Blogg

Running on empty


”I don’t know where Im running now, I’m just running on”

Första inlägget, coolt! Känns lite overkligt att ha fått chansen att vara en del av Team Asics Go Run It, har knappt hunnit ta in det. Satt en dag på jobbet och såg ansökan, skrev några rader, glömde sen bort det tills det damp ner ett mejl från från Jonas på RW som sa att jag kommit med. Sen var det helt plötsligt dags för en första samling nu i helgen med allt vad det innebar och här är jag nu, bloggandes på runnersworld.

Många kanske är nyfikna på vad det är vi ska göra, ifjol var det ju ganska tydligt att utmaningen var Stockholm Marathon. Vi har fått tre utmaningar att träna inför under detta kalenderår, den första är inte helt oväntat Stockholm Marathon, dom två övriga är hemliga än så länge för alla utomstående, men jag lovar att det kommer bli nåt i hästväg så häng med på resan!

Den största utmaningen för egen del kommer bli att försöka pussla ihop dessa fantastiska utmaningar med de lopp jag redan hunnit planera in, innan jag kom med i det här. Vanligtvis brukar jag inte planera allt för långt fram men just i år hade jag redan hunnit boka in både Rotterdam marathon nu i vår och Berlin till hösten, så det blir extremt spännande att se hur det kommer funka.

Har hunnit bli 33 år (eller var det 34? har tappat räkningen..), sprungit till och från sen sena tonåren, strukturerat de senaste 4-5 åren. Har hunnit med 6 maror (New York x2, Paris x2 och Stockholm x2) samt ett gäng millopp och halvmaror. Marathon är utan tvekan favoritdistansen, springer hellre långt än fort och har alltid ångest inför alla former av intervaller. Det blir rätt mycket mellanmjölk. 

Målet med Team Asics är att ha förbannat kul men också få hjälp med att börja resan ner mot drömtiden 2.48.48 på marathon, när jag uppnått det kan jag börja med bowling eller schack med gott samvete.

När jag inte springer så sorterar jag min skivsamling i bokstavsordning, dricker öl och följer slaviskt Liverpool FC. Däremellan så försöker jag lära gymnasiekids att lösa andragradsekvationer med viss framgång.

Eftersom musik är nåt jag gärna nördar in på har den uppmärksamme läsaren redan reagerat på valet av rubrik. För den oinsatte så är det titeln på en Jackson Browne låt som för de flesta kanske är mest känd från den klassiska scenen då Forrest Gump i filmen med samma namn reser sig från sin bänk och ger sig ut för att springa genom USA. Klassisk löparscen!

/Hörs


Antal kommentarer: 2

Anders Forselius

En till som håller på Liverpool på RW… Har det brutit ut en epidemi? Konvertera till Arsenal om du vill vinna titlar! 🙂
Lycka till med satsningen och välkommen!
/Anders


Anders Larvia

Tack för det, måste tyvärr vänligt med bestämt tacka nej till erbjudandet att konvertera till Arsenal, men jag kanske kan kontra med att dörren till Anfield alltid står öppen för alla 🙂

YNWA



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Morgon de luxe


Dubbelträning och bjudfrukost – kan det bli bättre?

Jag inledde dagen på Nordic med en styrkecirkel med frivändningar, ringdips, marklyft och utfall. Skönt och lite flåsigt. Veckorna före Open drog igång var det väldigt väldigt mycket flås i programmeringen och nu är det skönt att få coola ner lite med lite mer styrka, lite mindre tokflås.

Sedan blev det dags för ett par ägg på språng, Ronja-style (alltså att man bara skalar och stoppar in i munnen. Ronja gör så i filmen och jag drömde om att få äta ägg så när jag var liten. Nu gör jag det så ofta jg kan. Fuck äggkopp!) Jag var nämligen inbjuden till Fazers pressfrukost där de presenterade sitt nya rotfruktsbröd (gott!) och då blev det träning igen, med Terese Alvén på Sats Hötorget, den här gången. Det var också cirkelträning, nästan bara med egen kroppsvikt och lite mer flås. Jag fick bland annat bränna av lite burpees och det är ju alltid kul. Alltid kul är det också att sitta och prata med andra kvinnor i träningsbranschen, bland andra Karin Rahm som gör en strålande fin drake på bilden överst. Jag ser mer ut att ha blivit lite framtung. Jag går inte på så många pressträffar, så det blir inte så ofta vi träffas.

Och nu är det tidningsskick och sedvanlig deadlinepanik. Och i morgon, 06.00, är det PT-premiär för mig! Jag är sjukt taggad och lite nervös. Men det ska bli så otroligt roligt!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Stundande PT-premiär, Open och övningstips


Nu sitter vi i skick med tidningen, och då blir bloggen lite styvmoderligt behandlad. ”Men varför bloggade du inte i helgen?”, fräser ni kanske nu. Nä, för då var jag på bio och kollade på Fåret Shaun med min son och kollade på skid-VM. Så det så!

Men nu när jag ändå bara sitter och goffar i mig av ett välbehövligt skickmellis bestående av äpple, turkisk yoghurt, kanel, pumpafrön och honung kan jag ju lika gärna skriva lite på bloggen. Det har ju hänt en del sedan dess nämligen. Det har varit Open (alltså första deltävlingen inför Crossfit Games), roliga träningspass och den här veckan är det dags för mig att köra PT-premiär på Nordic! Jag är nervös, glad, panikslagen, ständigt orolig över att ingen ska vilja komma… ja, ni fattar. Allt det där man går igenom när man startar egen firma. Jag är ju precis i startgroparna, så det finns gott om tider kvar, så om ni känner någon som behöver komma igång med träningen, eller bara vill ha lite ny inspiration – hör av er! Antingen här eller på alpettersonpt@gmail.com. Det ska bli så roligt att köra igång och jag längtar efter nya kompisar att sätta PT-tänderna i!


Nu till Open. Jag var och kollade en snabbis på lördagen och fick se Camilla Salomonsson Hellman och Coach Jakob Sandström piska skiten ur första Open-passet. Som alltid är det otroligt coolt att kolla på de som är riktigt duktiga, och se de urkrafter som släpps lösa när de ger allt de har. Otroligt kul!

Själv har jag inte testat passet än, även om det finns i en skalad version för oss vanliga dödliga också. Det blir kanske senare i veckan. Men nu ligger mitt fokus på att putsa min överkroppsstyrka och teknik för att om ett par månader sätta en muscle up. Jakob säger att han tror att jag kan då, och vem är jag att säga emot coachen!? 

I morse innehöll passet pseudo pushups. Jag älskar pseudo pushups. Det är armhävningar, fast med händerna vända bakåt och placerade lite längre bak än i en vanlig armhävning. Jag gillar dem för att de utmanar rörligheten i axlarna, stärker hela axel- och skulderpartiet, bröstet och armarna. Verkligen en övning att rekommendera. Gå ner hela vägen med bröstet till golvet. Sikta lite framåt när du går ner och lite bakåt när du pressar dig uppåt och håll en bra hållning hela vägen – orma dig inte upp, utan kroppen går upp som i en enhet.”Men varför ser du så ansträngd ut då?” undrar du nu. Jo, för att det här var under sista setet, så jag var oerhört trött. Därav den lite dåliga formen. Du skulle ha sett det första setet – alltså jisses, vilket form!

Sådär! Nu fick ni en uppdatering att njuta av. Hem och testa pseudo pushups nu. Se så!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Whats next?!


Förvånadsvärt fräsch kropp men väldigt tom mentalt. Beundrar dem som lyckas prestera, resa och samtidigt hålla humöret uppe. Antar det finns naturliga förklaringar som när man överdoserat på endorfiner så kommer det en svacka?! Vad vet jag men vore skönt stävja detta i framtiden så man slutar vara suragubben vid hemkomsten efter varje tävling- & träningsresa. Vardagen är ju vad den är och finns i alla branscher och yrken. Det är själva kontrasten som kan bli brutal för mitt klena sinne och jag måste ständigt påminna mig själv tänka positivt för hålla humöret balanserat. Vet det är sannolikt världens största i-landsproblem men ändå….ni som vet, ni vet hur det känns.

En av de saker som håller mig flytande är vad som komma skall. Har några extremt spännande resor och tävlingar i närtid. Nu med det fina resultatet från Dubai så känns det än mer intressant se vad jag kan göra på dessa. Närmast väntar vår årliga träningsresa till Playitas 17-24:e Mars. Vi är cirka trettio personer från Terrible Tuesdays som ska dit men vet att det är fler duktiga atleter på plats som sannolikt kommer ansluta oss. Fokus på denna resa blir främst cykel men vi kommer även försöka springa och simma en hel del. Förra året hann jag med 52 blåsiga mil vilket bäddade för hela säsongen. Hoppas kunna tangera det i år.

Nästa anhalt efter det är Cannes Triathlon den 19:e april följt av Challenge Fuerteventura veckan efter, 25:e april. Körde bägge dessa förra året men då jag precis hade läkt ihop från min nervskada i rumpan så blev resultaten  mediokert. Har inga förhoppningar komma på prispallen i Cannes men i Fuerteventura borde jag ha goda chanser upprepa förra årets prestation och komma först i M35-39. Skillnaden är att i Frankrike så dyker det upp gamla cykelproffs och dylikt vilket gör det aningens knepigt komma ikapp på de efterföljande 16 kilometrarna löpning då dessa bergsgetter inte direkt saknar löpfart. Ser det som bra träning istället och ska njuta av orten samt sällskapet. Om ni inte har märkt det så tycker jag det är så in i helvete mycket roligare tävla mot de bästa än försöka vinna Kalle Anka lopp här i Sverige. Min ambition är bli riktigt bra och kunna fajtas mot de bästa amatörerna i världen samt även klippa ett och annat proffs på vägen. Tror det är svårt nå dit genom köra lokala lopp här hemma?! Dessutom är det häftigt se världen också under tiden samt träffa andra männiksor och kulturer.

Här kommer lite bilder från i fredags……håll utkik för denna tävlingsresa som med stor sannolikhet kommer börja säljas inom kort via Apollo. De andra två som är inom Challenge Triple Crown, Oman & Bahrain ligger tyvärr sämre till på året. Det är Dubai som är mest intressant i ett Svenskt perspektiv då det ligger på sportlovet.

Här va man mest glad över ha fast mark under fötterna. Sjukaste förhållandena jag har simmat i. Strömmar, vågor och hög salthalt.

Första 30-40 km var i med- & sidvind. Här är man fortfarande fräsch men ser nu att lite mer solbränna kunde vara klädsamt?!

Cool skyline i bakgrunden

T1

11 km in i löpningen, medvind så det går rätt fort här.

Den första av tre inom räckhåll som jag lyckades plocka ner. Cirka 3km från mål.

300 meter kvar och adrenalinet över komma först i min AG sätter in.

Publiken är i upplösningstillstånd 🙂

Tiden visar från proffsens starttid som var 30 min före oss.

Bästa känslan i världen.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Challenge Dubai – 1:a plats M35-39


Nyss hemkommen med ett malligt flin på läpparna. I huvudet går tankarna fortfarande ”va fan hände där?”. Försökt summera intrycken och uplevelsen från tävlingen men det har varit svårt. Det var en väldigt märklig upplevelse helt enkelt.

Dagarna före loppet var det svalt (23-26 grader) och måttliga vindar. Helt perfekt kände jag och nervositeten och spänningen hölls tillbaka. Tydligen sade prognosen kraftiga vindar natten till fredagen och de visade sig vara korrekt. 10-12 m/sek och kyligt när man tidigt på morgonen kom till området. Gick runt i tjock munkjacka samt mössa och frös. Intalade mig själv att jag gillar ju det här. Historiskt kör jag relativt bättre än andra när det är skitväder. ”Blir låga ställningar på cykeln och vräka i sig energi” tänkte jag och slutförde mina förberedelser. Lite oroad över valet diskhjul & 90 mm fram.

Herrproffsen startade kl 6:50 följt av damproffsen 6:55. Jag startade ihop med de övriga seedade amatörerna kl 7:20. Kul se proffsen köra innan så man kunde se hur de tacklade den tuffa sjön och hur banan gick då det inte var glasklart från organisatörerna.

Inför simningen hade man gjort om simbanan till två varv. Banan såg nu ut som en lång triangel med start, vändpunkt och målgång i spetsen. Tuffa delen var den längsta som gick rakt mot strömmen & vågorna. Normalt simmar jag ok i tuff sjö men det här var löjligt. Nästan omöjligt se bojarna, andningen vart komplicerad och man kastades runt som i en tvättmaskin. Några munspyor, skrattattacker och slagmål blev det men lyckades behålla lugnet. Inget idé forcera detta kände jag eftersom alla andra i min grupp också hade problem. 32 minuter senare var jag klar och på väg till cykeln.

Medvind ut och motvind hem på cykelbanan. Lika bra ta det lugnt initialt resonerade jag då jag inte hade en blekaste om min cykelform. Senaste passen hade gått väldigt bra men en jävla skillnad köra 3×10 min på trainern och ligga stadigt i 2:30h under en sandstorm. Hittade mina cykelben men vågade inte ta för mig under den första timmen. Det gick rätt fort ändå och såg istället till få i mig energi. Minst två gel i timmen och en flaska sportdryck. Det var ganska tunt med andra cyklister ute och det kändes ensamt ute på de överdimensionerade vägarna. Hade sällskap av två stora tyskar (vad annars) mellan 45-65 km. Tyvärr ville inte de öka trycket när vi vände upp mot vinden och jag fick solocykla sista tre milen ensam. Passerade några krokiga damproffs och andra simstarka agegroupers. Märklig syn kvar på hornhinnan av sand som sveper över vägbanan och piskar smalbenen och ansiktet. 2:26h inkl transition tog de korrekt upmätta 90 kilometrarna. 262 watt enligt min SRM. Skulle gissa på 230-245 ut & 270-290 hem?!

Snabb växling på något grillade ben men hade gott om energi kvar då jag hade skött min nutrition exemplariskt. Löparbanan gick längs vattnet och var två varv á 5.5 km. Löjligt kraftiga vindar och fullt med kitesurfare på stranden. Man hade sned motvind ut och sned medvind hem. Visste jag var i väldigt bra löpform så forcerade inget utan det borde gå fort ändå. Kikade på klockan med jämna mellanrum och den visade mellan 14.5-15 km/h ut i motvinden utan att jag pressade på. Efter vändpunkt var det som få nya ben. Springa i medvind är magiskt, speciellt när man är 190 cm. Lyckades närma mig två killar som sprang väldigt hårt, det blev mitt mål att slå dem. Tyvärr missvisades jag vid vändningen och tappade dem samt 20 sekunder. Det var ett hårt slag mentalt. Inte haft en enda svacka hittills och nu var jag 50-75 meter bakom dem jag spenderat en mil för att komma ikapp. Blev dessutom passerad av prinsens personliga coach i det ögonblicket. Spenderade kommande sex kilometrar muttrandes över klantiga funktionärer. Konstigt nog ökade inte luckan trots att de tre samarbetade i motvinden. ”En av dem ska jag knäcka” tänke jag och ökade i medvinden vid km 16. Kom ikapp tysken som tappat de övriga två. Passerade honom och markerade att det är ingen idé du lägger dig i rygg. Nu var det bara två kvar och avståndet krympte hela tiden. Passerade en väldigt krokig Pawel som nästan tackade mig för nådastöten. Farten var nu uppe i 15.5 km/h och det var bara 3 kilometer kvar. Tänkte inte ens på hur benen kändes då jag var fast besluten av att knäcka Mikel Lahorra som nu bara va 10 meter framför mig. När jag kom upp i hans rygg hörde jag det vackraste ljudet av alla. Ljudet av pipande lungor och ojämn andning. Karln är helt färdig men fanskapet kämpar på ändå med fin löpteknik. Nu eller aldrig och jag ökade till 3:45 min/km sista biten. Han hängde på initialt men vid 19.5 km var det slut för honom och jag behövde inte titta tillbaka igen. Märkte med 200 meter kvar att jag också var helt färdig men nu var det klart. 1:24:21 på 21.1 km med negativ split och en 20 seks tabbe. Kommer dröja innan man gör om det 🙂

66:a i mål, 4:e agegrouper med bara 3 minuters marginal. 1:a i min klass som även var den största M35-39. Extremt kul göra ett så fint resultat på en spontantävling och utan vara i god sim- eller cykelform.

Denna tävlingen kommer garanterat bli återkommande. Tack Apollo som lyckades lösa detta för mig och tack alla ni andra som följde mig hemma i Sverige. Betyder så mycket och jag finner inga ord.

Nu blir det vilovecka innan jag ska ladda om. 2015, vilket år det kommer att bli!

M



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Mjuka ryggen


Jag blev för några veckor sedan ombedd att ge några förslag på övningar för skoliosryggar. Det gör jag ju hemskt gärna, men problemet är att alla skoliosryggar är olika. Man kan inte säga ”Den här övningen är bra för alla sneda ryggar” eftersom ryggarna är sneda åt olika håll och olika mycket.

Men. Det som alltid funkar för min rygg och det som är viktigast för mig rygg är att hålla den smidig och rörlig. Har du en sned rygg kommer musklerna att dra och slita ojämnt och åt olika håll, och jag har lätt att få små låsningar och ryggskott om jag inte sköter mig. Sträck ut, mjuka upp och stärk med dynamisk rörlighet och styrketräning du själv gillar och som funkar för din rygg. Det är mina bästa tips för att få bort en stor del av problemen en sned rygg kan bära med sig.

Just rörligheten funkar ju för alla ryggar, oavsett hur sneda och åt vilket håll. Du kommer med all säkerhet att märka sidoskillnader när du gör övningarna. Framför allt den som är här nedanför. Där är det jättelätt åt ena hållet, men känns trögt och avigt åt andra. När jag kör rörlighet med PT-Andreas frågar han ofta ”Känns det olika på de olika sidorna?”. Oftast svarar jag ”Ja, verkligen” och tänker att han ska ge mig någon ytterligare övning eller så, men han säger bara ”Ja, det är ju inte så konstigt”. Och nej, det är det ju inte. Det är inte konstigt. Det är bara att jobba på så att sidoskillnaderna inte blir ännu tydligare.

I den första filmen ser du tre rörlighetsövningar som jag brukar ta till när det känns stelt, och ibland efter träningspass när jag är mjuk och varm bara för att det inte ska bli stelt.

Kör 10 stycken Katt och ko, 10 vridningar (5 åt varje håll) och 10 hunden till uppåtgående hund. 

Sedan letar du reda på någonstans där du kan hålla fast dig i huvudhöjd och kör 10 stående vridningar åt varje håll. (Det är coach Númi på Nordic som kommer in och frågar om jag ska köra Flaggan. Det ska jag ju inte.)

Gör gärna det här två eller tre varv om du känner dig stel i ryggen eller har ont. Det är så värt det!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*