tag nu och det kändes bra med en utvärdering och en puts av tekniken på vissa av övningarna. Jakob är en teknikälskare. Det petas på små muskler, dras i axlar och pillas på latsen hela timmen. Passet gick ut mycket på att se till att jag kan placera skuldrorna rätt i pullups, och också då i muscle ups.

Tydligen kunde jag det. Och jag hade också blivit starkare, sa han. Sånt piggar upp. Men efter en timmes axelmos i alla vinklar orkade jag knappt lyfta armarna. Jakob masserade också en del av kappmuskeln som hade stelnat till nu när jag haft ont runt nyckelbenet. Det var inte alls skönt, men säkert bra. Passet gav mig en endorfinkick som hette duga! Jag har känt mig lite sänkt några dagar, men efter dagens pass har jag varit helt hög. Otroligt skönt! I morgon blir det en rejäl slutspurt på träningsveckan. Cykel till och från gymmet och jobbet och träning på morgonen. Kul! Sedan blir det total vila i helgen – som sig bör.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Kan bara bli bättre


Aningens motigt just nu. Min skada vill inte riktigt ge med sig även om det är avsevärt bättre. Hela tillvaron ses genom ett grått filter känns det som, så mycket saknar jag löpningen. Knepigt med nerver då själva läkeprocessen är oklar och det verkar skilja sig mycket från fall till fall. Detta gör det svårt att få grepp om tillfrisknandet. Igår sprang jag dock hela tusen meter för att se vad som skulle hända. Smärtan var hyfsat hanterbar men det kändes som om nerven var i kläm någonstans vilket yttrar sig i Fantomsmärtor och domningar i vänster knä och fot. Antar att jag måste ge det mer tid. Verkar tyvärr vara en av dom skador som självläker till största del vilket är något frustrerande. Maktlöshet, tålamod & sitta stilla är inte mina paradgrenar. Men ska inte inte klaga för mycket, kunde varit mycket värre. Tajmingen är mindre dålig och jag kan fortfarande simma och cykla som om ingenting hade hänt. 

Känns väldigt kul att ha roliga saker framför sig nu när det känns tufft. Här närmast kommer ett egenkomponerat läger på Playitas. Vi är hela 23 personer som drar iväg den 20:e Mars. Stort tack till Apollo som varit extremt flexibla och samarbetsvilliga vilket gjorde detta möjligt. Fokus detta läger blir att få till nyttig distans på cykeln men även en simboost. Sannolikt slänger vi in några kvalitetspass också för att inte bli för uttråkade. Hoppas verkligen jag kan springa då.

Nästa spännande händelse är min egendesignade cykel som kommer i slutet av Mars. Lite försenad då många cykelmärken är överrumplade över den kraftigt växande efterfrågan som finns idag. Ska bli väldigt intressant att se vad Trek har gjort med den nya för att få den slå den gamla som jag ansåg vara fulländad. Misstänker att de största förändringarna kommer upplevas genom hur användarvänlig den har blivit. Nu slipper man anlita uppfinnar Jocke för att montera på en flaskhållare på styret samt ordna med ett fäste mellan pinnarna för min Garmin. Väldigt bra också med deras förvaringsbox på överröret samt bakom sadelstolpen. Hatar ha grejer påklistade över hela ramen. Det är opraktiskt och ser förjävligt ut. Att ramen skall vara snabbare är jag nog tyvärr inte rätt man att avgöra, får tro deras ord helt enkelt. 

Lyckades även få igenom en påskledighet ner till Cannes. Blev inte helt ledsen när jag såg att de anordnar en tävling i min smak första helgen. Sim 2km, cykel 80 km + 15 km löpning. Detta på en kuperad cykelbana vilket blir kanon. Räknar med ett fiasko placeringsmässigt då Frassarna simmar som delfiner samt klättrar i berg som ingenting. Gör ingenting, behöver en genomkörare med bra motstånd samt en käftsmäll så man är hård när den svenska säsongen drar igång.

Är det någon som har en ischias-story att dela med sig så är jag idel öra. Helst en med ett lyckligt slut…

Nelker

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Vilodag schmilodag


Jag gillar inte vilodagar. Framför allt när de dyker upp för att man känner sig trött, sliten och har lite ont och inte för att de är en del av ett välplanerat träningsschema. Idag är en sådan dag. Jag har träningsvärk överallt, blåmärken som räcker för att täcka Skåne och ont runt vänster nyckelben (se bilden). Jag skyller allt på VÄGGEN från i måndags. Hade tänkt återhämtningsspringa i morse, men sket i det för att jag inte orkade. Benen värkte och jag kände mig helt ur gängorna när jag vaknade. Därför cyklade jag till jobbet i stället för att få lite cirkulation i kroppen.

Cykelturen gjorde underverk. När jag hade landat på kontorsstolen drabbades jag visserligen av frysma och tröttma och ville bara dra något gammalt över mig, men frukost och en sjal (virkad av min pappa – hörde jag nnaaaaawwwww?) fick mig att piggna till och benen tackade för lite extra blod till musklerna.

I morgon står det PT-pass med coach Jakob på schemat. Vi ska gå igenom lite olika muscle up-progressioner så jag hoppas att det förbannade nyckelbenet mår bättre. Jag vette katten vad som har hänt. Det känns som att det är muskulärt i alla fall och det blir bättre när jag blir varm, så jag får värma upp ordentligt.

Nu är det dags att cykla hem igen. Lite mer cirkulation till trötta låren och lite mer frisk luft till trötta hjärnan. I morgon är jag som ny!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in