Blogg

En bra dag att springa


”Throwing troubles out the wind and I’m praying that they never catch up again. I’m gonna say my worrying days are done, and this looks like a good day to run” (Darryl Worley)

Har kommit ur min träningsrytm den senaste veckan. Handen på hjärtat så har det blivit lite väl mycket lallande nu på slutet. Ingen direkt volym och heller ingen fart. Bekvämt är nog ordet jag söker. Förmodligen en kombination av hela Team Asics grejjen och att vänta in LG’s program. Både januari och februari låg jag på >10mil i veckan men nu i mars har det blivit lite för mycket mellanmjölk.

Idag kändes som en bra dag att nystarta. Inget lallande. Bara ge mig ut och springa och låta benen rulla på i hård men kontrollerad fart. Det blev ett bra pass till slut. Kände mig som ett urverk när jag klockade km tiderna jämnt och fint rakt igenom.

Ett av mina favoritpass; 20km i marafart, både bra mängd och fart. Kändes kontrollerat hela tiden, lite jobbigt på slutet när vinden ökade, men oj som jag längtat efter att springa just detta pass hela vintern. Nysopade vägar, frisk luft, 4 plusgrader och vindstilla för det mesta. Dessutom doften av jord och blöt asfalt. Nu är fan våren här. Hallelujah!

Det blev också premiär för dom här fräschingarna, Asics DS Racer!

Det var kärlek vid första ögonkastet i lördags när jag fick dom i min hand och så småningom på mina fötter. Kände direkt att vi skulle passa som handen i handsken ihop! Annat var det med fjolårets version, där fick vi en dålig start redan från början och det krävdes åtskilliga mil innan vi klickade.

Är inte helt insatt i vilka förändringar som gjorts, men den nya versionen känns både lite styvare och stummare men ändå flexibel samt att mellansulan nog är aningen tunnare. Dock så kvarstår hålen under sulan, tog mig en kvart att peta bort allt grus som fastnat.

I helgen blir det nog långpanna och ett lugnt distanspass innan jag kör igång på LG’s program på måndag som ser ut såhär

Kruxet nästa vecka blir att få till 6 pass. Jag hatar morgonjoggar och med mycket jobb och en sedan länge inplanerad Sting & Paul Simon konsert i Globen nästa fredag så har jag nog inget annat val än att ställa klockan tidigt och ge mig ut i gryningen nån dag. Misstänker dessutom att det kan bli både en eller flera öl i samband med konserten…

/Hörs

Darryl Worley – A good day to run

 

 


Antal kommentarer: 1

Anders Larvia

Har aldrig vart med att dom börjat sopat gatorna så här tidigt nån gång, å andra sidan så får man räkna med att det kommer snöa minst ett par gånger till, bor ju i Norrland 🙂

LG: morgonjogg it is nästa vecka!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

The Loneliness of the long distance Runner


”Gotta win, gotta run till you drop. Keep the pace, hold the race, your mind is getting clearer, you’re over halfway there”

Det kom ett träningsprogram signerat coach LG häromdagen. När jag öppnade mejlet gick det upp för mig att nu är det allvar, nu är hela det här projektet igång på riktigt! Min första tanke var ”fy fan vad häftigt att det här programmet är skrivet bara till och för mig”. Sen blev jag lite rädd när jag studerade det mer ingående. Nä, skämt åsido, det kändes faktiskt rätt bra. Men det börjar inte förrän nästa vecka, fram tills dess fortsätter jag att freebasa och kör på känsla. Idag sa känslan att jag borde vila. Kände av vaden litegrann igår, inget allvarligt, men nu när jag ändå får bestämma själv så kändes vila rätt bra. Istället blev det en dejt med den här lilla saken

   

Det måste vara löpningens motsvarighet till sträckbänken. När jag rullar vaden på den där skumrullen kan jag tänka mig hur folk på medeltiden som utsattes för tortyr måste ha känt. Ren och skär smärta som gör att man bara vill skrika allt vad man kan. Men till skillnad mot att utsättas för en sträckbänk så känns det faktiskt rätt bra efteråt, nästan skönt.

Har vart relativt förskonad från löparrelaterade skador, men samma år som jag fyllde 30 så hände nånting. Det var precis som om kroppen började strejka när tvåan byttes ut mot en trea. Nu har jag vant mig vid att knappt kunna ta mig upp ur sängen på morgonen. Men det som är mest skrämmande är vetskapen om att kroppen lever på lånad tid, att jag börjar närma mig en punkt då det inte längre kommer gå att förbättra sina tider. Det blev skrämmande uppenbart i höstas under en friluftsdag då en elev promt ville utmana mig på 100m. Kände redan efter en millisekund att jag skulle åka på stortorsk och fejkade en sträckning för att slippa förödmjukelsen att få däng. Å andra sidan hade han inte haft en chans på marathon eller milen för den delen. In your face!

Som sagt, ingen löpning idag, efter tortyren med skumrullen blev det ett besök på gymmet för lite bänkpress och bicepscurl. Misstänker att det kommer bli dåligt med den varan framöver när coach LGs program drar igång. Det är nog bara att ställa in sig på att sommaren 2015 blir ytterligare en sommar i vassen. Tror att löpare generellt är rädda för att styrketräna, och då menar jag inte pilleriövningar för bål. Så länge man inte siktar på att springa milen på sub30 eller maran på 2.20 så har jag svårt att se hur marklyft, chins och bänkpress skulle vara skadligt. Säger som Mårten Klingberg; hur svårt är det att springa milen snabbt om man väger 50kg? PB på milen borde stå i relation till vad man bänkar.

 

Fick också ett fint paket idag med posten precis som mina kompisar i team:et. Blev lite avundsjuk igår när jag såg att dom fått fina Asics tröjor men inte jag. Sen kom jag ihåg att jag bor i Sundsvall och att all post har en tendens att fastna i hålan Ånge. Då blev jag lite lugnare. Finns en rolig grupp på FB som heter ”vi som hatar postterminalen i Ånge”. Alla norrlänningar som nån gång väntat på paket känner nog igen frustrationen som fritt flödar i den gruppen.

/Hörs

The Loneliness of the long distance runner



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Running up that hill


”It doesn’t hurt me. Do you want to know how it feels”

Backintervaller stod på dagens schema. ”Hill” kanske är att ta i vad gäller ovanstående backe, men tillräckligt brant för nån (läs jag) som helst undviker allt vad backar heter. Idag kändes det dock oförskämt bra, fick till bra tryck i steget, tänkte mer på tekniken än farten, kände mig stark rakt igenom. 8x90s, inga konstigheter. 

Coach LG sa nånting klokt i lördags. -”Spring inte backintervaller dregglandes med huvudet på sned”. Det har liksom vart min grundinställning tidigare till alla former av intervaller. Att springa intervaller ska göra ont, kroppen ska plågas, benen ska skrika och hjärtat slå så hårt att det nästan vill hoppa ur bröstkorgen. Kanske därför som jag för det mesta alltid har lätt ågren flera dagar innan. Idag fokuserade jag som sagt mer på steget och att få till ett bra frånskjut. Kände mig odödlig direkt efteråt. Nu, ett par timmar senare, går jag som en pelikan.

För övrigt så strular Garmin Connect lite, har inte använt det på flera år sen jag hade en 405:a i min ägo, men mer detaljerade pass kommer så fort det löst sig.

Alltid lika skönt att runda av en jobbig arbetsdag med lite löpning. Livet som lärare är sällan särskilt glamouröst. Rättning, planering, möten och ständiga diskussioner med elever om att mobiltelefoner inte är jättebra för deras inlärning. Idag var en sån dag. Brukar ofta försöka jämföra skolarbete med löpning, tycker det är en bra liknelse. Det tycker inte eleverna, dom fattar inte vad jag snackar om. Man får ingenting gratis, ingen som gör jobbet åt en. Vill man bli bättre måste man helt enkelt borra ner huvudet och ta i även fast det är både jobbigt och stundtals ganska tråkigt. Jag kommer fortsätta med den liknelsen. Förhoppningsvis trillar poletten ner hos nån. Nån gång.

Avslutade dagen med att gå på basket. Norrlandsderby mellan Sundsvall och LF. Basket är en riktigt sport. Dom som inte kan nåt om basket vill gärna raljera om sporten som korgboll, att det bara blir en massa fouls och att man inte får röra varandra. Tycker lite synd om dessa människor. Men det är svårt att förklara nåt för nån som inte förstår. 

/Hörs

Running up that hill – magisk version med ingen mindre än David Gilmour på gitarr. 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Dags att tänka om!


L.Ö.P.N.I.N.G.

Ett ord som fortfarande ger mig lite ont i magen. (Inte bara för att jag drabbades av århundradets värsta löpmage under vår egen halvmara förra året och fick spendera hela eftermiddagen hemma på toa. Jag hann se hela Harry Potter och Halvblodsprinsen-filmen. Ett toabesök på modiga två och en halv timme.) Jag gillar det helt enkelt inte.

Jag har försökt. Jag har sprungit. Jag har tragglat. Men nej. Jag börjar inte tycka om det.

Nu har jag bestämt mig för att tänka om. Jag ska inte ”gå ut och springa” mer, om jag inte verkligen känner för det. Nej, jag ska istället gå ut och springa backintervaller eller korta agilitybanor. Det tycker jag ju är ganska kul, och borde få mig att få igång benen lite inför otäcka sommar-AMRAPS som innehåller löpning. Det är ju den korta snabba löpningen jag har nytta av i min träning, inte de trötta kilometerna.

Jag blev lite extra taggad idag när jag var på presentationen av Reeboks nya löparsko Z Pump Fusion. En jätteskön sko! Klassisk Pump-teknologi där du pumpar in luft i skon för en perfekt passform. På mina fötter satt de som en smäck! Som en mockasin.

Då fick vi sätta skorna på prov i just en agilitybana bland koner. Så jäkla kul! Jag hade precis varit och tränat på morgonen, så det krävdes bara ett par varv i banan för att jag skulle börja svettas igen, så det blev bara tre varv, för vi hade vanliga kläder på oss. Men där och då kände jag att det är dags att tänka om. Jag ger inte upp löpningen, jag tänker om. Annan löpning, istället för ingen löpning eller ångestlöpning. Mycket bra plan.

Hur är det mer er? Gillar ni att springa? Någon som ska springa Women’s Health Halvmarathon?



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Running on empty


”I don’t know where Im running now, I’m just running on”

Första inlägget, coolt! Känns lite overkligt att ha fått chansen att vara en del av Team Asics Go Run It, har knappt hunnit ta in det. Satt en dag på jobbet och såg ansökan, skrev några rader, glömde sen bort det tills det damp ner ett mejl från från Jonas på RW som sa att jag kommit med. Sen var det helt plötsligt dags för en första samling nu i helgen med allt vad det innebar och här är jag nu, bloggandes på runnersworld.

Många kanske är nyfikna på vad det är vi ska göra, ifjol var det ju ganska tydligt att utmaningen var Stockholm Marathon. Vi har fått tre utmaningar att träna inför under detta kalenderår, den första är inte helt oväntat Stockholm Marathon, dom två övriga är hemliga än så länge för alla utomstående, men jag lovar att det kommer bli nåt i hästväg så häng med på resan!

Den största utmaningen för egen del kommer bli att försöka pussla ihop dessa fantastiska utmaningar med de lopp jag redan hunnit planera in, innan jag kom med i det här. Vanligtvis brukar jag inte planera allt för långt fram men just i år hade jag redan hunnit boka in både Rotterdam marathon nu i vår och Berlin till hösten, så det blir extremt spännande att se hur det kommer funka.

Har hunnit bli 33 år (eller var det 34? har tappat räkningen..), sprungit till och från sen sena tonåren, strukturerat de senaste 4-5 åren. Har hunnit med 6 maror (New York x2, Paris x2 och Stockholm x2) samt ett gäng millopp och halvmaror. Marathon är utan tvekan favoritdistansen, springer hellre långt än fort och har alltid ångest inför alla former av intervaller. Det blir rätt mycket mellanmjölk. 

Målet med Team Asics är att ha förbannat kul men också få hjälp med att börja resan ner mot drömtiden 2.48.48 på marathon, när jag uppnått det kan jag börja med bowling eller schack med gott samvete.

När jag inte springer så sorterar jag min skivsamling i bokstavsordning, dricker öl och följer slaviskt Liverpool FC. Däremellan så försöker jag lära gymnasiekids att lösa andragradsekvationer med viss framgång.

Eftersom musik är nåt jag gärna nördar in på har den uppmärksamme läsaren redan reagerat på valet av rubrik. För den oinsatte så är det titeln på en Jackson Browne låt som för de flesta kanske är mest känd från den klassiska scenen då Forrest Gump i filmen med samma namn reser sig från sin bänk och ger sig ut för att springa genom USA. Klassisk löparscen!

/Hörs


Antal kommentarer: 2

Anders Forselius

En till som håller på Liverpool på RW… Har det brutit ut en epidemi? Konvertera till Arsenal om du vill vinna titlar! 🙂
Lycka till med satsningen och välkommen!
/Anders


Anders Larvia

Tack för det, måste tyvärr vänligt med bestämt tacka nej till erbjudandet att konvertera till Arsenal, men jag kanske kan kontra med att dörren till Anfield alltid står öppen för alla 🙂

YNWA



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Röv och axlar till mina kolleger


I fredags hade jag ynnesten att träna mina kolleger Sofie och Marie! En dröm som gått i uppfyllelse! Jag fick vara coach åt Lanttolife som har fyra miljarder läsare på sin blogg, och Marie ”The Boss” ”Stålbålen” Kjellnäs.

Som den triatlet Sofie är önskade hon axlar och röv. Och det är väl klart att hon skulle få det! Jag levererade röv (till den milda grad att Maries jeans sprack över ena skinkan i morse. Där kan man snacka snabb tillväxt!)

Först fick de värma upp med agility ladder och häckar. För att det är roligt. Jag tycker att uppvärmning i allmänhet är trist – jag är själv dålig på att värma upp när jag tränar själv, men snabba fötter genom stege och stora höftrörelser över häckarna tycker till och med jag är kul. Och mina kolleger ska ha det bästa!

Vi gick vidare till röven, med step ups på låda med stång och….

… pistols! Sofies röv har lite svårt att svara när hon springer, så jag ville aktivera den så effektivt som möjligt – genom enbensövningar, innan vi gick vidare till rumpdödaren numero uno:

Hip thrusters!

En fantastisk övning som ger klockren kontakt med rumpan. Det är viktigt att inte kasta upp stången med ett kraftfullt juck, utan att du pressar upp kontrollerat och ger rumpan en extra kläm i toppläget. Djeflar va det svider!

I det här läget tyckte jag nästan synd om flickornas rumpor. Så vi lämnade dem att växa till och gick lös på axlarna istället. Jag inledde med ett par stabiliserande övningar, Kettlebell armbar (på bilden) och bottom up turkish get up.

Armbar är en kalasövning för dig som har problem med axlarna. Den tränar upp stabilitet, styrka och rörlighet i axeln. Ligg på rygg med kettlebellen på rak arm rakt upp. Vrid sedan hela kroppen som på bilden, så långt du kan med armen fortfarande rakt upp. Du kan rulla över på mage, om du har rörlighet och styrka för det. Övningen är långsam och kontrollerad.

Vi jobbade vidare med sittande strikta pressar (sitt på golvet med raka ben framåt och gör strikta pressa med stång. Du kan inte ta ut rörligheten i svanken, utan måste jobba aktivt med bröstryggen. Värsta grymma övningen!), Turkish getups med botten på kettlebellen upp mot taket för större balansmoment, underarmsstyrka och stabilisering i axeln och sist men inte minst min favoritövning: pik i ringar.

Sätt upp dig i ringarna, med ringarna vid låren och kroppen lite krummad, i ”hollow”. Lyft sedan upp rumpan så långt du kan genom att använda magen och latsen. Kontrollerat! Det kan vara nog så svårt att bara hänga i ringarna utan att de åker ut. Här är det kontroll som gäller!

Sedan skulle ju tösabitarna få flåsa lite också! Hela passet kröntes av en AMRAP (så många varv som möjligt) av 100 m rodd, 7 lätta thrusters, 5 burpees och 10 meter strikt bearcrawl.

Så! Kul hade vi, och det är ett exempel på hur mina PT-pass kan se ut. Oj så skoj det är att ha börjat jobba!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*