Blogg

Dags att tänka om!


L.Ö.P.N.I.N.G.

Ett ord som fortfarande ger mig lite ont i magen. (Inte bara för att jag drabbades av århundradets värsta löpmage under vår egen halvmara förra året och fick spendera hela eftermiddagen hemma på toa. Jag hann se hela Harry Potter och Halvblodsprinsen-filmen. Ett toabesök på modiga två och en halv timme.) Jag gillar det helt enkelt inte.

Jag har försökt. Jag har sprungit. Jag har tragglat. Men nej. Jag börjar inte tycka om det.

Nu har jag bestämt mig för att tänka om. Jag ska inte ”gå ut och springa” mer, om jag inte verkligen känner för det. Nej, jag ska istället gå ut och springa backintervaller eller korta agilitybanor. Det tycker jag ju är ganska kul, och borde få mig att få igång benen lite inför otäcka sommar-AMRAPS som innehåller löpning. Det är ju den korta snabba löpningen jag har nytta av i min träning, inte de trötta kilometerna.

Jag blev lite extra taggad idag när jag var på presentationen av Reeboks nya löparsko Z Pump Fusion. En jätteskön sko! Klassisk Pump-teknologi där du pumpar in luft i skon för en perfekt passform. På mina fötter satt de som en smäck! Som en mockasin.

Då fick vi sätta skorna på prov i just en agilitybana bland koner. Så jäkla kul! Jag hade precis varit och tränat på morgonen, så det krävdes bara ett par varv i banan för att jag skulle börja svettas igen, så det blev bara tre varv, för vi hade vanliga kläder på oss. Men där och då kände jag att det är dags att tänka om. Jag ger inte upp löpningen, jag tänker om. Annan löpning, istället för ingen löpning eller ångestlöpning. Mycket bra plan.

Hur är det mer er? Gillar ni att springa? Någon som ska springa Women’s Health Halvmarathon?



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Running on empty


”I don’t know where Im running now, I’m just running on”

Första inlägget, coolt! Känns lite overkligt att ha fått chansen att vara en del av Team Asics Go Run It, har knappt hunnit ta in det. Satt en dag på jobbet och såg ansökan, skrev några rader, glömde sen bort det tills det damp ner ett mejl från från Jonas på RW som sa att jag kommit med. Sen var det helt plötsligt dags för en första samling nu i helgen med allt vad det innebar och här är jag nu, bloggandes på runnersworld.

Många kanske är nyfikna på vad det är vi ska göra, ifjol var det ju ganska tydligt att utmaningen var Stockholm Marathon. Vi har fått tre utmaningar att träna inför under detta kalenderår, den första är inte helt oväntat Stockholm Marathon, dom två övriga är hemliga än så länge för alla utomstående, men jag lovar att det kommer bli nåt i hästväg så häng med på resan!

Den största utmaningen för egen del kommer bli att försöka pussla ihop dessa fantastiska utmaningar med de lopp jag redan hunnit planera in, innan jag kom med i det här. Vanligtvis brukar jag inte planera allt för långt fram men just i år hade jag redan hunnit boka in både Rotterdam marathon nu i vår och Berlin till hösten, så det blir extremt spännande att se hur det kommer funka.

Har hunnit bli 33 år (eller var det 34? har tappat räkningen..), sprungit till och från sen sena tonåren, strukturerat de senaste 4-5 åren. Har hunnit med 6 maror (New York x2, Paris x2 och Stockholm x2) samt ett gäng millopp och halvmaror. Marathon är utan tvekan favoritdistansen, springer hellre långt än fort och har alltid ångest inför alla former av intervaller. Det blir rätt mycket mellanmjölk. 

Målet med Team Asics är att ha förbannat kul men också få hjälp med att börja resan ner mot drömtiden 2.48.48 på marathon, när jag uppnått det kan jag börja med bowling eller schack med gott samvete.

När jag inte springer så sorterar jag min skivsamling i bokstavsordning, dricker öl och följer slaviskt Liverpool FC. Däremellan så försöker jag lära gymnasiekids att lösa andragradsekvationer med viss framgång.

Eftersom musik är nåt jag gärna nördar in på har den uppmärksamme läsaren redan reagerat på valet av rubrik. För den oinsatte så är det titeln på en Jackson Browne låt som för de flesta kanske är mest känd från den klassiska scenen då Forrest Gump i filmen med samma namn reser sig från sin bänk och ger sig ut för att springa genom USA. Klassisk löparscen!

/Hörs


Antal kommentarer: 2

Anders Forselius

En till som håller på Liverpool på RW… Har det brutit ut en epidemi? Konvertera till Arsenal om du vill vinna titlar! 🙂
Lycka till med satsningen och välkommen!
/Anders


Anders Larvia

Tack för det, måste tyvärr vänligt med bestämt tacka nej till erbjudandet att konvertera till Arsenal, men jag kanske kan kontra med att dörren till Anfield alltid står öppen för alla 🙂

YNWA



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Röv och axlar till mina kolleger


I fredags hade jag ynnesten att träna mina kolleger Sofie och Marie! En dröm som gått i uppfyllelse! Jag fick vara coach åt Lanttolife som har fyra miljarder läsare på sin blogg, och Marie ”The Boss” ”Stålbålen” Kjellnäs.

Som den triatlet Sofie är önskade hon axlar och röv. Och det är väl klart att hon skulle få det! Jag levererade röv (till den milda grad att Maries jeans sprack över ena skinkan i morse. Där kan man snacka snabb tillväxt!)

Först fick de värma upp med agility ladder och häckar. För att det är roligt. Jag tycker att uppvärmning i allmänhet är trist – jag är själv dålig på att värma upp när jag tränar själv, men snabba fötter genom stege och stora höftrörelser över häckarna tycker till och med jag är kul. Och mina kolleger ska ha det bästa!

Vi gick vidare till röven, med step ups på låda med stång och….

… pistols! Sofies röv har lite svårt att svara när hon springer, så jag ville aktivera den så effektivt som möjligt – genom enbensövningar, innan vi gick vidare till rumpdödaren numero uno:

Hip thrusters!

En fantastisk övning som ger klockren kontakt med rumpan. Det är viktigt att inte kasta upp stången med ett kraftfullt juck, utan att du pressar upp kontrollerat och ger rumpan en extra kläm i toppläget. Djeflar va det svider!

I det här läget tyckte jag nästan synd om flickornas rumpor. Så vi lämnade dem att växa till och gick lös på axlarna istället. Jag inledde med ett par stabiliserande övningar, Kettlebell armbar (på bilden) och bottom up turkish get up.

Armbar är en kalasövning för dig som har problem med axlarna. Den tränar upp stabilitet, styrka och rörlighet i axeln. Ligg på rygg med kettlebellen på rak arm rakt upp. Vrid sedan hela kroppen som på bilden, så långt du kan med armen fortfarande rakt upp. Du kan rulla över på mage, om du har rörlighet och styrka för det. Övningen är långsam och kontrollerad.

Vi jobbade vidare med sittande strikta pressar (sitt på golvet med raka ben framåt och gör strikta pressa med stång. Du kan inte ta ut rörligheten i svanken, utan måste jobba aktivt med bröstryggen. Värsta grymma övningen!), Turkish getups med botten på kettlebellen upp mot taket för större balansmoment, underarmsstyrka och stabilisering i axeln och sist men inte minst min favoritövning: pik i ringar.

Sätt upp dig i ringarna, med ringarna vid låren och kroppen lite krummad, i ”hollow”. Lyft sedan upp rumpan så långt du kan genom att använda magen och latsen. Kontrollerat! Det kan vara nog så svårt att bara hänga i ringarna utan att de åker ut. Här är det kontroll som gäller!

Sedan skulle ju tösabitarna få flåsa lite också! Hela passet kröntes av en AMRAP (så många varv som möjligt) av 100 m rodd, 7 lätta thrusters, 5 burpees och 10 meter strikt bearcrawl.

Så! Kul hade vi, och det är ett exempel på hur mina PT-pass kan se ut. Oj så skoj det är att ha börjat jobba!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Morgon de luxe


Dubbelträning och bjudfrukost – kan det bli bättre?

Jag inledde dagen på Nordic med en styrkecirkel med frivändningar, ringdips, marklyft och utfall. Skönt och lite flåsigt. Veckorna före Open drog igång var det väldigt väldigt mycket flås i programmeringen och nu är det skönt att få coola ner lite med lite mer styrka, lite mindre tokflås.

Sedan blev det dags för ett par ägg på språng, Ronja-style (alltså att man bara skalar och stoppar in i munnen. Ronja gör så i filmen och jag drömde om att få äta ägg så när jag var liten. Nu gör jag det så ofta jg kan. Fuck äggkopp!) Jag var nämligen inbjuden till Fazers pressfrukost där de presenterade sitt nya rotfruktsbröd (gott!) och då blev det träning igen, med Terese Alvén på Sats Hötorget, den här gången. Det var också cirkelträning, nästan bara med egen kroppsvikt och lite mer flås. Jag fick bland annat bränna av lite burpees och det är ju alltid kul. Alltid kul är det också att sitta och prata med andra kvinnor i träningsbranschen, bland andra Karin Rahm som gör en strålande fin drake på bilden överst. Jag ser mer ut att ha blivit lite framtung. Jag går inte på så många pressträffar, så det blir inte så ofta vi träffas.

Och nu är det tidningsskick och sedvanlig deadlinepanik. Och i morgon, 06.00, är det PT-premiär för mig! Jag är sjukt taggad och lite nervös. Men det ska bli så otroligt roligt!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Stundande PT-premiär, Open och övningstips


Nu sitter vi i skick med tidningen, och då blir bloggen lite styvmoderligt behandlad. ”Men varför bloggade du inte i helgen?”, fräser ni kanske nu. Nä, för då var jag på bio och kollade på Fåret Shaun med min son och kollade på skid-VM. Så det så!

Men nu när jag ändå bara sitter och goffar i mig av ett välbehövligt skickmellis bestående av äpple, turkisk yoghurt, kanel, pumpafrön och honung kan jag ju lika gärna skriva lite på bloggen. Det har ju hänt en del sedan dess nämligen. Det har varit Open (alltså första deltävlingen inför Crossfit Games), roliga träningspass och den här veckan är det dags för mig att köra PT-premiär på Nordic! Jag är nervös, glad, panikslagen, ständigt orolig över att ingen ska vilja komma… ja, ni fattar. Allt det där man går igenom när man startar egen firma. Jag är ju precis i startgroparna, så det finns gott om tider kvar, så om ni känner någon som behöver komma igång med träningen, eller bara vill ha lite ny inspiration – hör av er! Antingen här eller på alpettersonpt@gmail.com. Det ska bli så roligt att köra igång och jag längtar efter nya kompisar att sätta PT-tänderna i!


Nu till Open. Jag var och kollade en snabbis på lördagen och fick se Camilla Salomonsson Hellman och Coach Jakob Sandström piska skiten ur första Open-passet. Som alltid är det otroligt coolt att kolla på de som är riktigt duktiga, och se de urkrafter som släpps lösa när de ger allt de har. Otroligt kul!

Själv har jag inte testat passet än, även om det finns i en skalad version för oss vanliga dödliga också. Det blir kanske senare i veckan. Men nu ligger mitt fokus på att putsa min överkroppsstyrka och teknik för att om ett par månader sätta en muscle up. Jakob säger att han tror att jag kan då, och vem är jag att säga emot coachen!? 

I morse innehöll passet pseudo pushups. Jag älskar pseudo pushups. Det är armhävningar, fast med händerna vända bakåt och placerade lite längre bak än i en vanlig armhävning. Jag gillar dem för att de utmanar rörligheten i axlarna, stärker hela axel- och skulderpartiet, bröstet och armarna. Verkligen en övning att rekommendera. Gå ner hela vägen med bröstet till golvet. Sikta lite framåt när du går ner och lite bakåt när du pressar dig uppåt och håll en bra hållning hela vägen – orma dig inte upp, utan kroppen går upp som i en enhet.”Men varför ser du så ansträngd ut då?” undrar du nu. Jo, för att det här var under sista setet, så jag var oerhört trött. Därav den lite dåliga formen. Du skulle ha sett det första setet – alltså jisses, vilket form!

Sådär! Nu fick ni en uppdatering att njuta av. Hem och testa pseudo pushups nu. Se så!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Whats next?!


Förvånadsvärt fräsch kropp men väldigt tom mentalt. Beundrar dem som lyckas prestera, resa och samtidigt hålla humöret uppe. Antar det finns naturliga förklaringar som när man överdoserat på endorfiner så kommer det en svacka?! Vad vet jag men vore skönt stävja detta i framtiden så man slutar vara suragubben vid hemkomsten efter varje tävling- & träningsresa. Vardagen är ju vad den är och finns i alla branscher och yrken. Det är själva kontrasten som kan bli brutal för mitt klena sinne och jag måste ständigt påminna mig själv tänka positivt för hålla humöret balanserat. Vet det är sannolikt världens största i-landsproblem men ändå….ni som vet, ni vet hur det känns.

En av de saker som håller mig flytande är vad som komma skall. Har några extremt spännande resor och tävlingar i närtid. Nu med det fina resultatet från Dubai så känns det än mer intressant se vad jag kan göra på dessa. Närmast väntar vår årliga träningsresa till Playitas 17-24:e Mars. Vi är cirka trettio personer från Terrible Tuesdays som ska dit men vet att det är fler duktiga atleter på plats som sannolikt kommer ansluta oss. Fokus på denna resa blir främst cykel men vi kommer även försöka springa och simma en hel del. Förra året hann jag med 52 blåsiga mil vilket bäddade för hela säsongen. Hoppas kunna tangera det i år.

Nästa anhalt efter det är Cannes Triathlon den 19:e april följt av Challenge Fuerteventura veckan efter, 25:e april. Körde bägge dessa förra året men då jag precis hade läkt ihop från min nervskada i rumpan så blev resultaten  mediokert. Har inga förhoppningar komma på prispallen i Cannes men i Fuerteventura borde jag ha goda chanser upprepa förra årets prestation och komma först i M35-39. Skillnaden är att i Frankrike så dyker det upp gamla cykelproffs och dylikt vilket gör det aningens knepigt komma ikapp på de efterföljande 16 kilometrarna löpning då dessa bergsgetter inte direkt saknar löpfart. Ser det som bra träning istället och ska njuta av orten samt sällskapet. Om ni inte har märkt det så tycker jag det är så in i helvete mycket roligare tävla mot de bästa än försöka vinna Kalle Anka lopp här i Sverige. Min ambition är bli riktigt bra och kunna fajtas mot de bästa amatörerna i världen samt även klippa ett och annat proffs på vägen. Tror det är svårt nå dit genom köra lokala lopp här hemma?! Dessutom är det häftigt se världen också under tiden samt träffa andra männiksor och kulturer.

Här kommer lite bilder från i fredags……håll utkik för denna tävlingsresa som med stor sannolikhet kommer börja säljas inom kort via Apollo. De andra två som är inom Challenge Triple Crown, Oman & Bahrain ligger tyvärr sämre till på året. Det är Dubai som är mest intressant i ett Svenskt perspektiv då det ligger på sportlovet.

Här va man mest glad över ha fast mark under fötterna. Sjukaste förhållandena jag har simmat i. Strömmar, vågor och hög salthalt.

Första 30-40 km var i med- & sidvind. Här är man fortfarande fräsch men ser nu att lite mer solbränna kunde vara klädsamt?!

Cool skyline i bakgrunden

T1

11 km in i löpningen, medvind så det går rätt fort här.

Den första av tre inom räckhåll som jag lyckades plocka ner. Cirka 3km från mål.

300 meter kvar och adrenalinet över komma först i min AG sätter in.

Publiken är i upplösningstillstånd 🙂

Tiden visar från proffsens starttid som var 30 min före oss.

Bästa känslan i världen.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*