Blogg

Fredag 06.10. Slägga. Inga konstigheter.


Jag ÄLSKAR slägga! Precis på samma sätt som jag älskar att hugga ner träd med yxa så älskar jag att gå upp skittidigt på morgonen och slå skiten ur ett stort traktordäck med slägga. Undrar om Nordics grannar gillade det lika mycket. Klockan 06.10 – boom boom boom boom! Hela golvet vibrerade.

Ni som brukar läsa den här bloggen vet att löpning inte är min grej. Framför allt inte just nu när jag har en hälsena som bråkar lite och jag har sagt upp min plats på Lidingö 15. Men lite löpskolning kan väl aldrig vara fel, tänkte jag när jag anmälde mig till Pumas löpträff med Anders Szalkai igår kväll. Sen glömde jag bort lite att jag skulle dit, men kom som tur var på det i går eftermiddag. Vi joggade till Stadion och där körde vi löpskolning på löparbanorna. Jag behöver verkligen all hjälp med mitt löpsteg jag kan få. Känner mig alltid tung och långsam när jag springer och då har jag ändå tänkt på att hålla upp överkroppen, landa på mellanfoten, inte fall bak med höften och så vidare.

Men det som faktiskt fick det att kännas lite bättre var att jag fick lära mig att tänka på frånskjutet. Så även om jag fortfarande inte är någon löpardemon var det ett litet steg framåt. Trots allt springer vi ju en del på crossfiten också och jag får ”ge upp”-blicken så fort det står löpning på schemat. Men nästa gång ska jag banne mig skjuta ifrån så att det dammar om fötterna. Då ni!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Nära-vatten-upplevelse


Att SUP:a (ett jättesvårt ord att skriva eftersom det antingen blir suppa, vilket låter som att man missbrukar stolpiller, eller supa som inte heller är vad jag menar) alltså att stå upp och paddla på en tjock surfbräda, är roligt. Stand Up Paddling, som SUP står för, har varit på tapeten några år nu och blivit allt mer poppis bland folk som mest av allt gillar att träna ute, och som gillar vatten. Chefredaköt Marie är en av de här personerna. Hon SUP:ar så fort hon fåt tillfälle, och behövde alltså inte så mycket övertalning för att följa med mig på Roxys pressfrukost där man, förutom att prova deras vårkollektion för 2015, också fick SUP:a lite.

Jag tycker att det är lite läskigt att SUP:a, för att jag hela tiden är lite rädd att ramla i vattnet, så jag spänner fötterna så till den mildra grad att mina tår domnar bort ganska fort. Men om jag bara släpper det så är det ju riktigt rolig balans- och bålträning. Har du inte provat tycker jag att du ska göra det.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*


Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Nä, men jag knäböjer väl lite då…


Just som jag trodde att jag var dömd att köra utfall i resten av mitt liv blev jag motbevisad idag. Det var dagens coach Camilla Salomonsson Hellman som tipsade om en skonsam knäböj. Jag fick spänna fast ett sånt där bälte som man fäster tyngder i runt magen och hänga en kettlebell i kedjan. Sen fick jag smidigast möjligt kliva upp på ett par boxar och göra knäböj så att kettlebellen kom ner mellan boxarna. Otroligt skönt!

Jag har alltid tyckt att det känns avigt att hålla hantlar i händerna när jag gör knäböj, men det slipper man ju här. Den hänger ju bara där! Det var min favoritövning en stund, tills kedjan nöp mig i innanlåret och vägrade släppa innan jag tråcklade loss den med händerna.

En jättebra övning för dig som inte vill eller kan lägga tunga vikter på axlarna.

Det var väl egentligen bara själva appliceringen av kettlebellen som inte var så attraktiv…

”Det ser ut som att du står och kliar dig grundligt på muffen”, gapflabbade mina medtränande och smygfotade bakifrån.

Så, men den bilden på era näthinnor önskar jag er en trevlig helg!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Bra tänkt, men ett riktigt stolpskott


Åkte tunnelbana i morse och fick syn på Friskis & Svettis annons. ”Bra”, tänkte jag först. Men sen läste jag texten under och där stod det bland annat ”Träning är inte bara till för dem som lyckas leva upp till normen för hur man bör träna eller se ut”.

Ok, vänta lite. Borde inte hela poängen med den här annonsen vara att slåss mot just de här normerna som vi hela tiden plågas av? Varför måste man ha en förklarande text om varför man inte har en väldigt vältränad person på bilden? ”Nej, alltså vi tycker att alla borde få vara med och träna och därför kan vi vara så öppna att vi har en lite överviktig tjej på bild. Visst är vi fina och duktiga? Men vi måste förklara oss för säkerhets skull så att folk förstår att vi vet att det inte är så där man SKA se ut”, hör jag mellan raderna.

Här har vi alltså ett tankefel. Ja, det är bra att vem som helst, oavsett kroppstyp får vara på annonsbilder för gym, för det är ju så folk ser ut mest. Men genom den förklarande texten under placeras hon genast utanför den norm som vi väl alla är ute efter att krossa? Så istället för att inkludera henne blir hon exluderad. Igen. Och det känns som att vi har sett det förr – annonskampanjer där till exempel överviktiga är på bild, men där budskapet är att alla är välkomna – även de utanför normen. Det räcker inte med bilden om budskapet är skevt.

Är vi inte mogna att gå längre? Att förkasta den här normen som vi alla lever i? Att låta den snygga Friskis-tjejen vara på bild med all sin rörelseglädje och bara skriva att ”Välkommen att träna hos oss!” Nämn inte normen överhuvudtaget, för normen är nämligen skit.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Squatförbud = utfall


För ett par veckor sedan ringde PT-Andreas Öhgren till mig och sa att jag inte får göra squats. Inga knäböj med vikt bak, fram eller över huvudet. Nähäpp! Jag förstår varför. Har man en rygg som ser ut som min är det faktiskt helt rimligt att inte lägga tunga vikter på axlarna och trycka ihop den ytterligare. En rak ryggrad kan ju svikta lite, men min trycks bara ihop. Det känns lite trist att inte vara ofelbar och klara allt, men det är väl bara att acceptera att ryggen sätter stopp någonstans.

Så då får jag göra utfallssteg i stället med vikter i händerna. Jag gillar utfall, mycket mer än jag någonsin gillat knäböj och jag kommer att ha Sveriges putigaste julskinkor lagom till december. Win-win!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*