Dagens snackis
Kommer ni ihåg tv serien Seinfeldt? Det finns många fantastiskt roliga scener från just den tv serien. Det var det första jag kom att tänka på när jag idag möttes av dagens snackis i löparsverige, att bara nordiska löpare kommer att tilldelas prispengar i årets Stockholm Marathon. Trodde först på allvar att det var ett skämt. Kollade sociala medier. Nej, det var uppenbarligen ingen skämt. Läste artikeln igen. ”Vi tror att löparna kommer att få mer medialt och publikt intresse från att kämpa om en landskampsseger än från att ligga ett antal minuter efter ett antal okända löpare från andra länder/…/vi måste göra allt för att rädda nordisk långlöpning”
Att SM i år skulle bli en nordisk landskamp har vart klart sen länge. En mycket bra idé, en ny krydda till SM. En anledning för våra svenska elitlöpare att springa i Stockholm även fast de kanske inte planerat att göra det. Men nyheten om att prispengarna bara är öppna för nordiska löpare kom som en överraskning och lämnar en ganska bitter eftersmak tycker jag. Är det verkligen det som ska rädda svensk elitlöpning? Jag har svårt att tro att det är vinstpengarna i SM som är drivkraften för vår elit, men jag kanske har fel. Jag trodde att de ville tävla mot och jämföra sig med resten av eliten i Europa och världen. Skulle man inte bara kunna införa en separat pott för landskampen. För syftet med detta måste väl vara att ”skrämma” bort östafrikanska löpare för att på så sätt bana väg för en svensk segrare. Finns det inte en risk att SM går från att vara ett internationellt lopp med gott rykte till ett ett lopp för inbördes beundran bland vår elit.
Som motionär vill jag hela tiden springa med och mot bättre löpare för att utvecklas, gäller inte det för eliten också? Självklart skulle jag vilja vinna nånting nångång jag också men det betyder inte att jag ställer upp i ett knattelopp och spöar skiten ur alla ungar bara för att få vinna. Jag blir inte en bättre löpare av det. Det skulle mest se komiskt ut. Som hämtat från Seinfeld:
Den stora förlusten tror jag dock är för arrangemanget som helhet. Tänk er att golfen och tennisen skulle resonera på samma sätt. Nu är förvisso löpning en mer marginaliserad idrott och uppbyggd på ett annat sätt där den stora massan på loppen är motionärer jämfört med tennisen- och golfens tour tävlingar, men jag tycker ändå att det är en högst relevant jämförelse i teorin. Tänk er att Nordea Masters och Swedish Open skulle göra samma sak. Ingen Serena Williams eller Rafael Nadal, ingen Lee Westwood eller Rory McIlroy. Bara svenskar på dessa tävlingar. Som arrangör vill man väl kunna locka de stora namnen för publiken och sponsorernas skull. Ett problem är såklart att SM aldrig skulle kunna locka de riktigt stora namnen inom löpning även med prispengar och förutom en handfull löpare såsom Bekele, Farah, Kipsang och Kimmetto är nivån under totalt okänd för den stora massan och knappast det som avgör om man väljer att själv springa loppet eller hur mycket publik som tar sig ut på gatorna för att titta. Men det borde finnas en drivkraft att locka så bra löpare som möjligt för arrangemangets skull. 2011 vann en då relativt okänd kenyan Göteborgsvarvet, ett halvår senare sprang han Frankfurt Marathon på 2.05 och var sjätte bäst i världen på marathon det året. Det kan börja i lilla Sverige…
Debatten lär fortsätta. Själv har jag haft vilodag idag. Eller åtminstone inte sprungit. I måndags stod tröskel på schemat, 1x20min i 3.50-fart + 1x10min i 3.45-fart. Kände mig lite halvsliten. Funderade på om kroppen skulle orka. Joggade upp ett par km i rejäl motvind och tänkte att jag alltid kunde avbryta och skylla på maran i Rotterdam. Men det gick bra. Kändes lätt. För lätt. 20min i 3.45-fart följt av 3km i 3.39-fart. Inget dreggel och inget huvud på sned. Kontrollerat på ett bra sätt. Nerjogg och totalt 18km. Hade tänkt vila igår men när sommaren bjöd på en första suck gick det inte att stå emot. 20km distans i försommarvärme och solnedgång. Magiskt. Men idag ska jag vila. Det har jag gjort mig förjänt av.
/Hörs
Pink Floyd – Run Like Hell
