Blogg

Ett par skor


Jag känner mig stressad. Stressad över att kanske missa Ultravasan. Och även Berlin Marathon senare i höst. Asics utmaningarna får ju vi i teamet betalda. Om jag själv hade lagt ut 1500kr i anmälningsavgift så hade jag garanterat vart ännu mer stressad. Inte nog med att eventuellt missa ett lopp man sett fram emot, det är lika smärtsamt att se pengarna försvinna. Dom stora loppen idag är ju inte direkt gratis. Det får mig att fundera. Fundera kring vart löpning som motionsform är på väg.

Trenden verkar vara att den grupp i samhället som har det ganska gott ställt med en stark köpkraft allt mer lägger beslag på löpningen som ”sin” vilket i sin tur riskerar att exkludera andra grupper. Inom denna grupp, vi kan kalla den för medelklassen, verkar det också finnas stora sociala värden i att springa. Genom att träna och visa upp det skapar man sig en identitet i olika sociala sammanhang. Ungefär den roll som golf, tennis och segling tidigare har haft men med skillnaden att vi nu har instagram, facebook, bloggar och youtube att visa upp det på. Vilka är det egentligen som springer alla lopp och tränar med olika löpargrupper? Min gissning är att det finns vissa grupper som är överrepresenterade (media och reklamfolk, chefer, näringsliv, projektledare, tjänstemän, akademiker mfl) och andra som är underrepresenterade (arbetslösa, sjukskrivna, industriarbetare, nyanlända, lågutbildade, serviceyrken mfl). Det verkar som om de allra flesta människor idag är införstådda i folkhälsoproblematiken och också medvetna om hälsoeffekterna som löpningen medför. Därför finns det en fara i att vissa grupper är underrepresenterade och inte attraheras av löpning som motionsform.

Löpning beskrivs ofta som den enklaste och mest tillgängliga motionsformen. Allt som behövs är ett par skor, sen är det bara sticka ut och kuta. När som helst. Var som helst. Det är en sanning med viss modifikation. Visst kommer man långt på ett par skor och sin gamla hoodie men sanningen är ändå att löpning är en prylsport. Överallt läser man att det inte räcker med ett par skor om man springer ett par gånger i veckan, då uppmanas man komplettera sina mängdskor med ett par lättare tävlingsskor. Gärna köpa dubbskor till vintern också. GPS klocka är för de flesta självklart att springa med. Likaså kompressionstights och kompressionsstrumpor. En jacka som andas och transporterar bort svett är ju ett måste. Ett underställ i merinoull på vintern måste man också ha. 

Men det verkar inte räcka med att bara träna och köpa en massa prylar och instagrama det. Det är loppen som räknas. Helst marathon. Gärna New York, Tokyo eller nån av dom andra stora. Det bör finnas med på varje CV. Lopp som kostar en del. Jag har vart över och sprungit New York två gånger för näsintill ockerpriser. Men marknaden bestämmer. Frågan om tider på olika distanser är högst relevant för oss löpare. Och för att få en officiell tid på en kontrollmätt bana måste man ju springa dessa olika lopp. Vi har alltid ett nästa lopp som vi tränar till.

Jag, som alla andra, bidrar till att upprätthålla denna ordning. Jag har typ femtio par skor hemma i garderoben, en byrå full med t-shirts från lopp som jag aldrig använder. Jag instagramar och fejsbookar om löpning för att det har ett socialt värde. Jag kostar på mig att springa i New York och Paris och tycker det är självklart att byta skor varje säsong. Nu när jag är skadad har jag gått till naprapat fem gånger som inte direkt är gratis och dessutom kostat på mig stötvågsbehandling. Det viktigaste på mitt CV är inte mina tidigare jobb eller hur många högskolepoäng jag har utan snarare mina ideella engagemang och det faktum att jag springer marathon. Det säger mer om vem jag är idag än att jag har sommarjobbat åt kommunen.

Folk blir fetare och fetare, sover sämre, är mer stressade, äter för mycket socker och mår allmänt sämre idag jämfört med för ett tiotal år sen. De som verkligen skulle behöva röra på sig mer lockas inte av löpning för att löpningen inte tillhör dem. Löpning tillhör medelklassen. Och vi som redan är en del av denna gemenskap springer ännu längre, ännu fortare, fler lopp än någonsin, köper mer skor och kläder än vi behöver och instagramar skamlöst alla vara träningspass. Löpningen har tagit klivit in i finrummet och blivit en klassfråga för oss som springer på motionsnivå. Det är förståligt att man inte lockas av löpning om man känner sig exkluderad bara för att man inte har råd med tio par skor, kompressionstights eller anmälningsavgifter. Det här är ingen politiskt statement utan bara en stilla reflektion kring vart löpningen är på väg. Mitt liberala hjärta hade önskat att löpningen fanns till för alla.

För övrigt är jag lite mindre stressad nu än tidigare. Imorse sprang jag 9km på asfalt med en bra känsla och kände för första gången på länge att det kanske kan bli en Ultravasa trots allt.

/Hörs

Dagens låt: tänker tillbaka på alla konserter jag sett. Det har blivit några genom åren. Många stora hjältar som bockats av, många som fortfarande återstår och ännu fler som jag aldrig kommer få se live. Vissa låtar glömmer man aldrig, känslan att få höra den live för första gången efter månader eller år av repeat på cd spelaren. Det här är ett sånt minne.


Senaste numret av Runner’s World!

  • Spring ditt snabbaste
  • Kom i toppform till långloppet
  • Stor guide! Vårens 23 bästa löparskor
  • Carolina Wikström – nybliven mamma – och bättre än någonsin
  • Experten: Så börjar du träna efter din graviditet
  • Trött? Det kan vara järnbrist
  • Astma eller pollenallergi? Du kan ändå prestera
Bli prenumerant

Antal kommentarer: 2


Malin Bolte

Bra skrivit, det har tyvärr alltid varit så att det skiljer på träning i olika socialgrupper. Det jag slåss av är att mga motionärer blivit elitmotionärer och kylftan blir större o större mellan de inaktiva och aktiva. Många lopp blir en klassfråga då de är väldigt dyra och så blir det när efterfrågan är stor. Önskar verkligen att alla i samhället hittade sin form av träning som passar just dem. Tänk så mkt bättre alla skulle må, mindre sjukdomar, mindre läkemedel, mindre sjukskrivning,etc etc.
Trist med din skada, lycka till, du är grym!
Malin


Frida Michold

Många kloka ord här. Bra skrivet!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Första intrycken av Apple Watch – ur löparens perspektiv
Blogg

Första intrycken av Apple Watch – ur löparens perspektiv


Om du är ett fan av Apples produkter så har du förmodligen redan koll på Apple Watch, som lanserades i USA i april och släpps i Sverige idag den 17:e juli. Om du inte har läst på: Apple Watch är inte en klocka, utan – enkelt uttryckt – en handledsburen ”förlängning” av din Iphone. Via bluetooth (4.0) speglar Apple Watch helt enkelt en stor del av innehållet i din telefon, men den har även en del egna och intressanta nya funktioner. Vi fokuserar däremot mest på det som är intressant för oss löpare i den här första recensionen, efter våra första 24 timmar med Apple Watch. En mer utförlig recension kommer i papperstidningen i augusti.

Apple Watch finns i tre grundutföranden: Sport, Watch och Edition. Alla har samma funktioner – skillnaderna ligger i designen och materialet i boetter och armband – och de kommer i två storlekar, med 38 respektive 42 millimeters display. Priserna börjar på 4 000 kronor (Sport, 38 mm) upp till svindlande 180 000 kronor (Edition med boett i 18 karat guld). 

Oavsett vilken modell du väljer får du samma innehåll – en ”klocka” som i huvudsak är en kommunikationslänk mellan dig och din Iphone (5 eller senare versioner). Det mesta du kan se och göra med din Iphone kan du nämligen också göra, i viss mån, med Apple Watch. Du kan läsa och till viss del svara på meddelanden, svara i telefon eller lyssna på musik. Apple Watch speglar alltså din telefon så att du ser vem som ringer, låter dig läsa din kalender, mail, väderprognoser, aktier och mycket, mycket mer. Det vill säga om du har din Iphone med dig – är du för långt ifrån telefonen begränsas möjligheterna rejält. De flesta av de här funktionerna är visserligen inte något unikt för Apple Watch – flera av de stora tillverkarna av träningsklockor och aktivitetsband har modeller med liknande kommunikationsmöjligheter när de har parats via blåtand med din smarta telefon. 

Utifrån löparens perspektiv är det framför allt Apple Watch träningsfunktioner, bland annat aktivitetsmätning och den inbyggda pulsmätaren som är mest spännande, i kombination med möjligheten att använda träningsappar som Runkeeper, Endomondo, Strava med flera. 

Men redan här kan vi slå fast att Apple Watch är en mycket enkel aktivitetsmätare och träningsklocka. Den har till exempel ingen egen GPS-mottagare. Trots det kan den användas utan telefon på löprundorna. Med hjälp av den inbyggda accelerometern kan Apple Watch kalibreras under de första löppassen tillsammans med telefonen. Därefter kan telefonen lämnas hemma, och Apple Watch ska själv kunna räkna ut hur snabbt och långt du springer baserat på ditt rörelsemönster. Vill du ha en mer exakt GPS-baserad angivelse behöver du alltså ha med dig telefonen. 

Du kan även lyssna på nedladdad musik utan telefonen när du springer (via blåtand till trådlösa hörlurar), eller strömmat om du har din telefon med. Då kan du styra musikspelaren via Apple Watch, så du slipper ta upp telefonen varje gång du vill byta låt till exempel.  

Med Apple Watch träningsapp får du direkt återkoppling på hur långt du sprungit, hur fort du springer, hur många kalorier du bränt och hur lång tid du varit ute. Du kan dessutom se din puls, som mäts med ljussensorer mot handleden på samma sätt som bland annat Adidas Mi Coach Smart Run, Tomtom Runner Cardio och Garmin Forerunner 225 gör. Det är en ganska beprövad teknologi som gör att inget externt pulsband runt bröstet behövs, men den optiska mätningen kräver att klockan sitter tajt runt handleden. Tatueringar under klockan kan också störa läsningen av pulsen – om så är fallet med Apple Watch har vi däremot inte testat.

Första passet med Apple Watch jämförde vi pulsvärdena i realtid med en Suunto Ambit3 Sport med pulsband. Pulsvärdena var konsekvent likvärdiga, så Apples mätare verkar vara tillförlitlig när det gäller pulsen. Det kan vi dessvärre inte säga om distans- och fartmätningen. Trots att vi hade telefonen med oss så att Apple Watch fick GPS-data (klockan har som sagt ingen egen GPS) visade Apple Watch träningsapp nästan tio procent fel på sex kilometer löpning, jämfört med Ambit3 Sport och jämfört med tidigare mätningar av sträckan. En normal felvisning på en GPS för konsumentbruk, som de som används i träningsklockor, ligger runt en till två procent. Till Apples försvar ska sägas att det delvis beror på vilken app man använder – olika appar filtrerar GPS-datan på olika sätt. Än så länge har vi bara sprungit med Apples träningsapp, så andra appar kan ge andra (och förhoppningsvis bättre) värden. 

Men förutom felvisningen lämnar Apple Watch egna träningsapp en hel del annat att önska – om man önskar sig en hel del information alltså. Den mäter inte mycket mer än tid, distans, fart och puls samt uppskattar antalet kalorier du använder. Det går inte att se mer än två värden i taget, så det blir en hel del bläddrande fram och tillbaka. Tyvärr går det inte heller att bläddra ”hela varvet runt”, så när man kommit till sista displayen får man gå tillbaka igen. Och att svepa mellan displayerna är inte helt lätt när svetten lackar – den tryckkänsliga skärmen gör ganska ofta inte alls som vi vill. 

Inte ens i appen i telefonen kan du utläsa särskilt mycket mer data än vad du kan se på klockan. Det kan ju visserligen vara fullt tillräckligt för många löpare, men å andra sidan finns det många bättre och billigare alternativ som gör det – och mycket mer – på marknaden i form av både träningsklockor och aktivitetsband. Om du däremot istället använder en tredjeparts app som t ex Endomondo, Runkeeper eller Strava så finns det mer att hämta av Apple Watch – det vill säga om du också har med dig telefonen på passet. Hur det funkar återkommer vi till i det mer utförliga testet i tidningen. 

Men nu kanske inte löpare i synnerhet och aktivitetsloggare i allmänhet är Apple Watch främsta målgrupp. Snarare är det Iphoneanvändare och Applefrälsta konsumenter som kommer att hoppa på Apple Watch-tåget i första omgången nu när den släpps i Sverige. En hel del av dem kommer säkert att uppskatta aktivitetsloggningsfunktionerna, som inte bara påminner dig om att stå upp, röra på dig och träna dagligen – utan även belönar dig när du uppnått dina uppsatta mål. 

Så är Apple Watch något för oss löpare? Både ja och nej. Som träningsklocka eller aktivitetsmätare har den klara begränsningar – den saknar egen GPS, lagrar inte dina pass i kartformat, har knapphändigt vattenskydd (du bör inte duscha med den t ex) och skral batteritid (jämfört med de flesta andra träningsklockor och aktivitetsmätare på marknaden). 

Apple Watch batteritid är 18 timmar, så den behöver laddas dagligen. Den klarar i och för sig 6,5 timmar aktivitet, vilket bör vara tillräckligt för de flesta löpare. Använder du den tillsammans med telefonens GPS så kan du räkna med att en hel del av din telefons batterikraft tas i anspråk också. 

Men om du redan idag springer med din Iphone och använder en träningsapp som Runkeeper, Strava eller Endomondo t ex för att logga och analysera dina pass – då är Apple Watch ett intressant komplement. Du slipper ett pulsband runt bröstet (om du använder dig av pulsmätning vill säga) och du får direkt återkoppling på fart, tid, sträcka med mera – utan att behöva ta upp telefonen. Lyssnar du dessutom gärna på musik under passet så underlättar Apple Watch – du kan styra spelaren från din handled. 

Än så länge är utbudet av Apple Watch anpassade träningsappar från tredje part relativt begränsat, men några av de mest populära (som vi nämnt ovan, samt Nike+, MapMyRun m fl) finns att ladda ner till klockan och under hösten släpps fler enligt Apple. Då kommer också version två av programvaran (Watch OS2) vilket förhoppningsvis även innebär fler och bättre träningsfunktioner. 

Vårt första intryck: 
Apple Watch är varken en särskilt bra träningsklocka eller aktivitetsband – är du ute efter sådana funktioner finns det mycket bättre, mer kompetenta och billigare alternativ. Men om du springer med din Iphone, gärna lyssnar på musik under passet och använder en träningsapp för att logga din träning och dina aktiviteter – då kan Apple Watch vara ett fiffigt komplement. Vi återkommer med en mer utförlig recension i papperstidningen, då vi också testar hur Apple Watch fungerar med några av de vanligaste löpapparna på Appstore.

Snabba fakta Apple Watch Sport 42 mm

Vikt (42 mm): 30 gram (25 gram för den mindre 38 mm-modellen)
Mått: 36 x 42 x 10,5 mm
Skärm: 1,32/1,5 tum, Retina-skärm med Force Touch.
Arbetsminne: 512 MB.
Lagringsutrymme: 8 GB, varav 2 GB musik.
Batteritid: 18 timmar (6,5 timmar aktivitet).
Laddning: Trådlöst med induktionsladdare.
Vattenskydd: Vattentålig för stänk, IPX7-standard.
Pris: Från 4 000 kronor (Sport, 38 mm). Testade versionen (Sport, 42 mm) kostar 4 500 kronor.  

Med fingret byter du snabbt mellan olika appar på den tryckkänsliga displayen. 

Informationen på displayen kan anpassas i två miljoner olika varianter, och kan bland annat visa hur mycket (eller lite) du har rört dig idag. 

Med aktivitetsappen till Apple Watch i din Iphone får du en dag för dag-översikt över hur du tränat och rört dig, men informationen innehåller inte mer än ganska basala fakta. 

Apple Watch aktivitetsmätare håller koll på hur mycket du står upp under dagen (minst en minut per timme, tolv timmar per dag), hur många ”aktiva” kalorier du gör av med och hur mycket du tränat (minst 30 minuter per dag). När målen nåtts får du ”belöningar” i form av små medaljer. Målen kan både justeras av dig själv och av Apple Watch beroende på dina tidigare resultat. Slutmålet är att varje cirkel ska fyllas helt varje dag. 


Antal kommentarer: 2


Johan

En sak som jag nu lärt mig är att endast Apples egna aktivitets/hälsa-appar har tillgång till den inbyggda pulsmätaren i Apple Watch.
Detta är en otrolig besvikelse för mig som är en gammal Runkeeper-användare. Runkeeper (eller någon annan tredje part) har alltså idag inte tillgång till att
mäta puls från klockan vilken gör att det kvarstår en tredje manick att släpa med sig om man skulle vilja mäta pulsen under sina löprundor.


Magnus

Tyvärr fungerar inte Pulsmätaren ordentligt på min klocka. Pulsen visas korrekt i början av träningen. Efter ca 15min visar den endast vilopuls. Har provat alla tips från Apple samt updaterat till nyaste programvaran. Synd eftersom då beräknas även kalorierna fel.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Veckans triathlet: Joel Evertsson
Blogg

Veckans triathlet: Joel Evertsson


Namn: Joel Evertsson
Ålder: 26
Längd: 175cm 
Vikt: 71kg
Klubb: IS Göta Triathlon
Hemsida/ blogg: joelevertsson.se

Berätta lite om din idrottsbakgrund:
– Jag varvade fotboll på sommaren och ishockeymålvakt på vintrarna tills jag slutade gymnasiet. Men det var inte riktigt något för mig och jag fortsatte mest med detta för att jag kände att jag måste. Det jag tyckte var roligt var försäsongsträningen så jag har nog fått mycket av min kondition därifrån. I januari 2011 bestämde jag mig för att börja springa och snabbt var jag och sprang två halvmaror och ett maraton. Jag gillade helt enkelt utmaningen.

Hur kommer det sig att du började med triathlon?
– Jag testade en lokal triathlontävling utanför Sandviken och fastnade direkt för sporten. Jag kommer ihåg att jag direkt åkte hem och letade runt efter en ny tävling och redan dagen därpå åkte jag på min nästa tävling. Därefter har det egentligen bara rullat vidare och när det blev klart att Kalmar skulle arrangera Ironman, så då var det självklart att anmäla sig till Kalmar 2012.

Vilken distans satsar du på?
– Ironman men jag kör gärna halv IM också.

Hur ser en träningsvecka ut för dig?
– Generellt så är det 4 simpass, 4 löppass, 4 cykelpass och 2 styrkepass.

Hur lägger du upp träningen över året?
– Vintertid blir det långa lugna löppass, korta hårda cykelpass, eventuellt något distanspass utomhus om vädret passar och ganska hård styrketräning. Simpassen är oftast längre på vintern också. Men allt närmare säsongen och våren det kommer blir det fler längre cykelpass utomhus och löpningen blir kortare med mer fart. Jag försöker också att springa löptävlingar så ofta jag kan.

Vilka är dina svagheter?
– Jag kämpar fortfarande med min simning och skulle gärna vilja lyfta den ett par steg.

Vilka är dina styrkor?
– Jag har lätt för att lyssna på kroppen och justera träningen utefter det, varför jag hittills har undvikit skador och kunnat träna på ordentligt. Men jag har också ett bra pannben som hjälper en hel del mot slutet av tävlingarna.

Hur ser din träningsfördelning ut mellan de olika grenarna?
– 50 % cykel, 25 % simning, 25 % löpning.

Vad är ditt stora mål i år?
– Ironman Hawaii i oktober.

Vad är dina tre bästa tips till nya triathleter?
– Tävla mycket, träna på din svagaste gren, gå med i en klubb och träna med sällskap.

Var tycker du det är bäst att träna?
– Mallorca på våren är oslagbart men så är det också med Sverige på sommaren. Ljusa sommarkvällar när man kan cykla, simma och springa dygnet runt.

Hur många punkor innan du bryter?
– Jag bryter aldrig, att gå i mål är det viktigaste.

Värsta och bästa simning:
– Värsta måste vara IM Fortaleza, Brasilien i vintras. Vi simmade nästan 2km rakt ut i havet, mycket vågor och inte tillåtet med våtdräkt så det var rätt obehagligt och jobbigt. Bästa simning är hårda poolpass med bra sällskap men också havsimning med Elin i Arild, Skåne.

Hur många timmar tränar du en vanlig vecka i april?
– 15-20 timmar.

Våtdräkt:
– Blueseventy Helix.

Cykel (huvudsaklig tävlingscykel):
– Trek Speed Concept.

Löparskor (förstaval tävlingsskor):
– Salming Speed.

Idrottsliga meriter (tider, medaljer m.m.):
Kvalificerad till Ironman Hawaii 2015
9.15 på Ironman

Målsättning:
– Bli så bra jag kan bli och träna för att må bra.

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Så får du enklast med dig vätska under löpturen
Blogg

Så får du enklast med dig vätska under löpturen


Hur mycket man svettas är individuellt, men snittet ligger på 1,5 liter vatten per timme löpning under sommaren. Däremot bör man inte dricka mer än 5-6 deciliter i timmen (kroppen kan inte ta tillvara mer), vilket innebär att man bör kompensera eventuell vätskeförlust också efter löppasset.

I sammanhanget är det samtidigt väldigt viktigt att påpeka att man inte ska överdriva sitt vätskeintag. För mycket vätska kan laka ur kroppen på viktiga elektrolyter som kalium och natrium, vilket kan leda till hyponatremi (vattenförgiftning), som är ett livshotande tillstånd.

Om du druckit för mycket – eller för lite – är det viktigt att ersätta de vätske- och mineralreglerande elektrolyter som du förlorat. Det kan du göra genom att blanda ett par portionspåsar salt i vattnet eller välja en sportdryck som innehåller elektrolyter.

Om du vill försäkra dig om att du får i dig tillräckligt mycket vätska kan du väga dig före och efter träningspasset. Den vikt du förlorat i gram är vätska du förlorat i milliliter. Drick då en och en halv gång så mycket vätska efter passet. Har du gått ner 100 gram ska du alltså dricka 150 milliliter vätska.

Det finns olika sätt att få med sig vätskan under passet:

1. Handhållna vätskeflaskor
Handhållna vätskesystem är flaskor med ett band som underlättar greppet. Dessa lämpar sig bäst för löppass på upp till 30 minuter. Om det inte råder extrem värmebölja kommer du nämligen inte svettas mer än att du kan kompensera din vätskeförlust genom att dricka efter löppasset.

Däremot är det givetvis skönt att kunna dricka om man blir törstig även under ett kortare löppass, och då räcker en mindre flaska gott och väl. Under långa löppass kan det vara besvärande att hålla en flaska i handen och dessutom behöver du mer vätska, åtminstone under sommaren.

2. Vätskebälten
Vätskebälten är det klassiska sättet att ta med sig vatten ut på löprundan. De flesta vätskebälten rymmer upp till en liter vätska, vilket räcker för de flesta långa löppass, såvida du inte är ultralöpare.

Ett vätskebälte ska inte störa löpningen, vilket innebär att det inte ska guppa. Oftast måste man därför spänna vätskebältet ganska hårt runt midjan och då är det viktigt att bältet inte skaver. Med breda, elastiska band kan du dra åt bältet utan att det blir obekvämt. När du sprungit en stund kommer vätskebältet förmodligen att flytta lite på sig och då ska du kunna dra åt vätskebältet lite till – samtidigt som du springer.

3. Vätskeryggsäckar
Vätskeryggsäcken är perfekt på de riktigt långa löppassen. En smidig vätskeryggsäck kan också vara ett alternativ till vätskebältet om du föredrar ryggsäckens passform.

Vissa vätskeryggsäckar är svårare att justera, vilket gör att du måste stanna för att reglera remmarna. Eftersom ryggsäcken vilar mot ryggen är det också viktigt att materialet mot ryggen är luftigt och vattenavvisande så att du inte blir varm och blöt på ryggen. Inuti ryggsäcken ligger en uttagbar vätskeblåsa som du fyller med vätska.

Det är bra om vätskebehållaren har en stor öppning så att den är lätt att göra ren. Med en bra koppling till slangen blir det extra smidigt att fylla på den.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

The Man Cold


med002

Åkte på en förkylning förra veckan. Jag som aldrig är sjuk. Och med aldrig så menar jag verkligen aldrig. Senast jag var riktigt sjuk och sängliggande var 14 november 2004. Mer än ett årtionde sen alltså. Nu var det förvisso en ganska lindrig förkylning, men det spelar mindre roll, tror alltid att jag ska dö eftersom jag aldrig är sjuk. Ett par dagars ofrivillig träningsvila blev resultatet. Stack ut och sprang så fort hostan och den onda halsen gått över men förvärrade nog bara det hela med det. Har t.o.m saknat crosstrainern vilket jag aldrig trodde skulle ske.

Idag är första dagen som jag känner mig någorlunda pigg och fräsch även om jag fortfarande är lite snuvig. Gårdagens intervaller på crosstrainer var ingen höjdare. Som om det inte räckte med att man normalt sett badar i svett när man trampar runt på den där saken så rann snoken lika mycket. Tror jag gjorde av med en hel såndär tjock pappersrulle som finns på gymmen. Inte så fräscht. Hade det vart ombytta roller sån hade jag förmodligen skällt ut vederbörande person för att hen var på gymmet och smittade ner alla oss andra. 

Humöret går upp och ner. Ibland känner jag mig nöjd och hoppfull över att ha sprungit 7km, andra dagar bara frustrerad och arg över att knä-helvetet aldrig verkar vilja bli bra. Som längst har jag sprungit i 43min och 30 sek utan smärta eller känningar. Kände förvisso av en viss smärta senare på kvällen när jag böjde benet men inte på samma nivå som tidigare och inte under själva löpningen. Det släppte också ganska fort. Formen däremot är ju allt annat än bra. Jag hoppas verkligen att det beror på att jag trotsade förkylningen och körde på lite för tidigt, för under dom där 43 minutrarna fick jag stanna 3 gånger för att hämta andan och dessutom gå upp för en uppförsbacke. 5.30-fart på slutet kändes överjävligt jobbigt.

Löpning i 35-40min funkar bra just nu vad jag kan bedöma. Har inte känt smärta i samband med löpning på över 2 veckor nu. Den här veckan ska jag öka frekvensen på passen och springa flera dagar på rad. Kanske är det rimligt å tro att 10km utan smärta ska vara möjligt nästa vecka. 60min är drömmen. Börjar också mentalt ställa in mig på att tiden kanske är för knapp för att hinna bli helt bra till Ultravasan. Än har jag inte gett upp men med tanke på den usla formen känns det som om det behövs åtminstone ett par långpass innan för att överhuvudtaget överleva. Frågan är om det är realistiskt i dagsläget…

/Hörs

Dagens låt: i brist på skivtorka just nu får 2014 års bästa album duga som lyssning även sommaren 2015. Bra skit från svenska Work of Art som tar 80-talet in i 10-talet på ett förtjänstfullt sätt. 


Antal kommentarer: 1


Anders Larvia

Tack för peppen coach, så länge det går framåt är jag hoppfull!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Semesterträning del 2


Ja, det blir inte mycket bloggat så här på semestern. Jag är inte en duktig ledighetsbloggare, dels eftersom jag sällan är inomhus när det är semester och dels för att jag inte har datorn framme. Dessutom har jag inte tränat så flitigt som jag brukar. Jag brukar köra varannan-dag-principen (en dag träning, en dag inte träning), men den här gången har det inte blivit så. Jag har inte haft inspiration och känt mig lite trött. Därför har jag vilat mer och tränat lite mindre. Ett träningspass förra veckan blev dessutom utbytt mot att gräva och dra bort ett buskage tillsammans med pappa och sambon. Jobbigt nog, kan jag berätta. Dessutom fick jag en stor blåsa mitt i näven.

Ett par dagar senare var det dags för ett riktigt träningpass. Jag hittade på en egen WOD som var så jobbig att jag nästan kräktes lite bland ormbunkarna. Jag fick som tur var lite sällskap av en ovanligt fjädrig träningskompis. Hon kvackade högljutt åt mig när jag körde thrusters. Jag förstår henne – det är ju helt vidrigt!

Förra veckan tog jag ett par dagar i Stockholm och passade på att träna på Nordic med mina älskade OBS:are. Lika kul som alltid, även om torsdagen bjöd på 2×1000 meter löpning. Fy tusan.

Nu ska jag faktiskt ut och hugga tag i coach Jakobs gymnastikprogram. Tjohoj!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*