Göteborgsvarvet
Göteborgsvarvet 2015 blev en ny upplevelse. Jag har aldrig tidigare sprungit ett lopp bara för att njuta och ta det lugnt, i regel har alla tidigare lopp präglats av ångest dagarna före och timmarna strax innan. Frågor som har jag druckit tillräckligt mycket? Behöver jag gå på toaletten för fjärde gången? Kommer linnet att börja skava? Är inte halsen lite krasslig ändå? Har jag tillräckligt med överdragskläder? brukar vara mer regel än undtantag innan ett lopp. Det var en enorm befrielse att slippa allt det den här gången. Bara ta det lugnt. Inte vara ett dugg nervös. Springa för att springa är kul.
Jag hade en uppgift; att få in mannen nedanför på 1.45. 5min fart rak igenom. För egen del kändes det som ett bra uppdrag. Kanske hade jag kunnat förbättrat mina 1.21 från Kungsholmen Runt från startgrupp 1 men då med största sannolikhet förstört Stockholm Marathon nästa helg. Och att ta det lugnt från grupp 1 hade nog heller inte gått så det kändes som ett bra beslut att hoppa bak. Tyvärr misslyckades vi/jag trots att de yttre förutsättningarna knappast kunde ha vart bättre. Förlåt Peter!
Vi kom ner till Göteborg sent i fredagskväll och möttes av regn, dis och allmänt tråkigt väder. På lördag morgon hade dock vädret slagit om och resultatet blev fantastiskt solsken som vanligt under Varvet. Att ta sig ut till Slottskogen gick över förväntan trots att vi inte var ensamma om det. Vi skulle starta i grupp 13 och efter lite uppvärmning begav vi oss mot starten men hamnade av nån anledning tillsammans med grupp 11 och helt plötsligt var vi iväg. Det var tjockt med folk från första metern ända in i mål, första proppen uppstod redan efter ett par hundra meter. 5-fart var bara att glömma trots ivrigt sick sackande. Lagom till första bron hade det släppt såpass att det gick att springa utan att bli irriterad. Vi låg hyfsat bra till ute på Hisingen, betade av km efter km metodiskt och jag försökte insupa atmosfären så mycket som möjligt samtidigt som jag höll koll på tiden. Förvånades över att få så många personliga hejarop hela tiden, känner inte många i Göteborg så det måste vara tack vare all publicitet här på RW. Försökte vinka tillbaka till så många som möjligt.
Längs Avenyn var det smockat med folk och jag hade glömt bort hur extremt smalt och trångt det är där, nånstans där tappade vi farten och längs Vasagatan stumnade Peter så 1.45 var aldrig riktigt nära tyvärr. Sista kilometrarna i Göteborg är brutala, särskilt när tröttheten slagit till, men vi tog oss i mål på 1.48. För egen del var loppet en trevlig upplevelse och minimal ansträngning, precis som jag hoppats på.
En sak som slog mig under loppet är att det är ett gigantiskt stort arrangemang som måste kräva en enorm logistik. Bara att ta sig från målet till väskinlämningen är som att försöka tränga sig längst fram på en U2 konsert, det är människor överallt. Att starta i en startgrupp längre bak är också hopplöst om man verkligen vill prestera, jag tror att 1.45 hade kunnat gå om vi fått flyt i löpningen från början istället för att behöva lägga all energi på att sick sacka, springa om och tvärstanna hela tiden. Men det är samtidigt en del av charmen med Göteborgsvsrvet. Mindre charmigt är alla pappersmuggar som tillsammans med allt vatten bara blir en stor grå massa för oss som startar längre bak. Vid varje station halkade jag omkring i den där gyttjan med muggar.
Om ett par timmar är vi hemma efter en lång tågresa, då ska jag sticka ut och springa det sista längre passet innan Stockholm Marathon, nästa vecka blir det fullt fokus på uppladdning och vila innan det är dags för loppet med stort L. Längtar sjukt mycket efter att få ge mig ut på gatorna i Stockholm.
Göteborgsvarvet 2015 läggs härmed till handlingarna, nästa år står jag förhoppningsvis på startlinjen igen men då med sikte på PB. Stort grattis till teamkompisarna Frida och Josefine som verkligen levererade och fullkomligen ägde Göteborg!
/Hörs
