Cykelben

Att resa har jag aldrig gillat, än mindre nu när jag har två rätt rastlösa barn. Övertygad om att de flesta gärna hade sluppit skyfflas runt som omyndighetsförklarat boskap och passa flygbolagens sopiga flygtabeller. Att vara 190 cm lång och ha en släng av diverse bokstavskombinationer är inte heller ett vinnande drag i trånga charterplan. Man blir dessutom föga stolt över sin nationalitet när man ser svenskarna göra sig redo för att gå på sitt plan. Varför i helvete står de stridsklara 40 minuter innan avgång vid gaten och försöker trycka sig fram först så de får sitt jävla överpackade handbagade direkt ovanför deras huvuden? Är de så jävla snåla att tanken över att betala för sina väskor är så fruktansvärt att man hellre beter sig såhär. Tanken att behöva släppa fram handikappade & familjer med barn i upplösningstillstånd verkar totalt främmande för dessa pensionärer. Börjar så smått tappa respekten för våra seniora medborgare. 

Nu var det inte spy galla över svenska gubbor & gummor som jag skulle skriva om men jag ville bara få det ur systemet.

Veckan nere i Cannes har annars varit kanon. Tid med familjen har alltid prioritet ett. Hälsan kommer efter och det känns som om alla verkligen fått ladda batterierna och fått lite färg på näsan.
Träningsmässigt har veckan bara fått knappt godkänt. Är för en gångs skull inte stressad över det, utan varit riktigt skönt att korta ner passen lite och ta en tupplur i solen istället. Kände mig väldigt sliten innan Påsk men nu känns det bättre och roligare att blicka framåt. Det enda jag ångrar är att jag inte cyklade mer nu när man kommer hem till det här skitvädret. Har inte så mycket emot kyla men cykla på is & grus är rent av farligt och det vill jag helst undvika. Fick endast till två pass på vardera 7-8 mil, dock rätt hårda. De löppass jag fick till var desto bättre. Måhända lite tuffa men 6 mil löpning i bra fart är som balsam för formen. Hade en magisk runda precis runt Riddarfjärden då jag plockade fram hunden i mig. Om jag känner mig pigg försöker jag ofta springa ikapp cyklister och diverse löpare jag stör mig på. När jag passerar dem håller jag andan och försöker se stenhård ut så de undrar vad det är för psykfall som är ute och kubbar. Alltid stör det nån 🙂

Ni som saknar inpiration kan jag rekommendera att följa IM-cirkusen som börjat ta fart på allvar. 70.3 distansen är en personlig favorit och jag följer med löjlig fascination de tävlingar som går. Sjukt hur de kan pressa sina kroppar under nästan 4h som de gör. Jesse Thomas och Andy Potts avslutade Oceanside med strax över 1:10 på löpningen. Förutsatt att det var korrekt mätt bana på 21.1 km så är ju det helt sinnessjukt fort efter ha bombat på cykeln i två timmar.

Nu ska jag kolla på schemat vad professer B. Andersson har för kul till mig i veckan.

M

 

---