Börja dagen upp och ner!


Jag började veckan upp och ner. Det var dags för handstand pushups på gymmet i morse. Jag är inte så bra på det, men det blir ta mig tusan bättre. Idag behövde jag inte bygga upp fullt lika mycket under huvudet, utan kunde börja lite längre ner. Ryggen har också återhämtat sig lite efter förra veckans ryggskotts-madness. Öm, stel och lite svag är den, så det var faktiskt ryggen som satte stopp för mina HSPU. Jag började svanka som en tok, nämligen.

Ryggen skulle behöva lite kärlek. Dags att boka tid hos en naprapat, tror jag. Och sedan se till att hitta en yogatid som passar mig. Och se till att gå dit! Det ligger ett yogaställe dörr i dörr med där jag bor. Hur svårt ska det vara, liksom!? Ryggen skriker ”YOGA MIG” och jag ba’ ”Nääää…”.

Efter upp och ner-stunden blev det en så kallad chipper – ett pass som man kör ett varv och matar sig igenom övning för övning tills man gjort hela. Vi fick göra: 500 m rodd, 20 KB-svingar, 20 boxhopp, 10 HSPU, 10 pullups, 20 goblet squats, 20 burpees och 500 m rodd. Skoj och över för mig på 9:35.

Jag har också sugit tag i en utmaning för tidningen – att äta glutenfritt en månad. Det ska nog funka. Så här långt har jag överlevt frukosten. To be continued…

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Heja mammamagarna!


Idag, den 18 januari är det Mamatummy Day. Det är ett påhitt av personliga tränaren och mammamage-experten Katarina Woxnerud. Hon vill med den här dagen uppmärksamma hur svårt det är att få bra hjälp för nyblivna mammor att få rätt hjälp med sin mammamage. Det är mycket som ska ställas till rätta efter en graviditet, men som det ser ut idag blir man liksom bara utsläppt från BB, helt utan någon hjälp. Har du en kompis som har fått barn, eller ska få barn och vill veta hur hon ska komma tillbaka till träning och fungerande magmuskler – säg bara MAMMAMAGE! Det är Katarina Woxneruds briljanta app som är det enda verktyg en nyblivien mamma behöver.

Själv fick jag inga problem med min mage efter graviditet och förlossning. Jag blev inkontinent i stället och såg framför mig hur jag skulle få gå omkring och vara livrädd för att kissa ner mig hela livet. För att ingen hade sagt till mig att knipövningar inte funkar för alla! Av en ren slump fick jag veta att det går att operera så att det blir bra, men varför i hela världen var det ingen som sa det!?

Trots att det har gått ett och ett halvt år sedan jag blev opererad är jag fortfarande förbannad över hur dålig information man får som nyförlöst om var som kan hända, vilka problem man kan drabbas av och vilka lösningar det finns. Dags att vakna, sjukvården! Samma sak gäller mammamagar som behöver hjälp! Kom igen, liksom! Det är ju inte som att man inte är medvetna om att kvinnor har problem.

Förhoppningsvis ska väl Katarina Woxneruds upprop få så pass mycket uppmärksamhet att mammor runt i hela Sverige inser att de kan få hjälp med sina kroppar efter att de fått barn så att de kan fungera som vanligt och må bra. Det är vi ta mig fan värda!

(På bilden till vänster är jag gravid i sjunde månaden och Daniel Ohlsson förevigade mig. Till vänster är i morse.)


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Backfire på Bosön


 

Man är inte bättre än sitt senaste resultat. Ett väldigt hårt och hemskt konstaterande. Speciellt för de 30-åringar som fortfarande stoltserar med sin kryddade miltid från lumpen.
Men sanningen gör ont och tyvärr så stämmer det uttrycket väldigt bra. Om det inte vore så, prove me wrong?! Personbästa äldre än 1-2 år är historia, inget mer.
Dessvärre gäller det mig själv denna gång. 5 kilometers testet på Bosön gick tyvärr inte som jag hade hoppats. Nu om man ska vara ärlig, så gav jag mig kanske inte chansen att prestera bra heller.

Jag har haft föraningar senaste året att jag har blivit kraftigt mycket sämre att prestera topptider när jag inte är fräsch eller har toppat ordentligt. Första gången jag märkte det var på Kungsholmen runt 2013. Även på Halmstad Triathlon fanns det sådana misstankar även om jag kanske inte helt disponerade tävlingen särskilt väl. Det blev dock väldigt tydligt i tisdags. Sprang distans i söndags inkl några kilometer i hög fart som jag alltid gör. På måndagen dök ett tillfälle upp att cykla 1,5-2 timmar vilket är sällsynt i mitt liv. Jag vet att jag borde struntat i att träna dagen innan men ansåg att jag måste ta de chanser jag får. Körde dessutom 3×20 min @ halvironmanintensitet under det passet.
Simmade med Micke Rosén & Lee på lunchen samma dag. Klassiskt att de självklart ville köra VO2 Max…. Nåväl, ett batteri av ursäkter kanske men ändå värt för mig själv att notera.

Tillbaka till testet. 17:53 i sluttid. Noterade splits 3:32, 7:04, 10:40 på de först 3 km. Pulsen och känslan var fin första två sen drog den rakt upp på vinden vid kilometer 3 trots avvaktande öppning.

Det jag fick ut av testet var min 5 kilometers tid med sliten kropp, och vetskapen om att jag trots allt snart är 36 år gammal. Jag KAN inte längre träna hårt och ändå prestera på topp med begränsad vila. Björn hade varnat mig men likt en trotsig 5 åring lyssnade jag inte. Som tur var gjorde jag det inför Kalmar då jag toppade nästan dubbelt så länge. 3:35 min/km kanske inte låter som något man lägger skorna på hyllan för men för mig känns det lite ruttet. Nu måste jag vänta tills nästa tillfälle i Mars för att få revanschera mig. Har en överenskommelse med Marcus Hultgren att gå för 17 minuter då. Vänta er en blogg med rubriken ”Brann upp på Bosön” i mars.

Annars inte mycket nytt. Försöker verkligen infria mitt löfte att följa Björns anvisningar bättre när det kommer till intensiteten. Jag har en tendens att göra alla pass till maxpass. Kanske funkar när man är grovt oslipad och långt från sin kapacitet men nu när jag har svårt att hålla kurvan i en uppåtgående trend är det dags att träna smartare. Det suger rent ut sagt och det måste fan fungera annars går jag tillbaks till all out Mikey. Träna ska vara kul och kännas meningsfullt. ”Sitta av 4h lugn cykel” är inte roligt om man är ensam. Då spelar jag hellre golf.

Nu är det bara en månad kvar tills jag får nya cykeln. Nästan bra att det tagit sådan tid. Kommer bli en vitamininjektion i februari när den kommer. Man brukar vara hyfsat less på trainern den tiden på året. Är den som dom säger bättre än den förra så kommer det bli helt fantastiskt i sommar att tävla. Har man nästan alltid haft problem med sin sittställning och komfort innan så är det en obeskrivlig lättnad när man bekvämt kan fokusera på det man ska istället för skav, domningar och smärta.
Självklart är det motorn som gör jobbet men om bilen är felbyggd så är det svårt att få ut dess kapacitet?!

Tack för visat intresse!

Nelker

Min vana trogen låg jag först i en klunga av 4 starka triathleter. Blev passerad av Calle som ligger sist på bilden med 3 varv kvar. De andra två, Marcus & Mattias hade en lika om inte sämre dag än vad jag hade.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Snömössa, snart utan ryggskott


Värme är ju det enda raka om man har ryggskott, och då menar jag både från insidan och från utsidan. Ryggen kändes mycket bättre idag, så det blev en snömösse-promenad för att få igång blodcirkulationen i hela kroppen – värme inifrån. Och väl hemma blir det värmedyna – värme utifrån. I morgon är jag på banan igen. Då blir det träning på Nordic, om än lite lättare än om jag varit helt ryggskottsfri.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Nej, det är ingen skoliosblogg, men…


…jag måste ju bara dela med mig av en av PT-Andreas övningar som tar hand om min rygg. Dels för att några med skolios kanske har ramlat in på bloggen sedan gårdagens inlägg. Och dels för att min rygg som tack för det inlägget gav mig det största långfinger den kunde i form av ett ryggskott. Ingen träning idag att blogga om alltså. (Men tre timmar på värmedyna i soffan framför Hobbit 1 gjorde susen. Idag känns det SÅ mycket bättre.)

Om du har problem med en besvärlig skolios, försök hitta en PT som kan mycket om ryggar och som kan ge dig fiffiga övningar för att få musklerna i ryggen att jobba tillsammans på ett bra sätt. Dessutom löser den här typen av övningar mycket av den stelhet som skoliosen för med sig. Vridningar är det enda rätta! För mig i alla fall. Nu var det väldigt länge sedan jag tränade med Andreas, och jag är nästan övertygad om att det är därför ryggskottet kom. Jag har dålig självdisciplin när det kommer till rörlighet, och det blir liksom inte av om inte Andreas står och säger vad jag ska göra. Bristen på rörlighet straffar sig. Bot och bättring. I morgon, när det förhoppningsvis känns ÄNNU bättre, ska jag gå en promenad, aktivera ryggen med lätt styrka och sedan stretcha, vrida och böja. Och sedan slå mig själv på fingrarna så att jag fattar att det här var sista gången jag slarvade mig till ett ryggskott.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Sagan om skoliosen


Om ni fortsätter läsa den här bloggen kommer ni mer än en gång att råka på ordet skolios. Och bara för att jag vet kan jag ju inte ta för givet att alla andra vet vad det faktiskt är. Det är en… ja vad ska man kalla det? Det är ju inte en sjukdom och ingen skada. Vi kallar det ett tillstånd. Ett tillstånd där ryggraden är mer eller mindre krökt. Jag har skolios. En rätt allvarlig sådan. Min rygg är krökt åt alla håll den kunde komma på och vriden så att ena rygghalvan putar ut och den motsvarande bröstkorgshalva är längre in än den andra. Jag har en så kallad strukturell skolios, vilket innebär att den inte orsakats av att jag har olika långa ben, vilket är orsaken till många skolioser, och den blir alltså inte bättre när jag sitter eller ligger ner. Vad den beror på vet man inte.

Så. Varför skriver jag om det här och lägger ut, en i det närmaste nakenbild på mig själv? Det är det sannerligen ingen som har bett om! Nej, men skoliosen spelar roll i mitt liv. Det är bland annat den som gör att jag började träna och ser till att fortsätta. Om jag tar träningsuppehåll på ungefär en vecka får jag ont i ryggen. Musklerna som drar ojämnt och åt olika håll blir stela och ömma.

När jag gick i sjunde klass upptäckte min syster att jag hade skolios och jag lades in på sjukhus, i princip akut, för att prova ut en korsett. Tänk dig en gammaldags korsett, men i hårdplast, som jag hade 20 timmar om dygnet för att skoliosen inte skulle bli värre när jag fortsatte växa. Jag slutade växa när jag var 15 och blev av med korsetten. Tyvärr lämnades jag vind för våg av sjukvården, helt utan muskler i bålen efter åren med korsett. Ingen sjukgymnastik, inga rekommendationer. Jättedumt.

Men nu i efterhand också jättebra. Visst, jag hade ont i ryggen i några år men jag fick hitta själv vad jag ville göra i form av träning. Det var ingen som hade gett mig några rekommendationer men inte heller några förhållningsregler. Jag visste inte om det var saker jag inte fick eller kunde göra. Allt var möjligt! Min PT Andreas Öhgren bara gapade när jag kom till honom första gången och kunde vara med på allt. Visst, lite svagare i ena sidan i vissa övningar, men inget annat. Och när jag började prestera galenskaper i min träning garvade han bara och skakade på huvudet. ”1000 burpees med den där ryggen borde inte gå”. Och blicken jag fick när jag berättade om mitt 100 kg marklyftsmål är obetalbar. Han berättade skräckexempel om skolioser som min där personen varit i princip sängliggande och jämförde dem med min krokiga men fullt fungerande och starka rygg.

Jag har träningen att tacka för allt! Visst jag har en del problem med ryggen som att jag lätt får ryggskott, har svårt att köra tunga squats och att jag blir trött i ryggen om jag ”museumgår” – alltså går långsamt länge. Och att min rygg är ful – bikini är inte mitt favoritplagg. Men jag tänker inte gnälla så länge ingenting är omöjligt.  


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in