Blogg

Flygben


Att resa har jag aldrig gillat, än mindre nu när jag har två rätt rastlösa barn. Övertygad om att de flesta gärna hade sluppit skyfflas runt som omyndighetsförklarat boskap och passa flygbolagens sopiga flygtabeller. Att vara 190 cm lång och ha en släng av diverse bokstavskombinationer är inte heller ett vinnande drag i trånga charterplan. Man blir dessutom föga stolt över sin nationalitet när man ser svenskarna göra sig redo för att gå på sitt plan. Varför i helvete står de stridsklara 40 minuter innan avgång vid gaten och försöker trycka sig fram först så de får sitt jävla överpackade handbagade direkt ovanför deras huvuden? Är de så jävla snåla att tanken över att betala för sina väskor är så fruktansvärt att man hellre beter sig såhär. Tanken att behöva släppa fram handikappade & familjer med barn i upplösningstillstånd verkar totalt främmande för dessa pensionärer. Börjar så smått tappa respekten för våra seniora medborgare. 

Nu var det inte spy galla över svenska gubbor & gummor som jag skulle skriva om men jag ville bara få det ur systemet.

Veckan nere i Cannes har annars varit kanon. Tid med familjen har alltid prioritet ett. Hälsan kommer efter och det känns som om alla verkligen fått ladda batterierna och fått lite färg på näsan.
Träningsmässigt har veckan bara fått knappt godkänt. Är för en gångs skull inte stressad över det, utan varit riktigt skönt att korta ner passen lite och ta en tupplur i solen istället. Kände mig väldigt sliten innan Påsk men nu känns det bättre och roligare att blicka framåt. Det enda jag ångrar är att jag inte cyklade mer nu när man kommer hem till det här skitvädret. Har inte så mycket emot kyla men cykla på is & grus är rent av farligt och det vill jag helst undvika. Fick endast till två pass på vardera 7-8 mil, dock rätt hårda. De löppass jag fick till var desto bättre. Måhända lite tuffa men 6 mil löpning i bra fart är som balsam för formen. Hade en magisk runda precis runt Riddarfjärden då jag plockade fram hunden i mig. Om jag känner mig pigg försöker jag ofta springa ikapp cyklister och diverse löpare jag stör mig på. När jag passerar dem håller jag andan och försöker se stenhård ut så de undrar vad det är för psykfall som är ute och kubbar. Alltid stör det nån 🙂

Ni som saknar inpiration kan jag rekommendera att följa IM-cirkusen som börjat ta fart på allvar. 70.3 distansen är en personlig favorit och jag följer med löjlig fascination de tävlingar som går. Sjukt hur de kan pressa sina kroppar under nästan 4h som de gör. Jesse Thomas och Andy Potts avslutade Oceanside med strax över 1:10 på löpningen. Förutsatt att det var korrekt mätt bana på 21.1 km så är ju det helt sinnessjukt fort efter ha bombat på cykeln i två timmar.

Nu ska jag kolla på schemat vad professer B. Andersson har för kul till mig i veckan.

M

 


Senaste numret av Runner’s World!

  • Spring ditt snabbaste
  • Kom i toppform till långloppet
  • Stor guide! Vårens 23 bästa löparskor
  • Carolina Wikström – nybliven mamma – och bättre än någonsin
  • Experten: Så börjar du träna efter din graviditet
  • Trött? Det kan vara järnbrist
  • Astma eller pollenallergi? Du kan ändå prestera
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Kom igång med löpningen efter uppehåll
Blogg

Kom igång med löpningen efter uppehåll


Längd på löpuppehållet: Någon Vecka
Om träningsuppehållet handlar om en frivillig vila kan du omedelbart fortsätta där du slutade. Om du däremot har haft en infektion i kroppen är det viktigt att du undviker långpass och intervaller de första dagarna.

Hur länge en förkylning sitter i varierar naturligtvis från fall till fall, men den börjar ofta med halsont och/eller feber och övergår sedan till rinnande näsa. Börja inte träna förrän febern och halssmärtorna är helt borta.

Längd på löpuppehållet: En månad
På en månad hinner prestationsförmågan försämras märkbart. Spring bara hälften av din normala veckodos den första veckan och öka sedan antalet kilometer successivt. Inom bara ett par veckor kommer du vara tillbaka på samma konditionsnivå som före uppehållet.

Var lyrhörd för kroppen. Signalerar den smärta har du börjat löpträna för tidigt eller för intensivt och då är risken stor att skadan uppstår igen. Ha tålamod, det lönar sig i längden.

Längd på löpuppehållet: 8-12 månader
Efter en så lång paus i löpningen måste du i princip börja om från början. Konditionen, styrkan och mjölksyratåligheten har du inte helt förlorat, men muskulatur, leder och ligament i fötterna och benen behöver byggas upp på nytt. Stegra träningen mycket långsamt genom att växla mellan gång och löpning den första månaden.

När du sedan kommer igång på allvar kommer du känna att styrkan och konditionen snabbt kommer tillbaka. Har du en gång varit riktigt bra tränad är det ofta relativt lätt att nå samma nivå igen. Men som sagt, ta det lugnt i början för att undvika bakslag. Det är lätt att börja löpträna för intensivt om man upprätthållit konditionen under skadeperioden med hjälp av alternativ träning


Antal kommentarer: 1


Kom igång med träningen inför höstens lopp – Susannas skrivuppgifter

[…] Lästips: Kom igång med löpningen efter uppehåll (runnersworld.se) […]



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Vinnarna av "Det perfekta löpsteget"

Antal kommentarer: 2


Göran Wallin

Grattis till vinsten bok ”Det perfekta löpsteget”.


Anders

Nej :(men verkar vara en bra artikel i nya numret iallafall 🙂



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Spring din första mil!
Blogg

Spring din första mil!


Varje år springer tusentals svenska löpare ett eller flera millopp i Sverige. Störst är givetvis Tjejmilen och Midnattsloppet, vars startplatser går åt i ett rasande tempo. Men det finns ju många andra härliga och välarrangerade millopp att välja på.

Flera av dem hittar du på runnersworld.se/kalender. Om du väljer ett lopp minst åtta veckor före det går av stapeln så har du gott om tid att komma i bra form för loppet med fhjälp av följande råd.

Spring ofta
För att vara väl förberedd för ett millopp bör du löpträna minst tre gånger i veckan. Spring två 30-minutersrundor, till exempel på tisdagar och torsdagar, och sedan ett längre pass under helgen. Lite extra löpträning skadar givetvis inte, så lägg gärna till ytterligare ett lätt löppass på cirka 20 minuter när och om du har möjlighet under veckan.

Spring längre
Öka distansen på långpasset med 1,5-3 kilometer varannan helg. Fortsätt att öka distansen successivt. När du har två veckor kvar till loppet bör du ha sprungit ett långpass på 10-11 kilometer. Spring långpassen i prattempo, du ska alltså kunna föra en konversation med en träningskompis. Lägg gärna in gångpauser på 30-60 sekunder varannan till var tredje minut. Varannan helg nöjer du dig med ett löppass på 30 minuter.

Vila
Om du tränar för ditt första millopp behöver du inte ägna dig åt alternativ träning på dina vilodagar. Om du kör på för hårt i ren glädjeyra över den allt bättre formen är risken stor att du plötsligt börjar känna dig tyngre och tröttare. Om du har svårt att sitta still kan du träna något som inte belastar dina ben, höfter och fötter på samma sätt som löpningen – till exempel yoga, pilates, vattengympa, simning eller cykling.

Förbered dig
Veckan före tävlingsdagen minskar du träningsvolymen och springer därför bara två 30-minutersrundor. Två dagar före loppet bör du vila helt så att benen känns pigga och fräscha när du ställer dig på startlinjen. Om du skulle känna dig väldigt rastlös dagen före loppet kan du ta en väldigt långsam och kort löptur på max 15 minuter.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Fryser


Är inte lika strukturerad som många av mina träningskompisar som har A-race & B-race utan jag ser varenda tävling som jag ställer upp i som ett A-race. Även om Kalmar tar mycket fokus på det generella träningsupplägg man har så är det nog min första tävling på halva Ironman distansen jag ser mest fram mot. Dessutom så ser jag mig själv som snabbare än vad jag är uthållig vilket borde gynna min placering & tid där.

Just nu är det fokus på Kungsholmen runt som går den 4:e Maj i Stockholm. Som jag skrev i förra inlägget så har jag fyra veckor i rad ett nyckepass per vecka för att pränta in den fart jag siktar på att kunna hålla under hela distansen, dvs ca 3:45 min/km.
Första passet som var totalt ca 20 km långt bestod först av 6 km som skulle springas fem sekunder per kilometer snabbare än halvmarafart. Efter 2 km joggvila var det sen dags att köra 2×3 km i halvmarafart med en kilometer jogg som vila mellan. Såg inte så jobbigt ut i första anblick men det var så in i helvete tufft. Kanske hade varit lättare om jag sprungit det i en grupp samt undvikit köra det i stundtals hård motvind & ösregn….återstår att se nästa vecka då passet är 2×6 km @ 3:45 fart + 2km @ 3:40 min/km. Som tur är ska jag springa det med jämnstarka löpare vilket borde underlätta.

Annars har jag gått lite bet på vädret. Sydfrankrike brukar så här års bjuda på svenskt sommarväder men idag kändes det mer som om jag är i de småländska skogarna under november månad. Idag plågade jag mig själv i 8 mil längs kusten i 10-12 m/sek stark vind. Envisades med att köra var 10:e minut riktigt hårt så jag fick bra träning av det relativt korta passet jag körde. Trots det vart dagens snitt endast 31 km/h. Kan inte ens skylla på antal höjdmeter som endast var 600m. Får hoppas att det tog nånstans?!

Har t o m släpat med mig våtdräkten för att äntligen få lite saltvatten att simma i. Efter 300 meter i det iskalla vattnet gav jag upp. Tänderna värkte och kroppen producerade adrenalin som fick mitt hjärta att slå trippelt. Kände mig föga tuff när några gamla tanter avlöste mig i vattenbrynet för att simma i 30 minuter utan dräkt till synes helt oberörda.  

Ska försöka få till ett sista kvalitets pass cykel samt ett lite längre löppass innan vi åker hem. Även om vädret suger så är ändå miljön att träna i här nere helt magisk. Gäller passa på att cykla berg. Ekerö & Djurgården där jag brukar träna är inte så buckliga.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Våga vägra väggen – så här gör du!
Blogg

Våga vägra väggen – så här gör du!


De flesta har någon gång upplevt orken tryta mitt under en härlig löprunda. Efter de första tecknen kan det gå ganska fort. Benen känns som cementblock, andningen blir allt tyngre och dina spänstiga kliv blir alltmer släpande.

Negativa tankar far genom huvudet. Du vill bara stanna och ta den närmaste vägen hem – i snigelfart. Så vad gör man när man släpar sig fram likt en bil som hackar sig fram på startmotorn då bensinmätaren slagit i botten?

Du blir plötsligt torr i munnen, känner dig svag och tappar tempot
Om du har sprungit i upp till 75 minuter och börjar känna dig törstig och svag så har du förmodligen druckit för lite. Receptet är enkelt: Drick vatten eller sportdryck. Om du är ute på en längre tur än så och kroppen börjar kännas kraftlös så har du förmodligen tömt dig på energi. Då behöver du snabba kolhydrater, till exempel sportdryck, gel, russin, banan eller godis, det vill säga glukos som snabbt kan omvandlas till energi i dina muskler.

Om du inte har ätit tillräckligt och befinner dig någonstans på mitten av ett långdistanspass så kommer du inte att kunna återställa energibalansen även om du hinkar i dig litervis med sportdryck under den sista hälften av löprundan. 

Det beror på att din kropp måste omvandla kolhydraterna till nedbrytbart socker innan musklerna kan tillgodogöra sig energin. Därför är det bra att börja fylla på energidepåerna innan du börjar känna dig matt och kraftlös. Se till att få i dig ett litet mål kolhydrater var 45:e till 60:e minut. Om du springer snabbare än vad du normalt brukar göra kan dina glykogendepåer tömmas snabbare och då kan du behöva äta något lite oftare.

Plötsligt känns distansen du ska springa övermäktig
Många löpare behöver släppa tankarna på löpningen och den ansträngning de har framför sig och istället fokusera på något annat. Räkna träden som du springer förbi, böj verb eller fantisera om något roligt du ska göra efter loppet. 

Samtidigt är det viktigt att inte glömma bort att känna in kroppens signaler då och då, liksom att hålla koll på när man senast drack eller åt, särskilt om man springer ett långlopp eller långpass. 

Det värker i framlåren, baklåren eller i vaderna
Om man pressar sig hårt är det inte ovanligt att man får ont i lårmusklerna och i vaderna. Det är inte annat att vänta mot slutet av ett långt eller intensivt träningspass, eller i en tävling. Men om smärtan är intensiv, slå av på takten. Promenadpauser och stretching kan minska smärtan så att du kan springa vidare.

Självförtroendet sviktar inför uppgiften
Om du misstänker att du kommer att nå en punkt då du kommer att överväldigas av tvivel gällande din kapacitet under ett långlopp eller ett långpass kan du överväga att rekrytera en löparkompis som kan hjälpa dig att kriga mot ditt dåliga självförtroende.

Att ha en löparkompis kan ge en mental kick när du behöver. Du behöver inte ha en följeslagare under hela distansen, utan någon som kan hoppa in och springa med dig från den sträcka där du känner på dig att du kommer att få det riktigt jobbigt, mentalt och fysiskt.

Om du får det motigt mitt i ett lopp och inte har någon peppande löparkompis med dig kan du istället söka stöd hos löparna omkring dig. Att uppmuntra, le mot eller göra tummen upp till andra löpare som delar kampen med dig frigör nämligen endorfiner.

Målet är nära, men du är utmattad och klarar knappt en meter till
Det här läget kan man föreställa sig att man tar en kopp och skopar upp den sista energireserven. Du kanske känner dig som en seg deg, men säg till dig själv: Jag har tränat för det här. Jag ska hitta den där sista droppen energi och fixa det här. Jag kommer att klara det. 

En annan strategi är att föreställa sig trådar som löper från vardera arm och som för varje armpendling drar dig närmare mållinjen. Syftet är att hålla armarna i rörelse eftersom benen följer armarnas rörelser. 

Du kan också dela upp den resterande distansen i kortare segment. Fokusera på att avverka en kilometer i taget. Känns det för långt, sikta in dig på en lyktstolpe eller ett trafikljus i taget. Man kan kalla det för ”förhandlingslöpning”.

Koncentrera dig på att sätta den ena foten framför den andra och intala dig själv att du bara ska klara sträckan fram till nästa delmål. När du kommit dit tar du nästa, och nästa… Ju fler sträckor du lägger bakom dig, desto mer ökar självförtroendet. Tillslut är det så liten bit kvar att du vet att du klarar det, och plötsligt är du i mål. 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*