Gör om gör rätt


Manöver

I det militära brukade mina befäl säga ”Furir Nelker – Gör om gör rätt”. Kom ihåg hur mycket jag hatade den meningen när man fick omgruppera för sjuttioelfte gången på en regnblöt skärgårdsö. Oftast var man overkligt trött, hungrig och lortig. Denna eviga repetition av något så banalt som slå upp en O-plats (Observationsplats) gjorde att man till slut inte lämnade något åt slumpen. Det är ju evigt mycket enklare göra det rätt och bra från början så slipper man förödmjukelsen och besväret behöva göra om det igen. Exakt så känner jag med Kalmar, med skillnaden där hade jag kunskapen, gjort förberedelserna och hade bara mig själv att skylla. Det mikroskopiskt lilla misstaget att ta misste på två ventiler gör att jag nu sitter på Arlanda och väntar på en flight som ska ta mig till Lyon efter först mellanlanda i Zürich. Ta ledigt från jobbet, hotellvistelse, lämna min familj och evigt meck med cykeln igen. Det lilla misstaget har kostat mig mycket, inte bara i pengar räknat utan även energi och tid. Själva tävlingen i sig ser jag fram mot, det är ju göra något jag älskar. Det är grejerna runtomjring som är det omständiga. Känner mig lyckligt lottad som har en förstående familj som alltid stöttar mig samt kollegor på jobbet som än så länge inte har kastat ut mig. ”Gör om, gör rätt”, den här gången blir det inga misstag från Furir Nelker. Han kommer inte ta några fångar.

Har gjort lite research om Ironman Vichy. Svårt skaffa sig en klar bild då det är första gången den går under i Ironmans regi. Tidigare år var det Challenge som höll i trådarna innan de sålde eventet till IM tidigare i år. Det mesta är sig likt från föregånde race men nu kör de cyklingen från omvänt håll samt verkar ha förlängt banan till den korrekta distansen 180.2km. Challenge har för vanan korta ner banorna för kunna locka med snabba race. Buskis tycker jag då motionärer inte kan jämföra tider och hastigheter mellan race då det kan diffa så mycket som 7-9 km. För någon som cyklar i 30 km/h är det över 10 minuter vilket är rätt mycket. Det var få anmälda i somras men nu verkar de fått ihop ca 1600 personer som ska tävla. De kommer släppa iväg oss i vågor vilket jag gillar då det blir mindre folk i vattnet samt färre som kommer upp samtidigt vilket minskar risken för drafting samt gör det lättare för domarna att urskilja fuskare. Man kör två varv på cykeln á 90 km, 900 höjdmeter totalt. Löpningen går längs vattnet och är på fyra varv á 10.5km. På pappret är det verkligen ett race som passar mig vilket känns kul. Tyvärr verkar det komma ett kraftigt högtryck till helgen och prognosen visar på +33 grader & sol. Lika för alla såklart men kommer bli tufft. Än så länge har jag tävlat bra i hetta, hoppas jag även har en sån dag på söndag.

Nu ska jag boarda mitt plan. Skickar en kort uppdatering på lördag hur man kan följa mig.

Lycka till ni få starka som kör 70.3 VM i Zell am See samt ni som ska bråka bland brännmaneterna i Tjörn. I´ll be watching.

Adieu

Sergeant Nelker

Majnumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Spring bort din stress
  • Trailfeber
  • 14 trailskor testade
  • Maratonspecial
  • Fokus på rumpan
  • Maxa milen
  • Vila med Yinyoga
  • 6 löparprylar du inte kan vara utan

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Ironman Kalmar – DNF


Fick bryta min första Ironmantävling. Ni som gjort en eller fler vet vilket tufft och tråkigt beslut det är. Har under den tid som aktiv varit förskonad från mekaniska bekymmer under tävlingar men det var bara en tidsfråga, och det visste jag. Tråkigt bara att det skulle hända på just detta lopp och inte på ett mindre betydelsefullt. Jag har investerat så mycket för denna dagen att det nästan är löjligt. Man offrar och försakar så mycket för att vara i den form en hel ironmantävling kräver, speciellt om man siktar på dom tiderna som jag gör.

Ska kort sammanfatta vad det var som hände:

Simmade initialt bra, men hade precis som alla andra svårt att navigera och förstod under simmomentet att det inte kommer bli några snabba tider så lika bra ta det lugnt och försöka hushålla med krafterna. Gjorde en jättetabbe när man vänder upp och simmade fel ihop med några andra. Omöjligt veta hur mycket det misstaget kostade mig men gissar på 2-3 minuter plus att luften gick ur mig också. 1:09 tog det innan jag nådde land.

Drabbades dock inte av panik och bombade iväg på cykeln utan höll min plan. Cykla kontrollerat till dess vi når Ölands södra del och vänder upp. Där ska jag börja öka trycket och köra ikapp/ifrån mina konkurrenter. Hade väldigt fina ben för dagen och strategin fungerade perfekt. 258 watt i snitt de första 9 milen och en tillfredställande snittfart. Över Alvaret ökade jag då jag är bra i medvind samt partiet som tar en till och över bron. De jag såg framför mig körde jag ikapp och ifrån. De som försökte ligga bakom flög av ganska omgående. Ja som ni förstår, det kändes magiskt och jag hade bara några mil kvar innan jag skulle slå av för att börja förbereda mig för löpningen.

135 km in på cykeln var jag ikapp Petter Sandelin och låg 10 meter bakom honom ett tag då vägarna norr om Kalmar är trixiga samt jag hade en liten dipp. Vid en brant vänsterkurva som leder under en viadukt hände en märklig sak. Framdäcket kavlade nästan av och det var på håret jag åkte i backen. Tackade min lyckliga stjärna att jag inte föll men märkte samtidigt att luften i framdäcket var tomt. Drabbades inte av panik utan hoppade direkt av för byta slang. Hjulet krängde av fint, tag fram ny slang och förlängare som jag hade packat omsorgsfullt. Det var då jag insåg mitt misstag. Jag hade parat ihop fel slang med fel ventilförlängare. Först trodde jag inte det var sant utan började likt en idiot försöka tvinga gängorna att passa med det var hopplöst. Ropade till mig de funktionärer som stod i kurvan så det skulle ringa Meck-bilen. De hade tyvärr inga rutiner för detta eller telefonnummer. Har aldrig förr upplevt tiden gå så fort. Hela tiden passerade cyklister som jag lagt så mycket energi för att köra ifrån. Efter 10-15 minuter kommer en Race Marshall. De saknar även de nummer och radiokommunikationen verkar strula. Först när nästa Marshall kommer så lyckas vi få några nummer att försöka nå men jag inser någonstans att mina chanser att placera sig är borta och förbi.

Efter 45-50 minuter är mitt hjul lagat. Har under tiden suttit i en varm gryta och inte druckit nämnvärt då allt var nästan slut när det hände. Funderade ett tag om jag skulle testa springa en snabb mara efter jag rullat in i stan men vad skulle det hjälpa, mitt race var över och det var bara mitt eget fel. Cyklade klart banan i en upprätt sittställning och parkerade cykeln på sin plats. Sökte upp en funktionär inne i Transition och bröt tävlingen. Hämtade min Street Bag och ringde upp min pappa som jag visste var orolig hemma framför datorn. Hann bara säga Hej innan jag kollapsade i tårar. Jag grät och grät som ett litet barn. Till och med när jag skriver detta fylls ögonen av tårar.

Tog mig till slut i kragen och tog mig ner på stan för heja fram mina vänner som fortfarande kämpade där ute. Ligga i fosterställning på rummet och tycka synd om sig själv blir det inte bättre av.

Senare på eftermiddagen tittade jag på filen över hur loppet hade gått. Hade snittat som sagt 258 watt de första nio milen. Den resterande sträckan hade jag ökat till 278 watt och inte gjort några dumheter utan jämnt och fint. De 137 kilometer som jag fick ur mig i tävlingsfart hade ett snitt på 277 watt Normal Power och en snitthastighet av +38km/h. Kan konstatera att min mätare nog visar lite för mycket men efter samtal med Björn är det här jag ska ligga. Annars hade jag knappast kunna öka samt ha den kontrollen.

Kommer aldrig få veta hur denna dag hade slutat ”om inte om fanns”. Låt oss inte spekulera för mycket men om jag bara hade gjort en 3:20h mara vilket jag gjort senaste tre gångerna så hade jag kommit trea-fyra i min Age-Group. Då jag var i fantastisk form är jag övertygad om att det hade gått betydligt snabbare men det får vi aldrig veta.

Då jag inte är den som sitter uppgiven speciellt länge så har jag redan hittat en ny tävling för att revanschera mig. Kasta bort denna form vore otänkbart och jag ger mig inte förrän jag faller halvt död ner på mållinjen.

Den 30:e augusti ska jag köra Ironman Vichy i Frankrike. En liten stad känd som Paris lillasyster eller SPA-staden. Ligger en bit utanför Lyon i mellersta Frankrike. Simma i en sjö sen cykla på en platt bana. Har ingen aning om hur fort det kommer gå eller vilka som ställer upp. Det är första året denna tävling går. Det enda jag vet är det kommer stå en lång hämndlysten man på startlinjen med tretton extraslangar påtejpat på cykeln och en bakficka full med ventilförlängare. Hoppas grodätarna har tränat på att cykla hårt på platten för jag tänker inte ta några fångar.

Up and at ´em!

Nelker

Taper Time


Hallå!

Sista veckan av hård mängdträning fördrevs nere i Cannes. I ärlighetens namn fanns de superba träningsmöjligheterna med bland faktorerna som avgjorde beslutet att hastigt och lustigt åka ner hit. Man får vara smått självisk om fler gynnas, eller?!
Nåja, barnen har inte direkt klagat då de fått bada i varmt & klart medelhavsvatten från morgon till kväll. Lite skillnad från bacillfyllda bassänger i kalla Sverige som tyvärr var alternativet. Vore synd klaga men det var nästan för varmt och skönt för kvalitativ träning. Simma var magiskt om man gjorde det före förmiddagsbrisen rörde upp vågorna. Cykla gick ok om man stack ut tidig morgon eller sen kväll samt höll till på högre höjder. Springa var nästan omöjligt men tur i oturen så har jag ett problem med hälsenan vilket gjorde att jag vilade från nästan all löpning i veckan som gick. Har börjat få bukt med det och ska inte vara något problem inför Kalmar.

Tror man kan argumentera länge och väl om man verkligen gynnas av den typen av cykling som man gör här nere strax före den bantyp som jag ska tävla på. Den är långt ifrån tävlingsspecifik och cykla linjecykel är ju inte heller direkt som att ligga i tempoställning. ”Cykla som cykla” är nog en generalisering som inte riktigt stämmer men jag tror ändå jag fick ut mer positivt av cykelträningen här nere än vad jag hade fått hemma i Sverige. Dessutom hade jag osannolikt gjort lika långa pass då jag har en tendens vända hem om det är under 15 grader och regn. Höll dock på tappa självförtroendet helt då min wattmätare på linjecykeln är av ett annat märke än den på tempocykeln samt visar ganska rejält mycket mindre. Utan vetenskapliga bevis påstår jag att den visar ca 4-6% mindre allt annat lika. Den är som tur är konsekvent men det gav ändå hjärnspöken när man behöver bekräftelse på vägarna. Man får gång på gång bevis på att man inte kan jämföra watt sinsemellan, speciellt inte om mätarna är från olika märken och sitter på en annan cykel.

Fick ihop 11 timmar cykel inkl 4700 höjdmeter fördelat på tre pass, sprang endast 13km fartlek men lyckades simma hela sex gånger på sju dagar vilket är något typ av rekord för mig. Alla dessa simpass var inte jättelånga men lever ju efter devisen ”antal meter per vecka” och inte per dag. Dessutom ifrågasätter jag som oftast alla mängdfascister som bara matar på enorma hästpass utan få någon nämnvärd utveckling år efter år. Kan det vara så att en äldre person ska försöka hitta fart snarare än uthållighet vilket är just det som börjar bli svårare och svårare när man passerat 30-35 år?! Får ofta kritik för hur jag tränar men än så länge har det ju gått ganska ok trots jag sällan kör dessa ”livsviktiga” långpass. Självklart måsta man ibland simma, cykla & springa långt men inte varje vecka året runt. Om man inte badar i tid & fint väder förstås?!

Börjar finslipa min race plan men de sista detaljerna kommer jag besluta om först närmre inpå då vädret har en sådan enorm påverkan på loppets utfall. Hoppas på liknande förhållanden som 2013 snarare än 2014 även om löpningen var mer skonsam -14 tack vare de regnskurar som föll. Ska förklara varför. -13 blåste det en stark sydvästlig vind, -14 var det mer rakt västlig. Sydvästlig vind ger väldigt mycket medvind på banan och den motvind man behöver tampas med får man tidigt när man fortfarande är fräsch och positiv. Västlig vind ger snedvind merparten av cyklingen vilket inte håller ner hastigheterna speciellt men man får en trög känsla under loppet och måste trixa med en krängande cykel vilket sliter på rygg, axlar och core muskulatur. Detta går sedan ut över löpningen medan det förstnämnda alternativet skonar kroppen mer. Detta är hur jag upplever det iaf, finns säkert dem som tycker tvärtom. En sak är säker, blåsa kommer det göra. Oavsett om det står 2-3 m/sek i prognosen så är det sannolikt 7-9 m/sek på Öland. 2012 är undantaget. Året som Gud & domarna glömde 🙂 Det svåra med cykeldelen för mig detta år kommer vara hålla igen. Är i så sjukt bra cykelform och det känns förjävligt inte kunna få visa det och sätta en elak bike split. Triathlon handlar tyvärr om disponering & kontroll. Kommer bli äckligt svårt inte haka på de som passerar mig eller inte köra ikapp och om de som ligger före. 250-265 watt, no more – no less.

Har ingen direkt strategi för simningen annat än simma så fort & smart jag kan utan bränna krut. 1:01, 1:04 eller 59 minuter är skitsamma. Det får bli som det blir. Löpningen är det eviga kruxet men det får bli på känsla. Tänkte klippa första halvmaran runt 1:30h isch sen ta det därifrån. Har en fåfäng idé komma in under 3:05h någongång och då krävs det en ganska skyndsam inledning även om 4:15 min/km inte är några galna farter. Kommer få  äta upp att jag skriver det här men det är ok. Man kan aldrig bli bäst om man inte vågar förlora här & där.

Adieu!

Michel

Sista veckan


Nu går man mot en brytpunkt där det inte längre spelar någon roll vad man gör träningsmässigt. Det går snart inte påverka utfallet i Kalmar om annat än negativt. Träningen vid det här laget ska vara klar och endast finslipningen återstår. Simningen är väl undantaget, den kan man träna hela vägen fram till race day även om man nog ska undvika långa & tuffa serier dagarna innan. Sista långa cyklingen är bra ha gjort drygt två veckor innan och lång löp likaså. Mest försöka hålla igång och ta igen förlorad tid med familj & vänner.

Senaste tiden har jag huserat nere i min sommarstuga i Haverdal, Halland. Ett träningsparadis utan dess like i normala fall men i år har det precis som i resten av Sverige varit rätt kärvt. Det har blåst över det normala och temperaturen varit låg. Det annars så fantastiska Kattegatt har inte bjudit på simbart vatten vilket tvingat mig till Brottets ute 50:a. Det funkar såklart om man biter ihop men är inte idealiskt. När TV4´s vädermetrolog uttryckte sig ”inget högtryck i sikte och det är oktobertemperaturer” så fick jag nog. Dessa tre veckor är min enda sommarsemester och jag pallar inte underhålla barnen i två veckor till på halvruttna nöjesparker iförd överlevnadsdräkt.

Sagt & gjort. Nu är flygbiljetter till Nice inskaffade och vi får sista veckan av semestern nere på Franska rivieran. Cyklingen är inte direkt likt den i Kalmar men skitsamma, man blir knappast sämre av att cykla kuperat. Simningen som gått trögt lär få en boost av att simma klart medelhavsvatten. Ska bli helt underbart med detta miljöombyte och hoppas det kommer vara det lilla extra som gör min prestation i Kalmar klockren utifrån mina förutsättningar.

Precis som tidigare är det svårt med tidsmål och jag hävdar bestämt att det är den största fallgropen motionärer hamnar i. Inser det är viktigt ha något att sikta på men det är extremt dumt följa dessa ambitioner slaviskt då förutsättningarna hela tiden förändras. Som Johan Olsson sade efter senaste 5-milen där vädret inte var på hans sida ”Det är en utomhussport”.

Jag har dock en game plan som mer bygger på känsla, erfarenhet och effekt/fart. Jag simmar där jag har tryck men inte så jag på något sätt tappar kontroll eller andning. På cykeln jobbar jag hårdare i motvinden och utnyttjar min storlek & fart i medvinden. Har en range mellan 250-265 watt där jag tänkte hålla mig. Kan absolut hålla en högre effekt men är rädd för att den kommer äta upp min löpning. På löpningen är planen springa initialt runt 4:10-4:20 min/km vilket inte ska vara några problem under första varvet. Det är ju som bekant där tävlingen börjar. Någonstans under det andra varvet av tre märks det om man disponerat krafterna rätt eller om det blir en plågsam ”walk of shame” in i skymningen.

Au Bientôt!

Nelker

Nästa Period


Hängig, gammal och slut som artist!

Det sammanfattar min känsla efter tävlingen på Fuerteventura. Tre stycken tävlingar på halva ironmandistansen inom två månader, varav de sista två samma vecka verkar ha tagit ut sin rätt. Inte bara kroppen kändes sliten och ömmade utan även skallen kändes utmärglad. Under samma period tränade jag även en hel del och var på ett renodlat läger. Motivationen verkar jag ha oavsett hur jag känner men självförtroende och träningsglädjen får sig en törn. Försökte med mindre träning och lugnare pass men det blev ändå bara skräp. Precis som med så många andra slitna utövare drabbades jag också av sjukdomar. Barnens baciller är som målsökande missiler. Känner direkt av om immunförsvaret är nere och skickar en B52:a efter en. Är absolut inget fan av antibiotika men det är skrämmande effektivt och jag har inte ”råd” låta kroppen sköta tillfrisknandet då det kan ta flera veckor att bli frisk….

Hade dock formen på gång inför Halmstad men med sviktande hälsa fick jag se mig själv som besegrad tre kilometer in på löpningen. Kändes tråkigt behöva bryta där och då  men visste att jag behövde efterföljande träning mer än ett halvruttet resultat. Fick ett hyfsat kvitto på att cyklingen blivit stabil och simningen hade nått en hyfsad lägstanivå. Springa är min mest naturliga gren så den är jag sällan orolig över även om jag fullkomligt hatar vara i dålig löpform.

Ett par dagar av penicillin och jag var frisk & stark igen. De pass jag gjort sedan dess har känts bra till riktigt bra. Speciellt cykeln som stundtals känns fenomenal och att varje pass blir bättre än det föregående. Försöker inte testa löpbenen i detta skede då jag vill undvika bli för sliten samt hålla mina ”skador” i schack. På en Ironman ska man knappast springa speciellt fort så egentligen skitsamma vad jag springer milen på i dagsläget. Mer intressant ha en stabil & uthållig känsla. 

Fokus kommande veckor blir kort och gott – Mängd!

Love/hate denna period då det stundtals känns som korvstoppning men också befriande ha ett rent samvete då man vet att det gör otroligt gott för formen på en långdistans. Har fortfarande kvalité på schemat men undviker Vo2max i största utsträckning. De hårda pass jag kör ligger närmre min tröskel och intervallerna är relativt långa. Har två veckor kvar innan jag påbörjar min tre veckor långa semester. Mitt arbete tillåter inte riktigt några längre utsvävningar under kontorstid så jag tränar i princip hela kvällarna. Familjen har slagit läger ute i skärgården så dem kan jag ändå inte träffa på vardagarna. 

För er som undrar hur en vecka ser ut för någon som mig denna period så kommer den här…..kommer sannolikt köra några längre utpräglade cykelpass samt löp. Men detta är basen.

Måndagar – Cykel tempo. 3×15-20 mins alt 75-90 mins @ 280-300 watt (HIM intensitet)
Tisdagar – Simning & löpintervaller, 4×3 alt 3x4km.
Onsdagar – Cykel distans 3-4h @ 220-240 watt
Torsdagar – Löpning lätt distans + Cykel tröskel 5×10 alt 4×12 mins @ 325-340 watt. 
Fredagar – Löpning 60-75 mins.
Lördagar – Simning + Löpning distans 21-28 km.
 
Söndagar – Simning + Cykel 3h @ 220-240 watt. 

Förhopppningvis kommer detta resultera i något i hästväg. Har en hyfsad klar plan för hur jag ska köra Kalmar i år. På de tidigare fem försöken inte kört varken snabbt eller smart. Ska jag vara helt ärlig har jag nog inte gjort en bra Ironman ännu. Hawaii 2014 är väl den minst dåliga men de första 18 kilometrarna av löpningen där var katastrof. Börjar tyvärr inse att en Ironman aldrig känns bra utan de är de minst dåliga loppen som är de bra. Men skam den som ger sig. Någongång vill jag känna att jag disponerade perfekt utifrån mina förutsättningar. Om det så är det sista jag gör……

Tänker ännu inte ha något tidsmål men om jag får ut min kapacitet så är 9-9:10h möjligt om det inte blåser åt helvete. Helst vill jag ha halv storm så alla övriga grillas rejält ute på Öland. Har nog en starkare cykeldel än de flesta så tar mindre stryk av tuffa förhållanden. I min bok är det coolare köra fort när alla andra skriver uppsatser om tuffa förhållanden. Man vill vara den som gör det ”omöjliga”. Kolla bara på Jan Frodeno i Frankfurt. Age Groupers dog som flugor medan han sätter barnrekord….. Som en satsande vän till mig sa ”Vet inte om jag ska inspireras eller sluta träna”.

Nelker 

Halmstad 11.3 – DNF


Vilken sinnessjuk sporthelg om man är en inbiten triathlonnörd!

Om inte min egen satsing vore nog så är jag även grundare & ordförande i klubben Terrible Tuesdays. Har tagit på mig uppgiften bevaka, sammanfatta samt sammanställa klubbdeltagarnas eskapader. Vi hade tidigare utnämnt Vansbro som KM på halv ironman distans vilket gjorde min helg rätt kaotisk då jag själv skulle köra Halmstad 11.3. ITU VM i Motala kördes samma dag vilket inte gjorde saken bättre…. Vad som var kul är alla tusentals svenskar som fyller tre stora lopp (svenska mått) och att de ändå håller hyfsad klass rakt igenom. Då Halmstad kan ses som ett motionslopp i år så var det ändå 13 personer under 4:21h trots en tuff cykelbana. Snabba tider i Vansbro var inte lika oväntat med tanke på startfältet. Motala hade ju ITU VM status men tycker ändå inte att de höll mer än nämnvärt högre klass om man bortser från de proffs som deltog. Kul se så många föreningar & organisationer försöka göra kalendern fullsmetad med arrangemang. Nog en tidsfråga innan Challenge eller Ironman lägger vantarna på en av våra halvdistanser. Tråkigt bara säsongen är så kort och väder-osäker vilket trasslar till simningen. Verkar som samtliga lopp i helgen hade stora grupper av atleter med märkliga symptom tack vare en kall & utmattande simning?!

Pre start med min kära barndomsvän Philip Kellin

Jag fick för andra gången bryta ett lopp. Förra gången var Challenge Laguna i Thailand. Var då helt trasig från Kalmar & Hawaii. Dessutom var det över +40 grader i skuggan vilket gjorde att varken min kropp eller skalle orkade genomföra hela distansen. Hade senaste veckorna haft seglivade symptom från diverse barnbaciller som sprids på såväl arbetsplatser som i småbarnsfamiljer. Då min simform varit usel har jag simmat ”ikapp” sista veckan i 13-14 gradigt vatten vilket inte riktigt har varit det smartaste. Är ju som sagt allergisk mot klor så jag chansade att detta var ändå bättre för slippa ytterliggare allergiutbrott. Sista veckan hade jag utskrivet penicillin som jag borde tagit men av någon konstig anledning trodde jag kroppen skulle orka bekämpa skiten ändå. Märkte i torsdags & fredags hur bihålor och orken var skräp men intalade mig att det bara var trötthet. på startdagen kände jag mig fräsch och fokuserade bara på hur jag skulle vinna. Har chansat tidigare och det har fungerat. I Cannes var det så.

”15.2 grader i Nissan” ropade de ut. Efter ha provsimmat konstaterade jag att de ljög. Det fanns folk med termometrar och dessa visade samtliga ca 14 grader. ”Tur att det är medströms” tänkte jag så lidandet blir kort. 28 minuter efter startskottet brunnit av klev jag i land. Rejält nedkyld och hade dålig känsel i händer & fötter. Yrsel hade jag också men lyckades ändå få av mig dräkten och med mig cykeln ur T1. Försökte få kontroll över kroppen så gott jag kunde men min puls var skyhög. Valde nonchalera det då jag antog att adrenalinet & hjärtat jobbade hårt för jag skulle bli varm igen. Lade mig efter den beryktade Galgbacken nere i tempoställning & började arbeta fokuserat.

Världens längsta kyckling på ett älgstaket

Cykeldelen i Halmstad är där jag brukar träna på sommaren så jag kunde banan som om det vore min egen bakgård. Björn hade sagt ”280-290 watt borde du klara” vilket jag höll med om även om jag visste det är inget man bara gör sådär. Tog ca 2 mil innan Kristian Hallsten plus Johan kom ikapp och vi började slå följe. Visste att han är en gammal cykelprofil samt gjort Kalmar på 8:44h vilket gjorde honom till en trygg partner. Han är extremt stark uppför och jag har mer på platten & nerför. Det är så mycket lättare och roligare när man har någon att köra med. Vi försökte hålla avståndet men när folk kommer i mellan & banan slingrar sig så kan det absolut hända det blir lite fel. Ber om ursäkt som någon tyckte vi körde nära i vissa sammanhang men jag kan intyga att det var aldrig avsiktligt. Det är omöjligt ligga & köra om varannan sekund bara för banan förändrar sig när så många olika cyklister med olika styrkor ligger på led. Jag hade 295 watt NP denna runda så ingen kan knappast säga jag låg & softade på hjul. Sporten har en utmaning här anser jag. Hur gör man vid grupperingar när dragspelet börjar, hur ska domarna döma?! 20 meters lucka vore bäst men omöjligt införa om alla startar samtidigt. Vad gör man när hundratals människor kommer ur vattnet samtidigt. Hur ska man då hålla ett led i chack….det går lixom inte. På Hawaii kommer över tusen personer upp mellan 1:05-1:15. Domarna skiter helt i straff bland motionärerna första sex milen då det helt enkelt inte går….åker mest runt och visar upp sim närvaro så det inte spårar ur fullständigt.

Undra på det går fort nerför, 100kg ekipage

Med 20 km kvar slog jag av, måste spara på benen, låg ändå 2:a i loppet ihop med Johan & Kristian. Höll komfortabla watt samt tog in extra energi. Kände mig stark fortfarande. Matt är man alltid. Plötsligt när jag skulle fippla med skorna inför T2 hände nåt. hela ryggen började krampa våldsamt och det började kännas olustigt. Ett mirakel jag inte körde in i kravallstaketet. Höll minen men mådde skit när jag bytte om från cykeln. Satt stilla i 20 sekunder extra för samla mig något innan jag sprang iväg efter Kristian & Johan.

Normalt måste jag begränsa mig för inte springa för fort, nu fick jag bita ihop för hålla farten 3:55 min/km uppe. Pulsen rusade och kroppen skrek stanna. Ibland kan det kännas tufft konvertera från cykel till löp men denna dag var det hemskt. Efter kommande två kilometrar blev det bara värre och kramperna i ben, mage & rygg förvärrades. Kunde knappt få luft och jag var tvungen att stanna. Började inse det var hopplöst men testade 500-600 meter till. Förgäves, det var slut. Bara promenera in till stan & packa ihop.

Jag är inte personen som går 15 km. Inte så jag behöver bevisa för mig själv längre att jag kan springa 21,1km. ”Death before DNF” kanske det töntigaste uttrycket som finns. Hälsan är vår finaste gåva, tänker inte riskera den för jag inte kan stå ut med negativ kritik från omgivningen.

Tråkigt inte få fightas med dagens toppgäng men om man ska se det positiva så kan jag ganska snart börja träna hårt igen inför Kalmar. Ska bara låta penicillinet ha sin gilla gång.

Stort tack till Halmstadtriathlon.se för ett superarrangemang. Vågar påstå den finaste cykelbanan i Sverige!

Stort supergrattis till vinnaren Sebastian Björklund som för dagen var överlägsen segrare. Roligast denna dag var dock se min vän Richard Bäckström kriga till sig en 2:a plats efter en monsterlöpning på 1:21h. Raka benen & du vinner nästa lopp din räksmugglare!

Nelker