En stukad fot, en massa höjdmeter och ett intervallpass
Jag har nu varit i Chamonix en vecka och ska tillbringa hela vintern här för att träna och köra skidalpina tävlingar. ( För er som undrar går skidalpinism ut på att gå upp på skidor för berg och sedan åka utför.) Jag har haft en del funderingar på om det är rätt val att tillbringa vintern här. En sida i mig undrar
-Varför ska du flytta på dig igen och du fattar väl att det där kommer att gå skitdåligt.
Den andra sidan svara att jag kan väl göra som jag vill. Jag tycker att det är roligt och det ska bli spännande att försöka lära mig något nytt. Oavsätt hur det går får jag vara i bergen hela vintern och jag kommer att få grym träning.
För en vecka sedan när jag kom inkörande till Chamonix på kvällen och såg de mörka siluetterna från bergen runtomkring och kände hur det slog lock för öronen kände jag direkt det där pirret i magen. Samma känsla som jag har haft när jag flyttat till Flagstaff, Åre och Abisko. Jag ska få bo i bergen igen!
Emelie erbjöd mig att få bo hemma hos henne tills jag hittade något eget boende. Första morgonen skulle jag följa med Emelie och Kilian på en liten morgonrunda. 800 höjdmeter uppför, lite höjd på det, samt att jag suttit och kört i ett och ett halv dygn och sist men inte minst att jag var sjukt otränad efter att nästan vilat helt i sex veckor gjorde att jag kände mig som en flåsande orörlig klump med konstant maxpuls. Men det var en underbar dag, sista sommardagen skulle det visa sig och när vi kom upp var det en fantastisk utsikt över bergen. Sedan bar det hemåt utför och lite trött och ouppmärksam råkade jag stuka foten. Jag lyckades i alla fall löphaltandes ta mig hem och sedan låg jag på balkongen med foten i högläge och solade och kollade på bergen hela eftermiddagen.
Eftersom det in kommit snö i CXhamonix så bar det sedan iväg till Tgines, som ligger på 2000 meters höjd några timmar från Chamonix. På tre dagar fick vi ihop bra med höjdmeter och vi fick åka några riktigt fina puderåk. Att räkna höjdmeter och timmar är också något som är nytt för en löpare som alltid bara räknat kilometrar eller möjligtvis miles tidigare. Det kändes riktigt lyxigt att vara på träningsläger igen och bara kunna träna och vila och få möjlighet att få lära sig av de bästa.
Väl hemma igen så bestämde Emelie och jag att vi skulle köra ett intervallpass löpning. Tanken är att jag ska träna mest skidor i vinter, men springa ca tre gånger i veckan. Vi sprang långintervaller på en grusväg som Emelie kallade platt, men som vanliga löpare skulle kalla kuperad. (Tänk Lidingöloppskupering). Det gick fint i alla fall och vi höll bra fart.
Nu har dert kommit snö även i Chamonix och idag har jag slagit nytt pers i skimo långpass, över 3000 höjdmeter i strålande sol. Jag ångrar verkligen inte att jag kom hit!
Antal kommentarer: 1
Ida Nilsson
Nu kör jag på Dynafit PDG skidor och pjäxor, men det kanske blir något annat till tävlingarna i år.
Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. .